Fredagsbloggen: Nära att Le pigeon aux petits pois fick byta vägg

The Replacements. Jag älskar The Replacements. Jag vet inte riktigt varför. Keanu Reeves spelar huvudrollen och även om jag kan hålla med om att han kanske har fått lite väl mycket skit för sin skådespelargärning så tillhör han sannerligen inte favoriterna. Det finns förstås andra att titta och lyssna på i filmen. Gene Hackman till exempel. Jon Favreau, Brooke Langton och John Madden (som John Madden), men det räcker inte som förklaring till att jag satt uppe till 02.20 i fredags och såg den igen när den gick på TV3.

The Replacements är ingen unik film på något sätt. Vi har sett storyn många gånger. Underhunden som får chansen och tar den till slut efter att det ser ut som om han inte ska göra det. Den handlar om hur Washington Sentinels (ett påhittat fotbollslag i NFL) tar in ersättare för proffsen som strejkar. De flesta lagen i ligan plockar före detta proffs, men Sentinels nye coach väljer att satsa på killarna om var lovande, men aldrig fick chansen. I slutet överglänser Reeves karaktär det stora proffset, vinner flickan och dagen. Precis efter mallen som sagt. Men jag gillar den.

Nu var det inte dit jag ville komma. Jag ville komma till kvicksanden. Under en scen i filmen samlar coachen laget efter den inledande förlusten. Han vill att spelarna ska erkänna vad de är rädda för. De förstår inte och börjar prata om rädsla för spindlar och bin innan Shane Falco (Reeves) säger det: Kvicksand. Efter ytterligare några missförstånd förklarar han:

- Du spelar och det känns som om allt går bra. Så går en sak fel. Sedan en till. Och en till. Du försöker. Du försöker att bekämpa det, men ju mer du kämpar desto djupare sjunker du tills dess att du inte kan röra dig. Du kan inte andas... Precis som i kvicksand.

Har ni någonsin upplevt något sådant? Det behöver inte vara på en fotbollsplan eller en Håkkirink eller i skidspåret. Det kan lika gärna vara i jobbet. Håkan Juholt tycks befinna sig i något som liknar Falcos kvicksand. Han kämpar och sliter, men han sjunker bara djupare och djupare och även om det finns en och annan där som vill dra upp honom så tycks där finnas minst lika många som vill trycka hans huvud under ytan. Jag har upplevt sådana där dagar när allting tycks gå fel. Och sådana matcher. Det är särskilt svårt att göra något åt på fotbollsplanen, upplever jag det som. En enda felpassning och så tvekar du på din förmåga. Du blir tröttare än du är.

Det händer att man ser sådana saker även från pressläktare. När jag satt på Ferenc Puskas-stadion i Budapest i september förra året såg jag det hända en vänsterback och en mittfältare. Oscar Wendts ras var så tydligt att alla kunde se det. Anders Svenssons inte lika grovt, men minst lika uppseendeväckande om man ser till skillnaden i rutin hos herrarna. Svensson misslyckades med allt. Han klarade inte ens av att ta emot ett löst inkast utan att få bollen en meter ifrån sig. "Jag vet hur det känns", minns jag att jag tänkte för jag vet verkligen hur det känns. Han såg ut som en rätt dålig fotbollsspelare faktiskt. Ungefär som jag brukar se ut med andra ord.

Anders Svensson petades i matchen efter, men är ändå given i det landslag som reser till Ukraina i sommar. Det ska han också vara. Svensson har så mycket mer att luta sig emot än Oscar Wendt och han ska med. Hans misslyckande mot Ungern hamnade dessutom i död vinkel när Wendt ställde sig i det ofrivilliga rampljuset media riktade mot honom. Anders Svensson har upplevt det där förut. Hur striderna bekämpas i media. Som den osmakliga Kim Källström-kampanjen. Jag vet inte om Svensson fick hjälp att ta sig förbi det där, men antagligen. Han kom tillbaka och är nu vår numerärt bäste landslagsman bland utespelarna och kommer att sitta på ett svårslaget rekord när han väl lägger av i blågult. Oscar Wendt kommer aldrig gå förbi, men det vore kul om han kunde närma sig.

Vänsterbacken är som bekant petad i Borussia Mönchengladbach och det finns ingen ljusning i sikte. Det mesta har gått snett sedan den där kvällen i Budapest och det är synd. Det skulle vara trevligt om någon kunde kasta en livlina till Wendt snart och hjälper honom upp ur kvicksanden. För ensam är det svårt att klara av det när allting börjat gå fel.

****

Jag vet att jag inte borde reagera överhuvudtaget. Jag vet också att min reaktion inte spelar någon roll, men jag blir på allvar provocerad av den spanska fotbollen som visas upp när Barcelona och Real Madrid möts numera. Jag tänker inte peka finger och säga att det är det eller det lagets fel, men det är inte bara smutsigt och fult när tillfälle ges utan det är också medvetna försök till fusk precis hela tiden. Att filma är en del av spelet sägs det och jag kan köpa det. Jag har svårt att bli upprörd när någon faller i straffområdet efter att ha fått en lite lättare knuff, men det överdrivna skådespeleriet som visas upp i det som, för tillfället oförtjänt, går under namnet El Classico får mig att reagera med avsky framför tv:n.

****

IFK Norrköping har gjort några bra och tunga värvningar på sistone och i och med att Andreas Johansson tickar in på måndag så ser laget riktigt stabilt ut och ska inte behöva slåss i den absoluta botten året igenom. Topp åtta? Tja, kanske är klubben på väg dit ordföranden Peter Hunt hade hoppats att man skulle nå redan i fjol.

****

Shawn Ryan är en fantastisk författare. Det är han som har skrivit den bästa polisserien som någonsin har gjorts. Ja, kanske den bästa serien någonsin alla kategorier. Nyligen lottade han ut ett manus på Twitter till denna serie. Eftersom Shawn Ryan bor i USA och rör sig på lite andra tider än undertecknad hade jag egentligen gett upp hoppet redan innan. I slutändan var jag bara ett par sekunder ifrån att få ett signerat The Shield-manus skickat till mig. Då hade Pablo Picassos Le pigeon aux petits pois (sopcontainer? säg inte att ni gick på den lätta) fått byta plats.

****

Ett annat IFK-lag som har varit oerhört framgångsrikt på köpemarknaden hittills är ju som bekant IFK Göteborg. Nu har inte Nordin Gerzics tagits i hamn ännu, men laget går redan under benämningen "Real Göteborg" bland vissa kollegor. Tidigare var det Real Malmö FF, om ni minns. Jag undrar just vilka spelare Andoni Zubizarreta måste värva för att det ska bli Real Barcelona?

****

Idag luktade det plötsligt bränt på redaktionen. Det första redaktör "Pierre Isacsson" gjorde var en Francesco Schettino.

****

Det var ett tag sedan jag hade en AVSLÖJAR-attack här i bloggen känns det som. Kanske har det varit lite lugnare på sistone, men i veckan upplevde vi en rolig grej när Karl-Erik Nilsson presenterades som valberedningens val som ersättare till Lars-Åke Lagrell.

Från fotbollskanalen.se: Precis som fotbollskanalen.se tidigare avslöjat blir Karl-Erik Nilsson valberedningens förslag som ny ordförande i Svenska fotbollförbundet.

Från Captain Biceps blogg: Att ordförandevalet framstår som smått odemokratiskt var en diskussion Sportbladet tog upp redan i höstas när jag avslöjade att Nilsson skulle ta över.

Jag säger som Di Leva.

****

 Alltså, en sak som stör mig. Jag tittar på frisyrerna och tänker att Oscar Hiljemark borde vara Niklas Hult och Niklas Hult borde vara Oscar Hiljemark. Be mig inte förklara det där närmare.  

****

Vi har förövrigt fortfarande inte hittat källan till branddoften. Bara så att ni vet alltså.

****

Vilken succé Lars Lagerbäckurr tycks ha gjort i samband med sin första samling med det isländska landslaget. Att Gunnar Heidar Thorvaldsson skulle ha gott att säga var väl ganska så självklart. Dels är Lagerbäckurr en mycket bra förbundskapten med strålande resultat i ryggsäcken, dels vill IFK Norrköpings-anfallaren givetvis med i landslagstruppen och dit kommer man inte genom att såga förbundskaptenen. Men det betyder inte att det var givet att han skulle hylla svenskens komedikunskaper. Tvärtom. Vad har Lagerbäckurr hållit dolt för oss i alla dessa år?

****

Och brandlarmet gav inte ifrån sig ett ljud.

****

Mervan Celik bestämde sig till sist och det blev alltså Rangers FC. Det dröjde inte länge innan jag såg en första kommentar om att han nu gått till ett lag som är sämre än Malmö FF. Så är det givetvis inte. Ja, MFF slog ut Rangers ur Champions League-kvalet. Jag vet det. Jag var på plats i Glasgow. Men Rangers var i det läget ett lag med en tävlingsmatch innanför västen, en ny manager på bänken och nyförvärv som inte kommit på plats. Rangers är inte vad de var för bara några år sedan då de var i final i Uefacupen, men det är helt klart ett steg uppåt. Låt oss hoppas att det är rätt steg också.

****

Ibland läser man saker som får en att tvivla på vilken sorts framtid vi går till mötes. Jag vill inte vara en snobb, men att 154 miljoner människor röstade i brasilianska Big Brother - ungefär 50 miljoner fler än i samma lands presidentval - är ju bara så sorgligt. Tänk om Håkan Juholt hade jobbat där istället. Jag kan inte bestämma mig för om det hade varit lättare eller svårare för honom.

****

Jag sa ju att det skulle lösa sig. Jag sa ju att jag skulle komma igång. Idag kör jag mitt tredje träningspass för den här veckan. Det skulle ha varit det fjärde om inte jobbet hindrat mig i onsdags. Efter träningspasset så blir det såklart på spåret och troligen lite chokladpudding. Hade tänkt hyra Metal Tornado. Man kan inte få för mycket Lou Diamond Phillips. I sista stund backade jag. Ångrar mig lite nu, men det får väl duga med På Spåret. Exakt hur helgen kommer att se ut i övrigt vet jag inte, men troligen blir det rätt lugnt. Kanske hänger jag med Carl Gustaf Gilbert på söndag. Det gäller att passa på. Snart är de lediga helgerna över.

Vi hörs

dsjoberg@eurosport.com

https://twitter.com/#!/Daniel_Sjoberg