Zlatan och hästen vid vattnet

Hej Hamrén!

Det blåser rätt friskt på toppen, va?

Kollar man Aftonbladets etta, det vill säga huvudnyheten i huvudtidningen, möts man av den inte särskilt subtila rubriken HAMRÉNS DUNDERTABBE.

Hårda ord, tveksamt om de är befogade. Åtminstone om det nu är som Hamrén säger själv: att han pratat med Zlatan innan, att han pratat med Zlatan efter och att Zlatan sagt okej till att göra så här. Stämmer det har jag svårt att komma med så där jättestora invändningar.

Däremot kändes det lite naivt alltihop. Hamrén verkade dåligt förberedd på presskonferensen, blev ställd av alla frågor och kunde till sist inte klargöra vad som egentligen hänt, vad Zlatan egentligen menade, vad som sagts och vad som kommer att hända. Och vad betydde den där metaforen om hästen som ska ledas till vattnet men måste dricka själv?

Avgörande tolkningsfråga:

Är hästen Zlatan just nu eller är hästen Zlatan i ett större perspektiv?

Inte ens Isaksson var där

Ganska exakt en gång om året brukar jag konstatera att Fotbollsgalan inte är världens bästa program. Det är jag förmodligen inte ensam om.

Men aj, vilket antiklimax det blev i kväll. Zlatan var visserligen rolig när han sa "han tävlar mot sig själv" och att han "skrivit in sig i historieböckerna ÄNNU mer" men det blir inte direkt klackarna i taket när skåningarna Zlatan och Henke, som avtackades för 17 år i elitfotbollstjänst, inte är på plats i Malmö.

Ja, inte ens Isaksson var där.

Och förstås - uppladdningen! Det var alltså Hamréns första presskonferens någonsin, han satt där med finskjorta och finfluga på väg till den stora festen och hade en kul kompis i Marcus Allbäck vid sin sida. Just i det läget, när han för första gången skulle uttala sig som den officielle förbundskapten, jobbet han alltid drömt om, var han tvungen att berätta att Zlatan är tveksam till om det finns någon blågul framtid överhuvudtaget.

Herregud, vilket elddop. Jag lider med Hamrén, men måste ändå slänga iväg en ogenomtänkt fråga: Tror ni att Zlatan resonerat annorlunda om Svennis varit kapten?

Lite i skymundan, eller inte så lite alls för att vara ärlig, presenterades även landslagstruppen på den där presskonferensen. Inga större skrällar, även om jag inte förstår poängen med tre renodlade vänsterbackar. Hade jag fått bestämma hade Hamrénfavoriten Dorsin petats till förmån för Bajrami. Inte för att Elfsborgsyttern håller landslagsklass, utan för att han förmodligen kommer göra det. Och för att spelartypen saknas.

Jag säger hej, Zlatan säger nej

Oj.
Oj.
Oj.

Jag hade egentligen tänkt presentera mig och förklara vem jag är, varför bloggen heter som den gör och vad livet går ut på men det får helt enkelt vänta ett inlägg eller tre.

Eller trehundratrettiofem. För jag känner att jag behöver tid, bloggutrymme och kanske också en näve cipramil för att smälta det här. Zlatan säger nej till landslaget. Nej. Nej. Nej. Och kanske också tack och hej för gott.

Erik Hamrén blir alltså uppringd av Lagrell, tackar ja, kommer inte loss, blir ledsen, jagas dag och natt, tackar ja igen, kommer loss,  blir glad, jagas igen, tar ut trupp, provar ut frack, ringer Allbäck och får ja, ringer Zlatan...

...och får nobben.

Ouch. Det känns som vi har mycket att diskutera i framtiden, ni och jag.

När den här bloggen smälldes ihop i eftermiddags bad jag om att få ha Hamrén på bild bredvid Zlatan där uppe. Tidigare var det bara Zlatan&jag (som är från samma stad) men jag ville ha en symbol för det nya också.

"Jag försöker få in honom. Han kan stå med ryggen vänd mot Zlatan", mejlade min kollega Billy.

Walt Disney-tydlig symbolik det där. Om än omvänd.