Löjliga spekulationer mitt i Silly Season

Jag vet, jag vet. Jag hade lovat det här redan till igår, men jag hann helt enkelt inte. Störtade in på redaktionen först efter lunch - utan att ha ätit lunch - och då var det annat som behövde göras. Det är ju fortfarande Silly Season-tider och egentligen kanske man borde vänta, men vad är det för kul med det. Så här har ni Silly Season-kommentar lag för lag.

Och det är väl lika bra att ni håller er till era egna lag för ni orkar aldrig läsa allt ändå. Jag är inte ens säker på att jag orkar skriva allt.

AIK: Det har lagts en del krut på offensiven och störst förväntningar finns givetvis på Celso Borges. Jag har aldrig sett honom spela annat än på korta youtube-klipp och kan därför inte säga något som motsäger det vi hittills har hört.  Konkurrensen i anfallet ser faktiskt tuffare ut i år, men risken finns förstås att den bara blivit bredare och att spetsen saknas. Tycker ändå att det på förhand ser riktigt bra ut.

Frågetecknen finns ändå i försvarslinjen. Är alla friska och på plats är det kanske Sveriges bästa försvar, men det känns tunt på ytterbackssidan bakom Nils-Eric Johansson och Martin Lorentzson. Att Per Karlsson inte är någon ytterback såg vi tydligt i fjol.

Djurgården: De mest spännande namnen finns givetvis bland de som har tackat nej eller som har fått nej tack av klubben med hänvisning till prislappen. Magnus Pehrsson har inte heller lyckats rensa ordentligt i klubben ännu. Spelarna som har fått veta att de inte är önskvärda måste hitta nya arbetsgivare innan Djurgården kan ta risken att plocka in någon dyr spelare i det löneutrymmet. Här skulle det behövas spelare i såväl defensiven som offensiven. Framförallt när det gäller det sistnämnda brister det rejält.

Tyngsta nyförvärvet är Yussif Chibsah. Det är sannerligen ingen dålig spelare, men han kommer till en helt ny miljö nu där det säkerligen förväntas att han ska vara mer kreativ. Någon poängspruta är det sannerligen inte. På 104 allsvenska matcher har han gjort sammanlagt fem poäng. Han är således nästan farligt ofarlig framför mål.

IF Elfsborg: Jag är nog beredd att hålla med Jörgen Lennartsson om att Elfsborg behöver lite tid. Att byta tränare behöver inte alltid vara en stor grej, men jag gissar att omställningen är ganska så rejäl efter alla år med Magnus Haglund. Givetvis kommer Elfsborg förväntas vara ett topplag och jag kan inte utesluta att jag åter har laget på guldplats när det drar ihop sig till tippardags, men till dess konstaterar jag att det har varit ganska så lugnt hittills även om det tycks råda viss turbulens på målvaktsfronten.  Känns som att man hade kunnat lösa det här smidigare genom att satsa på Ante Covic redan ifjol då han ju ändå överglänste Jesper Christiansen. Men gjort är gjort.

Här finns annars spelaren jag är mest spänd på av alla såhär inför säsongen. Viktor Claesson gjorde 21 poäng i fjol i Superettan. Han vann poängligan i ett lag som tvingades kvala sig kvar. Han gjorde 21 poäng i ett lag som gjorde 43 mål. Han var alltså direkt inblandad i hälften. Ska vi gissa att han hade en fot med i några andra också? Jag är oerhört intresserad av att få veta om han är så bra som siffrorna skvallrar om.

Gais: Wanderson tycks bli kvar åtminstone till sommaren och det är givetvis det viktigaste. Han kan helt enkelt inte ersättas rakt av. Allsvenskans poängkung är så nära en garanti man kan komma för att Gais kommer att vara fortsatt vassa framåt. Återstår att se om Peter Ijeh kan ersätta Mervan Celik. Ja, inte som speedkula på kanten eller i kontringsspelet i stort givetvis, men som målgörare. Kommer bara bollarna in i straffområdet så kommer Ijeh vara först på tillräckligt många för att fortsätta producera på det sätt han alltid har gjort.

Med tanke på hur Gais spelade i fjol skulle de ändå behöva en ny kantspringare som kan sätta fart när det är dags att ställa om. Mats Persson jagar i bland annat Argentina och är det någon som kan hitta rätt med små medel så är det Gais informations... sorry, sportchef.

Gefle IF: Den förbannade huvudstaden. Den har stått Gefle dyrt hittills. Daniel Theorin var den sista pusselbiten som föll på plats i fjol och när den gjorde det hade Per Olsson fog för sina stora förhoppningar. Nu är Theorin i Hammarby och han tar med sig rutin, kraft och grymt säkra straffar. Dessutom har de alltså tappat Yussif Chibsah. Jag vet att jag inte direkt höjde den sistnämnde till skyarna när jag nämnde honom i Djurgårdssammanhang några rader högre upp, men i Gefle fungerade han perfekt och det tappet kommer också att svida.

Såklart har laget inte värvat särskilt tungt. Det gör Gefle aldrig, men det skulle inte förvåna om någon större klubb börjar rycka i Johan Svantesson i sommar eller efter säsongen. Kanske dröjer det lite längre än så, men 19-åringen från Vara SK kan bli näste Johan Oremo eller Jakob Orlov.

GIF Sundsvall: I dag kom beskedet att GIF Sundsvall siktar på SM-guld. Ja, inte i år alltså, utan framöver. Jag är lätt tveksam mot sådana där långsiktiga planer när de läggs fram av fotbollsklubbar. Hur många har inte kommit med allting på papper, tydligt och prydligt, bara för att glömma det så fort man stöter på något litet hinder. Jag är dessutom inte helt övertygad om att det är hälsosamt för en klubb som Giffarna att sikta så högt. Men visst, att dubbla omsättningen kan hur som helst aldrig vara fel. För det handlar i slutändan om pengar.

GIF Sundsvall visar det. De har inte direkt tappat något riktigt jättetungt, men har inte heller kunnat värva något som skvallrar om att de verkligen står bakom de där orden ovan. Jag ser dock fram emot att få se Kevin Walker få chansen på allvar. Jag har en känsla av att AIK har gjort ett misstag här, men det är upp till mittfältaren att ge mig rätt.

IFK Göteborg: Nu snackar vi värvningar. Här har det inte hållits i plånboken direkt. Mikael Stahre - också ny ju - har fått sällskap av John Alvbåge och Daniel Sobralense hittills och de blåvita fortsätter att rycka i tunga namn. Nordin Gerzic känns inte som en nödvändig spelare eftersom mittfältet redan ser riktigt bra ut. Då är det bättre att lägga de pengarna på ett par försvarare av klass. Peter Larsson tycks vara för dyr, men jag är säker på att de blåvita kommer att presentera ett meriterat namn inom en inte alltför avlägsen framtid. Annars är risken stor att alltför mycket av de stora förhoppningarna som finns kring laget måste läggas på den offensiva kraften.

Sobralense blir såklart spännande att följa, men mest nyfiken är jag givetvis på vad Stahre kan hitta på med det här laget. Lyckas han som han gjorde i AIK att få ut potentialen ur spelarna genom att förlösa dem från det lite kontrollerande styret från förr kan det bli grymt bra.

Helsingborgs IF: Har Linus Hallenius tappat allt under sina långa tid vid sidan av toppfotbollen? Annars känns det som ett lån eller rent utav en värvning av den förre Hammarby-spelaren skulle passa HIF som hand i handsken. Svenska trippelmästarna har inte haft något direkt flyt hittills under Silly Season. Simon Thern gick till Malmö, Markus Holgersson utvandrade till Amerikat och upptäcktsfärden till Argentina har hittills inte gett någon frukt. Jag hävdar fortfarande att HIF har en stark trupp och att de med bästa elvan absolut är med och slåss om att försvara sina titlar. Rent utav är de favoriter.

Men det behövs alltså minst ett tyngre forwardsnamn till och en mittback vore givetvis bra. Dessutom riskerar laget givetvis att tappa några tunga namn där May Mahlangu och Pär Hansson vore värst. Pratar vi spännande spelare så måste ju Emil Krafth nämnas, men vi ska ändå inte ha för stora förhoppningar på en så ung spelare. Ytterback är ett yrke man växer in i.

BK Häcken: Utan att veta så skulle jag tro att Andreas Drugge brinner för att visa vad han går för. Jodå, det gjorde han redan i Trelleborg, men efter ett sådant år som han hade i IFK Göteborg vill han säkert ta revansch och närheten till Blåvitt gör nog suget efter något så grundläggande som att visa hur bra man egentligen är bara blir större. I BK Häckens sätt att spela fotboll kommer han mer till sin rätt än han gjorde i fjol. Känslan är således att laget har gjort ett riktigt bra nyförvärv. I övrigt har de legat rätt så lågt och de visade redan i fjol att de klarade Mathias Ranégie-tappet på ett bra sätt.

Mest spännande blir att följa en spelare som visade upp sig en del redan i fjol. Majeed Waris kommer in i 2012 med all den erfarenhet han skaffade sig förra året. Med Drugges fina fötter och spelsinne bakom sig så lär han få chansen att springa en hel del i djupled.

Kalmar FF: Nanne Bergstrand är kvar. Och Henrik Rydström. Och så vidare. Jodå, nog finns det sådant som borgar för kontinuitet i Kalmar FF, men det här är på många sätt ett lag som börjar om. Sex spelare in och åtta spelare ut. Det är klart att det inte bara handlar om startspelare - varken in eller ut - men omsättningen är stor och det kan ta ett tag innan man får alla bitar på plats. Ett par av spelarna är dessutom sådana som har varit verkligt tongivande. Som Daniel Sobralense och Stefan Larsson, men det här var ändå nödvändigt med tanke på alla utgående kontrakt som störde.

Av nyförvärven är det egentligen bara Sebastian Andersson som jag har en tydlig bild av och även den är målad med få minnen på paletten. Det handlar nästan uteslutande om insatserna i de två kvalmatcherna till Allsvenskan. Det räcker dock för att jag ska tycka att han känns som ett roligt nyförvärv med stor potential, mod och vilja.

Malmö FF: Ännu är Wilton Figueiredo kvar och vem vet, kanske blir han det. Sedan är alltid frågan hur stor motivation brasilianaren har att verkligen komma tillbaka och bli den spelare han en gång var? Jag räknar dock in honom i truppen i den här lilla funderingen och hittills känns inte tappen sådär jättetunga. MFF ser tvärtom ut att kunna bygga vidare rätt gott på erfarenheten man skaffade sig under hösten med Rikard Norling. En höst som visserligen inte gav några Europapoäng att tala om, men väl en rejäl insättning på kunskapskontot. Att man dessutom har lyckats förstärka mittfältet med ett par häftiga spelare som det dock är svårt att veta exakt vad man ska förvänta sig av.

Simon Thern är modig. Jodå, det finns nog en och annan fotbollsupporter där ute som skulle kalla honom korkad eftersom han gör en sådan flytt som han gör och det finns inga garantier för att han gör rätt, men att lämna svenska mästarna där han har haft en god utveckling för att han vill något är modigt.

Mjällby AIF: David Löfquist och Jesper Westerberg är redan klara att lämna och mycket talar för att det blir ett par tapp till. Succé-lånet Pär Eriksson - som hade stor del i att man höll sig kvar - har också gått vidare. Det har inte varit någon rolig Silly Season för Mjällby hittills och som jag förutspådde redan i mitt allsvenska tips inför den nyligen avslutade säsongen så är risken stor att det är tredjeåret som blir svårast att överleva för Mjällby. Kan de behålla Tobias Grahn är mycket vunnet, men hittills känns Mjällby kraftigt försvagat och Thomas A Borstam måste verkligen jobba med små resurser och få ut stora resultat om inte det allsvenska kontraktet ska rivas i slutet av 2012.

Jag tror att han redan har gjort en god värvning i Haris Radetinac. Mittfältaren var instrumental i Åtvidaberg under deras starka fjolår. 27 matcher från start, två mål och nio assist skvallrar om det. Det blev sex poäng assist och tre mål senast i allsvenskan för Radetinac.

IFK Norrköping: Det har flexats en del muskler nere i Norrköping såhär långt, men Mr Universum är inte tyngdlyftning och vem vet vad de verkligen kan göra när krävs. Peter Larsson tycks ha varit för dyr, men bara att man var där och nosade tyder alltså på att det finns resurser. Nu gäller det att visa det också. För IFK behöver värva mer än man har gjort hittills. De har till synes öppnat upp för det genom att släppa/tappa sju spelare varav Petru Racu var den största överraskningen för mig. Han gjorde ett gott jobb för "Peking" i fjol och jag trodde nog att han skulle bli kvar. Morten Morisbak Skjönsberg är det givetvis svårt att veta något bestämt om, men om man lyssnar på IFK Norrköping-folk så har det scoutats väl. Beskrivningen av honom påminner en del om Peter Larsson. Om han gör det på planen också så kan det bli succé.

Men det räcker som sagt inte och om vi ska fortsätta lyssna på klubben så är det fler spelare på väg in. Kanske blir det Lars Christian Krogh Gerson härnäst och en luxemburgare som har fått sin fotbollsfostran i Norge. Tala om spännande.

Syrianska FC: Spelare som har lämnat skulle ta för lång tid att räkna upp. Spelare in går snabbare. Inte en enda hittills. Det finns några klubbar som har gått svagt såhär långt, men helt klart är att Syrianska är den stora förloraren hittills. Rubrikerna kring klubben har handlat om ekonomiska problem, anklagelser om slavkontrakt och en alltför kontrollerande tränare samt kontrakt som inte har förlängts. Allt detta gör det givetvis oerhört svårt för klubbledningen att övertyga spelare om att komma till klubben eller ens förlänga. En fördel vore givetvis om man satte den sportsliga ledningen till att börja med.

Mest spännande? Tja, just nu är allting kring Syrianska spännande.

Åtvidabergs FF: Inte en enda värvning från Allsvenskan. Det kan göra en lite orolig, men det är ju faktiskt så att stora delar av den trupp som var med och sånär höll sig kvar i högsta serien fortfarande finns kvar. Jag tycker nog ändå att det skulle kännas lite tryggare om något mer etablerat nyförvärv kom in. Tappet av Haris Radetinac till Mjällby kommer att kännas. Så en startspelare som höjer kvaliteten vore nog att önska.

Be mig inte att välja den spelare jag mest ser fram emot att få se för det är helt omöjligt. Namnen lockar inte alls, men förhoppningsvis kommer åtminstone något av nyförvärven i nykomlingen bevisa att jag var helt snett ute. Kanske redan under försäsongen.

Örebro SK: Kommer ni ihåg vad jag skrev om långsiktiga mål? Inte? Jaså, ni orkade inte läsa så långt. Det är okej. Vad jag skrev är att jag har svårt för sådana för de spricker ofta rätt snart. Jag kan ju lägga till att det gäller särskilt när det är tydliga målsättningar som det där med placeringar i Allsvenskan för sådant är i stort sett omöjligt att garantera. Topp tre från och med nu var ÖSK:s mål. Det slutade med en tolfteplats i fjol och agerandet hittills under Silly Season säger mig inte att laget gör någon stor satsning på att rätta till de problemen. ÖSK behöver värva och det skulle nog inte skada med en spelare i varje position. Och behöver jag nämna att det är avgörande att man behåller Nordin Gerzic?

Möjligen behövs det inte i anfallet för där finns det i alla fall något att hoppas på i form av Peter Samuelsson som kommer in från Degerfors. Han har gjort 15 respektive 17 spelmål de två senaste säsongerna i Superettan och det borde räcka för en tio fullträffar i Allsvenskan åtminstone.

****

Pust. Jag har inget mer att säga annat än att Fredagsbloggen är tillbaka imorgon.

Jag hoppas verkligen att Bajen värvar honom

Att föra en diskussion på Twitter är inte att rekommendera. Särskilt inte om du gör det via din telefon och ska försöka argumentera för något som kräver betydligt mer än 140 tecken. Ändå hade jag en sådan diskussion med Bee-Larsson på Fotbollskanalen när jag precis återvänt från de döda levandes land där populationen har en tendens att öka kraftigt dagen efter att det nya året firats in. Att jag var på väg hem till civilisationen genom mörka norrländska skogar var ytterligare en faktor att beakta.

Diskussionen som sådan var dessutom rätt meningslös. Det handlade om huruvida HIF skulle överleva förlusten av Markus Holgersson som då precis blivit klar för New York Red Bulls. Jag menade att svenska mästarna stod på en stark grund, Bee-Larsson menade att grunden inte kunde överleva hur många sprickor som helst. Vi hade således båda rätt. För visst står HIF på en stark grund och visst är det sant att sprickorna inte får bli många fler. Å andra sidan, vi vet ju inte förrän vi står där med facit någon gång i slutet av oktober (eller slutet av september om HIF nu skulle göra en repris trots allt).

Ska vi bara titta på papperet så framstår ju mästarna som losers såhär långt in på det vi kallar Silly Season. Inte för att Markus Holgersson är en sådan fantastisk spelare att allt bara rasar samman nu, men med alla tapp i fjol, Simon Thern hittills i år och framförallt det obefintliga flödet in - oavsett hur mycket Krafth man än lägger på en 17-årig backtalang - så ser det lite tungt ut. Nu blir det av allt att döma ingen Maximilian Urruti från Argentina heller. Tungt som sagt. Eller möjligen tunt . Fortfarande är dock startelvan ruskigt stark och betänk att HIF inte behövde använda särskilt många spelare i fjol. Nä, mästarna är fortfarande bra.  

Men jag tror nog att Jesper Jansson och Paul Myllenberg gärna skulle få ett par tunga namn på plats nu. Träningarna är igång och även om den löjliga säsongen rullar på ett bra tag till vill nog ingen klubb vänta mer än en eller två veckor till innan truppen spikas så gott det nu går.

****

Tänkte ägna en del av onsdagen till att analysera Silly Season hittills och gå igenom lag för lag. Om jag hinner vill säga. Det finns inga garantier i det här yrket och dessutom är risken stor att jag inte överlever tandläkarbesöket som väntar. Men om jag gör det och om tiden finns så lovar jag att återkomma snart med lite matnyttigt om alla allsvenska lagen hittills.

****

Tills vidare kan jag väl bara nämna något om ett icke allsvenskt lag. Hammarby har som väntat legat på hårt under hittills och ännu mer är på väg in. Det pratas Max von Schlebrügge bland annat, men personligen kan jag inte sluta hoppas på mittfältaren Jeff Scanella. Inte på grund av dennes kvaliteter, dessa är höljda i dunkel, utan tack vare namnet. Jeff Scanella. Jag kan inte sluta skriva det. Jeff Scanella. Ni hör ju själva hur bra namnet är. Steve Rooper-bra rent utav.

Ett år med bloggen

Man måste börja mjukt. Ungefär som den här bloggen gjorde när den startade för nästan exakt ett år sedan. Det har varit ett par veckor av skön ledighet som har innehållit en och annan god sväng nedför backen och alltför mycket god mat samt dryck. Det är dags att börja om och det är lika bra att göra det innan det tar slut. Ja, bloggen alltså.

Att det skulle bli en blogg stod klart mer eller mindre direkt när jag klev innanför dörrarna här på Sturegatan 2. Någon månads dividerande var allt som behövdes innan den sjösattes den 17 januari. Första inlägget: och nu när jag läser det så konstaterar jag att jag höll mitt löfte om att bloggen skulle behandla allt. Allt. Så har det varit.

Jag lovade också hög frekvens. Det löftet höll jag också. Till en början. Totalt sett har det varit helt okej. 367 inlägg och om man räknar bort de åtta dagarna som återstår innan bloggen verkligen fyller ett år och de tre veckor som jag har varit ledig nu så har vi ett snitt på 1,09 inlägg per dag. Det får väl anses vara okej? Eller??

****

Bloggen har sedan det där första inlägget ändrat en del i form och ton. Det har blivit lite tydligare och bättre hoppas jag och framförallt har Fredagsbloggen fötts. Det har inte alltid varit helt lätt att hålla liv i denna veckoavslutare, men med varierande kvalitet så har jag lyckats. Fram till förra fredagen. Semestern var riktig semester och precis som senaste fredagen har jag således låtit fingrarna vila. En och annan Twitter har jag tillåtit mig själv och på denna mikroblogg har jag sett kollega efter kollega göra reklam för årssammanfattningar.

Jag har läst dessa med kliande fingrar och en viss avundsjuka. Jag hade också velat sätta ihop en lista, men åtaganden till familj och mig själv har omöjliggjort detta. Jag har också läst dessa listor med varierande behållning. Det man framförallt kan konstatera är att de påminner om varandra. De flesta minns ungefär samma saker och har ungefär samma perspektiv.

Jag tänkte först att det var för sent, men sedan att det kanske ändå skulle gå att göra något och eftersom vi nu pratar om att den här bloggen går mot sin död så kan vi väl göra sammanfattningen i bloggform och strunta i allt det där med Årets.... och så vidare, eller vad säger ni? Jag har ju dessutom redan gjort en A till Ö vad gäller det allsvenska året.

****

Så fotbollsåret sett genom bloggens ögon alltså. Nej, det där stämmer inte. Bloggåret sett genom bloggens ögon ska det vara.

****

Det handlade mycket till en början om vikt. Det var ett tungt ämne att ta sig an. Särskilt nu när jag konstaterar att jag gått upp fyra kilo under ledigheten. För ett år sedan var jag ändå på riktigt god väg och det fortsatte bra länge, men de senaste månaderna har det varit dålig träning och sisådär matmässigt. För mycket godis. Jag börjar således om. Årets tredje träningspass ikväll efter jobbet och jag är tillbaka där jag började. Har alltså inte tagit ett enda kliv.

****

Man vill ju gärna framstå som kunnig, men man kan konstatera att jag i mitt första tidiga antagande om framtiden för en fotbollsklubb var helt åt helvete. Det var inte mycket som Roger Franzén lyckades med inte. Å andra sidan så lämnade jag ju en brasklapp och det var ju klokt. Eller fegt. Rätt var det hur som helst.

****

Det har varit mycket Foppa den senaste tiden. För ett knappt år sedan var han aktuell i bloggen också. Jag var väl sur på någon spelare som inte ville svara på frågor förstås.

****

Den första riktiga analyseni bloggen handlade om David Elm. Värvningen av denne.  Den var inte lång och inte särskilt djupgående, men det är svårt att vara riktigt tung i tycket när man vet så lite som vi visste då. Nu visade det sig att det fanns fog för viss tvekan. För inte tusan glänste Elm. Men Lasse Nilsson kom och han glänste. Å ena sidan, å andra sidan.

****

Det här var mest kul...

****

John Guidetti tog tidigt plats i bloggen. Det blev aldrig Djurgården och det var nog bara bra. För John alltså. Djurgården hade behövt honom. Nu har han gjort succé i Holland istället.

 ****

Så drog bloggen till Cypern där Erik Hamrén kunde ha vunnit sin första titel, men misslyckades. Vi förlåter honom för det om han ser till att ta tre poäng mot Ukraina i sommar istället.

 ****

Så fyllde jag år och firade det med att sätta en bloggrubrik som fick AIK:s målvaktstränare Lee Baxter att ställa frågan: Stämmer det att Alex Miller har skrivit en kärleksroman?

****

Avslöjar-febern som rusar genom Mediesverige har jag varit i strid med hela säsongen. Det började här kan man väl säga och sedan har det bara blivit värre.

****

Det är så vackert så att det gör ont: "Han hade trätt åt sidan för alltid; han levde i en atmosfär av ljus och lugn, på en underbar ö full av glädje och ro. Honom ensam utkorade åt sig Euthanasia, den milda dödens gudinna. Detta egenartade geni, denne lycklige eremit nådde fram till sitt jordelivs afton efter att ha fullbordat en stor världshistorisk uppgift, och under det att den nya, av honom skapade imperialismens tragiska katastrof långsamt nalkades, skulle det förunnas honom allena bland alla tidens stora män att i frid få insomna i den tysta gudinnans armar."

****

Vi var många som var överens om att det här var Magnus Haglunds sista chans. Vi var många som fick rätt.

****

Anton Hysén kom ut.

****

Tycker fortfarande att det här är vansinnigt kul. Ja, videon på Hamrén alltså. 

****

Jordbävningen i Japan känns så långt borta nu. Det känns som om det var flera år sedan.

****

Historien återupprepar sig själv på sätt och vis. Just när jag sitter och skriver detta så kommer nyheten att Roland Nilsson har fått sparken från FC Köpenhamn. Tänk hur hårt klubben jagade honom och nu får han inte vara kvar längre. Och tänk att jag inte hade med Rikard Norling bland kandidaterna.

****

Det allsvenska tipset börjar och det började rätt bra...

****

En fullständigt galen helg...

****

EM-kvalet fortsatte med väntad seger..

****

Det allsvenska tipset färdigställdes.

****

Och allsvenskan började...

****

Galenskapen från polisen hade bara börjat.

****

Och så skulle Superettan tippas. Rätt uselt skulle det visa sig.

****

Jag har aldrig varit med om en karriärmarsch som den Teteh Bangura gjorde och jag var där när det smällde de två första gångerna mot Mjällby.

****

Jag trivs väldigt bra här på Eurosport och har gjort det sedan dag ett egentligen. En anledning är diskussionerna som vi har på redaktionen. Som kan ta precis vilka vägar som helst och ge inspiration till galna blogginlägg...

****

Apropå galna blogginlägg. Det här var i alla fall det roligaste, tycker jag själv och jag anser också att det borde ha fått betydligt större uppmärksamhet.

****

Raset hade bara börjat.

****

Citatet som kom med i AIK:s matchprogram... Ja, det om Daniel Tjernström alltså. Ibland måste man vara nöjd med en formulering.

****

Att Magnus Pehrsson skulle kliva in i förtid blev ganska tydligt rätt snart.

****

Jonas Olsson stack ut hakan inför säsongen och talade modigt om SM-guld. Han var som bekant aldrig nära att lyckas och jag trodde verkligen att han skulle avgå ett tag där.

****

Några få fick ta fotbollen som gisslan så började en debatt som aldrig tycks ta slut. Om hur farligt det är att gå på fotboll.

****

Usama Bin Ladin sköts ihjäl. Den här bloggen handlar verkligen om allt.

****

Vi var rätt övertygade om att det skulle bli Stuart. Några passade även på att avslöja det såklart.

****

Magnus Pehrsson klarade uppdraget även om jag hävdar att han hade en hel del tur som tvingades kasta in Kennedy Igboananike mot sin vilja och fick mål och poäng på köpet.

****

Ibland tycker jag själv att jag är jävligt rolig. Roligare än klubbledningen i Brage i alla fall. Och då är den ändå ganska så rolig.

****

Var skulle ni helst vilja bo?

****

Domen mot AIK var bara en fortsättning på galenskaparna...

****

En av de stora la skorna på hyllan.

****

Som sagt, ibland tycker jag själv att jag är för jäkla rolig.

****

De var många, hjältarna i laget som vann allt, men min favorit i HIF var från allra första början en kille med greppet direkt..

****

Den här gången var jag i alla fall inte för tidigt ute och Rikard blev verkligen tränare i MFF...

****

Och Dulee Johnson hittade en ny klubb. Otroligt nog. Tänk att någon föll för den lätta igen.

****

Och så visade sig Barcelona vara sådär tråkigt överlägsna igen och jag rasade ur mig ett snabbt nattinlägg.

****

Och galenskaperna bara fortsatte.

****

Jag sa till supportrarna att hålla käften. Jag vet inte det var mig de lyssnade på, men de höll käften.

****

Och så blev Anders Svensson störst...

****

Så pep Pep all världens väg.

****

Mitt mest uppmärksammade och till synes mest uppskattade inlägg handlade om en berömd programledare och dennes patetiska försök att smutskasta alla fotbollssupportrar.

****

Norge...

****

Jag satte det tipset i alla fall och Malmö FF tog oss till Europa...

****

Hammarbys fans var helt otroliga under säsongen, men ett tag undrade jag om de verkligen skulle orka hela vägen in i mål. Åtminstone Alexander Skarsgård tycktes ha gett upp.

****

... och tänk så nära det var att vi nått hela vägen till Champions League.

****

Jag reste till Budapest och Mikael Stahre(!) blev klar som tränare för IFK Göteborg.

****

Som sagt. Wendta bara.

****

Ödet. Eller?.

****

Den 25 september var Helsingborgs IF klara mästare.

****

Undrar ni varZlatan har hållit hus under säsongen? Jodå, han har varit högst påtaglig i bloggen. Mycket har handlat om hur han bäst ska fungera i landslaget.

****

Ja, till och med när Zlatan inte var med så handlade det om Zlatan. Till och med efter hjälteinsatsen på Råsunda.

****

Och helt plötsligt blev det fullständigt galna verklighet.

****

Landslagsåret slutade också och det tog slut på allvar i London.  Jag fick gå på Wembley och se en mäktig svit spricka. Det ena var kul, det andra inte så kul. Men jag kan konstatera att jag på plats nu sett två av Sveriges tre kommande EM-slutspelsmotståndare. Vad tusan nu det betyder?

****

Och väl där så vet vi ju vad som väntar.

****

Jaha, där har ni bloggåret i en (faktiskt) kort sammanfattning. Jag hade kunnat plocka ut så mycket mer. Det händer saker under ett år man minns och saker man glömmer så fort det är över. Snart är den här bloggen över. Vi får se om den tar sig förbi ett år. Man vet aldrig. Ibland kan det ta längre tid än man tänkt sig. Men bloggen byter bara lite form. Den byter plats, men den dör inte. Den lever vidare efter en viss ansiktslyftning.

Men fram till dess hittar ni det ni vill ha här. Precis som vanligt. För nu börjar ett nytt år och det finns förutsättningar för att det kan bli helt fantastiskt.

Bästa svängen, Hökarängen

Bloggen tar semester. Igen. Och den här gången kommer den inte tillbaka nästa på fredag. Till och med Fredagsbloggen tar semester. . Jag hade visserligen någon tanke på att jag skulleavsluta med en text om ordets makt med tanke på det som utspelat sig i den engelska fotbollen den senaste tiden, men jag lämnar det okommenterat tills vidare. Det är bäst så. Min skalle är redan på plats i Vemdalen. För mitt inre ser jag mig själv susa ner för backen. Jag ser mig i bastun med en ö.. läsk i handen. Jag ser mig utsträckt i soffan framför tv:n. Jag ser sovmorgnar. Jag ser julmat, julklappar och tusentals stjärnor på en svart himmel.

Jag önskar eder alla en fröjdefull jul och om ni ändå känner att ni nu absolut inte kan vara utan den Sjöbergska "humorn", hans korkade åsikter och fullständigt galna vetande om det ena och det andra så tar ni rygg på Twitter.

Annars kanske vi ses i backen. I sådana fall. Ur spåååår för fan.

God Jul och Gott Nytt År

/Vi hörs

Jag vet vad som blir Årets Julklapp

Har ni hängt med här en längre tid så vet ni. Jag tar tippandet på stort allvar. Mycket stort allvar. Jag vet att jag kommer att ha fler fel än rätt när jag väl sätter det allsvenska tipset, men jag vet också att jag har gjort det på ett seriöst sätt. Jag har analyserat, tittat på spelarna och lagen. Konstaterat hur konkurrensen ser ut och så har jag satt det på pränt.

Det hemliga projektet, som nu ligger bortom min kontroll, tog alltså ett rejält kliv framåt i fredags. Då gjorde jag vad jag kunde för att det ska bli verklighet. Nu får andra alltså ta vid och om det stannar vid ett hemligt projekt eller om ni får ta del av det återstår att se. En del i det hela var att leverera ett allsvenskt tips.

När detta gjordes satt jag på en hotellsäng på Fuertaventura och skickade över det via sms. Bortförklaringar? Absolut, men också en faktisk förklaring. Mitt slutliga tips lär med all sannolikhet inte se ut såhär när det leverans startar i slutet av mars månad, men just där och då - på det där hotellrummet i den där sängen och när jag tänkte efter i ungefär två minuter - då såg det ut som följer.

1. Helsingborgs IF

2. IF Elfsborg

3. IFK Göteborg

4. Malmö FF

5. AIK

6. BK Häcken

7. Gais

8. Djurgårdens IF

9. Kalmar FF

10. Örebro SK

11. Gefle IF

12. Åtvidabergs FF

13. IFK Norrköping

14. Mjällby AIF

15. Syrianska FC

16. Gif Sundsvall.

****

Jag skulle utan problem kunna förklara och försvara det här tipset nu. Jag skulle kunna göra en djupare analys av situationen och lagen skulle inte byta plats i någon stor utsträckning. Men så mycket återstår innan vi är framme. Innan det är dags att leverera det tips jag kommer att stå för hela vägen in i mål oavsett hur galet det är. I slutändan kanske det visar sig att sömmersketipset ovan var bättre än det välanalyserade. Jag lovar att återkomma i ärendet.

****

Dagens bästa ord hittar vi Kristianstadsbladet. Det var alltså en "servettkupp" när det avslöjades att Patrik Rosengren skrivit på nytt kontrakt med Mjällby. Se där. En bit jag saknade när jag satte ihop mitt tabell-pussel för ett par veckor sedan.

****

Nu är vi där jag förväntade mig att vi snart skulle vara gällande John Guidetti när jag skrev den här texten. Tycker precis som då att man inte ska stirra sig blind på målen. Visst är det viktigt att han fortsätter att näta, men jag ser alltså något annat hos den här talangen som verkligen förtjänar epitetet Super. Han står dock snart inför ett avgörande större än han upplevt vid någon straffpunkt. Jag lovar att återkomma till det inom kort.

****

Snart är måndagen över och det är bara tre dagar kvar innan semestern tar vid. Först väntar dock några stressiga dagar. Jag är ofta sent ute vad gäller inköpandet av julklappar, men jag har ändå en plan. Jag vet vad jag ska köpa. Nu visar det sig dock att en present som jag hade tänkt lägga som den rejäla grunden är slutsåld. Över hela jävla Stockholm. Ja, över hela jävla Sverige tycks det som. Köpa via nätet? Jodå, det går bra. Om man inte har något emot att få paketet levererat i april vill säga.

Jag vet således redan nu vad som blir årets julklapp.

****

Kim Jong Il är död. Det har skämtats på Twitter hela dagen. Jag har dragit några också. Fruktansvärt roliga såklart. Men bilderna från landet på gråtande människor är hemska. Om de är på riktigt eller om de är arrangerade spelar ingen roll. De påminner om hur förtryckt folket är. Kan man hoppas ändå på att det här är början till någon sorts befrielse?

****

Johan Elmanders mål snyggast i Premier League-historien???

****

Twitter: Här är jag!

Fredagsbloggen: Texter man aldrig vill skriva

"Du ska akta dig för fula gubbar", brukade mormor säga. Hon sa det för att vara snäll. Hon sa det av verklig oro, men hon sa det också för att hon hade förutfattade meningar. Det var länge sedan jag var liten och jag vet inte om man fortfarande varnar barn för fula gubbar, men jag hoppas inte det. För sanningen är att mormor antagligen gjorde mig mer sårbar för de verkligt fula gubbarna. I min värld, så som den såg ut då, var de lätta att se framför sig. De påminde till det yttre i stor utsträckning om de som satt på parkbänkarna. De luktade illa, de pratade högt och de var smutsiga. Självklart skulle jag aldrig följa med någon sådan.

Mormor levde i tron att hon kunde se hur ondska såg ut genom att studera folks yttre. Det var hon knappast ensam om och där vet jag att det inte har förändrats. Idag har vi ett parti i riksdagen vars värdegrund byggts på att människor är onda baserade på hur de ser ut. Hur var det nu hon sa, kvinnan i Bjästa? "Varför skulle han behöva våldta, han som är så snygg?" Jodå, nog tror vi oss kunna se ondska.

Lars-Åke Lagrell läser inte bloggar och sådant där. Det gör jag. Vi är ganska många som gör det. Därför finns det utomstående åsikter gällande Alexander Gerndt och hans före detta hustru. Läser man en del av dessa åsikter kan man få för sig att det finns en väldig massa människor som vet exakt vad som pågått bakom stängda dörrar trots att det rimligtvis bara kan finnas två som verkligen vet. Alexander Gerndt ser ut som en trevlig pojke. En snäll pojke rent utav. Ser han ut som en hustrumisshandlare? Tja, hur ser en hustrumisshandlare ut? Visst kan de se ut som de fula gubbarna som mormor varnade mig för, men de kan också se ut som... tja, som Alexander Gerndt.

På större redaktioner än den här, på större arbetsplatser, hände det att vi hamnade i diskussioner om till exempel hustrumisshandel och jag brukade provocera med flit. Kalla hustrumisshandlare för fega kräk för att se om någon reagerade. För att se om det gick att röka ut något svin. Det gick givetvis inte. Att jag gjorde det på större arbetsplatser beror på att jag tänkte att rent statistiskt måste det ju jobba någon mörk själ där. Kanske finns han eller hon här. På den mindre arbetsplatsen. Kanske i min bekantskapskrets. Kanske alldeles nära.

Jag har inte en enda aning om någon jag känner någonsin har slagit sin fru eller sina barn eller sin man. Bland alla mina vänner från barndomen är det värsta brottet jag känner till snatteri. Det här är människor jag känner väl, men det finns alltid något längst inne som ingen får se. Jag har sådant. Det är mitt och jag äger det och där kan man givetvis gömma mycket. Människor tycks dessutom vara byggda för att bära stora emotionella packningar utan att huka under tyngden, utan att visa något utåt, låtsas som om allt är som det ska. Det är det här som är svårt. Vi var inte där.

Redaktör "Pierre Isacsson" har varit på mig ett tag med en stark önskan om tyck kring ämnet. Det kan jag förstå. Det är hans jobb. Att skriva är mitt, men jag har precis landat efter en kort semester och dessutom känns det som om allt redan var sagt när jag väl satt framför tangentbordet igen. Allt som har med fotbollen att göra vill säga. I dag diskuterade jag saken igen med två härliga fotbollspersonligheter och det som gjorde starkast intryck på mig var inte svårigheterna i att hantera ärendet sportsligt utan det var påpekandet att vi bara ser det sportsligt.

För så är det. Synsättet blir snävt. Man kan hävda med bestämdhet att det är vårt jobb och man kan ha rätt i det, men när det hela kallas för "en cirkus" i en krönika i Expressen så blir det på något sätt ovärdigt tragedin som går bortom fotbollen. Vi kan inte alltid bara tillåta oss att tänka på nästa match även om jag förstår att sidorna ska fyllas och helst med nya synpunkter. Men vi står utanför och försöker se in. Det är nästan omöjligt. Jag kan gnälla om förbundets hantering, jag kan ha tekniska synpunkter på straff och avstängningar, men jag lämnar det. Fegt? Tja, om ni vill kalla det fegt så gör ni det, jag kan inte styra över det. Jag kan bara styra över vad jag skriver. Och vad jag inte skriver.

****

Inget roligt ämne att komma tillbaka till. Ingen bra start för en Fredagsblogg. Inget bra sätt att väcka en blogg på.

****

Jag är alltså tillbaka. I några dagar i alla fall. På fredag lämnar jag igen, men jag kommer nog att vara lite mer uppkopplad den här gången. Nu blir det nämligen fjällen istället för Spanien. Det blir snö istället för sol. Det blir skidor istället för solstol och det blir nubbe istället för sangria. Dessutom ska jag lära Bright Eyes att åka skidor. Bara en sådan sak.

"Tyngden på dalskidan, älskling. Tyngden på dalskidan."

****

Dr Hu Zuliu Fred på Hang Seng Bank i Hong Kong tar kontakt. Han vill ha hjälp med en transaktion. Och den här dagen av alla dagar när jag glömt min bankdosa hemma.

****

Det hemliga projektet har nu tagits så långt det kan av mig. Jag har gjort mitt. Nu är det upp till andra människor om det ska bli något ytterligare av det. Det skulle vara kul och jag tror att ni skulle uppskatta det. Nu är det således bara att hålla tummarna för att vi ses på ett helt nytt sätt någon gång under nästa år.

****

Januaritruppen drunknade rätt rejält i ämnet ovan, men det känns spännande att Erik Hamrén nu snarare har framtiden än resultat i åtanke när han tog ut sina spelare. Viktor Claesson ska bli riktigt spännande att se. Riktigt, riktigt spännande. Jag har knappt sett killen, men av allt jag har hört och läst mig till i form av statistik och liknande säger mig att det är något extra. Något speciellt. Att i ett bottenlag i Superettan under sin första säsong i serien göra 13 mål och 8 assist är imponerande. 21 poäng i ett lag som gör sammanlagt 43 mål är ännu mer imponerande. Vi får se om han kan leva upp till siffrorna.

****

Skrev jag att det skulle bli spännande att se Claesson? Ja, jag gjorde visst det. Jo, matchen sänds väl på tv, men det kan ni ägna er åt. Jag drar till Doha.

****

Den här bilden på kungen, jag vet inte jag. Är det verkligen han? Ser ut som knugen tycker jag.

****

Håller tummarna för att Michael Chiklis indie-filmprojekt "Pawn" blir en supersuccé och att den kommer hit. Då blir det premiärbesök. Annars får man väl försöka få tag på den på något annat sätt. Bara att se Chiklis kika fram bakom ett avsågat hagelgevär är tillräckligt för att göra mig lyrisk. Forest Whitaker på det och lyckan är gjord.

****

Här tjatas det om ytterbacksproblemet hela året. Så när framtidens landslagstrupp tas ut så är inte framtidens högerback med? Mattias Johansson får stanna hemma och det - tydligen - som ett straff för att han tackade nej till en tidigare U21-kamp. Herregud.

****

Älskar den här ingressen på en av Miggey Blues senaste krönikor: AIK vill inte värva tillbaka Bojan Djordjic till nästa säsong.
Det är överraskande och märkligt.
Samtidigt kan jag förstå hur den sportsliga ledningen och klubbens styrelse resonerar.

Hur var det nu igen? Å ena sidan, å andra sidan.

****

Jag var i luften när Hammarbys nye tränare presenterades. Det var nog tur det. Jag menar, han heter alltså Gregg Berhalter. Han tränar Hammarby och heter Berhalter. Too many jokes, must mock....

****

Zlatan till England. Såklart.

****

Semestern var skön. Den var välbehövlig. Ja, nästan nödvändig skulle jag vilja påstå, men det är tydligt att den inte räcker. Jag är trött i skallen. Det börjar kännas nu att jag har jobbat sedan femte oktober 2010 utan brejk. Nu behöver jag rensa skallen ordentligt och jag kan inte tänka mig något bättre än skidbackarna. När jag kommer tillbaka från friska fjällen så är jag jädrar i mig redo att ta mig an fotbollssäsongen 2012. Sista sträckan nu. Jobba, jobba, jooobba!

****

Det kan nog tänkas att bloggen kommer att vakna till då och då under semestern, men om ni absolut känner att ni inte vill missa en sekund av Daniel Sjöberg så hänger ni på på twitter istället och det gör ni  här.

**** 

Julklappsstressen har inte infunnit sig ännu, men jag räknar med att den slår till med full styrka under lördagen. Då ska nämligen den första klappen inhandlas och även om jag just nu tycker mig ha ett ganska gott grepp över vad det är jag ska köpa, var jag ska köpa det och när jag ska hinna med, så dyker det alltid upp överraskningar som man inte har räknat med och så står man där med ett par strumpor i handen och funderar på om de ska gå till brorsan eller farsan. Lägg till det en hals som hotar med att bringa viss smärta de närmaste dagarna.

****

Men jag ska inte gnälla. Fan, det är helg igen och jag har bara fyra arbetsdagar kvar innan det är dags för ännu en semester-tripp. Fredagen ska jag ägna åt sushi och På Spåret. Och så lär det nog slinka ner en och annan film också.

Vi hörs.

Det är bara att le och säga: Smile, you son of a bitch

Nu vet vi. Men det betyder inte att vi vet. En bra lottning är bara en bra lottning på papper och ingenting värt om resultaten inte hämtas hem. Men okej då. Ukraina, England och Frankrike. Det här ska vi fan klara av.

Steven Spielberg visste vad han gjorde när han lät oss vänta på Hajen. Ridley Scott hade rätt touch när han lät Alien smyga utom synhåll i skuggorna. Producenterna till EM-lottningen försökte sig på ett liknande grepp. Det var inte lika lyckat även om det givetvis blev en rysare av det till slut i alla fall. Att preludierna skulle dra ut på tiden visste vi givetvis, men det betyder inte att man blir irriterad och börjar sucka när någon kvinna i gult börjar yla ur sig sin senaste hit som ligger etta på Ukrainas Trackslista. Det är ungefär som när pendeln är försenad. Man är luttrad, men blir förbannad ändå.

När EM-historien promenerat upp på scenen i form av gamla hjältar och Joan Capdevila (var alla andra spanjorer upptagna?), Sergei Bubka presenterat EM-bollen och Michel Platini nästan snubblat med EM-bucklan i hand var vi till slut ändå framme vid tidpunkten när Hajen äntligen skulle bryta ytan och visa sig. Hur såg han ut? Tja, som om han saknade några tänder och som han var lite trött. För visst fan kunde EM ha börjat roligare.

Minns ni den allsvenska starten? Minns ni Halmstads BK mot Kalmar FF? EM har fått sin motsvarighet i Polen mot Grekland. En EM-start är alltid en fest bara genom att vara en EM-start, men det kommer knappast att hetsas i övriga Europa inför den 8 juni. Det lär överhuvudtaget vara ganska så lugnt när Grupp A spelar sina matcher. Polen, Grekland, Tjeckien och Ryssland. Känslan var att Grekland stal vår grupp när deras boll drogs.

Hade jag varit en sådan som trott att John F. Kennedy sköts av rymdvarelser, eller om jag hade varit italienare, så hade jag garanterat börjat yra om varma bollar och uppgjord lottning, men det gör jag givetvis inte. Och vi ska verkligen inte gnälla. Vi kunde ha varit Portugal. Vi kunde ha fått Tyskland, Holland och Danmark. Hajen kunde ha varit precis så stor som vi trodde att den var så länge den höll sig under ytan.

Grupp D är ingen lek. Vi borde ha lärt oss redan i samband med EM 2000 att det inte finns några självklara triumfer och vi borde ha lärt oss i samband med VM 2002 att inget berg är omöjligt att bestiga. Sverige har historiskt sett varit som allra bäst när vi har fått slå ur underläge. När vi vet att det är hårt jobb som gäller. Å andra sidan har den inställningen aldrig tagit oss särskilt långt. Förbi gruppen, visst, men sedan då?

Erik Hamrén kom till landslaget för att ändra på det. Han skulle få oss att våga och att drömma. En smäll i Amsterdam räckte för att han skulle vakna ur den och har likt barnen på Elm Street inte vågat sig på ett återbesök sedan dess. Inte ens efter triumfen mot Holland då han slog ner på reportrar som frågade honom om Sverige kunde vinna medalj i EM nästa år trots att det första han själv gjorde var att tala om att man måste tro på just medalj.

Nu bör han slänga av sig åtminstone sina hängslen och få spelarna att titta framåt igen. Ukraina, England och Frankrike. Det är en grupp som är överkomlig. Det är en grupp vi kan lämna bakom oss. Det Ukraina vi möter i EM lär inte vara särskilt mycket starkare än det vi besegrade i Kiev i augusti eller förlorade mot på straffar nere på Cypern i februari. Bäst för dagen vinner. Frankrike är näst intill omöjligt att sia om. Att det finns kvalitet att välja på tvivlar ingen på, men frågan är om de klarar av att resa sig mentalt. Och så England.

Det här är som när Jason Voorhees dyker upp i den tionde filmen. Visst är han lite läskig och ibland rycker man till, men överraskningen är borta. Vi vet vad som väntar runt hörnet. Förlust senast, visst, men det var en träningsmatch. Förutom förlusten i OS 1908 (1-12) så är det ett land vi vet att vi kan slå och hur vi ska slå. Och visst är det dags för Zlatan Ibrahimovic att äntligen täppa till truten på de där kaxiga öborna?

Men allt detta är givetvis bara spekulationer. Jag är inte först och jag är inte sist. Hela vägen fram till mästerskapet börjat är fullt av förväntningar, förhoppningar och förutspåenden. För nu vet vi vad som väntar under ytan. Det betyder inte att vi vet hur vi ska hantera det när det väl visar sina tänder. Men jag hoppas att vi siktar väl och säger:  Smile, you son of a bitch! Då kan det trots allt bli en sommar på vilken man bygger drömmar.

Fredagsbloggen: Colin Hay får hylla Gary Speed

Man kan aldrig återvända. Den eviga önskan att gå tillbaka till tiden när det var som bäst förblir för alltid ouppfylld. Vi lever nu och ögonblicken försvinner så fort. Det betyder inte att man inte har rätt att drömma och minnas. Fotbollssupportrar är bra på det. Det måste de vara. När slutsignalen ljuder är matchen över och det där ögonblicket förbi. Misstag är lätt att göra. En felpassning kan kosta allt och så slutar det i en massa "om bara."

Jörgen Lennartsson är ny tränare i Elfsborg och just nu ser Guliganerna bara framåt. De hade för länge sedan tröttnat på topp fyra-snacket och de ville ha något nytt. Nu får de det. Men vad händer om det nya inte blir så roligt som man hoppats? Jo, då får man vända sig inåt och gnaga av glädjepuckeln man förhoppningsvis har samlat på sig. Youtube är fantastiskt på det sättet. Där ligger så många minnen samlade och man kan gå tillbaka och försöka återuppleva stunder som var som stunder är när de är som allra bäst.

Suleyman Sleyman berättade för mig igår att Syrianska inte har hört av sig om ett nytt kontrakt och genast började grönvita vänner föreställa sig en comeback i Hammarby. En comeback av "Sulan" som man för bara ett par år sedan sa hej då till just för att man ville titta framåt. Kommer Guliganerna kanske om ett par år drömma om en återkomst för Magnus Haglund? Ingen vet. Hammarby-fans talar till och med om Sören Cratz som ett seriöst alternativ nu när Söderklubben otroligt nog främst letar tränare i USA.

Jonas Olsson och Stefan Rehn kan nog också komma att omslutas av minnenas varma sken om Mikael Stahre trampar i klaveret i samband med sitt blåvita uppdrag. Förr eller senare kommer nästan alla tillbaka. Det krävs något sensationellt uselt för att du aldrig ska pratas om i romantiska ordalag av fotbollssupportrar. Detta är de givetvis inte ensamma om, men det är som sagt extra viktigt i fotbollen.

Rivalerna mitt emot dig sjunger av glädje och det du har gjort förr är där och då det enda du har att minnas. Så gamla hjältar som spolas, ja, till och med de som aldrig hann bli riktiga hjältar, har nästan alltid en chans att återuppleva en ny typ av fotbollsvår bland sina gamla supportrar. Det är något vackert över det.

****

DN listar Stockholms farligaste platser. Jag är chockad. Jag var helt säker på att den farligaste platsen var Råsunda. Eller Stockholms Stadion. Eller Söderstadion. Ja, någon form av fotbollsarena måste det ju vara. Det är väldigt märkligt i alla fall.

****

Kan det verkligen vara så att McGyvers förnamn är Bud? Någon som vet?

****

Näst mest chockerande. Tandläkarhögskolan ligger på plats 44. Borde inte den ligga betydligt högre upp?

****

EM-kvallottningen idag som sagt och när våra kollegor runt om i Europa ville veta hur Sveriges drömgrupp såg ut valde jag England före Ryssland. Anledningen finns givetvis att finna i historien. Ja, vi förlorade rättvist senast och siffrorna kunde ha blivit betydligt större, men det var trots allt bara en träningsmatch i slutet av säsongen. I tävlingsmatcher ser det betydligt bättre ut och det är ingen slump.

Visst, det började uselt. 0-7 i paus och 1-12 till slut, men det var 1908 och det är väl troligt att England då faktiskt var så bra som de själva tror att de är nu. Men sedan dess har Sverige aldrig förlorat mot England i en tävlingsmatch och då har vi ändå möts i många oerhört viktiga matcher i såväl kval som slutspel.

****

De har uppenbarligen grävt ner "Löken" riktigt djupt. Nu påstås det att han är klar, men att klubben vill hålla det hemligt trots att presidenten har sagt att han är klar. Han ska skördas först i januari. Någon hinner säkert AVSLÖJA något "nytt" innan dess.

****

Ska vi återvända till Suleyman Sleyman och hålla oss lite allvarliga så tycker jag faktiskt att det vore en bra värvning för Hammarby. Ibland är det klokt att återvända till hur det var förr. Han kan klubben, han kan fansen, han är skicklig och framförallt är han revanschsugen efter den skadefyllda säsongen han hade. Tillsammans med Daniel Theorin skulle han kunna bilda Superettans bästa mittlås. Men jag skulle bli förvånad om Syrianska bara släpper honom. Det vore korkat.

****

Apropå Syrianska. Nu sägs det att Özcan Melkemichel blir kvar som tränare i alla fall. Det vore nog det bästa för klubben om det blir så.

****

Det jag undrar när jag läser den här texten är: Är det någon som följer Rasmus Elm? Är han följd? Är han en av de mest följda? En av de mer följda?

****

Om ni inte visst det så finns det något som heter Terrängkörningslagen.

****

Redaktör "Pierre Isacsson" AVSLÖJADE något chockerande häromdagen. En katalansk guldsmed har tydligen skrivit "Pep" på insidan av den guldboll som Zlatan Ibrahimovic fick nyligen.

****

"Jag vill göra reklam som folk vill ta del av", säger Jenny Kallur apropå sin nya praktik på en reklamfirma. Dags för TV4 att anställa henne.

****

Tänk, jag var helt säker på att det stod "Hasse Borg" i bollen.

****

Apropå redaktör "Pierre Isacsson" så är det ett Callcenter i Borås som jagar honom. Oavbrutet. Jag vet vad de vill. Sälja julkalendrar.

****

Först Michael Chiklis och sedan Shawn Ryan. Twitter blir bara mer och mer intressant att följa.

****

Tänk att den där lilla Rasmus Elm-nyheten skulle få sådant genomslag. Undrar om det beror på Manchester United eller Elm?

****

Om ni vill göra Twitter ännu lite mer intressant så går ni in här och följer undertecknad. https://twitter.com/#!/Daniel_Sjoberg

****

Starkt ändå av MFF att spela 0-0 mot AZ Alkmaar. Säsongen är över sedan länge och även om det fanns en miniminiminiminimal chans att gå vidare så var det en mental utmaning att klara av att gå ut och göra jobbet. Synd att MFF inte får chansen att dra nytta av erfarenheten redan nästa år.

****

Med en chef som Hertigen av Katalonien tenderar diskussionerna på redaktionen att röra sig bakåt i tiden, apropå att minnas sådant som var bra. Det ledde till en intensiv research från min sida och jag kan nu AVSLÖJA att Big Jim och He-Man faktiskt levde samtidigt.

****

Stort ändå av Rasmus Elm att inte stänga dörren till Manchester United. Verkligen stort.

****

Veckan har annars givetvis dominerats av tragiken kring Gary Speed. Jag har inte skrivit något om det. Av flera skäl. Jag har inga starka minnen av Speed som spelare och jag tycker inte heller att jag har något att bidra med i ämnet. Däremot så kan jag avsluta Fredagsbloggen på bästa sätt och ge er den bästa av hyllningar. Den skrevs visserligen till George Best, men jag tror inte att Colin Hay har något emot att den lånas ut till Gary Speed en sådan här dag.

****

Så ha nu en riktigt trevlig helg. Ja, en riktigt trevlig vecka rent utav. För nu går jag snart på semester. Solen väntar på mig och på Bright Eyes. Och jag tänker verkligen passa på att leva i nuet. Dåtiden får vänta.

Vi hörs.

Snart är det (nästan) slut

Tycker ni att det har varit lite tyst här i bloggen på sistone? I sådana fall har ni helt rätt. Jag går lite på sparlåga för tillfället. Den 5 oktober 2010 klev jag för första gången innanför dörrarna på Eurosport som anställd och sedan dess har jag jobbat utan semester. Lägg till det jobb ett antal helger, resor och så vidare. Kroppen är inte så trött (även om den ser bra trött ut), men huvudet har sjunkit ihop lite. Så enkelt är det och det börjar bli dags för semester.

Vilken tur då att jag snart kliver av för ett par veckor av vila och återhämtning. Det blir dessutom sju dagar i solen vilket just nu känns oerhört tilltalande. Inte för att det är särskilt kallt, för det är det ju inte, utan för att jag alltid saknar ljuset vid den här tiden på året.

I vanliga fall hade jag nog jobbat ytterligare ett par veckor för att sedan ha lämnat Ekvatorn norr om mig i minst en månad, men i år blir det inte så. Nu känns det trots allt rätt okej att bara ta mig så långt som i höjd med norra Afrika, äta lite Ropa Vieja och dricka husets vin. Vi har lite att ta i mål innan dess dock. En torsdag och en fredag. Och en Fredagsblogg såklart. 4

Det andra vi ska ta i mål är några övergångar. Kanske en tränare till Baje... Näääää! Men Svennis ska väl i alla fall hitta ett jobb innan jag drar.

Nåväl. Nu vet ni varför det är lite tystare än vanligt här och varför fredagens Fredagsbloggens inlägg blir det sis...

Glöm det där förresten. För Fredagsbloggen blir inte alls sista inlägget. Vi har ju för sjutton en lottodragning också att redovisa. Ni ser. Jobbet tar aldrig slut.

Förutsättningarna finns för Lennartsson att skapa The Joshua Tree

Achtung baby! Jörgen Lennartsson är klar för Elfsborg och det är en vacker dag i Borås. Vi försöker se bortom horisonten, men det är först i October som vi vet hur det har gått och om Elfsborg verkligen har hittat det de har sökt.

Jag ska direkt erkänna att jag har saknat Jörgen Lennartsson i svensk fotboll. Det var alltför länge sedan vi pratades vid. Senast vi sågs var när U23D hade premiär i Stockholm. Såklart. Jag hann aldrig prata med Jörgen efteråt och vet fortfarande inte vad han tyckte. Där har vi en del att snacka om. Sedan dess har vi dessutom båda sett U2 live i Göteborg och det har kommit ytterligare ett album. Jag är nyfiken på om han håller med mig om att till exempel Unkown Caller är en alldeles perfekt live-låt, men att den behöver ytterligare några år på nacken innan den kan bli en klassiker? Vi får prata om det snart.

Vi måste givetvis prata fotboll också.

Jörgen Lennartsson må vara en stor U2-fantast och Borås ligger nära Göteborg ifall U2 nu skulle göra det galna valet att spela där istället för ("nu är jag") i Solna nästa gång de kommer till Sverige, men han kommer till staden för att lyfta fotbollslaget. Det är en tuff uppgift som väntar honom. Det är självklart. Förutsättningarna är alldeles lysande, men han har ett arv från Magnus Haglund att hantera och det blir inte alldeles enkelt.

Inte för att Haglund är en dålig tränare. Tvärtom. Utan för att Haglund under åtta år satt väldigt stark prägel på Elfsborg. Det är verkligen Magnus Haglunds lag som Jörgen Lennartsson får ta över. Spelmässigt har de gulsvarta formats i bollrullandets konst och på det egna konstgräset är de nästintill oslagbara. Jörgen Lennartsson är ingen bolltjongare. Långt ifrån. Hans kärlek till Arsene Wengers Arsenal, som väl konkurrerar med U2 om uppmärksamheten hos den nye Elfsborgstränaren, skvallrar om det.

Han gillar också att spela boll. Men jag skulle nog vilja påstå - utan att ha sett vad han har gjort i Stabaek - att han har en lite mer "praktisk" syn på fotboll än Haglund. Det är något Elfsborg har saknat. Kan han föra över det på sina spelare? Det är en av utmaningarna. En annan är själva truppen.

Magnus Pehrsson har i Djurgården börjat en rejäl utrensning. Sådan ser åtminstone planen ut, vad det slutar i återstår att se. Mikael Stahre gör detsamma i Blåvitt. Något liknande blir svårt att göra för Lennartsson. Han kan säkert värva någon spelare och jag vet vem jag skulle vilja att de plockar in (återkommer till det vid ett senare tillfälle), men förutom Johan Karlsson som slutar så finns det ingen av Haglunds ordinarie pojkar som är på väg ut. Öppningarna i truppen är således få och inte ens Elfsborg har råd med ett överflöd av kvalitetsspelare.

Det är lite som att gråta utan tårar, tala utan att använda ord, skrika utan att höja rösten. Han balanserar ju på en lina han själv inte spänt upp.

Egentligen kan Lennartsson inte misslyckas. Elfsborg är för starkt för att det ska bli ett verkligt fiasko och en topp fyra-placering är egentligen lika självklar som att ett svagt album som Pop blir etta i 35 länder. En fantastisk framgång för nästan vilket annat band som helst, men i den värld de själva skapat hamnar U2:s nia i skuggan. Att skapa The Joshua Tree kräver lite mer.

Kan Jörgen Lennartsson skapa ett mästerverk efter Haglunds åtta? Kanske kan han göra som Mikael Stahre. När denne kom till AIK var det Rikard Norlings bygge han tog över. Där fanns spelarna och spelet på plats för ett lag som inte nått sin fulla potential sedan 2006 då just Elfsborg ju till slut stod i vägen. Där fanns kraven. Stahre gjorde det föredömligt enkelt för sig och tvärtemot det han nu gör i Blåvitt.

Han konstaterade vilka spelarna var, satt nöjd med det och fokuserade på försvarsspelet. På att plocka så mycket poäng som möjligt och struntade i hur det såg ut. Han slängde Norlings bollrullande åt sidan och sa till spelarna att rensa när det skulle rensas. Först när poängen rullat in på kontot började också bollen rullas. Det gav SM-guld.

Det är självklart Jörgen Lennartssons uppdrag här. Tro inget annat. Klart att det finns en viss tid av smekmånad för den förre U21-förbundskaptenen. Han är inte oönskad av fansen som snarare har längtat efter att få se Haglund lämna, men han måste prestera resultat. Elfsborg är ett etablerat topplag sedan sex år tillbaka och det är en historia man måste vårda trots att det nu är dags att börja om. Har Stefan Andreasson hittat det han har sökt? I October vet vi om klubbchefen och den nye tränarens slutprodukt blir The Joshua Tree eller Pop!