Fredagsbloggen: Jag, en arbetsförmedlare

Ibland kan något som liknar en förbannelse vara en frälsning.

Ibland är det precis tvärtom.

"Fan, vilken jävla tur han har." Med tanke på att vi är en rätt lugn, liten redaktion, så kan man nog påstå att det skrek. Jag svor och jag skrek alltså. Roger Federer hade precis gjort allt rätt, men Rafael Nadal sprang givetvis upp bollen och trots att han egentligen saknade kontroll så fick han till en i det närmaste perfekt lobb som landade på utsidan av baslinjen. Där förlorade Federer definitivt matchen. Som en illustration av detta skruvade han löst ut den efterföljande smashen. Så var Rogers saga i Australian Open all för den här gången.

Redaktör "Pierre Isacsson" reagerade på mitt användande av ordet tur. Jag kan förstå hans invändningar. Rafael Nadal vann inte mot Roger Federer tack vare tur, men jag står fast vid att han i just den bollen hade en hel del tur. Det krävs så lite för att den ska gå ut, för att Federer ska få sitt break och för att allt ska vända. Har man sett tillräckligt mycket tennis så vet man att små, små marginaler på rätt sida kan svänga en hel match. Till skillnad från många olika sporter är inget underläge för stort i tennis för att man ska kunna vända och vinna.

Nu tror jag inte att Roger hade vunnit matchen oavsett om han hade fått den där välförtjänta poängen, men vi får aldrig veta.

Jag har varit inne på det där med tur förut. Ni vet vad de säger, tur är något man förtjänar. Det ligger en sanning i det där, som fallet är i de flesta klyschor. Tränar du hårt och är noggrann får du oftare marginalerna på din sida. Så är det, men den här gången handlar det inte om vad som händer på planen utan vad som händer utanför densamma. Allt som har skrivits om Allsvenskan de senaste veckorna har hamnat i skuggan av den jättesatsning IFK Göteborg gör. Denna text är inget undantag.

Jag tänkte att vi skulle ta avstamp i en annan klyscha. "Du behöver två bra spelare på varje position." Jag är inte lika säker på sanningshalten i det påståendet som jag är vad gäller det tidigare. Till att börja med är det näst intill omöjligt att ha två likvärdiga spelare på varje position. Det klarar inte ens världens bästa klubbar. De har en startuppställning med små variationer. Det finns bara en Lionel Messi. En Wayne Rooney. En Zlatan Ibrahimovic. Saknar någon av dessa får du vända dig till någon som är sämre. Det gäller oavsett om du heter Pep Guardiola, Alex Ferguson eller Maxim Allegri,

Givetvis är det bra att ha så många bra spelare som möjligt om man bara ser till truppens styrka, rent fotbollsmässigt. Men hur är det då med psykologin? Bänkade stjärnor är missnöjda stjärnor är lika med problem. Då kan man behöva lite flyt utanför plan. Tur, om ni så vill. När det har pratats IFK Göteborgs satsning har det jämförts med Malmö FF och Djurgården bland annat. I MFF hade Tom Prahl, som ni kanske minns, vissa problem att få ihop det. 3-5-2 blev hans lösning för att få in alla stjärnor i startuppställningen. Det fungerade sisådär. Det löste sig dock till stor del av sig självt när Patrik Anderssons kropp inte höll för spel längre.

Någon som minns Braziljacks klassiska (nästan allt Braziljack skriver blir klassiskt, Clecio-sågningen glömmer vi väl aldrig?) text om att Kim Källström borde ta med sig en varm filt till bänken i Djurgården. Nu skrattar folk åt det, men vi vet inte vad som hade hänt om inte Magnus Pehrsson hade gått sönder. Djurgården hade redan 2002 Sveriges bästa innermittfält och det går inte att vara 100 procent säker på att Källström hade varit ordinarie om skador inte satt stopp för Pehrsson.

Ska vi ta en klyscha till när vi ändå är igång? Okej, här har ni en som jag inte alls tror på. "Bra spelare kan alltid spela ihop." Nej, så är det inte. Frank Lampard och Steven Gerrard, någon? Zlatan och Messi. En spelare som vill styra. Som är van att styra. Han kommer att bli hämmad när han inte får styra. Det ska bli intressant att se hur Mikael Stahre löser den här ekvationen. Det låter fruktansvärt att kalla en skada för tur. Det inte bara låter fruktansvärt, det är fruktansvärt. För individen. Men för laget kan det vara, tja vi kan väl kalla det för "tur" iallafall så blir det lite bättre. Faktum är att när man ska gå hela vägen och vinna en serie så behöver man den där "turen." Den där alla bitar faller på plats. Ibland behöver man inte göra någon omskrivning. Kalla det bara tur. När det handlar om att UNDVIKA skador till exempel. Som i Helsingborg i fjol när May Mahlangu och Ardian Gashi gjorde 27 hela matcher tillsammans i Allsvenskan. Det är tur på riktigt.

****

Ibland är det man gör förvillande likt att skriva platsannonser för fotbollsspelare. Jag intervjuade Suleyman Sleyman och han berättade att han inte hört något från Syrianska och nu skulle börja se sig om efter alternativ. Strax efter att artikeln publicerats så ringde klubben till Sleyman och erbjöd en kontraktsförlängning. På torsdagen ringde jag Kenny Pavey och vi pratade bland annat om det faktum att han inte hade någon klubb att träna med, att han gärna skulle ha en klubb att träna med. Inte långt därefter ringde Ola Andersson och erbjöd träning med Sirius.

****

Sveriges Television gjorde alltså reklam för Debatt, där Järnkaminernas ordförande Dan Blomberg skulle diskutera händelserna vid senaste derbyt i Globen med polischefen Christian Agdur, genom att skriva: "Fotbollshuliganerna är trötta på polisen och vice versa. Ikväll möts dom i Studion." Det är skön, neutral inställning till hela grejen.

****

Apropå Kenny Pavey. Om jag var Stefan Andreasson skulle jag kasta mig över telefonen och ringa in engelsmannen direkt. Är det något ett lag som Elfsborg, med all skicklighet och talang har saknat de senaste åren, är det den sortens hjärta. James keene, då frågar du? Inte alls samma sak, hävdar jag. Den där lite osnygga spelstilen högre upp plan - den finns hos Andreas Augustsson i backlinjen, men den skulle bli mer påtaglig med Pavey på planen.

Det är svårt för Elfsborg att bli mycket bättre genom att värva mer skicklighet, men att kunna slänga in någon som Pavey när det ser tungt ut, det skulle ge rejäl energi.

****

Robin Scherbatsky är med i Avengersfilmen alltså. Herregud. Det kan bli legen.... wait for it!

****

Nu är ju inte stortolkaren här (Hertigen av Katalonien), han är nere i Paris och äter hästkorv, men jag tror att han skulle hålla med mig när jag tolkar Erik Hamréns sätt att uttrycka sig om John Guidetti som att jag får chansen att prata med honom lite nere i Kroatien i slutet av februari.

****

Om nu inte Harry Redknapp vill dubbeljobba kan han väl delegera ett av uppdragen till sin hund. Managers som skäller är ju engelsmän vana vid.

****

Lolo Chanko! Starkt av Syrianska att dra in den värvningen. Riktigt starkt.

****

Vad håller Zlatan på med egentligen? Händerna på täcket för sjutton!

****

Nu blir det helg och från och med nu kommer de att innehålla en hel del fotboll och jobb. Imorgon blir det Skytteholm och AIK mot Gefle. Spelar Johan Oremo? Ska AIK göra försäsongens första mål? Kommer mina tår ligga kvar i strumporna när jag kommer hem? Frågorna är många. Men innan det blir fotboll blir det fredagsmys. Med Chokladmousse, med På Spåret, Skavlan och lugn och ro.

Vi hörs.

dsjoberg@eurosport.com

Sjöberg på Twitter