Jag har Guidetti-feber och jag gillar det

Guidetti-febern brinner allt hetare. 

Jag behöver ingen Alvedon. 

Jag låter skiten brinna.

Jag gillar när "experter", krönikörer, allmänna tyckare och experter inte låter känslorna springa iväg med dem. Jag tycker om det eftertänksamma. Det coachlika om ni så vill. Kanske det tråkiga. Egentligen ska man inte vara sådan om man vill skapa uppmärksamhet. Då ska man tycka till höger och vänster utan att riktigt ha på fötter. Viktigast är att ha en åsikt, inte att den åsikten är väl förankrad i fakta.

Med den där eftertänksamheten som grund går det givetvis att komma med invändningar nu när alla feberyrar om John Guidetti EM-slutspelet. Man kan säga att Ola Toivonen har gjort tolv mål, han är inte ens renodlad anfallare, och det är ingen som går i taket över det . Man kan hävda att Guidetti har framtiden för sig och det är ingen brådska. Man kan slå fast att han inte var med i kvalet och att det vore onödigt att försöka spela in en ny spelare nu. Man kan definitivt hävda att tiden är för knapp. Vill man vara löjlig kan till och med hävda att Guidetti gjorde ett mål med axeln igår, att det var ren tur.  Och så kan vi avsluta med straffarna. Ta bort dessa och det är Toivonen-nivå på målskyttet.

Vi ser idag ett gäng experter uttala sig i DN. Eller inte uttala sig snarare. Att Lars Lagerbäck, Andreas Alm och Jörgen Lennartsson skulle vara försiktiga och hänvisa till Erik Hamrén var givet, och som sagt. Jag gillar ju det där egentligen.

När det gäller John Guidetti är hyllningarna dock inte överdrivna. Hävdar jag. Redan när alla tyckte att han måste göra fler spelmål om han ska bli EM-aktuell menade jag att det inte alls nödvändigtvis var så. Att målen visserligen har betydelse - inte minst vad gäller den allmänna opinionen vars urkraft ej ska underskattas i sådana här frågor - men att 19-åringen är större än summan av sina mål. Det är helt enkelt något speciellt med Guidetti. Så är det bara.

Få kan hävda att de har haft järnkoll på talangen i flera år. Jag kan sannerligen inte göra det, men när jag såg vad han gjorde i Brommapojkarna förstod jag att det här inte bara var en talang i mängden av talanger. Det här var en kille som levererade. Han har alltid gjort det. Jag tror helt och fullt att han kan kliva in bredvid Zlatan Ibrahimovic i sommar och bara fortsätta göra det han gör. Jag tror också att han kan vara rätt partner för Zlatan till sist. Att de två verkligen kan hitta på saker tillsammans.

I det landslag vi har haft hittills har jag hävdat med bestämdhet att Johan Elmander är den bästa partnern för Zlatan. Själv gillar han uppenbarligen Toivonen mer, men oavsett kombination har det inte stämt. Att Zlatan är given i en svensk startelva behöver vi inte ens diskutera. Där håller jag med Erik Hamrén. Däremot tycker jag, till skillnad från förbundskaptenen, fortfarande att det är värt att prata om varför det inte stämmer fullt ut för vår bäste spelare i blågult. Varför han tycks ha så tråkigt i nationens tjänst?  Kanske är det för att han saknar en lekkamrat.

Guidetti kommer inte att huka i Zlatans skugga. Jag kan inte föreställa mig något annat än att han tvärtom kommer att växa bredvid den jättelike världsstjärnan och ta nästa kliv i en fotbollsutveckling som han har slitit för. John Guidetti kommer att vara med i truppen som tas ut till landskampen mot Kroatien. Det tar vi alla gör givet. Men hur blir det med speltid? Om vi för en stund återvänder till den där eftertänksamheten så är det ju faktiskt så att tiden fram till EM är kort räknat i matcher och träningar för landslaget. John Guidetti är orutinerad. Ja, helt oprövad på högsta landslagsnivå. Han behöver speltid och han behöver det nu. Jag vill se nutidens världsstjärna med framtidens redan den 29 februari. Det finns ingen anledning att vänta. Ja, jag har Guidetti-feber. Nej, jag vill inte bota den. Så håll tabletterna ifrån mig.

daniel.sjoberg@eurosport.com

Sjöberg på Twitter