Fredagsbloggen: IFK har inte råd att vänta på guld

ÅSTORP. Idag är det nästan svårt att föreställa sig hur många telefonnummer man hade i huvudet en gång i tiden. Hur fick de plats liksom? De skulle ju trängas med rätt mycket annat. Fotbollsresultat inte minst. I dag kan jag inte lära mig ett nummer utantill. Det går bara inte och förklaringen är självklar. Varför skulle jag? In med numret i mobilen och sedan är det klart. Yngsta lillebrorsan. Äldsta lillebrorsan. Bright Eyes. Äldsta lillasyrran. Tennis-Hence och så vidare. Alla nummer i telefonen, inget i huvudet. Där finns egentligen bara tre stycken. Ja, förutom 90 00... 112 och andra av den typen vill säga. Tre riktiga telefonnummer. Som går till faktiska personer.

Farsans mobilnummer. Han hade mobil tidigt och har kvar numret. Numret hem till radhuset i Krusboda där jag växte upp, som nu går till en lägenhet i Solna och så Lars-Åke Lagrells. Inte för att jag behöver kunna det. Det är bara att gå in på hitta.se till exempel så får du det där. Så tillgänglig har han alltid varit och det är anledningen till att jag kan numret. Under hela min tid som journalist har han funnits där. Hur länge han har haft det numret vet jag inte, men antagligen så länge han har haft mobil.

Skälet till att jag kan hans nummer i huvudet är således att jag har använt det så många gånger. Jag har inga snittsiffror att tillgå, men det vore ingen överdriven gissning att säga att jag har ringt Lagrell minst en gång i veckan under 13, 14 år. Det kan nog hända att jag slår honom en signal efter den 24 mars också vid olika tillfällen, men det kommer inte alls att bli lika regelbundet. Det känns lite tråkigt. Jag är fullt medveten om att många av er som läser det här och som läser andra bloggar, sajter och tidningar har svårt för Lars-Åke Lagrell. Tycker illa om honom rent utav. Samtidigt är jag inte alls övertygad om att särskilt många kan formulera ett trovärdigt skäl till denna känsla.

Exakt vad Lars-Åke Lagrell har betytt för svensk fotboll är svårt att värdera. Det får någon forskare mer lämpad för uppgiften avgöra, men att han har haft stor betydelse råder det ingen tvekan om. Lars-Åke har varit ansiktet utåt för en fotbollsrörelse som rest sig ur hotande anonymitet och blivit den största sporten igen, den mest betydelsefulla sporten. Han har haft tur, kan man hävda såklart. Tur som en tok. Han tog över strax innan EM 1992, ett mästerskap som var början på en oerhört framgångsrik landslagsperiod vars slut vi ännu inte ser.

När jag växte upp var det inge bara så att man lärde sig telefonnummer utantill. Man lärde sig även att se de stora mästerskapen utan svenskt deltagande. IFK Göteborg var det enda laget som gav en känsla av internationell fotboll med sina framgångar i Uefacupen och Europacupen under det annars mörka 1980-talet. Under 90-talet fick vi midsommar i Pontiac Silverdome, vi fick en strid om SM-guldet i Stockholm och vi fick IFK Göteborg och AIK i varsin dödens grupp i Champions League. Lars-Åke Lagrell hade tur, men han förstod också något fundamentalt. Fotbollen måste synas och det är en anledning till att jag kan hans nummer i huvudet. Det var nämligen alltid värt att ringa. Lagrell svarade.

Jag och Lars-Åke ser inte på fotbollen på samma sätt, vad som är bäst för den och så vidare. Det är inte särskilt konstigt. Han är uppväxt inom fotbollen och har tittat ut. Jag är uppväxt utanför och har tittat in. Vi har olika agendor. Vi skiljs också åt av en ocean av tid vars vågor har skickat oss i helt olika riktningar. Men oavsett våra skillnader så vill vi båda samma sak, att det ska gå bra för svensk fotboll. För landslaget och för Allsvenskan och jag kommer att sakna honom och jag kommer att sakna att lyfta telefonen och slå ett av de tre nummer jag kan i huvudet.

****

Sitter alltså i Åstorp och jag har uppenbarligen en förmåga att resa iväg när det smäller till som allra mest i Allsvenskan. Idag blev alltså Pontus Farnerud klar för IFK Göteborg och om de var favoriter till guldet igår, hur är det då idag? En enda titt på Twitter räcker för att förstå. Mina kollegor går fullständigt bananas över att laget värvar ytterligare en storstjärna och det är lätt att förstå reaktionen. Förutom att det har lett till att jag är redigt trött på att laget nu kallas Real i var och varannan tweet – var det ens kul när Malmö FF kallades så? – så tycks det mesta handla om hur Mikael Stahre nu ska formulera sitt lag.

Jag ställde själv frågan och när jag sitter och funderar på ett svar så kan jag inte hitta någon självklar lösning. Mikael Stahre har så många. Tränaren är givetvis försiktig i sina uttalanden och det är såklart klokt, men oavsett vad han säger och oavsett hur klokt det är så är det bara att konstatera att inget annat än guld gäller för Blåvitt nu.

De värvningar de har gjort nu för stora pengar och med stora lönekostnader är inga värvningar de kommer att få tillbaka några pengar för i form av försäljningar. Nordin Gerzic, 28, Pontus Farnerud, 31, Kjetil Waehler, 35, John Alvbåge, 29 och Daniel Sobralense, 28 är inga framtidsmän. De har sin bästa tid nu och det är nu de ska leverera. IFK Göteborg har inte råd att vänta, helt enkelt. AIK och Elfsborg har till exempel värvat spelare som kan komma att leverera redan nu, men mer i framtiden. Dessutom kan de generera pengar vid en försäljning om de slår väl ut. Blåvitt behöver betalt i guld. That´s it.

Jag tar för givet att Håkan Mild vet exakt vad han gör och att man har koll på finanserna. Att laget inte sätter sig i någon ekonomisk situation de inte kan komma ur om det nu skulle visa sig att alla vackra bitar inte räcker för att bygga färdigt pusslet.

****

Oavsett vilket så vill man inte vara en gnällgubbe här och nu. IFK Göteborg gör något modigt och de gör det på ett sätt som ger liv åt Allsvenskan. Det ska de applåderas för och Håkan Mild har ensam gjort mer för intresset för den kommande seriestarten än alla andra sportchefer tillsammans orkat med. Hittills i alla fall. Vem svarar och på vilket sätt? Hur många vågar sitta still i båten och hur många av lagen med guldambitioner känner att de behöver agera redan nu?

****

Vilken klubb plockar Branimir Hrgota? Inte orkar väl IFK Göteborg med att ta in den där framtidsmannen också?

****

Det är lätt att glömma bort. Sommaren 2008 gjorde Djurgården en jättesatsning. Man plockade in Johan Oremo, Patrik Haginge och Prince Ikpe Ekong för stora pengar och trodde att man skulle lyfta. Nu har alla lämnat klubben. Stora pengar är ingen garanti för framgång. Åtminstone inte i Allsvenskan där stora pengar trots allt inte är så stora och där skillnaderna mellan ”stjärnorna” och ”arbetarna” ofta är väldigt små.

****

”Vi är absolut glada över värvningen.” Stahre tog inte i så han sprack precis när Nordin Gerzic till slut presenterades.

****

I dessa AVSLÖJAR-tider var det lite intressant att Facebook-kungen använde sig av den versionen nyligen angående någon håkki-spelare som gått från Djurgården till Finland. ”Det blir som Sportbladet spekulerat i tidigare.” Ärligt, minst sagt.

****

”Vi vill hellre vinna än att bli trea.” Stahre fortsätter att slå till med tunga utspel.

****

Apropå AVSLÖJAR. Internt journalisttjafs på Twitter idag om vem som avslöjat vad. Det var Fotbollskanalen som var sura på Expressen tror jag. Fotbollskanalen som ett par dagar efter att Martas agent sagt till mig att fyra svenska klubbar kontaktat honom slog på stora AVSLÖJAR—trumman när han nu sa FEM klubbar.

****

700 JO-anmälningar mot polisen efter håkki-derbyt. Jag var som sagt inte där och även om jag hade varit det hade jag antagligen inte haft hela bilden klar för mig, men den siffran är ett ganska tydligt bevis på att vissa bör tänka efter före innan de gör sina utspel.

****

Tycker ni att jag överdriver om det här med avslöjarsnacket igen? Tja, kanske. Själv tycker jag att det är behovet av att skrika ut AVSLÖJAR som är löjligt. Ta bara Nordin Gerzic. Hittade dessa tre genom en snabb sökning.

Sportbladet avslöjade bomben redan 18 januari: Nordin Gerzic lämnar Örebro SK för IFK Göteborg. Sedan dess har det varit locket på från alla

Det var just innan nyår som FotbollDirekt avslöjade IFK Göteborgs planer på att värva Nordin Gerzic.

I går kväll avslöjade GP att Örebrostjärnan Nordin Gerzic är på plats i Göteborg. Om en stund presenteras han som Blåvitts nyförvärv.

Jag skulle kunna hålla på i all evighet. Vi ska inte heller glömma att GP mitt i alltihop AVSLÖJADE att övergången var på väg att spricka. Skönt att han blev klar till slut. Vem var det som AVSLÖJADE  det nu igen?

****

Fast det är klart. Att fem är fler än fyra lärde Magnus, Brasse och Eva oss redan när vi var små.

****

Nu ska jag ta helg på riktigt. Det blir På Spåret ikväll och sedan den sista helgen av fullständig ledighet. Nästa lördag blir det fotboll på Skytteholm och så småningom en tur ut i landet. Jag tror att det finns anledning att resa till Göteborg, till exempel.

Vi hörs

dsjoberg@eurosport.com

Jag på Twitter

Behöver inte vara blåvit för att få drömma om guld

IFK Göteborg vinner SM-guld. Real Göteborg är nya tilltalsnamnet och laget kan börja jogga redan nu. Är alla överens? Jaså, inte. Vadå, tror ni att ert lag ska ha något med saken att göra? Det gör ni helt rätt i i sådana fall.

Silly Season var tråkig sägs det av de som tittar långt och brett. Tråkig för de som bär internationella glasögon. Själv är jag så extremt nationalistisk att jag kunnat väljas in i Sverigedemokraterna. Om de nu haft en särskild sportsektion. Och om de, ni vet, företrätt en politik som inte satte igång mina känsliga kräkreflexer. Men det är en annan fråga.

Jo, jag tittar smalt. Allsvenskan är min grej och jag är inte besviken. Tvärtom. Silly Season här hemma har varit spännande. Flera tunga värvningar har gjorts och igår kunde IFK Göteborg under stort pompa och ståt äntligen avslöja den stora hemligheten. Nordin Gerzic spelar i Blåvitt den här säsongen och redan innan detta faktum hade laget utsetts till den stora guldfavoriten. Nu exploderar favoritskapet fullständigt. Mannen i en hiss i Borås slog i Sportbladet fast att: Med Nordin Gerzic i laget blir det SM-guld. Det efter att han sett Blåvitt imponera (tydligen) mot Spartak Moskva.

Mannen i en hiss i Borås är en klok herre och ingen som direkt rusar iväg. Han har dessutom antagligen betydligt mer på fötterna än de flesta andra när han påstår detta eftersom han faktiskt såg laget spela. Jag tycker ändå att det känns skönt att det är en och en halv månad kvar innan jag börjar skriva mitt allsvenska tips. Kanske blir det så att jag tippar IFK Göteborg i slutändan, men här finns också brasklappar utan att man behöver söka särskilt hårt.

Vi har en ny tränare, ett nytt spelsystem, flera nya spelare och allt detta ska sättas ihop. När Mikael Stahre vann guldet i AIK tog han ett i stort sett färdigt lag där alla bitar fanns på plats. Nu ska han bygga nästan helt själv. Det blir en ny utmaning. Inte i någon serie är det lätt att köpa sig till framgång. I alla fall inte kortsiktigt. I Allsvenskan är det nästan omöjligt då marginalerna trots allt är löjligt små. Om bästa truppen alltid vann så hade jag tippat rätt SM-guldvinnare de senaste tre åren (jag hade faktiskt Kalmar FF 2008). Så har det inte blivit. Elfsborg har varken joggat eller sprungit hem något SM-guld sedan senaste lyckade försöket, det var 2006.

 I slutändan handlar det nämligen minst lika mycket om vad de andra lagen hittar på som vad favoriten gör. Lag som överraskar finns det gott om i Allsvenskans unga historia, den efter IFK Göteborgs dominans. Positivt och negativt. AIK nämns som en guldkandidat efter en fjolårssäsong där ingen förväntade sig något och där de nästan levererade allt.

AIK gick strålande. Mycket tack vare ett par anfallare som kom från division 1, en en mittfältare som ratats i Malmö FF och en ung mittbackstalang som inte skulle ta en plats ännu på ett eller ett par år. Som också kom från division 1 förövrigt.

Någon eller några kommer att överraska positivt i år också, spelare precis som hela lag. Några kommer att vara säsongens Örebro samt Trelleborg och falla igenom fullständigt i förhållande till förväntningar och förhoppningar. Några kommer att vara säsongens Gais. Allsvenskan är sådan.

Nordin Gerzic är en av mina favoritspelare i allsvenskan och även i fjol, när ÖSK hade det så tungt, tyckte jag att man kunde se hans stora talang (om man nu får använda det uttrycket om en 28-åring). Men det är ingen självklar Messias som nu ska leda Änglarna. Gerzic har på 115 allsvenska matcher gjort 22 poäng, varav 10 är mål. Johan Oremo är visserligen anfallare och jämförelsen haltar därför en del, men misslyckade Oremo har gjort 34 poäng på 95 allsvenska matcher. 15 i Djurgården på 59 matcher, varav 3 är mål. När detta skrivs har Oremo precis presenterats som Gefle-spelare.

Sommaren 2008 var han den största värvningen. Han var glödhet. Han kostade 10 miljoner. Förutom det där vanliga snacket om att han gick från kontringsfotboll till ett lag som - åtminstone enligt planen - var tänkt att ha mer boll fanns det inga invändningar mot värvningen. Han skulle lyfta Djurgården, ta nästa steg i utvecklingen och bli landslagsman. Nu återvänder han till början. Till den trygga famnen.

IFK Göteborg kan mycket väl vara min favorit när tipsen ska delas ut om en och en halv månad. Vad jag säger är att jag inte har tippat rätt segrare sedan 2008 och jag är inte ensam om att ha ett sådant facit. Så oavsett om era hjärtan dunkar i takten blått-vitt-blått-vitt eller svart-gult-svart-gult eller svart-vitt-svart-vitt eller vilken färgkombination som än rinner i blodet har ni fortfarande all rätt att drömma om SM-guld och ni kan nästan alla göra det utan att framstå som fullständigt galna. Visst är det underbart?

dsjoberg@eurosport.com

Twitter

Varför är svenska klubbar så skitnödiga?

Nordin Gerzic smyger i Göteborg. Wallid Atta är försiktig i Portugal. Sportchefer vägrar kommentera. Herregud, det skulle vara rätt skönt om svenska klubbar slutade vara så skitnödiga när det gäller övergångar och istället såg möjligheterna till positiva rubriker.

Jesper Jansson visade ganska tydligt vad han tycker om oss journalister nyligen. Vi som ringer och frågar om den eller den spelaren.  I en filmad intervju med Helsingborgs Dagblad höll han inte igen med sin klagan. Orkar ni inte se hela så kan jag väl plocka ut det viktigaste. "Jag börjar bli lite trött på alla jävla spekulationer och folk som tror det ena eller andra. Fram och tillbaka och namn som spekuleras i där man inte har en jävla aning. Så det är bättre att hålla det helt tyst så får alla andra spekulera." Säger svenska mästarnas sportchef alltså. En rätt tung person får man säga.

Ni som har läst bloggen eller hängt med på Twitter är fullt medvetna om att jag var och träffade Lars-Åke Lagrell i måndags. Vi snackade om mycket. Vi satt i en timme och hade inte jag avbrutit hade vi nog suttit i en timme till. Alla kan inte vara som Lagrell. Alla kan inte hantera media på ett i det närmaste perfekt sätt, men alla kan förstå medias betydelse för intresset för ligan på samma sätt som mannen som i 21 år lett svensk fotboll. Vilken stor roll vi spelar.

Jesper Jansson upplevde aldrig den allra mörkaste tiden i Allsvenskan, då när Expressen på allvar funderade på att sluta skicka reportrar till matcherna i serien. Han kom upp efter. När det hade börjat vända uppåt i början av 1990-talet, men det var fortfarande en kamp för varje centimeter. För varje besökare. Man kan tycka att han borde minnas det och vara tacksam för att intresset är så stort nu. Att inte bara ta det för givet. Att det är som Lagrell säger, att fotbollen behöver media. Att konkurrensen är hård. Och att det i dessa tider, när världens längsta försäsong pågår, faktiskt är mest intressant vilka papper som passerar sportchefernas bord.

Jesper Jansson är en trevlig kille. Jag har aldrig haft några problem med honom (förutom att han är lite dålig på att svara i telefon), men han och alla andra klubbledare i det här landet skulle behöva ta sitt jobb på lite mindre allvar. Bli lite mindre skitnödiga, om ni så vill.

Miggey Blue, hade nyligen en grej med just Jansson. Om Walid Atta. Det hela handlade om att HIF skulle bjuda ner Atta på träningslägret de befinner sig på just nu. "Vi har koll på att Walid bröt kontraktet med Dinamo Zagreb, men mer vill jag inte kommentera kring det här", sa Jansson. Han kunde alltså inte ens bekräfta en inbjudan till ett träningsläger. Så säger han att han är trött på spekulationer. Så undrar sportchefen varför det spekuleras så mycket.

Nu är som sagt HIF inte ensamma. Malmö FF kommenterar ingenting som inte är klart, vilket jag fick visste när jag ändå ringde Håkan Jeppsson i går angående Daniel Larsson. AIK jobbar på samma sätt och snart gör väl alla det. IFK Göteborg och Örebro SK:s mediedans i samband med Nordin Gerzic-övergången har mest varit tragisk att följa.

Jag är inte dummare än att jag förstår att det finns hemligheter som är värda att hålla just hemliga, att det ibland finns bolagsformer som gör det omöjligt att berätta allt man vet. Att en del av allt som det surras om helt enkelt inte kan bekräftas. Men fördelarna med att vara rak och ärlig och tala sanning överväger helt klart försöket att smyga om sådant som ändå kommer att läcka ut. Jag menar, att Nordin Gerzic går till IFK Göteborg har vi alla tagit för givet länge oavsett hur spelaren och klubbarna stretat emot.

Visst, affären kunde ha spruckit, men då hade det varit sanningen.

"Ja, vi var intresserade av Nordin, men kunde inte komma överens. Tyvärr."

Om en klubb alltid talar sanning får dementierna tyngd. Man får upp intresset för klubben, och ligan som helhet. Fansen kommer på sätt och vis närmare ledningen och man slipper de där spekulationerna som Jansson tycker är så jävligt jobbiga. Det blir ja eller nej.

Internationellt, bland klubbar som rör sig med betydligt större pengar, är det inte alls lika hemligt som här hemma. Milan ville ha Tevez. Bekräftade det. Affären sprack, men so what. Miggey Blue twittrade om just det där. Varför det var så hemligt med Djurgårdens intresse för Kristoffer Nordfeldt, men när Liverpool hade ögonen på honom så var det genast helt okej att vara öppen. För att få upp intresset för Nordfeldt såklart, men också för att det inte är så himla känsligt internationellt. Känslan är att svenska klubbar vill spela viktigare än de är. Så släpp loss lite och se möjligheterna i att göra som Pelle Olsson som idag bekräftar att Gefle gärna ser Johan Oremo i klubben. Ingenting är klart, ingenting finns på papper, men varför ljuga?

Mail: dsjoberg@eurosport.com

Twitter

Och nu har jag träffat en kägelresare

Alltså, det är lätt att förstå beslutet att göra det. Verkligen. Jag kan inte säga att jag skulle ha avstått om jag nu hade varit fotbollsspelare och i det läget. Men fotbollsspelare bör verkligen tänka efter en gång extra innan de lämnar en klubb som Bosman. I alla fall om de ska ta ett kliv uppåt. Nej, här finns inga moraliska betänkligheter. Klubbar som gnäller om spelare som går som Bosman har inget emot att tacka och ta emot när spelare kommer som Bosman. Sådan ser nu en gång världen ut där förmågan att behandla en boll väger tyngre än mycket annat. Det jag vill göra är påminna om Niklas Backman.

Under lägret i Doha fick han frågan om han inte hade tankar på att lämna AIK som Bosman. Han hade gjort en bra debutsäsong i Allsvenskan och en ännu bättre uppföljning i det försvar som var det tätaste i serien. Han ses dessutom uppenbarligen som en möjlig. Det fanns således möjlighet att casha in genom att lämna de svartgula som kontraktslös.

- Jag trivs bra och har inte bråttom. Jag vill inte gå som Bosman, för AIK har gett mig mycket. När jag är mogen vill jag att AIK ska få en slant. Dessutom vet man att om en klubb betalar för en så betyder det att man satsar på en, sa han till fotbollskanalen.se

Det är den sista meningen som gör citatet så intressant. Jag har själv tänkt tanken många gånger, men jag är inte helt hundra på att jag någonsin hört eller sett en fotbollsspelare uttrycka det. Att gå som Bosman har flera fördelar. Man blir betydligt billigare än om man är kontrakterad, man får en möjlighet att stoppa någon eller flera miljoner i egen ficka och klubbarna är mer villiga att plocka in en. Och där är kruxet. Är du billig är du också lätt att sätta åt sidan.

När Mattias Johansson nu till slut skrev på för AZ Alkmaar så var det en affär han väntat på. När den sprack i somras kan jag föreställa mig - utan att ha pratat med Mattias om saken, vilket förklarar föreställningen i mitt eget huvud - att han önskade att han var kontraktslös. Då hade allting varit klart och Mattias hade varit AZ-spelare där och då. Klappat och klart.

Nu blev han tvungen att vänta ett halvår och hade situationen varit sådan att han suttit på ett utgående kontrakt hade han antagligen - och återigen så spekulerar jag helt fritt här - skrattat åt Svante Samuelsson om denne presenterat en kontraktsförlängning i Kalmar FF. Men var det så illa att det gick som det gick för Johansson?

I den här världen finns inga garantier och är han inte tillräckligt bra så kommer han inte att platsa, men nu kommer han till en klubb som målmedvetet jagat honom i flera månader, som har betalat en rejäl slant och som vill se affären ge utdelning. Han kommer att få flera chanser i AZ. Fler än han hade fått om han kommit "gratis" till klubben.

****

Apropå Bosman, Backman och Johansson. Vad sägs om Walid Atta? Han gick som Bosman. Jag har som sagt inget moraliskt att invända mot att spelare gör det och när publiken väljer att hota någon som gör det så är det så fel som det kan bli. Att man som klubb väljer att satsa på spelare som ska vara kvar längre förstår jag, men att stänga av en spelare blir bara löjligt så länge klubben själv välkomnar Bosman-spelare. Dubbelmoralen blir skrämmande tydlig. Så allt som hände Walid Atta under hans sista tid i AIK var snarare en anledning till att inte förlänga kontraktet. För att visa att man står på sig. Atta hade all rätt att göra som han gjorde. I slutändan blev det i alla fall fel och nu tycks han vara på väg hem till Allsvenskan igen. Om han kostat 10-15 miljoner så hade klubben kanske tänkt efter först om det verkligen var en spelare man ville ha, som man trodde på och som man var beredd att låta växa in.

Visst, orättvist kanske med tanke på att Walids korsband gick, men resonemanget håller.

****

Men en bra värvning för Helsingborg såklart. Och kontraktslös och allt är han.

****

Det var inte många som trodde på IFK Norrköping i fjol. Jag var ganska övertygad om att ordföranden Peter Hunt hade överskattat laget när han pratade om topp åtta. Kanske var det bara taktik från Hunt för det viktigaste för laget var givetvis att hänga kvar. Allt annat var bara bonus. Inför säsongen förvånades jag över att mina kollegor och andra snarare trodde på Syrianska som årets nykomling. Jag såg ändå en viss potential i "Peking" som inte minst hade en helt annan erfarenhet som klubb jämfört med Syrianska.

Att Syrianska hängde kvar, dessutom med alla skador som de hade, var en större bragd än IFK Norrköpings 13:e plats (där jag förövrigt hade tippat laget). IFK hade potential att hamna ytterligare lite högre upp, men drabbades av alltför djupa dalar. De tre senaste värvningarna skvallrar om att det kommer att bli en helt annan stabilitet nästa säsong och kan man korsa det med samma toppinsatser så kan IFK bli en positiv överraskning 2012.

****

Nej, det blev inget Stadshagen i lördags. Jag kollade in temperaturen och fegade ur. Det blir fler tillfällen.

****

Tyvärr inte på lördag. Jag reser till Skåne på torsdag kväll och det ska bli riktigt skönt och jag kommer inte att sakna Skytteholmskylan som jag annars varit tvungen att kämpa mot, men det hade varit kul att se Andreas Johansson debutera för IFK Norrköping. Nu kunde man ju tro att det kunde passa sig så bra att svenska mästarna spelar någon match på lördag istället, men tyvärr är Helsingborg på träningsläger. Så jag får helt enkelt bara vara ledig och njuta.

****

Jag är fullt medveten om skrytet, men eftersom jag bara tippade tre lag på exakt rätt plats (de andra var IFK Göteborg och Kalmar FF) så tar jag mig friheten.

****

Var och träffade Lars-Åke Lagrell idag. Bullarna låg fint på fatet, men jag undvek att förlusta mig. Får ta igen det när jag kommer hem. Rulltårta. Vi pratade i en timme, men jag måste lyssna igenom bandet innan jag vet om det finns något av värde. Lagrell har ju inte direkt varit osynlig i medierna under sina 21 år som ordförande.

En sak som i alla fall inte jag visste och som jag tyckte var helt fantastisk var att ett av hans många yrken som ung var Kägelresare. Så nu har jag träffat en kägelresare (pun intended).

Han brukade använda detta faktum till att komma iväg från skolan tidigare.

"De som hade en längre resväg till och från skolan fick gå tidigare. Så när läraren sa att de som reser kunde gå då gjorde jag och min kompis det för vi reste käglor", sa Lagrell och någonstans jublade Glenn Hysén.

****

Om Guidetti ska till EM? Det är klart att han ska. Det skrev jag redan innan han började göra mål och det håller jag fast vid även om han skulle sluta göra mål.

Fredagsbloggen: Det vore trevligt med lite eftertanke ibland

"Det var skottlossning på ett politiskt läger, som påminner lite om Hitlerjugend. Jag menar, vem är det som anordnar läger för ungdomar som handlar om politik? Det är oroande."

Som väntat så fastnade Bright Eyes som en fisk på något tillverkat av Eagle Claw. Det är helt enkelt så att The Shield är precis så bra och de sju säsongerna åt vi upp rätt fort. Så var börja nästa runda? Hos Aaron Sorkin såklart och West Wing, den enda serie som utmanar The Shield om titeln "Världens bästa." Det är fantastiskt bra skrivet och även om det ibland är så att Jed Bartlett kliver över gränsen för vad ens den mest välmenande presidenten skulle komma undan med så håller det sig ändå på en trovärdig nivå mest hela tiden. Trots att det är ett drama.

Den visar nämligen hur svårt det är det här med politik. Hur mycket man måste tassa på tå för att inte förolämpa vissa grupper även om dessa för det mesta håller med om precis allt du säger. I alla fall om du vill behålla makten och i slutändan vill alla det, oavsett hur uppriktigt bekymrad personen i fråga säger sig vara om folkets välbefinnande. I valet mellan att göra rätt och göra det som krävs för att sitta kvar är det få som skulle välja det senare.

Jag brukar slentrianmässigt slänga ur mig att jag inte litar på politiker. Oavsett hur det är med den saken så respekterar jag hur svårt jobbet är. Vi har ett antal färska exempel här i Sverige. Man behöver inte trycka in en blu ray-disc (obs, skryt) i spelaren för att få den West-Wing-dramatik. Slå på nyheterna och följ rapporteringen utanför Sveavägen 68 eller klicka in på nätet hos Allehanda eller Västerbottens Folkblad. Det är inte lika välskrivet och tekniken klickar ibland, men åsikterna haglar inom politiken idag på ett sätt som den inte gjort på länge.

Orkar man inte med politiken kan man slänga in sina åsikter på hockeyläktaren. Jag var inte på plats i Globen. Jag såg inte matchen på tv. Jag är rätt ointresserad av sporten som sådan och orkar oftast bara med kortare sammanfattningar eller en sudden death, men det räckte igår att hänga med på Twitter för att förstå att det åter hade hänt något på läktarna. Rätten att tycka saker utan att ha någon aning om vad man pratar om tillhör alla, men vissa bör utöva denna rätt med större försiktighet. Jag har varit inne på detta tidigare. Män (framförallt i den värld jag huserar i professionellt) och kvinnor med stort genomslag i till exempel tv har alltför lätt att slänga ur sig åsikter utan att man vet vad som har hänt. Jag tror att det är farligt, helt enkelt. Jag skulle verkligen respektera någon som förväntas ha en åsikt som vågar stå i tv och säga: "Jag vet inte vad som har hänt och vill inte ha någon uppfattning nu annat än att det är tragiskt att sporten åter ska drabbas av något sådant."

Att supportrar är missnöjda med polisens agerande har jag förstått och det är absolut ingen garanti för att polisen verkligen har gjort något fel. Man är sig själv närmast. Men har vi inte varit med tillräckligt länge för att ha lärt oss att det nästan alltid finns åtminstone två sidor av en sak. Många samstämmiga vittnen från igår talar om att polisen gick över gränsen, att de provocerade fram händelserna på läktaren. Polisen hävdar sin rätt att agera som de gjorde. Jag var inte där, jag såg det inte ens på tv och kan inte ha någon åsikt. Men de som tänker ha det kanske borde skaffa sig en bild av det hela innan de gör sin röst hörd med bestämd uppfattning. Särskilt om de har makt.

Jag vet att det är svårt att hålla inne med saker. Inte alltid givetvis. Fotbollsspelarna i landslaget och ledningen för detsamma höll en rak linje under sitt besök Qatar. Ingen politisk uppfattning överhuvudtaget. Ibland är det faktiskt bra med folk som skjuter ifrån höften. Ibland är det helt rätt att göra det. Ibland är det bara så att man måste ställa sig upp och säga självklarheter. Vill man inte kan man läsa, lyssna och tänka först.

Har alltid haft svårt för folk som kräver mer av landslaget än man kräver av staten. Erik Hamréns mannar ska inte behöva avstå från spel i länder där svenska företag opererar. Det betyder å andra sidan inte att man nödvändigtvis ska vara tyst. Inte ens om du är ung. Du har rätt att säga ifrån.

Tim Thomas är inte ung direkt, men han har tydligen gjort det. Sagt ifrån alltså. Vi är inne på hockey igen. Och Vita Huset igen. Det riktiga nu. För Boston Bruins-målvakten avstod tydligen ett besök i nämnda hus eftersom han inte håller med om den politik som Barack Obama driver.

"Den här presidenten har avslöjat sig själv gång på gång som en kille som har ett djupt rotat hat mot vita människor eller den vita kulturen... Jag säger inte att han inte gillar vita människor, jag säger att han har ett problem. Den här killen, tror jag, är en rasist."

Tim Thomas gillar alltså inte Obama. Men det sägs att han gillar Glenn Beck. Glenn Beck är en konservativ (om det ordet nu räcker) radio- och tv-personlighet som når miljoner lyssnare och tittare. Mest lyssnare numer, via Glenn Beck Program. Det är Glenn Beck som är mannen bakom citatet ovan. Det handlade som ni kanske förstår om Barack Obama. Han tvingades senare be om ursäkt för det uttalandet och med orden att han har en stor, fet mun. Det vill säga, han talade innan han tänkte. Det är nu inte det enda Beck har sagt.

"De enda som vi ser på tv är skitstövlarna", sa han om offren för orkanen Katrina. Det finns många fler. Min favorit med Glenn Beck är ändå när han för snart två år sedan kom till insikt om en låt han älskat att sjunga med i. Högt, antar jag.

"Du fylls av patriotisk stolthet och sedan får du reda på att Bruce Springsteens Born in the U.S.A är anti-amerikansk."

Glenn Beck är en idiot, hävdar jag. Ja, det är rent subjektivt, men i det här fallet finns det inte fakta att luta sig mot. Jag går på känsla baserad på min världsbild. Jag har läst och lyssnat och jag kan inte se något annat, men Tim Thomas har givetvis all rätt i världen att stå för sina åsikter och att göra den synliga genom att inte ställa upp på foton i Vita Huset. Att han trivs med åsikter som sprids av en man som jämför de skjutna ungdomarna på Utöya med Hitlerjugend - citatet i början av texten - framkallar kräkreflexer hos mig, men jag får leva med det. Att Glenn Beck fördömde skjutningarna gör inte uttalandet snyggare.

Tim Thomas är ingen idol. Jag har inga känslor alls för honom. Dennes beröm av Glenn Beck stör mig därför inte på ett personligt plan, bara ett mänskligt. Det skulle ha varit tyngre att bära om det var någon jag verkligen brydde mig om. Skönt att det inte är så. Det är alltid jobbigt att tvingas bryta med sina idoler, oavsett skäl.

Jag förstår att Beck tycker att unga människor som diskuterar politik är skrämmande, särskilt om de står så långt ifrån Beck som de på Utöya gjorde. Ungdomar. ja, människor överhuvudtaget, ska helst inte försöka bilda sig egna uppfattningar om saker och ting. Man ska inte läsa på, lyssna kritiskt och undersöka. Bättre att bara matas av tv:n. Från sådana som Beck till exempel. Sådana som älskar att slänga ur sig åsikter utan att lyssna på någon annan eller bry sig om fakta. Någon som känner igen sig?

****

Det är som sagt tungt att bryta med idoler. Det är minst lika tungt att se dem falla. Som Roger till exempel. Det kändes verkligen så onödigt att åka på det sättet mot Nadal. Han spelade verkligen uselt och stod för över 60 egna misstag i matchen.  

****

Var alltså och såg Hamilton i helgen. Vissa trodde att jag skämtade när jag sa att jag tyckte att den var bra. Det gjorde jag inte. Det var en klassrulle. Inte lika stora explosioner som i en amerikansk film, men kvalitetsmässigt väl i nivå med vilken Bourne-rulle som helst och klart bättre än mycket som kostar mer än dubbelt av det som kommer från Hollywood.

****

Nordin Gerzic fortfarande inte klar för IFK Göteborg. Nästa Avslöjande ligger alltså helt öppet.

****

Men att det skulle vara den bästa svenska actionfilmen någonsin stämmer givetvis inte. Mannen på taket är fortfarande överlägsen. Obs, åsikt baserad på subjektiv uppfattning.

****

När man hör hockey-experter så blir man inte direkt lockad att se sporten.

- Hur ska de vända det här?

-  Ja, alltså de måste åka mer skridskor. Det måste de göra. Mer skridskor.

- Något annat?

- In med puckar på mål. Och åk skridskor. Det är viktigt. De måste åka skridskor. Mer skridskor.

****

Årets första träningsmatch-besök för mig på lördag. Ska bli spännande att se Djurgården och se om man redan nu kan upptäcka något nytt i Magnus Pehrssons bygge. Ja, om man kan se Pehrssons touch på laget helt enkelt. Jag har dock inga stora förväntningar. Det är tidigt på säsongen och ett par av nyförvärven har precis hunnit landa. Ja, Andreas Dahlén har inte ens kommit så långt. Han är inte med

****

Annars är jag lite chockerad över att jag inte hört ett ljud om att en av de viktigaste karaktärerna i filmen heter Lagerbäck.

****

Redaktör "Pierre Isacsson" vill inte riktigt gå med på det, men jag tror att Real Madrids comeback mot Barcelona kan få stor betydelse för klubbens tro på att det går att slå de oslagbara.

****

Apropå Lagerbäck så kommer han ju med sitt Island till Sverige för att hjälpa eller stjälpa Sverige inför EM-slutspelet. Det ska bli kul att se honom sitta på podiet och dra skämt hela tiden, som Gunnar Heidar Thorvaldsson berättade att han gjort vid landslagssamlingen.

****

Nu börjar det. Helgerna där fotbollen tar alltmer tid, men det är ju det jag har längtat efter. Men fredagskvällen ägnas åt På Spåret, sushi och chokladpudding med vaniljsås (mmmm). Men först ett träningspass.

Och ni. Håll med om att Fredagsbloggen är tillbaka på allvar i och med det här inlägget!

Vi hörs.

dsjoberg@eurosport.com

https://twitter.com/#!/Daniel_Sjoberg

En bra flytt för Johansson och för KFF

Det är något visst med noormännn, det är det allt. Tror aldrig jag har pratat med en otrevlig norrman. Allt är hyggligt. Kjetil Waehler var inget undantag från den regeln. Måste kännas bra ändå för IFK att åtminstone den värvningen är på plats. I övrigt verkar det strula en del. Nordin Gerzic har beskrivits som klar i minst två tidningar och nu är det dags för nästa att Avslöja att allt är på väg att spricka. Vi får se var allt slutar. Nordin Gerzic-affären stör givetvis en del, men inte lika mycket som Daniel Sobralense.

Min namne från Brasilien visade under sin tid i Kalmar FF att han är en skicklig spelare, men också att han kan vara rätt gnällig. Som jag förstår det så är det vanligt att man delar upp den här typen av betalningar och en advokat säger till Sportbladet att det blir svårt för honom att få rätt. Men att han börjar prata om att gå till andra klubbar innan han ens gjort en match med Blåvitt säger en del om vilka problem det kan bli för Håkan Mild och Mikael Stahre att hantera.

****

Har inte kommenterat landslagets lilla turné särskilt ingående. Är man inte på plats så är det svårt att ha någon riktig uppfattning om hur spelarna ser ut. Matcherna har spelats mot svagt motstånd och jag har ju sett samma saker som ni. Att det finns ett löfte om en god framtid, men att det redan till EM inte är aktuellt med någon av de unga spelarna.

****

Kjetil Waehler kommer från och med nu förövrigt heta Bauta här i bloggen.

****

Tobias Hysén däremot är givetvis högaktuell. Det hade han varit oavsett hur det gick i Qatar, men han försämrade inte sina chanser precis. Men vinkeln att han kan "peta Guidetti" som någon av kvällstidningarna körde - jag minns helt ärligt inte vilken - var ju bara löjlig. Jag vet också hur rubriksättning fungerar, men John Guidetti har aldrig ens varit med i landslaget så peta är så fel det kan bli.

****

Jag har ont i käften. Tandhygienisten grävde så att jag trodde att hela käken skulle följa med. Bedövningen har nu släppt, men det hade den inte när när jag kom in på redaktionen. Tennis-Hence och redaktör "Pierre Isacsson" hade väldigt roligt åt mig när jag försökte säga bland annat Jani Lyyschki.

****

Jag gillade alltid Obelix bäst i Asterix, men det är inte anledningen till det kärleksfulla smeknamnet. Nej, förklaringen är helt enkelt att norsk press menade att IFK Göteborgs nye mittback varit "en bauta i norska landslaget" i år.

****

Mattias Johansson får till slut flytta utomlands. Det tog sin lilla tid och han har hunnit bli besviken ett antal gånger. Nu blir det av. Han har haft bråttom iväg känns det som. Förhoppningsvis inte för bråttom. Att AZ Alkmaar vill ha honom råder det hur som helst ingen tvekan om. De har försökt gång på gång och har hållit liv i affären trots att de inte har kunnat rubba KFF:s prislapp.

Skönt att se en svensk klubb som återigen håller ut och som ser till att få rejält betalt trots att man riskerar att göra spelaren besviken. Bra gjort av Svante Samuelsson, Johnny Petersson och övriga inblandade från KFF:s sida. Jag håller med AIK:s mittback Niklas Backman som resonerade i en intervju ifrån Qatar om "faran" med att gå som Bosman. Han kallade det aldrig för en fara - det var jag - men han menade att när en klubb tvingas betala för en spelare så är det en spelare man vill ha.

Att AZ fortsatt ligga på och till slut nu alltså får loss Johansson borgar för att de vet att det är en spelare att satsa på, någon som ska få speltid. Det är bra för Johansson och det kan vara bra för svensk fotboll. Han tycks ha hamnat lite på snedden i landslagsdiskussionen efter att ha tackat nej till en U21-kamp under 2011. Löjligt såklart.

De bästa ska spela och är det något vi saknar är det ytterbackar av klass. Spelar han i AZ under våren torde han vara förste utmanare till Mikael Lustig lagom till EM.

****

Apropå Lustig så kan det snart bli en resa till Skottland. Återkommer om det, men Hertigen av Katalonien ligger på och är sugen. Skulle kunna bli bra.

****

Tyckte mycket om Emin Nouri i Kalmar FF när han startade i klubben och kanske kan han få en nytändning nu. I sådana fall behöver det inte bli någon jättesmäll sportsligt för KFF att tappa Johansson.

****

Nu ska jag suga i mig lite soppa.

Fredagsbloggen: Nära att Le pigeon aux petits pois fick byta vägg

The Replacements. Jag älskar The Replacements. Jag vet inte riktigt varför. Keanu Reeves spelar huvudrollen och även om jag kan hålla med om att han kanske har fått lite väl mycket skit för sin skådespelargärning så tillhör han sannerligen inte favoriterna. Det finns förstås andra att titta och lyssna på i filmen. Gene Hackman till exempel. Jon Favreau, Brooke Langton och John Madden (som John Madden), men det räcker inte som förklaring till att jag satt uppe till 02.20 i fredags och såg den igen när den gick på TV3.

The Replacements är ingen unik film på något sätt. Vi har sett storyn många gånger. Underhunden som får chansen och tar den till slut efter att det ser ut som om han inte ska göra det. Den handlar om hur Washington Sentinels (ett påhittat fotbollslag i NFL) tar in ersättare för proffsen som strejkar. De flesta lagen i ligan plockar före detta proffs, men Sentinels nye coach väljer att satsa på killarna om var lovande, men aldrig fick chansen. I slutet överglänser Reeves karaktär det stora proffset, vinner flickan och dagen. Precis efter mallen som sagt. Men jag gillar den.

Nu var det inte dit jag ville komma. Jag ville komma till kvicksanden. Under en scen i filmen samlar coachen laget efter den inledande förlusten. Han vill att spelarna ska erkänna vad de är rädda för. De förstår inte och börjar prata om rädsla för spindlar och bin innan Shane Falco (Reeves) säger det: Kvicksand. Efter ytterligare några missförstånd förklarar han:

- Du spelar och det känns som om allt går bra. Så går en sak fel. Sedan en till. Och en till. Du försöker. Du försöker att bekämpa det, men ju mer du kämpar desto djupare sjunker du tills dess att du inte kan röra dig. Du kan inte andas... Precis som i kvicksand.

Har ni någonsin upplevt något sådant? Det behöver inte vara på en fotbollsplan eller en Håkkirink eller i skidspåret. Det kan lika gärna vara i jobbet. Håkan Juholt tycks befinna sig i något som liknar Falcos kvicksand. Han kämpar och sliter, men han sjunker bara djupare och djupare och även om det finns en och annan där som vill dra upp honom så tycks där finnas minst lika många som vill trycka hans huvud under ytan. Jag har upplevt sådana där dagar när allting tycks gå fel. Och sådana matcher. Det är särskilt svårt att göra något åt på fotbollsplanen, upplever jag det som. En enda felpassning och så tvekar du på din förmåga. Du blir tröttare än du är.

Det händer att man ser sådana saker även från pressläktare. När jag satt på Ferenc Puskas-stadion i Budapest i september förra året såg jag det hända en vänsterback och en mittfältare. Oscar Wendts ras var så tydligt att alla kunde se det. Anders Svenssons inte lika grovt, men minst lika uppseendeväckande om man ser till skillnaden i rutin hos herrarna. Svensson misslyckades med allt. Han klarade inte ens av att ta emot ett löst inkast utan att få bollen en meter ifrån sig. "Jag vet hur det känns", minns jag att jag tänkte för jag vet verkligen hur det känns. Han såg ut som en rätt dålig fotbollsspelare faktiskt. Ungefär som jag brukar se ut med andra ord.

Anders Svensson petades i matchen efter, men är ändå given i det landslag som reser till Ukraina i sommar. Det ska han också vara. Svensson har så mycket mer att luta sig emot än Oscar Wendt och han ska med. Hans misslyckande mot Ungern hamnade dessutom i död vinkel när Wendt ställde sig i det ofrivilliga rampljuset media riktade mot honom. Anders Svensson har upplevt det där förut. Hur striderna bekämpas i media. Som den osmakliga Kim Källström-kampanjen. Jag vet inte om Svensson fick hjälp att ta sig förbi det där, men antagligen. Han kom tillbaka och är nu vår numerärt bäste landslagsman bland utespelarna och kommer att sitta på ett svårslaget rekord när han väl lägger av i blågult. Oscar Wendt kommer aldrig gå förbi, men det vore kul om han kunde närma sig.

Vänsterbacken är som bekant petad i Borussia Mönchengladbach och det finns ingen ljusning i sikte. Det mesta har gått snett sedan den där kvällen i Budapest och det är synd. Det skulle vara trevligt om någon kunde kasta en livlina till Wendt snart och hjälper honom upp ur kvicksanden. För ensam är det svårt att klara av det när allting börjat gå fel.

****

Jag vet att jag inte borde reagera överhuvudtaget. Jag vet också att min reaktion inte spelar någon roll, men jag blir på allvar provocerad av den spanska fotbollen som visas upp när Barcelona och Real Madrid möts numera. Jag tänker inte peka finger och säga att det är det eller det lagets fel, men det är inte bara smutsigt och fult när tillfälle ges utan det är också medvetna försök till fusk precis hela tiden. Att filma är en del av spelet sägs det och jag kan köpa det. Jag har svårt att bli upprörd när någon faller i straffområdet efter att ha fått en lite lättare knuff, men det överdrivna skådespeleriet som visas upp i det som, för tillfället oförtjänt, går under namnet El Classico får mig att reagera med avsky framför tv:n.

****

IFK Norrköping har gjort några bra och tunga värvningar på sistone och i och med att Andreas Johansson tickar in på måndag så ser laget riktigt stabilt ut och ska inte behöva slåss i den absoluta botten året igenom. Topp åtta? Tja, kanske är klubben på väg dit ordföranden Peter Hunt hade hoppats att man skulle nå redan i fjol.

****

Shawn Ryan är en fantastisk författare. Det är han som har skrivit den bästa polisserien som någonsin har gjorts. Ja, kanske den bästa serien någonsin alla kategorier. Nyligen lottade han ut ett manus på Twitter till denna serie. Eftersom Shawn Ryan bor i USA och rör sig på lite andra tider än undertecknad hade jag egentligen gett upp hoppet redan innan. I slutändan var jag bara ett par sekunder ifrån att få ett signerat The Shield-manus skickat till mig. Då hade Pablo Picassos Le pigeon aux petits pois (sopcontainer? säg inte att ni gick på den lätta) fått byta plats.

****

Ett annat IFK-lag som har varit oerhört framgångsrikt på köpemarknaden hittills är ju som bekant IFK Göteborg. Nu har inte Nordin Gerzics tagits i hamn ännu, men laget går redan under benämningen "Real Göteborg" bland vissa kollegor. Tidigare var det Real Malmö FF, om ni minns. Jag undrar just vilka spelare Andoni Zubizarreta måste värva för att det ska bli Real Barcelona?

****

Idag luktade det plötsligt bränt på redaktionen. Det första redaktör "Pierre Isacsson" gjorde var en Francesco Schettino.

****

Det var ett tag sedan jag hade en AVSLÖJAR-attack här i bloggen känns det som. Kanske har det varit lite lugnare på sistone, men i veckan upplevde vi en rolig grej när Karl-Erik Nilsson presenterades som valberedningens val som ersättare till Lars-Åke Lagrell.

Från fotbollskanalen.se: Precis som fotbollskanalen.se tidigare avslöjat blir Karl-Erik Nilsson valberedningens förslag som ny ordförande i Svenska fotbollförbundet.

Från Captain Biceps blogg: Att ordförandevalet framstår som smått odemokratiskt var en diskussion Sportbladet tog upp redan i höstas när jag avslöjade att Nilsson skulle ta över.

Jag säger som Di Leva.

****

 Alltså, en sak som stör mig. Jag tittar på frisyrerna och tänker att Oscar Hiljemark borde vara Niklas Hult och Niklas Hult borde vara Oscar Hiljemark. Be mig inte förklara det där närmare.  

****

Vi har förövrigt fortfarande inte hittat källan till branddoften. Bara så att ni vet alltså.

****

Vilken succé Lars Lagerbäckurr tycks ha gjort i samband med sin första samling med det isländska landslaget. Att Gunnar Heidar Thorvaldsson skulle ha gott att säga var väl ganska så självklart. Dels är Lagerbäckurr en mycket bra förbundskapten med strålande resultat i ryggsäcken, dels vill IFK Norrköpings-anfallaren givetvis med i landslagstruppen och dit kommer man inte genom att såga förbundskaptenen. Men det betyder inte att det var givet att han skulle hylla svenskens komedikunskaper. Tvärtom. Vad har Lagerbäckurr hållit dolt för oss i alla dessa år?

****

Och brandlarmet gav inte ifrån sig ett ljud.

****

Mervan Celik bestämde sig till sist och det blev alltså Rangers FC. Det dröjde inte länge innan jag såg en första kommentar om att han nu gått till ett lag som är sämre än Malmö FF. Så är det givetvis inte. Ja, MFF slog ut Rangers ur Champions League-kvalet. Jag vet det. Jag var på plats i Glasgow. Men Rangers var i det läget ett lag med en tävlingsmatch innanför västen, en ny manager på bänken och nyförvärv som inte kommit på plats. Rangers är inte vad de var för bara några år sedan då de var i final i Uefacupen, men det är helt klart ett steg uppåt. Låt oss hoppas att det är rätt steg också.

****

Ibland läser man saker som får en att tvivla på vilken sorts framtid vi går till mötes. Jag vill inte vara en snobb, men att 154 miljoner människor röstade i brasilianska Big Brother - ungefär 50 miljoner fler än i samma lands presidentval - är ju bara så sorgligt. Tänk om Håkan Juholt hade jobbat där istället. Jag kan inte bestämma mig för om det hade varit lättare eller svårare för honom.

****

Jag sa ju att det skulle lösa sig. Jag sa ju att jag skulle komma igång. Idag kör jag mitt tredje träningspass för den här veckan. Det skulle ha varit det fjärde om inte jobbet hindrat mig i onsdags. Efter träningspasset så blir det såklart på spåret och troligen lite chokladpudding. Hade tänkt hyra Metal Tornado. Man kan inte få för mycket Lou Diamond Phillips. I sista stund backade jag. Ångrar mig lite nu, men det får väl duga med På Spåret. Exakt hur helgen kommer att se ut i övrigt vet jag inte, men troligen blir det rätt lugnt. Kanske hänger jag med Carl Gustaf Gilbert på söndag. Det gäller att passa på. Snart är de lediga helgerna över.

Vi hörs

dsjoberg@eurosport.com

https://twitter.com/#!/Daniel_Sjoberg

Får Håkan Milds experiment tiden det förtjänar?

Ett tag var det ett jäkla snack om någon alv, älva eller orch som spelade poker. Sveriges största tidning satsade hårt på någon man kallade "Miljardsvensken" eller om det var "Miljonsvensken." Jag vet inte, men det känns som om titeln som Sveriges hårdaste pokerspelare torde gå till en före detta dubbjobbare som sitter på Kamratgården. Håkan Mild går verkligen All In på ett SM-guld just nu. I potten ligger hans eget jobb. Det trots att jag är långt ifrån säker på att det är helt rättvist att resonera så i början av detta stora blåvita experiment.

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen. Jag tänker inte tippa Allsvenskan nu. Det vore korkat och oansvarigt. Det återstår mycket av försäsongen och vem kan redan nu höra ett viktigt korsband brista? Vem kan se en tränare gå in i väggen? Vem kan idag veta vad som sker under den tid av öppna fönster som återstår (förutom de stora "Avslöjarna" vill säga)? Jag vill dessutom tillägga att träningsmatcher kan få stor betydelse för tron på det man försöker göra när det man försöker göra är något nytt. Så nej, jag är inte beredd att lägga allt favorittryck på IFK Göteborg för tillfället. Ni får återkomma om ungefär två månader så lovar jag att göra detsamma.

Men denna... äh... klokskap hindrar inte att jag redan nu kan se vilken press det kommer att vara på Blåvitt när säsongen startar. Med Nordin Gerzic in - och allt tyder på att det kommer att bli på det sättet - så har IFK gjort en satsning som minner lite om svunna tider då de stora spelarna samt guldet alltid hamnade i Göteborg och experterna aldrig behövde anstränga sig när de skulle analysera den kommande säsongen och tippa titelstriden.

Jonas Olsson gick in i fjolåret med tryck på sina axlar. Han hade misslyckats året innan, nu lovade han guld och efter en historiskt usel start var han egentligen körd. När han började vackla efter förlusten på Råsunda mot AIK trodde jag att han skulle lämna uppdraget eller få sparken, men Håkan Mild stod bakom Olsson som ångrade sig, körde vidare och avslutade godkänt med tanke på förutsättningarna. Jag hade IFK Göteborg som sexa i mitt allsvenska tips och de slutade sexa. Då kan jag knappast kritisera. Nu? Tja, trots tidigare nämnda klokskap vågar jag redan nu lova att jag kommer att tippa laget högre upp om ett par månader.

Mikael Stahre har fått alla förutsättningar för att lyckas och han måste leverera. Så enkelt är det. För om Jonas Olsson var satt under press från start är det inget emot hur det kommer att vara för Stahre. Jag känner mig som en trasig skiva* som bara återupprepar vilken uppförsbacke som Mikael Stahre startar i, men sådan ser nu verkligheten en gång ut. Han tycks redan ha vunnit över en hel del tveksamma blåvita hjärtan med sin entusiasm. Det spelar dock ingen roll i slutändan om inte resultaten kommer. Den nya overallen kommer att sitta illa om han inte får tidig utdelning.

Håkan Milds framtid hänger också på att det blir ett framgångsrikt år. Han har satsat på Stahre och han har satsat rejäla pengar på att locka till sig spelare som ska göra IFK Göteborg till mästare igen. Har han värvat rätt eller satsat galet? Under hans drygt sex år långa gärning har IFK vunnit ett SM-guld och ett Cup-dito. Tabellraden är 8, 1, 3, 2, 7, 6. Godkänt såklart, men ett tredje år i rad utan toppkänning vore nog ett för mycket, även för en legend.

Men jag vill återkomma till början av texten. Även om IFK Göteborg nu satsar, och det rejält, och även om man kommer ha stora krav på sig så ska man ha klart för sig att klubben börjar om nu. Ny tränare, nya spelare och ett nytt sätt att spela. Men en mångmiljonvärvning av Nordin Gerzic så kommer givetvis bollen att rullas efter marken. Det kan ta lite tid att sätta allting. Återstår att se om Stahre får den tiden.

*Förr i tiden spelade man ofta musik på en skiva av vinylplast vars storlek varierade mellan 7, 10 eller 12 tum i diameter och som var 1–3 mm tjock. Med hjälp av en nål lästes de graverade spåren i skivan av och musik eller tal blev tillgängligt för örat. Ibland gick dessa spår sönder vilket ledde till att nålen hackade och upprepade samma del av skivan gång på gång.

Mail: dsjoberg@eurosport.com

Twitter

Visionen från norr får mig att tänka på Rami

Pressmeddelandet kom på torsdagsmorgonen och jag drog snabbt ett skämt på Twitter för det är så man ska göra nu för tiden. Snabbt ska det vara. Och gärna roligt. Jag vet att jag var snabb, men jag är inte så säker på att jag var rolig. Kanske var jag bara orolig? Hur som helst så nämnde jag det här i bloggen senare och konstaterade då att jag inte är särskilt positiv till sådana där långsiktiga planer som fotbollsklubbar i det här landet med jämna mellanrum offentliggör. Den här gången var det alltså GIF Sundsvalls tur.

Klubben använde bland annat "SM-guld" i rubriken på pressmeddelandet. Därav skämtet. Det handlade om att dubbla omsättningen och satsa på att bli ett stabilt allsvenskt lag. Visst låter det bra och jag är givetvis inte kritisk till att klubbar tänker lite längre och är strategiska i sitt sätt att arbeta. Det är bara det att den här sortens offentliga framtidsvisioner sällan brukar falla väl ut. Snarare slutar det med att visionärerna står där med ett löjets skimmer kring sig.

Fotbollsklubbar är svåra att styra. Det är stora pengar inblandade och i slutändan hänger det ändå bara på spelarnas förmåga att sparka bollen i ena målet och hålla den utanför det andra. Dessutom kan du aldrig planera för skador.

Jag kanske skulle ha större förtroende för den här sortens arkitekturiska ritningar om fotbollsklubbar visat att man kunnat följa ritningarna när det börjar svaja. Sanningen är dock att man sällan eller aldrig ser någon stå fast vid sina planer. Halmstad är det senaste exemplet på det, men det är inte Pep Clotet Ruiz och hans spanska trianglar som rör sig i mitt huvud just nu. Det är Rami Shaaban och hans trasiga kropp.

För ska vi prata visioner som sprack så ligger väl Hammarby och Shaaban nära till. Det var stora och vackra ord när han presenterades i februari 2008.

- Vårt största förvärv någonsin, kanske allsvenskans också, sa sportchefen Thomas Andersson och log på bild i Dagens Nyheter.

Nyförvärvet var början på det som skulle göra Hammarby till en av de största klubbarna. Inte nog med att han skulle ge ett sportsligt lyft med sin rutin och skicklighet. Här skulle det säljas på namnet också. Sponsorerna skulle rusa till och publiken skulle köpa halsdukar som aldrig förr. Samtidigt planerade Bajen nu för en långsiktighet på allvar. Ett korsband senare så sprack planen och raset hade börjat. Ett ras som för bara ett par månader sedan höll på att sluta i fullständig katastrof.

På tisdagen fick vi veta att Rami aldrig kommer tillbaka till fotbollen på toppnivå. Han får någon låtsasroll vid sidan om laget och rent personligt känner jag en viss sorg över detta. Jag har alltid gillat Rami. Många kanske bara har bilden av honom som en girig målvakt som har kostat Hammarby en massa pengar, men en sådan målning vore osann och dessutom djupt orättvis.

Personligen hade jag länge en god relation till Rami. De senaste åren har vi inte pratat så mycket. Han har inte velat svara i telefon och helt ärligt så hade frågorna från mig bara varit en upprepning av samma fråga han fått så många gånger: När kommer du tillbaka?

Så var det inte när han slog igenom. Då svarade han alltid i telefon och det fanns mycket att prata om.

Jag kommer framförallt ihåg när han helt plötsligt blivit klar för Arsenal. Jag ringde upp Rami som just då var hos passpolisen. Vi pratade om hur sjukt det var. Han hade dessförinnan petat en skakig Andreas Isaksson i Djurgården, men aldrig haft det riktiga förtroendet från tränarna. Han gnällde inte även om han givetvis tyckte att han borde få spela. Tydligen såg i alla fall Arsene Wenger något och plötsligt var Rami proffs. På riktigt. För så länge han var i Djurgården jobbade han på ju på ett elbolag. Nu skulle han till en av världens största klubbar.

Vi snackade och snackade medan han väntade på att det skulle bli hans tur, innan han skulle få passet som skulle göra det möjligt för honom att resa till London och mot en osannolik fotbollsdröm. Eller om passet var till hans barn. Jag minns inte exakt. Han kom till Arsenal, fick chansen och tog den innan den stals ifrån honom av en av alla dessa skador som sedan dess tycks ha förföljt honom. En ödmjuk bollstoppare som fick känna på de riktigt stora scenerna, men aldrig fick veta hur bra han kunde ha blivit.

Han kom tillbaka från den där första skadan och tog sig överraskande nog hela vägen till VM-slutspelet i Tyskland via Norge. När han lockades till Hammarby var det därför helt rätt att av de grönvita att ha stora förhoppningar på Rami, men det var inte rätt att satsa allt på honom. Att bygga alla förhoppningar kring en spelare. Hammarby får skylla sig själva. Det är inte Ramis ansvar.

Visionen om att vara ett topplag med landslagsspelare och uppträdanden runt om i Europa var inte byggd på en stabil grund. En sådan är svår att finna överhuvudtaget i toppfotbollen och nästan omöjlig i den föränderliga Allsvenskan. Har Giffarna hittat något nytt?

Mail: dsjoberg@eurosport.com

Twitter

Fredagsbloggen: 28 dagar senare

Alla klagar. Men det hör ju tiden till. Det är nu vi mår som sämst. När mörkret inte kryper sig på utan snarare rusar fram och det känns som om det ljus vi möjligen kan ana är en tändsticka vars tunna låga flämtar i slutet av en vindtunnel. Det är svårt att tro att solen någonsin ska värma oss igen trots att vi ju faktiskt vet att vi går mot ljuset varje dag. Man skulle kunna hävda att det värsta är bakom oss, men fortfarande återstår så mycket av det som är illa. Så vi gnäller. Fotbollsspelarna gör det också. Jag har gjort det här länge nu och jag tror inte att jag har upplevt en enda försäsong utan att åtminstone några tar upp frågan om varför världens längsta försäsong måste vara just världens längsta försäsong.

"I Italien klarar de av det på fyra veckor", är ett argument man brukar höra och visst är det lätt att förstå argumenten. Jag inleder det här året betydligt lättare än jag inledde fjolåret, men är långt ifrån nöjd. Jag har - som så många andra brukar lyckas med vid den här tiden av alltför gott dukade bord - packat på mig ett antal onödiga kilon som nu måste skalas av. Problemet är att det inte finns någon inspiration att hämta genom att titta ut genom fönstret. Där är grått i bästa fall. I värsta fall blandas snö och regn i sådana mängder att man till och med bävar inför promenaden hem.

Nej, i dessa tider behöver man inte sticka ut och springa för att nålen ska stanna lite tidigare på vågen. Vi har gym med alla bekvämligheter man kan tänka sig. Springa och titta på tv samtidigt till exempel. Så visst kan det låta löjligt att skylla på dessa yttre förhållanden. Det är dock fortfarande så att när mörkret hänger över en så vill man bara hem. Ner i soffan. Då kräver det något extra för att man ska ta svängen förbi vikter och löpande band och ge sig själv den där timmen eller rent utav de där två som man egentligen behöver av svett och smärta. Man behöver inspiration för att komma till transpiration. Eller vilja om man så vill. Åtminstone något som får en dit.

För ett år sedan var jag alltså tyngre, men ändå i full gång. Alla som har följt den här bloggen från dess födelse vet det. Då tränade jag stenhårt (för att vara på min nivå alltså) och var i mental toppform. Ingenting extra krävdes för att jag skulle dra på mig träningskläderna när jag väl kom innanför dörren hemma. Det spelade ingen roll att det var -25 grader ute, snart stod jag ändå på crosstrainern och pumpade. Nu söker jag fortfarande inspirationen. Jag kommer att hitta den, det är jag säker på. Ja, jag måste tro det helt enkelt. Vad jag vill säga är att jag förstår fotbollsspelarna. Jag förstår snacket om världens längsta försäsong trots att den för de flesta på allsvensk nivå innehåller minst ett träningsläger i ett varmare klimat.

Samtidigt är det så vi har det här. Lika lite som jag kan sticka ut och springa barfota på stranden efter jobbet kan de inhemska stjärnorna köra fyra veckors försäsong och sedan vara redo för Allsvenskan. Om så skedde skulle det betyda tre, fyra månader av egen tid. Av ledighet. Av eget ansvar. Visst, det är proffs vi talar om, men till och med proffs tröttnar ibland. Jag tror helt enkelt inte att ni skulle klara av det.

Jag tror inte att det skulle vara bra för den svenska fotbollens utveckling om vi lämnade över så stort ansvar till spelarna. Världens längsta försäsong är helt enkelt något man får leva med. Och precis som jag och alla andra som amatörer som vill hålla sig/komma i form så måste de hitta inspirationen där den finns. Som i önskan att bli ännu bättre. Som i önskan att kanske ta steget utanför Sveriges gränser. Som önskan att hålla sig kvar på nivån. Som önskan att slå sig in i laget. Som önskan att komma tillbaka efter en skada. Oavsett vilka motiv man har så finns det inspiration att hitta där.

Lägg dessutom till att du har ett helt lag att träna med och en PT (brukar kallas tränare eller numer manager) som håller koll på det du gör och så vidare. Så bara för att jag förstår fotbollsspelarna betyder det inte att jag tycker synd om dem. De får alltså betalt för att hålla sig i toppform och ofta rätt bra betalt dessutom. Det är med andra ord läge att sluta gnälla. Både från min sida och från spelarnas. Jag måste till gymmet och ni måste leva med världens längsta försäsong. Så enkelt är det. 2012. Nu kör vi.

****

Jaha, Fredagsbloggen är tillbaka. 28 dagar senare helt enkelt. Jag har känt mig lite som en zombie den här första veckan på jobbet. Det blir lite så efter en semester. Man känner sig lite efter och man skulle behöva spurta för att komma ikapp, men istället lunkar man fram samtidigt som de andra fortsätter att hålla samma tempo och så sitter man här och skriver "man" istället för "jag" i en seg blogg.

****

Jag lovar att höja tempot snart. Ett tag var planen att jag skulle vara i Doha nu. Ja, eller åtminstone på väg. Jag ska ärligt säga att jag inte hade haft något emot det, men jag ska också erkänna att jag långt ifrån tjatade. Hertigen av Katalonien var helt okej med att jag reste, men på en liten redaktion måste man planera lite smartare med resurserna och nästan två veckor på resande fot hade inte gett tillräckligt mycket tillbaka för att det skulle vara värt det.

****

Tung värvning av blåvitt i form av Kjettil Waehler. Ja, inte nog med att meriterna han kommer med. I norsk press skriver man att han har varit "en bauta" i det norska landslagets mittförsvar. IFK Göteborg har alltså värvat Obelix.

****

Dulee Johnson nobbade rumänska FC Brasov. Själv säger han att pengarna var för dåliga, men jag räknade snabbt ut den verkliga orsaken. Vi känner ju alla till det här och med tanke på att björnpopulationen är oerhört hög i Rumänien och att man är det tredje vargtätaste landet i hela Europa så var det självklart att han skulle tacka nej.

****

Mathias Ranégie och Ivo Pekalski tackade nej till landslaget. Ivo är väl snart på väg mot något slags rekord i "nej tack" till blågult. Polen hoppas fortfarande.

****

IFK-värvningen är givetvis riktigt tung på andra plan också. Meriterna hos Waehler skojar man inte bort. Det blir inga pengar tillbaka såklart, men det kan betala sig på annat sätt. Blåvitt ser alltmer ut som en guldkandidat, men jag håller på mitt tips i ytterligare några månader.

****

Reser man inte till Doha, så kan man till exempel resa till Borås. Så jag tror jag gör det.

****

Simon Thern tackade ja när Erik Hamrén kallade. Jag tar för givet att han först fick beskedet att Hamrén såg honom som innermittfältare och ingenting annat.

****

Kanske borde man passa på att resa till Göteborg också. Jag ska suga på den karamellen över helgen. I övrigt ska jag inte suga på några karameller. Eller jo, det ska jag viss. Ikväll. Till På Spåret. Men sedan får det fan vara bra. Lördag och söndag blir det gym. Nu börjar världens längsta försäsong på allvar. Beach 2012 är sex månader bort. Bring it!

****

From the sky down, dokumentären om U2 var helt fantastisk. Jag hoppas att ni tittade.

****

Mycket snack om hockeyguldet för juniorerna annars sedan jag landade i Stockholm igen. Jag har inget emot glädjen och jag har aldrig reagerat över hur folk firade. Ni får fira vad ni vill och hur mycket ni vill. Men om folk på allvar vill prata bragd och det största inom hockeyn på 100 år och även hävda att junior-VM i hockey är större än U21-EM i fotboll så tänker jag ställa mig på andra sidan i debatten. Jag kan kanske räkna upp fem, sex, sju länder som kan besegra Sverige i ishockey - på senior- och junior-sidan - men om jag ska börja räkna upp länderna som kan slå Sverige i fotboll så får jag sitta här till dess att det är dags att skriva nästa Fredagsblogg.

****

Tänk vad vi hade gått miste om utifall att de inte hade hittat One och därmed inspirationen. Usch, det vill jag inte ens tänka på.

****

Nu är det dags att göra något helt annat. Det är dags att ta helg. Jag ska göra det med en god middag bestående av en rejäl köttbit, curlyfries och bearnaisesås följt av chokladpudding. Sedan blir det filmtajm. Bokat biljetter till Tinker, Taylor, Soldier, Spy och dessutom ligger tre dvd:er och väntar. Apornas Planet (r)Evolution, Captain America och Världens före detta starkaste man spelar polis i någon filmatisering av en bok av någon som heter Arne. Kan bli riktigt bra. Hoppas ni får det minst lika bra. Och om ni inte kan få nog av mig till dess hittar ni säkert en och annan uppdatering här:

Twitter

Vi hörs.