Fredagsbloggen: Texter man aldrig vill skriva

"Du ska akta dig för fula gubbar", brukade mormor säga. Hon sa det för att vara snäll. Hon sa det av verklig oro, men hon sa det också för att hon hade förutfattade meningar. Det var länge sedan jag var liten och jag vet inte om man fortfarande varnar barn för fula gubbar, men jag hoppas inte det. För sanningen är att mormor antagligen gjorde mig mer sårbar för de verkligt fula gubbarna. I min värld, så som den såg ut då, var de lätta att se framför sig. De påminde till det yttre i stor utsträckning om de som satt på parkbänkarna. De luktade illa, de pratade högt och de var smutsiga. Självklart skulle jag aldrig följa med någon sådan.

Mormor levde i tron att hon kunde se hur ondska såg ut genom att studera folks yttre. Det var hon knappast ensam om och där vet jag att det inte har förändrats. Idag har vi ett parti i riksdagen vars värdegrund byggts på att människor är onda baserade på hur de ser ut. Hur var det nu hon sa, kvinnan i Bjästa? "Varför skulle han behöva våldta, han som är så snygg?" Jodå, nog tror vi oss kunna se ondska.

Lars-Åke Lagrell läser inte bloggar och sådant där. Det gör jag. Vi är ganska många som gör det. Därför finns det utomstående åsikter gällande Alexander Gerndt och hans före detta hustru. Läser man en del av dessa åsikter kan man få för sig att det finns en väldig massa människor som vet exakt vad som pågått bakom stängda dörrar trots att det rimligtvis bara kan finnas två som verkligen vet. Alexander Gerndt ser ut som en trevlig pojke. En snäll pojke rent utav. Ser han ut som en hustrumisshandlare? Tja, hur ser en hustrumisshandlare ut? Visst kan de se ut som de fula gubbarna som mormor varnade mig för, men de kan också se ut som... tja, som Alexander Gerndt.

På större redaktioner än den här, på större arbetsplatser, hände det att vi hamnade i diskussioner om till exempel hustrumisshandel och jag brukade provocera med flit. Kalla hustrumisshandlare för fega kräk för att se om någon reagerade. För att se om det gick att röka ut något svin. Det gick givetvis inte. Att jag gjorde det på större arbetsplatser beror på att jag tänkte att rent statistiskt måste det ju jobba någon mörk själ där. Kanske finns han eller hon här. På den mindre arbetsplatsen. Kanske i min bekantskapskrets. Kanske alldeles nära.

Jag har inte en enda aning om någon jag känner någonsin har slagit sin fru eller sina barn eller sin man. Bland alla mina vänner från barndomen är det värsta brottet jag känner till snatteri. Det här är människor jag känner väl, men det finns alltid något längst inne som ingen får se. Jag har sådant. Det är mitt och jag äger det och där kan man givetvis gömma mycket. Människor tycks dessutom vara byggda för att bära stora emotionella packningar utan att huka under tyngden, utan att visa något utåt, låtsas som om allt är som det ska. Det är det här som är svårt. Vi var inte där.

Redaktör "Pierre Isacsson" har varit på mig ett tag med en stark önskan om tyck kring ämnet. Det kan jag förstå. Det är hans jobb. Att skriva är mitt, men jag har precis landat efter en kort semester och dessutom känns det som om allt redan var sagt när jag väl satt framför tangentbordet igen. Allt som har med fotbollen att göra vill säga. I dag diskuterade jag saken igen med två härliga fotbollspersonligheter och det som gjorde starkast intryck på mig var inte svårigheterna i att hantera ärendet sportsligt utan det var påpekandet att vi bara ser det sportsligt.

För så är det. Synsättet blir snävt. Man kan hävda med bestämdhet att det är vårt jobb och man kan ha rätt i det, men när det hela kallas för "en cirkus" i en krönika i Expressen så blir det på något sätt ovärdigt tragedin som går bortom fotbollen. Vi kan inte alltid bara tillåta oss att tänka på nästa match även om jag förstår att sidorna ska fyllas och helst med nya synpunkter. Men vi står utanför och försöker se in. Det är nästan omöjligt. Jag kan gnälla om förbundets hantering, jag kan ha tekniska synpunkter på straff och avstängningar, men jag lämnar det. Fegt? Tja, om ni vill kalla det fegt så gör ni det, jag kan inte styra över det. Jag kan bara styra över vad jag skriver. Och vad jag inte skriver.

****

Inget roligt ämne att komma tillbaka till. Ingen bra start för en Fredagsblogg. Inget bra sätt att väcka en blogg på.

****

Jag är alltså tillbaka. I några dagar i alla fall. På fredag lämnar jag igen, men jag kommer nog att vara lite mer uppkopplad den här gången. Nu blir det nämligen fjällen istället för Spanien. Det blir snö istället för sol. Det blir skidor istället för solstol och det blir nubbe istället för sangria. Dessutom ska jag lära Bright Eyes att åka skidor. Bara en sådan sak.

"Tyngden på dalskidan, älskling. Tyngden på dalskidan."

****

Dr Hu Zuliu Fred på Hang Seng Bank i Hong Kong tar kontakt. Han vill ha hjälp med en transaktion. Och den här dagen av alla dagar när jag glömt min bankdosa hemma.

****

Det hemliga projektet har nu tagits så långt det kan av mig. Jag har gjort mitt. Nu är det upp till andra människor om det ska bli något ytterligare av det. Det skulle vara kul och jag tror att ni skulle uppskatta det. Nu är det således bara att hålla tummarna för att vi ses på ett helt nytt sätt någon gång under nästa år.

****

Januaritruppen drunknade rätt rejält i ämnet ovan, men det känns spännande att Erik Hamrén nu snarare har framtiden än resultat i åtanke när han tog ut sina spelare. Viktor Claesson ska bli riktigt spännande att se. Riktigt, riktigt spännande. Jag har knappt sett killen, men av allt jag har hört och läst mig till i form av statistik och liknande säger mig att det är något extra. Något speciellt. Att i ett bottenlag i Superettan under sin första säsong i serien göra 13 mål och 8 assist är imponerande. 21 poäng i ett lag som gör sammanlagt 43 mål är ännu mer imponerande. Vi får se om han kan leva upp till siffrorna.

****

Skrev jag att det skulle bli spännande att se Claesson? Ja, jag gjorde visst det. Jo, matchen sänds väl på tv, men det kan ni ägna er åt. Jag drar till Doha.

****

Den här bilden på kungen, jag vet inte jag. Är det verkligen han? Ser ut som knugen tycker jag.

****

Håller tummarna för att Michael Chiklis indie-filmprojekt "Pawn" blir en supersuccé och att den kommer hit. Då blir det premiärbesök. Annars får man väl försöka få tag på den på något annat sätt. Bara att se Chiklis kika fram bakom ett avsågat hagelgevär är tillräckligt för att göra mig lyrisk. Forest Whitaker på det och lyckan är gjord.

****

Här tjatas det om ytterbacksproblemet hela året. Så när framtidens landslagstrupp tas ut så är inte framtidens högerback med? Mattias Johansson får stanna hemma och det - tydligen - som ett straff för att han tackade nej till en tidigare U21-kamp. Herregud.

****

Älskar den här ingressen på en av Miggey Blues senaste krönikor: AIK vill inte värva tillbaka Bojan Djordjic till nästa säsong.
Det är överraskande och märkligt.
Samtidigt kan jag förstå hur den sportsliga ledningen och klubbens styrelse resonerar.

Hur var det nu igen? Å ena sidan, å andra sidan.

****

Jag var i luften när Hammarbys nye tränare presenterades. Det var nog tur det. Jag menar, han heter alltså Gregg Berhalter. Han tränar Hammarby och heter Berhalter. Too many jokes, must mock....

****

Zlatan till England. Såklart.

****

Semestern var skön. Den var välbehövlig. Ja, nästan nödvändig skulle jag vilja påstå, men det är tydligt att den inte räcker. Jag är trött i skallen. Det börjar kännas nu att jag har jobbat sedan femte oktober 2010 utan brejk. Nu behöver jag rensa skallen ordentligt och jag kan inte tänka mig något bättre än skidbackarna. När jag kommer tillbaka från friska fjällen så är jag jädrar i mig redo att ta mig an fotbollssäsongen 2012. Sista sträckan nu. Jobba, jobba, jooobba!

****

Det kan nog tänkas att bloggen kommer att vakna till då och då under semestern, men om ni absolut känner att ni inte vill missa en sekund av Daniel Sjöberg så hänger ni på på twitter istället och det gör ni  här.

**** 

Julklappsstressen har inte infunnit sig ännu, men jag räknar med att den slår till med full styrka under lördagen. Då ska nämligen den första klappen inhandlas och även om jag just nu tycker mig ha ett ganska gott grepp över vad det är jag ska köpa, var jag ska köpa det och när jag ska hinna med, så dyker det alltid upp överraskningar som man inte har räknat med och så står man där med ett par strumpor i handen och funderar på om de ska gå till brorsan eller farsan. Lägg till det en hals som hotar med att bringa viss smärta de närmaste dagarna.

****

Men jag ska inte gnälla. Fan, det är helg igen och jag har bara fyra arbetsdagar kvar innan det är dags för ännu en semester-tripp. Fredagen ska jag ägna åt sushi och På Spåret. Och så lär det nog slinka ner en och annan film också.

Vi hörs.

Det är bara att le och säga: Smile, you son of a bitch

Nu vet vi. Men det betyder inte att vi vet. En bra lottning är bara en bra lottning på papper och ingenting värt om resultaten inte hämtas hem. Men okej då. Ukraina, England och Frankrike. Det här ska vi fan klara av.

Steven Spielberg visste vad han gjorde när han lät oss vänta på Hajen. Ridley Scott hade rätt touch när han lät Alien smyga utom synhåll i skuggorna. Producenterna till EM-lottningen försökte sig på ett liknande grepp. Det var inte lika lyckat även om det givetvis blev en rysare av det till slut i alla fall. Att preludierna skulle dra ut på tiden visste vi givetvis, men det betyder inte att man blir irriterad och börjar sucka när någon kvinna i gult börjar yla ur sig sin senaste hit som ligger etta på Ukrainas Trackslista. Det är ungefär som när pendeln är försenad. Man är luttrad, men blir förbannad ändå.

När EM-historien promenerat upp på scenen i form av gamla hjältar och Joan Capdevila (var alla andra spanjorer upptagna?), Sergei Bubka presenterat EM-bollen och Michel Platini nästan snubblat med EM-bucklan i hand var vi till slut ändå framme vid tidpunkten när Hajen äntligen skulle bryta ytan och visa sig. Hur såg han ut? Tja, som om han saknade några tänder och som han var lite trött. För visst fan kunde EM ha börjat roligare.

Minns ni den allsvenska starten? Minns ni Halmstads BK mot Kalmar FF? EM har fått sin motsvarighet i Polen mot Grekland. En EM-start är alltid en fest bara genom att vara en EM-start, men det kommer knappast att hetsas i övriga Europa inför den 8 juni. Det lär överhuvudtaget vara ganska så lugnt när Grupp A spelar sina matcher. Polen, Grekland, Tjeckien och Ryssland. Känslan var att Grekland stal vår grupp när deras boll drogs.

Hade jag varit en sådan som trott att John F. Kennedy sköts av rymdvarelser, eller om jag hade varit italienare, så hade jag garanterat börjat yra om varma bollar och uppgjord lottning, men det gör jag givetvis inte. Och vi ska verkligen inte gnälla. Vi kunde ha varit Portugal. Vi kunde ha fått Tyskland, Holland och Danmark. Hajen kunde ha varit precis så stor som vi trodde att den var så länge den höll sig under ytan.

Grupp D är ingen lek. Vi borde ha lärt oss redan i samband med EM 2000 att det inte finns några självklara triumfer och vi borde ha lärt oss i samband med VM 2002 att inget berg är omöjligt att bestiga. Sverige har historiskt sett varit som allra bäst när vi har fått slå ur underläge. När vi vet att det är hårt jobb som gäller. Å andra sidan har den inställningen aldrig tagit oss särskilt långt. Förbi gruppen, visst, men sedan då?

Erik Hamrén kom till landslaget för att ändra på det. Han skulle få oss att våga och att drömma. En smäll i Amsterdam räckte för att han skulle vakna ur den och har likt barnen på Elm Street inte vågat sig på ett återbesök sedan dess. Inte ens efter triumfen mot Holland då han slog ner på reportrar som frågade honom om Sverige kunde vinna medalj i EM nästa år trots att det första han själv gjorde var att tala om att man måste tro på just medalj.

Nu bör han slänga av sig åtminstone sina hängslen och få spelarna att titta framåt igen. Ukraina, England och Frankrike. Det är en grupp som är överkomlig. Det är en grupp vi kan lämna bakom oss. Det Ukraina vi möter i EM lär inte vara särskilt mycket starkare än det vi besegrade i Kiev i augusti eller förlorade mot på straffar nere på Cypern i februari. Bäst för dagen vinner. Frankrike är näst intill omöjligt att sia om. Att det finns kvalitet att välja på tvivlar ingen på, men frågan är om de klarar av att resa sig mentalt. Och så England.

Det här är som när Jason Voorhees dyker upp i den tionde filmen. Visst är han lite läskig och ibland rycker man till, men överraskningen är borta. Vi vet vad som väntar runt hörnet. Förlust senast, visst, men det var en träningsmatch. Förutom förlusten i OS 1908 (1-12) så är det ett land vi vet att vi kan slå och hur vi ska slå. Och visst är det dags för Zlatan Ibrahimovic att äntligen täppa till truten på de där kaxiga öborna?

Men allt detta är givetvis bara spekulationer. Jag är inte först och jag är inte sist. Hela vägen fram till mästerskapet börjat är fullt av förväntningar, förhoppningar och förutspåenden. För nu vet vi vad som väntar under ytan. Det betyder inte att vi vet hur vi ska hantera det när det väl visar sina tänder. Men jag hoppas att vi siktar väl och säger:  Smile, you son of a bitch! Då kan det trots allt bli en sommar på vilken man bygger drömmar.

Fredagsbloggen: Colin Hay får hylla Gary Speed

Man kan aldrig återvända. Den eviga önskan att gå tillbaka till tiden när det var som bäst förblir för alltid ouppfylld. Vi lever nu och ögonblicken försvinner så fort. Det betyder inte att man inte har rätt att drömma och minnas. Fotbollssupportrar är bra på det. Det måste de vara. När slutsignalen ljuder är matchen över och det där ögonblicket förbi. Misstag är lätt att göra. En felpassning kan kosta allt och så slutar det i en massa "om bara."

Jörgen Lennartsson är ny tränare i Elfsborg och just nu ser Guliganerna bara framåt. De hade för länge sedan tröttnat på topp fyra-snacket och de ville ha något nytt. Nu får de det. Men vad händer om det nya inte blir så roligt som man hoppats? Jo, då får man vända sig inåt och gnaga av glädjepuckeln man förhoppningsvis har samlat på sig. Youtube är fantastiskt på det sättet. Där ligger så många minnen samlade och man kan gå tillbaka och försöka återuppleva stunder som var som stunder är när de är som allra bäst.

Suleyman Sleyman berättade för mig igår att Syrianska inte har hört av sig om ett nytt kontrakt och genast började grönvita vänner föreställa sig en comeback i Hammarby. En comeback av "Sulan" som man för bara ett par år sedan sa hej då till just för att man ville titta framåt. Kommer Guliganerna kanske om ett par år drömma om en återkomst för Magnus Haglund? Ingen vet. Hammarby-fans talar till och med om Sören Cratz som ett seriöst alternativ nu när Söderklubben otroligt nog främst letar tränare i USA.

Jonas Olsson och Stefan Rehn kan nog också komma att omslutas av minnenas varma sken om Mikael Stahre trampar i klaveret i samband med sitt blåvita uppdrag. Förr eller senare kommer nästan alla tillbaka. Det krävs något sensationellt uselt för att du aldrig ska pratas om i romantiska ordalag av fotbollssupportrar. Detta är de givetvis inte ensamma om, men det är som sagt extra viktigt i fotbollen.

Rivalerna mitt emot dig sjunger av glädje och det du har gjort förr är där och då det enda du har att minnas. Så gamla hjältar som spolas, ja, till och med de som aldrig hann bli riktiga hjältar, har nästan alltid en chans att återuppleva en ny typ av fotbollsvår bland sina gamla supportrar. Det är något vackert över det.

****

DN listar Stockholms farligaste platser. Jag är chockad. Jag var helt säker på att den farligaste platsen var Råsunda. Eller Stockholms Stadion. Eller Söderstadion. Ja, någon form av fotbollsarena måste det ju vara. Det är väldigt märkligt i alla fall.

****

Kan det verkligen vara så att McGyvers förnamn är Bud? Någon som vet?

****

Näst mest chockerande. Tandläkarhögskolan ligger på plats 44. Borde inte den ligga betydligt högre upp?

****

EM-kvallottningen idag som sagt och när våra kollegor runt om i Europa ville veta hur Sveriges drömgrupp såg ut valde jag England före Ryssland. Anledningen finns givetvis att finna i historien. Ja, vi förlorade rättvist senast och siffrorna kunde ha blivit betydligt större, men det var trots allt bara en träningsmatch i slutet av säsongen. I tävlingsmatcher ser det betydligt bättre ut och det är ingen slump.

Visst, det började uselt. 0-7 i paus och 1-12 till slut, men det var 1908 och det är väl troligt att England då faktiskt var så bra som de själva tror att de är nu. Men sedan dess har Sverige aldrig förlorat mot England i en tävlingsmatch och då har vi ändå möts i många oerhört viktiga matcher i såväl kval som slutspel.

****

De har uppenbarligen grävt ner "Löken" riktigt djupt. Nu påstås det att han är klar, men att klubben vill hålla det hemligt trots att presidenten har sagt att han är klar. Han ska skördas först i januari. Någon hinner säkert AVSLÖJA något "nytt" innan dess.

****

Ska vi återvända till Suleyman Sleyman och hålla oss lite allvarliga så tycker jag faktiskt att det vore en bra värvning för Hammarby. Ibland är det klokt att återvända till hur det var förr. Han kan klubben, han kan fansen, han är skicklig och framförallt är han revanschsugen efter den skadefyllda säsongen han hade. Tillsammans med Daniel Theorin skulle han kunna bilda Superettans bästa mittlås. Men jag skulle bli förvånad om Syrianska bara släpper honom. Det vore korkat.

****

Apropå Syrianska. Nu sägs det att Özcan Melkemichel blir kvar som tränare i alla fall. Det vore nog det bästa för klubben om det blir så.

****

Det jag undrar när jag läser den här texten är: Är det någon som följer Rasmus Elm? Är han följd? Är han en av de mest följda? En av de mer följda?

****

Om ni inte visst det så finns det något som heter Terrängkörningslagen.

****

Redaktör "Pierre Isacsson" AVSLÖJADE något chockerande häromdagen. En katalansk guldsmed har tydligen skrivit "Pep" på insidan av den guldboll som Zlatan Ibrahimovic fick nyligen.

****

"Jag vill göra reklam som folk vill ta del av", säger Jenny Kallur apropå sin nya praktik på en reklamfirma. Dags för TV4 att anställa henne.

****

Tänk, jag var helt säker på att det stod "Hasse Borg" i bollen.

****

Apropå redaktör "Pierre Isacsson" så är det ett Callcenter i Borås som jagar honom. Oavbrutet. Jag vet vad de vill. Sälja julkalendrar.

****

Först Michael Chiklis och sedan Shawn Ryan. Twitter blir bara mer och mer intressant att följa.

****

Tänk att den där lilla Rasmus Elm-nyheten skulle få sådant genomslag. Undrar om det beror på Manchester United eller Elm?

****

Om ni vill göra Twitter ännu lite mer intressant så går ni in här och följer undertecknad. https://twitter.com/#!/Daniel_Sjoberg

****

Starkt ändå av MFF att spela 0-0 mot AZ Alkmaar. Säsongen är över sedan länge och även om det fanns en miniminiminiminimal chans att gå vidare så var det en mental utmaning att klara av att gå ut och göra jobbet. Synd att MFF inte får chansen att dra nytta av erfarenheten redan nästa år.

****

Med en chef som Hertigen av Katalonien tenderar diskussionerna på redaktionen att röra sig bakåt i tiden, apropå att minnas sådant som var bra. Det ledde till en intensiv research från min sida och jag kan nu AVSLÖJA att Big Jim och He-Man faktiskt levde samtidigt.

****

Stort ändå av Rasmus Elm att inte stänga dörren till Manchester United. Verkligen stort.

****

Veckan har annars givetvis dominerats av tragiken kring Gary Speed. Jag har inte skrivit något om det. Av flera skäl. Jag har inga starka minnen av Speed som spelare och jag tycker inte heller att jag har något att bidra med i ämnet. Däremot så kan jag avsluta Fredagsbloggen på bästa sätt och ge er den bästa av hyllningar. Den skrevs visserligen till George Best, men jag tror inte att Colin Hay har något emot att den lånas ut till Gary Speed en sådan här dag.

****

Så ha nu en riktigt trevlig helg. Ja, en riktigt trevlig vecka rent utav. För nu går jag snart på semester. Solen väntar på mig och på Bright Eyes. Och jag tänker verkligen passa på att leva i nuet. Dåtiden får vänta.

Vi hörs.

Snart är det (nästan) slut

Tycker ni att det har varit lite tyst här i bloggen på sistone? I sådana fall har ni helt rätt. Jag går lite på sparlåga för tillfället. Den 5 oktober 2010 klev jag för första gången innanför dörrarna på Eurosport som anställd och sedan dess har jag jobbat utan semester. Lägg till det jobb ett antal helger, resor och så vidare. Kroppen är inte så trött (även om den ser bra trött ut), men huvudet har sjunkit ihop lite. Så enkelt är det och det börjar bli dags för semester.

Vilken tur då att jag snart kliver av för ett par veckor av vila och återhämtning. Det blir dessutom sju dagar i solen vilket just nu känns oerhört tilltalande. Inte för att det är särskilt kallt, för det är det ju inte, utan för att jag alltid saknar ljuset vid den här tiden på året.

I vanliga fall hade jag nog jobbat ytterligare ett par veckor för att sedan ha lämnat Ekvatorn norr om mig i minst en månad, men i år blir det inte så. Nu känns det trots allt rätt okej att bara ta mig så långt som i höjd med norra Afrika, äta lite Ropa Vieja och dricka husets vin. Vi har lite att ta i mål innan dess dock. En torsdag och en fredag. Och en Fredagsblogg såklart. 4

Det andra vi ska ta i mål är några övergångar. Kanske en tränare till Baje... Näääää! Men Svennis ska väl i alla fall hitta ett jobb innan jag drar.

Nåväl. Nu vet ni varför det är lite tystare än vanligt här och varför fredagens Fredagsbloggens inlägg blir det sis...

Glöm det där förresten. För Fredagsbloggen blir inte alls sista inlägget. Vi har ju för sjutton en lottodragning också att redovisa. Ni ser. Jobbet tar aldrig slut.

Förutsättningarna finns för Lennartsson att skapa The Joshua Tree

Achtung baby! Jörgen Lennartsson är klar för Elfsborg och det är en vacker dag i Borås. Vi försöker se bortom horisonten, men det är först i October som vi vet hur det har gått och om Elfsborg verkligen har hittat det de har sökt.

Jag ska direkt erkänna att jag har saknat Jörgen Lennartsson i svensk fotboll. Det var alltför länge sedan vi pratades vid. Senast vi sågs var när U23D hade premiär i Stockholm. Såklart. Jag hann aldrig prata med Jörgen efteråt och vet fortfarande inte vad han tyckte. Där har vi en del att snacka om. Sedan dess har vi dessutom båda sett U2 live i Göteborg och det har kommit ytterligare ett album. Jag är nyfiken på om han håller med mig om att till exempel Unkown Caller är en alldeles perfekt live-låt, men att den behöver ytterligare några år på nacken innan den kan bli en klassiker? Vi får prata om det snart.

Vi måste givetvis prata fotboll också.

Jörgen Lennartsson må vara en stor U2-fantast och Borås ligger nära Göteborg ifall U2 nu skulle göra det galna valet att spela där istället för ("nu är jag") i Solna nästa gång de kommer till Sverige, men han kommer till staden för att lyfta fotbollslaget. Det är en tuff uppgift som väntar honom. Det är självklart. Förutsättningarna är alldeles lysande, men han har ett arv från Magnus Haglund att hantera och det blir inte alldeles enkelt.

Inte för att Haglund är en dålig tränare. Tvärtom. Utan för att Haglund under åtta år satt väldigt stark prägel på Elfsborg. Det är verkligen Magnus Haglunds lag som Jörgen Lennartsson får ta över. Spelmässigt har de gulsvarta formats i bollrullandets konst och på det egna konstgräset är de nästintill oslagbara. Jörgen Lennartsson är ingen bolltjongare. Långt ifrån. Hans kärlek till Arsene Wengers Arsenal, som väl konkurrerar med U2 om uppmärksamheten hos den nye Elfsborgstränaren, skvallrar om det.

Han gillar också att spela boll. Men jag skulle nog vilja påstå - utan att ha sett vad han har gjort i Stabaek - att han har en lite mer "praktisk" syn på fotboll än Haglund. Det är något Elfsborg har saknat. Kan han föra över det på sina spelare? Det är en av utmaningarna. En annan är själva truppen.

Magnus Pehrsson har i Djurgården börjat en rejäl utrensning. Sådan ser åtminstone planen ut, vad det slutar i återstår att se. Mikael Stahre gör detsamma i Blåvitt. Något liknande blir svårt att göra för Lennartsson. Han kan säkert värva någon spelare och jag vet vem jag skulle vilja att de plockar in (återkommer till det vid ett senare tillfälle), men förutom Johan Karlsson som slutar så finns det ingen av Haglunds ordinarie pojkar som är på väg ut. Öppningarna i truppen är således få och inte ens Elfsborg har råd med ett överflöd av kvalitetsspelare.

Det är lite som att gråta utan tårar, tala utan att använda ord, skrika utan att höja rösten. Han balanserar ju på en lina han själv inte spänt upp.

Egentligen kan Lennartsson inte misslyckas. Elfsborg är för starkt för att det ska bli ett verkligt fiasko och en topp fyra-placering är egentligen lika självklar som att ett svagt album som Pop blir etta i 35 länder. En fantastisk framgång för nästan vilket annat band som helst, men i den värld de själva skapat hamnar U2:s nia i skuggan. Att skapa The Joshua Tree kräver lite mer.

Kan Jörgen Lennartsson skapa ett mästerverk efter Haglunds åtta? Kanske kan han göra som Mikael Stahre. När denne kom till AIK var det Rikard Norlings bygge han tog över. Där fanns spelarna och spelet på plats för ett lag som inte nått sin fulla potential sedan 2006 då just Elfsborg ju till slut stod i vägen. Där fanns kraven. Stahre gjorde det föredömligt enkelt för sig och tvärtemot det han nu gör i Blåvitt.

Han konstaterade vilka spelarna var, satt nöjd med det och fokuserade på försvarsspelet. På att plocka så mycket poäng som möjligt och struntade i hur det såg ut. Han slängde Norlings bollrullande åt sidan och sa till spelarna att rensa när det skulle rensas. Först när poängen rullat in på kontot började också bollen rullas. Det gav SM-guld.

Det är självklart Jörgen Lennartssons uppdrag här. Tro inget annat. Klart att det finns en viss tid av smekmånad för den förre U21-förbundskaptenen. Han är inte oönskad av fansen som snarare har längtat efter att få se Haglund lämna, men han måste prestera resultat. Elfsborg är ett etablerat topplag sedan sex år tillbaka och det är en historia man måste vårda trots att det nu är dags att börja om. Har Stefan Andreasson hittat det han har sökt? I October vet vi om klubbchefen och den nye tränarens slutprodukt blir The Joshua Tree eller Pop!

Fredagsbloggen: Neeeä Jens Andersson, så gick de inte te

Jag tänker göra något som är dömt att misslyckas och ska man göra det så gör man det i en Fredagsblogg. Det är lika bra. Jag tänker nämligen försvara journalistskrået mot fotbollsklubbarna. I det här fallet mot AIK. Tror ni att ni kommer att hålla med mig om mina slutsatser? Det tror inte jag, men jag är inte rädd. Jag har sanningen på min sida. Jag har gud..skelov ledigt i helgen. Jag hinner slicka mina sår. Jag känner mig redo. Here we go!

"Det som hände egentligen var att nån, nån hemsida i nån mediasfär valde att vinkla Nebojsas citat på ett sätt som gjorde att övriga Mediasverige hängde på och konstaterade att Flavio skulle hem, tillbaka till AIK. Och så var inte fallet och så är inte fallet utan det är inget beslut taget i hans case ännu. Utan han är AIK-spelare från och med årsskiftet förutsatt att vi inte kommer överens om något annat...."

Jens T Andersson talar. Han gör det i AIK Media och han använder ord vi känner igen. Åtminstone ett. Vinkla. Fy fan. Kan man tänka sig något värre? Vinkla är något vi i media sysslar med kategoriskt. Vi kan knappt skriva en text utan att vinkla. Vi måste vinkla. Hade Giovanni di Simones okände företrädare varit sportjournalist hade det där tornet i Pisa fallit för länge sedan.

Jag raljerar. Visst gör jag det. Ibland måste man vinkla. Ett exempel. När Zlatan Ibrahimovic efter förlusten mot Danmark åtta, nio gånger på ett par minuter säger: "Vi var inte tillräckligt aggressiva" (och nu raljerar jag inte) så förstår ni att det inte går att skriva ordagrant. Det skulle bli oläsligt. Detsamma gäller många andra spelare och ledare. Ibland när man lyssnar igenom banden när man kommer hem till redaktionen inser man att det blir svårt, nästan omöjligt, att göra något läsvärt av det överhuvudtaget. Så nog vinklar vi.

Så illa som ni tror att det är är det dock sällan. Jag lovar. Jo, rubriker kan ibland dras lite väl långt, men försök själva att på fyra, fem, sex ord locka till läsning och beskriv vad texten handlar om så får ni se hur svårt det är. Jag har stor respekt för skickliga rubriksättare. Med det sagt så förstår jag om läsare ibland känner sig lurade. Jag minns en målvaktstränare ringde upp mig och var rasande över en text jag skrivit där han kritiserade sitt lags målvakt. När vi pratat ett tag visade det sig snart att han tyckte att texten var helt okej och att citaten var riktigt återgivna. Det var rubriken han rasade emot.

Det vinklas. Men det vinklas minst lika ofta från klubbledare, spelare och agenter. Ibland ljugs det rakt ut. Skulle vi göra det skulle det bli ett jäkla liv, men när klubbledare gör det så är det helt okej i allmänhetens ögon. De försöker ju bara försvara sig mot de onda journalisterna.

Jag har berättat tidigare om Tom Prahls ilska mot mig i samband med att han sågat Yksel Osmanovski. Det slutade med att Tom Prahl backade. Han visste att jag hade rätt, men försökte ändå få det till att jag hade lurat honom och till och med ljugit i en text. Hittat på citat helt enkelt. På sitt sätt givetvis en oerhörd anklagelse, men inte särskilt ovanlig. Det har hänt mig förr och det lär hända igen och jag vet att det händer kollegor.

Att ställa sig upp och säga att en journalist ljuger är rätt så ofarligt. Så ljuger Jens T Andersson? Nej, det gör han inte. Men det gjorde inte jag heller. Låt mig berätta vad som hände.

Efter åtta dagar på resande fot, varav majoriteten av dagarna ägnades åt landslaget var jag tillbaka i vardagen. När man reser på det där sättet så händer det att man missar grejer. Fokus ligger liksom på det man är på plats för att göra och samtidigt rullar verkligheten hemma på. Jag ringde upp Nebojsa Novakovic för att höra mig för om AIK:s forwardssituation. Besättningen såg lite tunn ut i mina ögon. Nej då, menade "Nesh" och sa att AIK hade sju anfallare. Jag gjorde ett snabbt överslag i mitt huvud, men inte ens med Viktor Lundberg inräknad kunde jag komma på fler än fem. Det visade sig att Nebojsa räknade in talangen Christan Kouakou och Antonio Flavio.

"Jaha, Flavio kommer tillbaka?" sa jag.

"Ja, han är AIK-spelare från 1 januari" sa Nebojsa och min nyhetsnäsa reagerade inte. Jag tog nämligen för givet att det här var ute och att jag bara hade missat det i rapporteringen. "Nesh" bara slängde ur sig det och jag frågade bara om hur han såg ut. Nebojsa gav samma svar som Björn Wesström gett mig tidigare. Att Flavio ser ut som han gjorde när han kom till AIK 2009.

Vi pratade vidare om övriga forwardsbesättningen. När jag lagt på började jag leta efter Flavio-nyheter. Hittade ingenting och insåg att det nog var en nyhet ändå. Jag satte rubriken på det och lyfte även upp det i ingressen. Jag vinklade på det. Men jag vinklade inte på det sätt som Jens T Andersson menar.

När jag häromdagen såg AIK:s sportchef säga det han sa blev jag först förbannad. Sedan lugnade jag ner mig och gick tillbaka till mina anteckningar. Jag ser var missförståndet uppstod. "Nesh" sa nämligen även:

-  Det kan bli en ny utlåning.

Jag tog inte med det . Det kändes inte intressant. Jag tolkade det som att det ändå var klart att Flavio skulle komma tillbaka och försäsongsträna med AIK. Om det sedan visade sig att han inte höll måttet så kunde det bli en ny utlåning eller rent utav en försäljning. Och så kan det givetvis alltid bli. Det gäller alla spelare. Visst kan man kalla det att vinkla, men tror ni att det var det Jens T Andersson menade när han sa som han sa? Självklart inte.  

För Jens T Andersson menar att jag tog något som inte var sant och gjorde det sant medvetet.

På Nebojsa lät det helt klart att Flavio skulle tillbaka. Han pratade om sju anfallare. Det blev möjligen ett missförstånd, men jag vinklade inte. Vi gör sällan det. Jag skulle vilja påstå att jag aldrig gör det. Inte på det sätt som Jens T Andersson menar i alla fall.

****

Nån hemsida? Det var en snygg diss. Det måste jag ge Jens, riktigt snygg.

****

Tänk om människorna som krigat för Eken kunde vända all den där energin mot riktig orättvisa som drabbar levande människor. Vilken kraft de skulle kunna bli.

****

När börjar IKEA sälja bokhyllan Eken?

****

Några tunga dagar för Magnus Pehrsson. Helt klart. Ingen Johan Andersson. Ingen Sebastian Andersson. Ingen Kristoffer Nordfeldt? Spännande att se hur Djurgårdens manager kontrar på det här. För jag tror att Djurgården skulle behöva ett par tunga nyförvärv. Inte bara för det rent sportsliga - där det känns akut - utan även för att skapa ett lugn runt klubben och laget. Ge lite framtidstro helt enkelt.

****

Vi skrev det här klockan 12.30.

Då hade Kristianstadsbladet redan skrivit storyn och italiensk media ytterligare något tidigare.

Expressen kontrade med det här AVSLÖJANDET En och en halv timme senare.

Nu väntar jag bara på att någon ska AVSLÖJA att David Löfquist är HELT klar också. Det finns mer att hämta här.

****

Bruce Springsteen kommer till Ullevi. Och? När Swedbank Arena står färdig kommer han att spela där minst en gång i veckan och han kommer att göra det samtidigt som han tänker: "Nu är jag i Solna."

****

Det här var också kul. Den här texten publicerades under avslöjar-flagg klockan 15.34

13.54 skotsk tid, det vill säga 14.54 svensk tid publicerade Celtic detta på sin hemsida.

Men som jag skrivit tidigare. Ett avslöjande är ett avslöjande om man bara sätter det under AVSLÖJAR-rubrik.

****

Men jag gnäller inte bara. Spännande grej på Fotbollskanalen.se om Simon Thern. Ska bli intressant att se var han hamnar till slut. Skulle tro att rätt många klubbar anmäler intresse hos agent Patrick Mörk nu, men hur många kan erbjuda en innermittfältsplats och samtidigt vara så pass stora att de inte innebär ett steg ner för Thern statusmässigt? IFK Göteborg kan jag tänka mig där det behöver fyllas på centralt med tanke på vad man har tappat. Kanske i AIK som ju också har en god relation till Mörk och där ett par fina fötter bredvid Robert Åhman Perssons lite hårdare säkert skulle kunna lyfta.

Djurgården? Känns lite mer tveksamt. Inte för att det inte vore en bra värvning för blåränderna och skulle ge såväl status som framtidstro, men centralt spelar ju Kasper Hämäläinen och Daniel Sjölund och där är det inte lätt att slå sig in.

****

Några garantier finns aldrig, men nog låter det som en spännande och lyckad kombination, Carlos Tevez/Ibrahimovic.

****

Vi upptäckte en ny ljudtic hos Zlatan. Har han alltid haft den? Någon annan som upptäckt den?

****

Twitter blev genast mycket bättre igår. Jag hittade Vic Mackey himself. Michael Chiklis. Jag är nu redo att förlåta redaktör "Pierre Isacsson" för att han tvingade in mig. Ni hittar mig här.

Michael Chiklis får ni leta upp själva.

****

Nu vet Paul Lindholm att jag söker honom. Vi har inte pratat ännu, men det hemliga projektet har tagit ytterligare ett liiitet kliv.

****

Helg. Fredag. På Spåret är tillbaka. Fredagssushin lika så med andra ord. Men inte På Spåret-signaturen. Den är ny. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna inför det. Så länge de inte ändrar för mycket i programmet så kan jag väl stå ut, men gubben inom mig är allt lite vred. Resten av helgen? Tja, ingenting planerat, men det känns bara bra.

Vi hörs!

Tråkigt att vara klok när det gäller Zlatan

Vill man bara vara klok och förnuftig så säger man att matchen ikväll inte betyder någonting. Som Zlatan Ibrahimovic gör. Känslan är bara den att han försöker dämpa slagen som han vet kommer om han misslyckas

Kanske är det så att förväntningarna är för höga. Ofta är det ju så. Man går och suktar efter en match så länge att den till slut bara smakar bittert och så byter man kanal och kollar in GW istället. Nu blir det inte så ikväll. Ja, matchen kan fortfarande bli en besvikelse, men med tanke på att Eurosports eget fotbollslag firar en stark säsongsavslutning genom att besöka lokal för att dricka och äta hem 2011 års fotbollsinsats så blir det fullt fokus på matchen ikväll oavsett om den motsvarar haussen eller ej.

Slutsatsen som kommer från så många olika håll är givetvis helt riktig. Rent sportsligt betyder matchen ingenting stort. Etta eller tvåa i gruppen. Två lag som har avancerat vidare. Henrik Larsson och Jesper Blomqvist slår båda två fast att spelarna är professionella och att ingen kommer att offra något för att vinna när det i slutändan ändå inte avgör Champions League-äventyret. Så mycket återstår innan man når Allianz Arena som bara hägrar långt där borta vid fotbollshorisonten. Som sagt. Allt detta stämmer. Och ändå inte.

För ingen kan övertyga mig om att det här med boken bara är kosmetika. Vi kan givetvis inte vara helt säkra på att känslorna den väckt kommer att synas i matchen. Fotbollen innehåller så många olika variabler. Skador, utvisningar, mål och till och med väder kan påverka vad som händer på planen. Vad som sker inom spelarna är något annat. Allsvenska tränare brukar slå fast ett antal gånger per år att tre poäng i ett derby bara är tre poäng. Det ger inget extra. Det är också en sanning man inte slår hål på. Men när vi kommer till "å andra sidan" av resonemanget så håller samma tränare med om att det visst betyder något extra att besegra Djurgården eller AIK eller Malmö eller Helsingborg eller vilka det nu än rör sig om.

Zlatan Ibrahimovic har pumpat upp den här matchen till något större än vad den är rent sportsligt. Till något som går bortom tre poäng av mer symbolisk betydelse. Jag tänker inte ge mig in i resonemanget om vad en seger kan betyda för Milans självbild och det man försöker bygga upp. Det lämnar jag till Itto-kännarna som Hertigen av Katalonien men det är klart att Zlatan vill vinna det här. Han vill alltid vinna. I alla sammanhang

Fotbollsspelare gifter sig ofta unga och skaffar barn tidigt. De växer snabbt upp helt enkelt. Jag har ofta svårt att föreställa mig att till exempel Olof Mellberg faktiskt är yngre än jag när jag står framför honom i mixade zoner runt om i Europa. Han har på något sätt alltid varit mer vuxen än jag och det beror inte bara på skägget. Men trots allt detta så är fotbollsspelare också ganska så barnsliga och då talar jag inte om faiblessen för tv-spel. Vi ska komma ihåg att de spelar fotboll. Det vi andra gör när vi vill leka lite. De har aldrig haft ett "riktigt" jobb och är givetvis extremt bortskämda. Som curlade barn.

Men det finns ett motsatsförhållande här som inte är helt enkelt att reda ut på några rader.

För mig betyder fotbollen givetvis oerhört mycket. Jag har ingen religion, men fotbollen kan få mig att be till någon sorts gud. Den kan skänka glädje och sorg som går bortom mycket annat i livet. Så Zlatans jobb är viktigt. För många miljoner människor. Han lever under en oerhörd press som gör att man måste växa upp tidigt. Lägg till det att han har kämpat stenhårt för att nå dit han är nu så förstår ni att det inte går att ta lätt på bedriften.

I boken avslöjar han också att det långt ifrån alltid var enkelt. Så all respekt för det han uppnått. Sedan länge är han dock omhuldad stjärna som är van att få det han pekar på och skulle han inte få det så kan han med lätthet betala för det. Zlatan bryr sig om vad som skrivs om honom vilket är omvittnat flera gånger om. Han ser sällan någon annan världsbild än sin egen och det var hit jag ville komma via den något krångliga serpentinen av ord.

Med en sådan personlighet är det givet att den här matchen betyder något extra för honom.

- Jag var besviken, men det finns inget personligt i att möta mitt gamla lag, säger han i en intervju med Uefa.com och slår fast att det här bara är en match bland alla andra.

Han försöker lindra de mentala kroppslagen som han vet kommer att delas ut om det blir förlust, om han misslyckas. Ikväll kommer miljontals människor i Sverige, Spanien och Italien tycka något om Zlatan och vad de kommer att säga och skriva och tycka baseras till stor del på vad han gör i matchen mot Barcelona. Han vet att han kan framstå som en vinnare om han sänker Pep Guardiolas lag och att han kommer att stå på andra sidan skranket om Milan faller.

Därför är Guidetti högaktuell för EM-truppen

Två spelmål. Äntligen. Men det räcker inte säger de som vet. Mycket mer måste till. Mycket, mycket mer. Det kan jag hålla med om, men jag hävdar att när vi tittar på John Guidetti måste vi se bortom målen han gör.

Det ska erkännas direkt, rakt upp och ner, att jag har sett alldeles för lite av John Guidetti genom åren för att säga att jag kan spelaren till fullo, men jag tycker mig ändå ha en tillräckligt god uppfattning för att skriva att han inte bara är summan av sina mål eller poäng. Jag såg honom givetvis i Brommapojkarna och förstår nu, med lite distans till det hela, vad han gjorde med det laget. John Guidetti gjorde tre mål och tre assist på sina åtta matcher, varav sju från start. I den match han hoppade in låg han bakom segermålet förövrigt. Det kan låta mycket eller lite, men det är inte där vi ska titta.

Under en tid när vi nästan bara pratar om Zlatan Ibrahimovics betydelse för landslaget och när folk försöker vrida och vända på statistiken för att bevisa att Zlatan är bra eller dålig för blågult - beroende på vilken sida Z man befinner sig - så kan vi ju lika gärna göra detsamma med John.  Under de 8 matcher då John var utlånad till de svartrödrandiga tog BP 12 poäng i Allsvenskan. Från de övriga 22 fick Grimsta-grabbarna med sig 13 poäng. Med John i laget gjorde man 10 mål och var mållösa i en, utan John gjorde man 10 mål och var mållösa i 13. Med John i laget såg BP ut att vara på väg att bli ett stabilt allsvenskt lag. Utan John rasade man i tabellen och slutade på sista plats.

Jaha, där har vi siffrorna. Vad döljer sig då bakom dessa? Jag är ingen GB-Kalle. Jag tänker inte försöka mig på någon djupare analys av ärendet. Jag skriver och tänker lika fort som jag tänker fel och ofta, men jag vet som sagt vad jag såg. John Guidetti gjorde tre mål och tre assist, men han gjorde något annat med BP också. Han gav laget en tro på att något skulle kunna ske om man bara fick upp bollen i anfallet. Om man bortser från raset i ett tre, fyra matcher, så var Brommapojkarna defensivt stabilt hela säsongen. I de två sista matcherna när hoppet var ute släppte man till exempel in nio mål, men det var inte bakåt man fallerade. Det var framåt. Utan John Guidetti.

För att förstå att det finns något riktigt stort som ligger och gror hos den unge svensken behöver vi bara vända oss till Roberto Mancini. Italienaren jobbade uppenbarligen hårt på att få behålla talangen och lyckades trots att det såg kört ut. Varför? Mancini har en anfallsstyrka som till och med skrämmer slag på självaste Sir Alex Ferguson, så varför skulle han vilja behålla Guidetti om han inte trodde på killen? Sanningen är att han givetvis inte skulle det. Att Guidetti inte redan nu slår sig in i Manchester City är inte så konstigt. Ingen annan i den svenska EM-truppen skulle heller göra det, med ett möjligt undantag i Zlatan, men inte ens han skulle vara given i den konkurrensen.

Så John Guidetti hamnade i Feyenoord efter lika många turer som det finns tulpaner i hans nya hemland och han började med att dundra in straffar. Men det räcker inte, säger folk. Han måste göra mer. Mer mål. Gör han många mål så kan han komma med i EM-truppen, säger de som vet. Jag hoppas att Erik Hamrén inte är lika blind som vissa tyckare. Jag återkommer till början av texten. Jag kan John Guidetti för dåligt. Jag vet inte om han är en stor målskytt historiskt sett, men jag är helt övertygad om att han kan bli en stor spelare. Att han är på väg redan nu.

Titta på målen - ja, ni får fan leta upp länkarna själv - från senaste matchen. Se hur han sätter upp för sig själv. Hur han till exempel håller inne passningen innan sitt andra mål. Speluppfattning. Jag personligen fastnar framförallt för assisten till det sista målet. Hur han tar emot bollen med spelaren i ryggen, skapar utrymme med en kroppsfint och sedan med full kontroll på bollen rycker ifrån försvararen och sätter en perfekt passning snett inåt bakåt. Det är klass rakt igenom.

Vi har sett mängder av spelare göra mängder av mål i den holländska ligan genom åren. Det är ingen självklar kvalitetsstämpel på landslagsnivå. Jag säger inte att John Guidetti absolut ska med i EM-truppen. Jag håller med om att han måste visa mer över längre tid, men jag säger att han måste vara högaktuell i dagsläget och det hänger på mer än antalet mål han producerar.

****

Erik Hamrén dricker vatten när han träffar oss journalister. Det är vårt fel. Det har han berättat vid ett flertal olika tillfällen. Han blir så torr i halsen. Lars Lagerbäck behöver inget vatten. Han är en vattenkastanj. Han föredrar att hålla sig torr. Torr humor, torrt humör. Så det var ingen överraskning direkt att när han väl kommenterade Zlatans bok så kommenterade han den inte alls. Coolt eller irriterande? Både och kanske. Förhoppningsvis pressas han ändå i Viasatstudion imorgon.

****

Annars då? Tja, ett Dart-svar till stackars Joakim som jag lurade in i Fredagsbloggen med löften om texter om min nya favoritsport. Nu vet jag inte om det duger. För svaret jag har hittills är att vi brukar sända VM, men att det inte är klart ännu. Vi får väl se om det dyker upp.

****

Möte igår om ett än så länge hemligt projekt. Vi får se om det blir av. Kan bli kul. Och plötsligt diskuteras Paul Lindholm här på redaktionen. Utan hans vetskap dessutom. Vi får väl se om någon skvallrar. Jag får återkomma i ärendet när jag har mer på fötterna.

Fredagsbloggen: Ett exklusivt avslöjande av den nya Englands-sviten

Som ni har längtat. Eller? Efter den närmast depressiva Fredagsbloggen ni fick uppleva förra veckan författad i ett tyst och tomt hotellrum i Bolougne-området utanför centrala Paris förtjänar ni något bättre nu. Särskilt med tanke på att övriga blogginlägg/krönikor inte har varit av det direkt upplyftande slaget. Jag ska villigt erkänna att den senaste veckan har slitit på mig. Det började redan innan med tandvärk och fortsatte med ett hejdundrande resande.

Efter en minst sagt lång säsong som på sätt och vis började redan i slutet av den förra för mig då jag klev in genom Eurosport-dörren för första gången har jag jobbat utan semester. Lägg till en hel del jobb på helger också så förstår ni att jag börjar känna mig trött. Nu har detta varit självvalt så ingen skugga ska falla över någon annan. Jag ville göra såhär och är nöjd med valet, men det betyder inte att jag inte kan känna mig sliten.

Så när det började förra onsdagen i Stockholm, fortsatte via Paris tidig fredagsmorgon och Köpenamn lördagsförmiddag så var jag redan där ganska seg. Dagarna i London var upplyftande. Fint väder, utom en dag, och strålande sällskap i form av framförallt DN-Lunkan som van London-besökare som med van hand kunde guida mig genom den stora staden. Tillbaka i Stockholm i förrgår, jobb igår och tandläkaren idag. Det skulle lätt kunna bli sorgligt den här gången också.

Men det är fredag, hence the name, Fredagsbloggen. Jag ska vara ledig hela helgen och snart väntar riktig semester så varför inte ta tillvara på tillfället och bjuda på något lite lättsammare? Således har ni här Reseveckans...

Bästa tv: Chockad över att jag föll för så stenhårt för Dart. Två minuter med Sky Sports sändning från Grand Slam of Darts och jag var fast. "Oooonehundredandeightyyyyy! Fantastisk tv-sport och vilka idrottsmän sedan. Feta, skalliga, svettiga.

Mest chockade: Sajmon Bänk (som farsan säger) när jag berättade att jag aldrig hade varit i London.

- Det är det konstigaste jag någonsin har hört någon säga, sa han.

Illamående: Zlatan Ibrahimovic. Kräkfärdig på oss reportrar och på våra frågor. Orkade inte ens stanna i mixade zonen efter matchen mot England. Löjligt.

Bästa käk: Gourmetburgaren på Portobello Road. Faktiskt.

Sämsta käk: Griskorven som en kollega satte i sig i Paris. Eller satte i sig? Som han la åt sidan kanske vi ska säga. Vår servitörrekommenderade köttbit var inte bra och ändå var den mycket, mycket bättre. Läxan att lära. Chansa aldrig på franska.

Ballaste arena: Parke... Nä, Wembley förstås. Ni som hänger med här vet att jag älskar ståplats och att arenan förlorar stämning på att inte ha det är helt klart, men för ett trött reporterarsle är de mjuka sätena rena drömmen. Ingen träsmak här heller.

Citat: "För mig symboliserar han förfallet i italiensk fotboll." Nej, engelska journalister älskar som bekant inte Zlatan Ibrahimovic och Daily Mirrors Neil McLemans sågning var stenhård och gav en bra rubbe. Dessutom retade det Hertigen av Katalonien lite. Alltid ett plus.

Här måste det ha blivit något fel, men jag håller tyst så att jag får sitta kvar: Satt i bissnissklass på väg från Paris!

Det sägs i alla fall att det är säkert att sitta här: På väg till Paris satt jag längst bak i planet.

Blast from the Past: På hotellrummet i Köpenhamn. Först Beverly Hills, följt av Dallas och till sist Mord och inga visor.

Förgäves väntan: To och tyve och en och tyve hoppade in mot Danmark, men ingen halvfjärs. Ruskigt besviken på det.

Mest tröttsamma debatt: Zlatans vara eller inte vara i landslaget. Jag är en del av det och det gör mig bara ännu tröttare. Lovar härmed att inte skriva något mer om Zlatans vara eller inte vara i landslaget resten av året. Om nu inte Erik Hamrén helt plötsligt säger något nytt i ämnet, men det tror jag inte.

Nu passar vi på: De engelska kollegorna får inte ofta tillgång till spelarna så när en landskamp spelas ska det gärna pratas så mycket Premier League det bara är möjligt.

Pressfika: Egentligen är det tur att vi inte får samma käk hemma som de får på Wembley. Visserligen är riktig mat bättre än bullar och det serverades också mycket riktigt, men det var inte bara sådant. Vi fick paj och vaniljsås samt kakor, frukt och så vidare. Det är lättare att avstå när Jonas Nystedt bjuder på torra bullar.

Publikmagnet: Sverige. 18 000 mot Danmark och sämre än Andorra i England.

Svengelska ord: Erik Hamrén slog helt riktigt fast att John Terry precis som alla andra i ett rättsamhälle är oskyldig till dess att motsatsen bevisats. Eller som han uttryckte det. Unguilty!

Svit: England har inte förlorat mot Sverige sedan 2004.

****

Det var min vecka på resande fot. Totalt sett var jag ganska så slut efteråt och kände mig lite som Viktor Navorski när jag väl landade i Stockholm. Ja, ni får googla! Men där har ni en liten sammanfattning av veckan. Det sportsliga hittar ni i tidigare inlägg och det är väl knappast något vi behöver återuppleva.

****

En amerikan är alltså på väg att ta över Hammarby. Hade någon för 20 år sedan frågat vilket lag som skulle komma att amerikaniseras mest i svensk fotboll hade nog Bajen hamnat längst ner på listan.

****

Hur är det med internkommunikationen i AIK egentligen? Nebojsa Novakovic sa till mig att Antonio Flavio återvänder till AIK och han sa det så självklart att jag var övertygad om att det redan hade skrivits under tiden jag var borta. Sedan hittade jag inget på AIK:s hemsida eller någon annanstans och då insåg jag att det var en nyhet. Inte bara för mig utan för sportchef Jens Andersson också tydligen.

****

Det är Hammarby som söker i USA, men vilda västern råder främst i Djurgården där Magnus Pehrsson likt en Matt Dillon rider in och rensar upp i staden. Utan sentimentalitet. Helt rätt givetvis att Pehrsson är ärlig och öppen med vad han vill. Helt rätt också att han är ärlig mot sig själv och ger sig de förutsättningar han anser att han behöver för att lyckas. Vi får väl se om han skjuter vilt från höften. Lyckas han med sina förändringar så har han i alla fall inget att skylla på om det inte går bra.

****

Fotbollsspelare som gnäller över att de måste sälja julkalendrar eller bingolotter. Herregud alltså.

****

En annan som rensar är Mikael Stahre. Han kanske har lärt sig något i Grekland för när han kom till AIK var det inte tal om några rensningar precis och inte i Panionios heller för den delen. Nu ryker spelare till höger och vänster.

****

Löp på "Loket" häromdagen. Tog planet vägen genom The Space Time Continuum från London???

****

- Det här är ingenting som vi någonsin kommer bemöta eller ens vidröra i någon form.

Fredrik Ljungbergs surkart till agent, Phil Smith, lovar att han och hans klient kommer att hålla sig för god för att prata om Zlatans påhopp.

Sedan gjorde Ljungberg tre intervjuer i ämnet.

****

Alltså, det här tjafset mellan Zlatan och Ljungberg. Det är lustigt att ingen kommenterar det barnsliga i det. Det finns arbetskamrater man tycker bättre om än andra, men det här fjanteriet blir ju bara töntigt. Skolgårdsmentalitet helt enkelt.

****

Björn Ranelids "recension" av Zlatans bok i Sportnytt var ju bara för konstig. Hade någon annan stått och pratat sådär i tv hade man ju undrat om karlfan var full. Nu var det Ranelid och så är det bra med det. Ärrrta!

****

Tre EXKLUSIVA intervjuer ska sägas. Konstigt att ingen AVSLÖJADE att Fredrik Ljungberg pratade. Ett EXKLUSIVT AVSLÖJANDE måste vara sportjournalistikens heliga graal!

****

"Det är alltid trevligt att kopplas samman med en klubb som Barcelona", säger Gareth Bale. Herregud, har han inte läst Zlatans bok?

**** 

Nu är det äntligen slut på den här Fredagsbloggen och därmed är det äntligen också är slut på arbetsveckan. Nu väntar en skön videokväll. Kan konstatera att ingen ny film lockar, några förslag, hör av er på twitter i sådana fall där jag finns under...

@Daniel_Sjoberg

Lördagen ägnas åt en lite tidig middag med farsan och på söndag blir det pannkakor i stora lass. Där emellan ska ett par träningspass in och så ska käften läka ihop också.

 Vi hörs

Kan någon ställa rätt landslagsdiagnos?

LONDON. En mäktig svit är död och begraven. Hur är det med våra EM-drömmar? Tja, just nu hålls de vid liv med hjälp av konstgjord andning och jag undrar om ens Gregory House kan rädda dem bortom suckande maskiner.

Nej, Erik Hamrén bryr sig inte om sviten. Säger han. Jag tror att han ändå gör det. För oavsett vilket så kommer det nu för alltid att komma upp att Sverige höll undan för England i 43 år till dess att den förre detta danske  och norske ligamästaren ledde sitt lag in på Wembley. Hertigen av Katalonien skulle säkert kunna tolka ihjäl bilden av Fabio Capello längst fram i den tekniska zonen i slutet av matchen samtidigt som Erik Hamrén stod ett par meter längre bak med händerna i fickorna. Jag lämnar det åt honom. Rätt man på rätt plats och allt det där.

Precis som för Erik Hamrén. Han har i stort sett tagit ut sin EM-trupp. De spelare ni och vi såg under de här två träningsmatcherna är de som ska göra det i sommar. Det kan tillkomma någon lovande yngling som får följa med och lära, men annat än en skytteligaseger och fantastiskt spel av till exempel John Guidetti i Holland och de elva som var på planen mot England kommer med ett par möjliga undantag starta i slutspelet i sommar.

Längst fram Zlatan Ibrahimovic. Det fungerade inte idag heller. Det har inte gjort det särskilt ofta. Zlatan och Johan Elmander. I mina ögon är de på papperet ett rätt bra par. Den evigt löpande Alingsås-sonen bredvid mannen med de finaste fötterna och bästa blicken jag har sett hos en svensk fotbollsspelare. Rätt män, men är de på rätt plats? Jag har försökt med Hamrén och nu med Elmander samtidigt som Londonkvällen blev till natt. Zlatan bakom Elmander istället?

Enligt Hamrén är det en ointressant diskussion eftersom Zlatan har mandat att kliva ner i planen och när han spelar som förbundskaptenen vill så spelar han i bägge rollerna. Visst, så kanske det är, men det betyder i grunden att Elmander är den som hamnar längst ner när vi försvarar oss. Därför, när vi väl vinner boll, finns han inte där att springa på de luckor som Zlatan kan hitta. Med Zlatan lite längre ner i planen i utgångsläget gör han det svårare för det försvarande laget.

Antingen måste en back följa med upp och lämna en lucka bakom sig eller så måste mittfältet falla något och ge utrymme till Kim Källström och Anders Svensson som också har de där fötterna och den där blicken jag talade om. Zlatan agerar ändå så ofta med ryggen mot mål att det inte gör någon större skillnad. Jag inser att vi blir av med en hårt arbetande forward i försvarsarbetet, men vi får å andra sidan en hårt arbetande forward längre fram som kan löpa sönder vilken backlinje som helst. Som mot Holland.

Det är möjligt att Zlatan naturligt kan jobba över båda ytorna - även om jag inte har sett det - men det känns inte som om Elmander kan det. Han ska vara längst fram och alltså, som jag ser det, med Ibrahimovic bakom sig. Rätt man på rätt plats.

Vad gäller det övriga laget finns det också frågetecken. Vem ska spela bredvid Olof Mellberg? För mig står Jonas Olsson längst fram i kön bakom den givne försvarsgeneralen. Han ger oss en naturlig lösning genom sin vänsterfot och samtidigt har Daniel Majstorovic, annars en personlig favorit, tappat ordentligt det senaste halvåret och insatsen mot England övertygade inte.

Martin Olsson är enda alternativet som vänsterback - Behrang Safari övertygade inte mot Danmark - och Mikael Lustig det enda som högerback",.Verkligen det enda "Det är inte aktuellt", slog Sebastian Larsson fast igen på frågan om att ta klivet ner. Där finns det inte mycket att göra. Hamrén har valt väg. Han vill ha offensiva ytterbackar och har varit redo att offra den defensiva styrkan.

När han nu börjat vackla i den tron och valt att spela med ett lägre lag får vi inte ut nyttan av att han två så framåtriktade ytterbackar utan bara svagheten med att ha deras brister defensivt.

Kim Källström är den som har tagit det stora klivet i år. Han har blivit den mest givne mittfältsspelaren och han ska ha Anders Svensson bredvid sig. Svensson vacklade möljligen mot Ungern, men har kommit tillbaka starkt och jag tar för givet att han satsar stenhårt mot nästa år med en ny tränare i klubblaget och sitt sista mästerskap i kikarsiktet. På högerkanten måste det bli Sebastian Larsson, men vem ska vi ha till vänster?

Christian Wilhelmsson övertygar nästan alltid när man tror att det är dags att räkna ut honom. Så också mot England där "Chippen" var den som ställde till en del oreda i det annars så välorganiserade försvaret. Samtidigt är Rasmus Elms högerfot och fotbollsintelligens skön att ha på planen. Det finns ett par angenäma problem trots allt.

Nu summerar vi det svenska landslagsåret 2011 och vi gick trots allt till EM, direkt utan att passera Gå. Vad vi ska göra fram till dess för att ta våga drömma om ett framgångsrikt mästerskap är inte jag man att svara på. Finns det någon som kan ställa rätt diagnos?