A room with no view

Landslagsbloggens enmansteam är tillbaka på Eurosportredaktionen i Sundbyberg efter en mystisk tv-inspelning i Göteborg.

Kvällstidningsskadad som jag är börjar jag med lite skryt: jag var först med Kennedy Igbonanike till Djurgården. Blev klart i förrgår, som ni kanske vet.

Så. Förlåt. Jag känner mig smutsig redan. Ska aldrig göra om det.

Dessvärre var jag i Göteborg bara över dagen, annars hade det kanske varit läge att träffa Tom Söderberg och Mathias Ranegie. Landslagsspelarna, ni vet.

Men just Ranegie är nog det konstigaste valet i truppen. Som jag ser det är han varken a) tillräckligt bra eller b) tillräckligt ung för att kännas motiverad. Nu vet jag att han gjort en överraskande vass säsong (och en sensationell karriär: från tunga drogproblem och kriminalitet i Paris till ett svenskt landslag på fyra år är rätt svårslaget) men han kommer knappast bli landslagsman på sikt, vilket borde vara själva syftet med turnén. Jörgen Lennartsson gillar honom uppenbarligen, men jag tror han stirrat sig blind på spelartypen snarare än den faktiska kapaciteten.

Tobias Eriksson, Kalmar, däremot. Borde vara fullständigt given.

Annars gillar jag truppen överlag. Fokus på unga spelare, vilket förstås är det enda rätta. Därför kan jag också köpa av Alvbåge inte är med: där vet vi vad vi har.

Förresten! Tittade ut nyss. Verkar som det snöar.