Löjliga spekulationer mitt i Silly Season

Jag vet, jag vet. Jag hade lovat det här redan till igår, men jag hann helt enkelt inte. Störtade in på redaktionen först efter lunch - utan att ha ätit lunch - och då var det annat som behövde göras. Det är ju fortfarande Silly Season-tider och egentligen kanske man borde vänta, men vad är det för kul med det. Så här har ni Silly Season-kommentar lag för lag.

Och det är väl lika bra att ni håller er till era egna lag för ni orkar aldrig läsa allt ändå. Jag är inte ens säker på att jag orkar skriva allt.

AIK: Det har lagts en del krut på offensiven och störst förväntningar finns givetvis på Celso Borges. Jag har aldrig sett honom spela annat än på korta youtube-klipp och kan därför inte säga något som motsäger det vi hittills har hört.  Konkurrensen i anfallet ser faktiskt tuffare ut i år, men risken finns förstås att den bara blivit bredare och att spetsen saknas. Tycker ändå att det på förhand ser riktigt bra ut.

Frågetecknen finns ändå i försvarslinjen. Är alla friska och på plats är det kanske Sveriges bästa försvar, men det känns tunt på ytterbackssidan bakom Nils-Eric Johansson och Martin Lorentzson. Att Per Karlsson inte är någon ytterback såg vi tydligt i fjol.

Djurgården: De mest spännande namnen finns givetvis bland de som har tackat nej eller som har fått nej tack av klubben med hänvisning till prislappen. Magnus Pehrsson har inte heller lyckats rensa ordentligt i klubben ännu. Spelarna som har fått veta att de inte är önskvärda måste hitta nya arbetsgivare innan Djurgården kan ta risken att plocka in någon dyr spelare i det löneutrymmet. Här skulle det behövas spelare i såväl defensiven som offensiven. Framförallt när det gäller det sistnämnda brister det rejält.

Tyngsta nyförvärvet är Yussif Chibsah. Det är sannerligen ingen dålig spelare, men han kommer till en helt ny miljö nu där det säkerligen förväntas att han ska vara mer kreativ. Någon poängspruta är det sannerligen inte. På 104 allsvenska matcher har han gjort sammanlagt fem poäng. Han är således nästan farligt ofarlig framför mål.

IF Elfsborg: Jag är nog beredd att hålla med Jörgen Lennartsson om att Elfsborg behöver lite tid. Att byta tränare behöver inte alltid vara en stor grej, men jag gissar att omställningen är ganska så rejäl efter alla år med Magnus Haglund. Givetvis kommer Elfsborg förväntas vara ett topplag och jag kan inte utesluta att jag åter har laget på guldplats när det drar ihop sig till tippardags, men till dess konstaterar jag att det har varit ganska så lugnt hittills även om det tycks råda viss turbulens på målvaktsfronten.  Känns som att man hade kunnat lösa det här smidigare genom att satsa på Ante Covic redan ifjol då han ju ändå överglänste Jesper Christiansen. Men gjort är gjort.

Här finns annars spelaren jag är mest spänd på av alla såhär inför säsongen. Viktor Claesson gjorde 21 poäng i fjol i Superettan. Han vann poängligan i ett lag som tvingades kvala sig kvar. Han gjorde 21 poäng i ett lag som gjorde 43 mål. Han var alltså direkt inblandad i hälften. Ska vi gissa att han hade en fot med i några andra också? Jag är oerhört intresserad av att få veta om han är så bra som siffrorna skvallrar om.

Gais: Wanderson tycks bli kvar åtminstone till sommaren och det är givetvis det viktigaste. Han kan helt enkelt inte ersättas rakt av. Allsvenskans poängkung är så nära en garanti man kan komma för att Gais kommer att vara fortsatt vassa framåt. Återstår att se om Peter Ijeh kan ersätta Mervan Celik. Ja, inte som speedkula på kanten eller i kontringsspelet i stort givetvis, men som målgörare. Kommer bara bollarna in i straffområdet så kommer Ijeh vara först på tillräckligt många för att fortsätta producera på det sätt han alltid har gjort.

Med tanke på hur Gais spelade i fjol skulle de ändå behöva en ny kantspringare som kan sätta fart när det är dags att ställa om. Mats Persson jagar i bland annat Argentina och är det någon som kan hitta rätt med små medel så är det Gais informations... sorry, sportchef.

Gefle IF: Den förbannade huvudstaden. Den har stått Gefle dyrt hittills. Daniel Theorin var den sista pusselbiten som föll på plats i fjol och när den gjorde det hade Per Olsson fog för sina stora förhoppningar. Nu är Theorin i Hammarby och han tar med sig rutin, kraft och grymt säkra straffar. Dessutom har de alltså tappat Yussif Chibsah. Jag vet att jag inte direkt höjde den sistnämnde till skyarna när jag nämnde honom i Djurgårdssammanhang några rader högre upp, men i Gefle fungerade han perfekt och det tappet kommer också att svida.

Såklart har laget inte värvat särskilt tungt. Det gör Gefle aldrig, men det skulle inte förvåna om någon större klubb börjar rycka i Johan Svantesson i sommar eller efter säsongen. Kanske dröjer det lite längre än så, men 19-åringen från Vara SK kan bli näste Johan Oremo eller Jakob Orlov.

GIF Sundsvall: I dag kom beskedet att GIF Sundsvall siktar på SM-guld. Ja, inte i år alltså, utan framöver. Jag är lätt tveksam mot sådana där långsiktiga planer när de läggs fram av fotbollsklubbar. Hur många har inte kommit med allting på papper, tydligt och prydligt, bara för att glömma det så fort man stöter på något litet hinder. Jag är dessutom inte helt övertygad om att det är hälsosamt för en klubb som Giffarna att sikta så högt. Men visst, att dubbla omsättningen kan hur som helst aldrig vara fel. För det handlar i slutändan om pengar.

GIF Sundsvall visar det. De har inte direkt tappat något riktigt jättetungt, men har inte heller kunnat värva något som skvallrar om att de verkligen står bakom de där orden ovan. Jag ser dock fram emot att få se Kevin Walker få chansen på allvar. Jag har en känsla av att AIK har gjort ett misstag här, men det är upp till mittfältaren att ge mig rätt.

IFK Göteborg: Nu snackar vi värvningar. Här har det inte hållits i plånboken direkt. Mikael Stahre - också ny ju - har fått sällskap av John Alvbåge och Daniel Sobralense hittills och de blåvita fortsätter att rycka i tunga namn. Nordin Gerzic känns inte som en nödvändig spelare eftersom mittfältet redan ser riktigt bra ut. Då är det bättre att lägga de pengarna på ett par försvarare av klass. Peter Larsson tycks vara för dyr, men jag är säker på att de blåvita kommer att presentera ett meriterat namn inom en inte alltför avlägsen framtid. Annars är risken stor att alltför mycket av de stora förhoppningarna som finns kring laget måste läggas på den offensiva kraften.

Sobralense blir såklart spännande att följa, men mest nyfiken är jag givetvis på vad Stahre kan hitta på med det här laget. Lyckas han som han gjorde i AIK att få ut potentialen ur spelarna genom att förlösa dem från det lite kontrollerande styret från förr kan det bli grymt bra.

Helsingborgs IF: Har Linus Hallenius tappat allt under sina långa tid vid sidan av toppfotbollen? Annars känns det som ett lån eller rent utav en värvning av den förre Hammarby-spelaren skulle passa HIF som hand i handsken. Svenska trippelmästarna har inte haft något direkt flyt hittills under Silly Season. Simon Thern gick till Malmö, Markus Holgersson utvandrade till Amerikat och upptäcktsfärden till Argentina har hittills inte gett någon frukt. Jag hävdar fortfarande att HIF har en stark trupp och att de med bästa elvan absolut är med och slåss om att försvara sina titlar. Rent utav är de favoriter.

Men det behövs alltså minst ett tyngre forwardsnamn till och en mittback vore givetvis bra. Dessutom riskerar laget givetvis att tappa några tunga namn där May Mahlangu och Pär Hansson vore värst. Pratar vi spännande spelare så måste ju Emil Krafth nämnas, men vi ska ändå inte ha för stora förhoppningar på en så ung spelare. Ytterback är ett yrke man växer in i.

BK Häcken: Utan att veta så skulle jag tro att Andreas Drugge brinner för att visa vad han går för. Jodå, det gjorde han redan i Trelleborg, men efter ett sådant år som han hade i IFK Göteborg vill han säkert ta revansch och närheten till Blåvitt gör nog suget efter något så grundläggande som att visa hur bra man egentligen är bara blir större. I BK Häckens sätt att spela fotboll kommer han mer till sin rätt än han gjorde i fjol. Känslan är således att laget har gjort ett riktigt bra nyförvärv. I övrigt har de legat rätt så lågt och de visade redan i fjol att de klarade Mathias Ranégie-tappet på ett bra sätt.

Mest spännande blir att följa en spelare som visade upp sig en del redan i fjol. Majeed Waris kommer in i 2012 med all den erfarenhet han skaffade sig förra året. Med Drugges fina fötter och spelsinne bakom sig så lär han få chansen att springa en hel del i djupled.

Kalmar FF: Nanne Bergstrand är kvar. Och Henrik Rydström. Och så vidare. Jodå, nog finns det sådant som borgar för kontinuitet i Kalmar FF, men det här är på många sätt ett lag som börjar om. Sex spelare in och åtta spelare ut. Det är klart att det inte bara handlar om startspelare - varken in eller ut - men omsättningen är stor och det kan ta ett tag innan man får alla bitar på plats. Ett par av spelarna är dessutom sådana som har varit verkligt tongivande. Som Daniel Sobralense och Stefan Larsson, men det här var ändå nödvändigt med tanke på alla utgående kontrakt som störde.

Av nyförvärven är det egentligen bara Sebastian Andersson som jag har en tydlig bild av och även den är målad med få minnen på paletten. Det handlar nästan uteslutande om insatserna i de två kvalmatcherna till Allsvenskan. Det räcker dock för att jag ska tycka att han känns som ett roligt nyförvärv med stor potential, mod och vilja.

Malmö FF: Ännu är Wilton Figueiredo kvar och vem vet, kanske blir han det. Sedan är alltid frågan hur stor motivation brasilianaren har att verkligen komma tillbaka och bli den spelare han en gång var? Jag räknar dock in honom i truppen i den här lilla funderingen och hittills känns inte tappen sådär jättetunga. MFF ser tvärtom ut att kunna bygga vidare rätt gott på erfarenheten man skaffade sig under hösten med Rikard Norling. En höst som visserligen inte gav några Europapoäng att tala om, men väl en rejäl insättning på kunskapskontot. Att man dessutom har lyckats förstärka mittfältet med ett par häftiga spelare som det dock är svårt att veta exakt vad man ska förvänta sig av.

Simon Thern är modig. Jodå, det finns nog en och annan fotbollsupporter där ute som skulle kalla honom korkad eftersom han gör en sådan flytt som han gör och det finns inga garantier för att han gör rätt, men att lämna svenska mästarna där han har haft en god utveckling för att han vill något är modigt.

Mjällby AIF: David Löfquist och Jesper Westerberg är redan klara att lämna och mycket talar för att det blir ett par tapp till. Succé-lånet Pär Eriksson - som hade stor del i att man höll sig kvar - har också gått vidare. Det har inte varit någon rolig Silly Season för Mjällby hittills och som jag förutspådde redan i mitt allsvenska tips inför den nyligen avslutade säsongen så är risken stor att det är tredjeåret som blir svårast att överleva för Mjällby. Kan de behålla Tobias Grahn är mycket vunnet, men hittills känns Mjällby kraftigt försvagat och Thomas A Borstam måste verkligen jobba med små resurser och få ut stora resultat om inte det allsvenska kontraktet ska rivas i slutet av 2012.

Jag tror att han redan har gjort en god värvning i Haris Radetinac. Mittfältaren var instrumental i Åtvidaberg under deras starka fjolår. 27 matcher från start, två mål och nio assist skvallrar om det. Det blev sex poäng assist och tre mål senast i allsvenskan för Radetinac.

IFK Norrköping: Det har flexats en del muskler nere i Norrköping såhär långt, men Mr Universum är inte tyngdlyftning och vem vet vad de verkligen kan göra när krävs. Peter Larsson tycks ha varit för dyr, men bara att man var där och nosade tyder alltså på att det finns resurser. Nu gäller det att visa det också. För IFK behöver värva mer än man har gjort hittills. De har till synes öppnat upp för det genom att släppa/tappa sju spelare varav Petru Racu var den största överraskningen för mig. Han gjorde ett gott jobb för "Peking" i fjol och jag trodde nog att han skulle bli kvar. Morten Morisbak Skjönsberg är det givetvis svårt att veta något bestämt om, men om man lyssnar på IFK Norrköping-folk så har det scoutats väl. Beskrivningen av honom påminner en del om Peter Larsson. Om han gör det på planen också så kan det bli succé.

Men det räcker som sagt inte och om vi ska fortsätta lyssna på klubben så är det fler spelare på väg in. Kanske blir det Lars Christian Krogh Gerson härnäst och en luxemburgare som har fått sin fotbollsfostran i Norge. Tala om spännande.

Syrianska FC: Spelare som har lämnat skulle ta för lång tid att räkna upp. Spelare in går snabbare. Inte en enda hittills. Det finns några klubbar som har gått svagt såhär långt, men helt klart är att Syrianska är den stora förloraren hittills. Rubrikerna kring klubben har handlat om ekonomiska problem, anklagelser om slavkontrakt och en alltför kontrollerande tränare samt kontrakt som inte har förlängts. Allt detta gör det givetvis oerhört svårt för klubbledningen att övertyga spelare om att komma till klubben eller ens förlänga. En fördel vore givetvis om man satte den sportsliga ledningen till att börja med.

Mest spännande? Tja, just nu är allting kring Syrianska spännande.

Åtvidabergs FF: Inte en enda värvning från Allsvenskan. Det kan göra en lite orolig, men det är ju faktiskt så att stora delar av den trupp som var med och sånär höll sig kvar i högsta serien fortfarande finns kvar. Jag tycker nog ändå att det skulle kännas lite tryggare om något mer etablerat nyförvärv kom in. Tappet av Haris Radetinac till Mjällby kommer att kännas. Så en startspelare som höjer kvaliteten vore nog att önska.

Be mig inte att välja den spelare jag mest ser fram emot att få se för det är helt omöjligt. Namnen lockar inte alls, men förhoppningsvis kommer åtminstone något av nyförvärven i nykomlingen bevisa att jag var helt snett ute. Kanske redan under försäsongen.

Örebro SK: Kommer ni ihåg vad jag skrev om långsiktiga mål? Inte? Jaså, ni orkade inte läsa så långt. Det är okej. Vad jag skrev är att jag har svårt för sådana för de spricker ofta rätt snart. Jag kan ju lägga till att det gäller särskilt när det är tydliga målsättningar som det där med placeringar i Allsvenskan för sådant är i stort sett omöjligt att garantera. Topp tre från och med nu var ÖSK:s mål. Det slutade med en tolfteplats i fjol och agerandet hittills under Silly Season säger mig inte att laget gör någon stor satsning på att rätta till de problemen. ÖSK behöver värva och det skulle nog inte skada med en spelare i varje position. Och behöver jag nämna att det är avgörande att man behåller Nordin Gerzic?

Möjligen behövs det inte i anfallet för där finns det i alla fall något att hoppas på i form av Peter Samuelsson som kommer in från Degerfors. Han har gjort 15 respektive 17 spelmål de två senaste säsongerna i Superettan och det borde räcka för en tio fullträffar i Allsvenskan åtminstone.

****

Pust. Jag har inget mer att säga annat än att Fredagsbloggen är tillbaka imorgon.