Capello avgår – jag är inte så säker på att det är bra för Sverige

Fabio capello avgår. Sverige dansar och ler. Så låt mig ställa en fråga.

Hur kan vi vara så säkra på att det här är bra för oss?

Ni läser. Ni hänger med. Ni vet hur det brukar låta. Så fort ett lag börjar gå illa så kommer kraven. Från läktaren, från experterna och från journalisterna. Sparka tränaren och gör det nu. När jag liggande i soffan framför tv:n får utskicket från Tennis-Hence att Fabio Capello avgår så går jag in på Twitter. Det är ju så numera. Det är där nyheterna kommer först och det är framförallt där reaktionerna syns. Eftersom jag mest följer fotbollsspelare och kollegor så fick man en hel del tyckande slängt emot sig och män och kvinnor med koll tycks vara helt övertygade om att det här är helt fantastiskt bra för Sverige.

Ett England som imploderar låter ju helt otroligt bra och visst finns det mycket som talar för att det verkligen blir så. Förutom att förbundskaptenen nu alltså avgår några månader innan EM-slutspelet så har lagkaptenen fråntagits sin bindel samtidigt som många anser att han är en rasist som inte ens borde få vara med i sommar. Lägg till en avstängd storstjärna och vi får en soppa som ser ut att smaka rätt illa i en engelsk gom.

Men herregud, vi pratar om ett folk vars kulinariska kunskaper knappt sträcker sig bortom en friterad fisk serverad i tidningspapper. Och vi pratar om ett folk som lider av en konstant övertro på sitt landslag. Det sistnämnda brukar manifestera sig i en förlamande press som spelarna i slutändan inte klarar av. I bästa fall ryker de i en straffläggning i en kvartsfinal, i sämsta fall blir de utklassade redan i åttondelen. Nu slipper de antagligen den pressen. För vem kan ha några stora förväntningar på ett hopkok består av ingredienserna presenterade ovan?

När jag var i Köpenhamn och såg Sverige förlora mot Danmark i den näst sista av 2011 års landskamper pratade jag med en engelsk kollega, Duncan White på The Sunday Mirror. Han tänkte inte på den kommande matchen mot just Sverige. Allt handlade om hur stort och illa England skulle förlora mot Världs- och Europamästarna Spanien. ”Vi kommer att få storstryk”, sa Duncan. Hur det gick? Tja, ni minns kanske att England vann med 1-0. Det var ingen tävlingsmatch och Spanien stod inte för någon perfekt insats vad jag förstod (jag satt på planet när matchen spelades), men England vann trots allt. Av bara farten passade Capello sedan på att leda sitt landslag till seger mot Sverige för första gången på 43 år.

Även den segern föregicks förövrigt av flera artiklar i engelsk press om hur svårt England har för Sverige.

Vi vet inte vem som tar över. Det pratas om Harry Redknapp, Stuart Pearce, ja till och med Sven-Göran Eriksson nämns. Vem vet Kanske blir det Redknapps hund. Oavsett vilket så kan han jobba fritt. Han får lugn och ro – åtminstone med engelska mått mätt. Ingen kan kräva att han ska genomföra några mirakel på så kort tid och det sena inhoppet kan ge ett lyft. Fabio Capello har gjort fantastiska resultat som coach i klubblag och han har också lyft den engelska fotbollen något efter Steve McClarens gigantiska misslyckande. Men någon skämtare á la Lars Lagerbäck (fråga Gunnar Heidar Thorvaldsson om du inte tror på bilden av den roliga svensken) är han inte. Han är inte lättsam och nu får ersättaren chansen att lyfta humöret hos spelarna.

Minns bara vilket lyft det blev direkt med Sven-Göran Eriksson som förbundskapten. 1-6 någon? Ett tränarbyte innebär sällan något långvarigt lyft. I slutändan handlar det ändå om kvaliteten på spelarna, men kortsiktigt ger ofta den där "nya rösten" en ny tro hos samma spelare.

Spelarna, ja. De lär gå in i EM-slutspelet med en vilja att visa att de kan resa sig över problemen. Tidigare under dagen skickade en kollega på Eurosport i England en fråga till oss alla runt om i världen. Han ville ha exempel på landslag som rest sig ur något som liknat misär och gjort strålande resultat. Han nämnde själv till exempel Italien som i skuggan av Calciopoli växte och blommade ut som världsmästare. Jag säger inte att John Terry – eller vem det nu blir som får bära bindeln till slut – kommer att få lyfta Silvio Gazzanigas skapelse. Men jag är inte så säker på att vi ska jubla över att Fabio Capello tackar för sig.

dsjoberg@eurosport.com

Twitter