Gerndt långt ifrån blågul startelva

Jag såg Alexander Gerndt för första gången när han träningsmatchade med AIK. Det måste ha varit 2007. Om jag minns rätt var det mot finskt motstånd, AIK mötte alltid finskt motstånd vid den här tiden. Jag hade läst om Gerndt, men hade aldrig sett honom spela. Så här i efterhand låter det drygt att påstå det jag nu kommer påstå, men det är faktiskt sant.

Jag reagerade nämligen över med vilken oerhörd smartness som Gerndt tog sina löpningar. Han var då långt ifrån den spelare han är nu, men redan där och då var det tydligt att han hade något speciellt. Fortfarande tycker jag att det är just hans smarta löpningar som gör honom extra intressant.

Av de löpningarna såg man en del i dag mot Botswana och det var en sådan löpning som gav 1-0. Han stack perfekt i djupled och så kom bollen fint från Sebastian Eriksson. Det mest spännande spelaren som är med i Sydafrika hade gjort mål och det var precis vad vi hade hoppats på.

I HIF jublade man säkerligen lite extra. Där gick priset upp ytterligare och självförtroende kan en spelare aldrig få för mycket av. Eller, jo, en back eller mittfältare kan få det, men knappast en anfallare. Så Gerndt ser ännu mer spännande ut.

Och kanske är han den, förutom Anders Svensson och Adam Johansson, som är närmast en plats i det "riktiga" landslaget. Det kommer i alla fall påstås så på alla  möjliga och omöjliga håll. Ändå är han väldigt långt ifrån. Långt ifrån spel alltså. Därför att som det ser ut i dag är det bara en spelare han konkurrerar med och den spelaren är han inte i närheten av. Så är det överhuvudtaget intressant att diskutera en spelare som inte kommer att få spela?

Det är klart att det är. Och vem vet.

Kommer han bara till rätt klubb i rätt tid med rätt tränare och kommer rätt in i det (ni förstår att det är en del som ska klaffa) så kan han börja utmana på allvar. Levererar han i en bra liga så kanske Hamrén tänker om och ger Zlatan rollen som nummer 10 och sätter upp Gerndt längst fram.

Men det gäller att han hamnar rätt. Får lov att återkomma till det.

******************************************************************************************************

I övrigt då? Tja, en klart godkänd start. Botswana var inte bra, inte alls. Riktigt dåliga faktiskt. Ett lag helt utan offensiva idéer och tempo. Men de försvarade sig med i stort sett hela laget och det krävdes en rutinerad kapten för att till slut säkra segern. Tycker dock att Daniel Larsson och Jiloan Hamad ska ha en del credd också. De kom in och satte fart på landslaget.

Defensivt överglänste Niklas Backman sin kollega Michael Almebäck. Pierre Bengtsson var pigg i offensiven och han har en riktigt fin vänsterfot.

******************************************************************************************************

Men det var en bra sömnig tillställning.

******************************************************************************************************

Och precis när man förträngt ljudet av det där helveteshornet var det givetvis någon som tyckte att en ensam vuvuzela var precis vad tillställningen i Kapstaden behövde. Räkna med ännu mer oljud i samband med matchen mot Sydafrika.

******************************************************************************************************

Avslutningsvis kan jag nu till er stora glädje berätta att kylskåpet är på plats. Nu finns det inga ursäkter längre. Nu ska jag hem och köra ett pass på gymmet. Mot 97 kg.