Ett år med bloggen

Man måste börja mjukt. Ungefär som den här bloggen gjorde när den startade för nästan exakt ett år sedan. Det har varit ett par veckor av skön ledighet som har innehållit en och annan god sväng nedför backen och alltför mycket god mat samt dryck. Det är dags att börja om och det är lika bra att göra det innan det tar slut. Ja, bloggen alltså.

Att det skulle bli en blogg stod klart mer eller mindre direkt när jag klev innanför dörrarna här på Sturegatan 2. Någon månads dividerande var allt som behövdes innan den sjösattes den 17 januari. Första inlägget: och nu när jag läser det så konstaterar jag att jag höll mitt löfte om att bloggen skulle behandla allt. Allt. Så har det varit.

Jag lovade också hög frekvens. Det löftet höll jag också. Till en början. Totalt sett har det varit helt okej. 367 inlägg och om man räknar bort de åtta dagarna som återstår innan bloggen verkligen fyller ett år och de tre veckor som jag har varit ledig nu så har vi ett snitt på 1,09 inlägg per dag. Det får väl anses vara okej? Eller??

****

Bloggen har sedan det där första inlägget ändrat en del i form och ton. Det har blivit lite tydligare och bättre hoppas jag och framförallt har Fredagsbloggen fötts. Det har inte alltid varit helt lätt att hålla liv i denna veckoavslutare, men med varierande kvalitet så har jag lyckats. Fram till förra fredagen. Semestern var riktig semester och precis som senaste fredagen har jag således låtit fingrarna vila. En och annan Twitter har jag tillåtit mig själv och på denna mikroblogg har jag sett kollega efter kollega göra reklam för årssammanfattningar.

Jag har läst dessa med kliande fingrar och en viss avundsjuka. Jag hade också velat sätta ihop en lista, men åtaganden till familj och mig själv har omöjliggjort detta. Jag har också läst dessa listor med varierande behållning. Det man framförallt kan konstatera är att de påminner om varandra. De flesta minns ungefär samma saker och har ungefär samma perspektiv.

Jag tänkte först att det var för sent, men sedan att det kanske ändå skulle gå att göra något och eftersom vi nu pratar om att den här bloggen går mot sin död så kan vi väl göra sammanfattningen i bloggform och strunta i allt det där med Årets.... och så vidare, eller vad säger ni? Jag har ju dessutom redan gjort en A till Ö vad gäller det allsvenska året.

****

Så fotbollsåret sett genom bloggens ögon alltså. Nej, det där stämmer inte. Bloggåret sett genom bloggens ögon ska det vara.

****

Det handlade mycket till en början om vikt. Det var ett tungt ämne att ta sig an. Särskilt nu när jag konstaterar att jag gått upp fyra kilo under ledigheten. För ett år sedan var jag ändå på riktigt god väg och det fortsatte bra länge, men de senaste månaderna har det varit dålig träning och sisådär matmässigt. För mycket godis. Jag börjar således om. Årets tredje träningspass ikväll efter jobbet och jag är tillbaka där jag började. Har alltså inte tagit ett enda kliv.

****

Man vill ju gärna framstå som kunnig, men man kan konstatera att jag i mitt första tidiga antagande om framtiden för en fotbollsklubb var helt åt helvete. Det var inte mycket som Roger Franzén lyckades med inte. Å andra sidan så lämnade jag ju en brasklapp och det var ju klokt. Eller fegt. Rätt var det hur som helst.

****

Det har varit mycket Foppa den senaste tiden. För ett knappt år sedan var han aktuell i bloggen också. Jag var väl sur på någon spelare som inte ville svara på frågor förstås.

****

Den första riktiga analyseni bloggen handlade om David Elm. Värvningen av denne.  Den var inte lång och inte särskilt djupgående, men det är svårt att vara riktigt tung i tycket när man vet så lite som vi visste då. Nu visade det sig att det fanns fog för viss tvekan. För inte tusan glänste Elm. Men Lasse Nilsson kom och han glänste. Å ena sidan, å andra sidan.

****

Det här var mest kul...

****

John Guidetti tog tidigt plats i bloggen. Det blev aldrig Djurgården och det var nog bara bra. För John alltså. Djurgården hade behövt honom. Nu har han gjort succé i Holland istället.

 ****

Så drog bloggen till Cypern där Erik Hamrén kunde ha vunnit sin första titel, men misslyckades. Vi förlåter honom för det om han ser till att ta tre poäng mot Ukraina i sommar istället.

 ****

Så fyllde jag år och firade det med att sätta en bloggrubrik som fick AIK:s målvaktstränare Lee Baxter att ställa frågan: Stämmer det att Alex Miller har skrivit en kärleksroman?

****

Avslöjar-febern som rusar genom Mediesverige har jag varit i strid med hela säsongen. Det började här kan man väl säga och sedan har det bara blivit värre.

****

Det är så vackert så att det gör ont: "Han hade trätt åt sidan för alltid; han levde i en atmosfär av ljus och lugn, på en underbar ö full av glädje och ro. Honom ensam utkorade åt sig Euthanasia, den milda dödens gudinna. Detta egenartade geni, denne lycklige eremit nådde fram till sitt jordelivs afton efter att ha fullbordat en stor världshistorisk uppgift, och under det att den nya, av honom skapade imperialismens tragiska katastrof långsamt nalkades, skulle det förunnas honom allena bland alla tidens stora män att i frid få insomna i den tysta gudinnans armar."

****

Vi var många som var överens om att det här var Magnus Haglunds sista chans. Vi var många som fick rätt.

****

Anton Hysén kom ut.

****

Tycker fortfarande att det här är vansinnigt kul. Ja, videon på Hamrén alltså. 

****

Jordbävningen i Japan känns så långt borta nu. Det känns som om det var flera år sedan.

****

Historien återupprepar sig själv på sätt och vis. Just när jag sitter och skriver detta så kommer nyheten att Roland Nilsson har fått sparken från FC Köpenhamn. Tänk hur hårt klubben jagade honom och nu får han inte vara kvar längre. Och tänk att jag inte hade med Rikard Norling bland kandidaterna.

****

Det allsvenska tipset börjar och det började rätt bra...

****

En fullständigt galen helg...

****

EM-kvalet fortsatte med väntad seger..

****

Det allsvenska tipset färdigställdes.

****

Och allsvenskan började...

****

Galenskapen från polisen hade bara börjat.

****

Och så skulle Superettan tippas. Rätt uselt skulle det visa sig.

****

Jag har aldrig varit med om en karriärmarsch som den Teteh Bangura gjorde och jag var där när det smällde de två första gångerna mot Mjällby.

****

Jag trivs väldigt bra här på Eurosport och har gjort det sedan dag ett egentligen. En anledning är diskussionerna som vi har på redaktionen. Som kan ta precis vilka vägar som helst och ge inspiration till galna blogginlägg...

****

Apropå galna blogginlägg. Det här var i alla fall det roligaste, tycker jag själv och jag anser också att det borde ha fått betydligt större uppmärksamhet.

****

Raset hade bara börjat.

****

Citatet som kom med i AIK:s matchprogram... Ja, det om Daniel Tjernström alltså. Ibland måste man vara nöjd med en formulering.

****

Att Magnus Pehrsson skulle kliva in i förtid blev ganska tydligt rätt snart.

****

Jonas Olsson stack ut hakan inför säsongen och talade modigt om SM-guld. Han var som bekant aldrig nära att lyckas och jag trodde verkligen att han skulle avgå ett tag där.

****

Några få fick ta fotbollen som gisslan så började en debatt som aldrig tycks ta slut. Om hur farligt det är att gå på fotboll.

****

Usama Bin Ladin sköts ihjäl. Den här bloggen handlar verkligen om allt.

****

Vi var rätt övertygade om att det skulle bli Stuart. Några passade även på att avslöja det såklart.

****

Magnus Pehrsson klarade uppdraget även om jag hävdar att han hade en hel del tur som tvingades kasta in Kennedy Igboananike mot sin vilja och fick mål och poäng på köpet.

****

Ibland tycker jag själv att jag är jävligt rolig. Roligare än klubbledningen i Brage i alla fall. Och då är den ändå ganska så rolig.

****

Var skulle ni helst vilja bo?

****

Domen mot AIK var bara en fortsättning på galenskaparna...

****

En av de stora la skorna på hyllan.

****

Som sagt, ibland tycker jag själv att jag är för jäkla rolig.

****

De var många, hjältarna i laget som vann allt, men min favorit i HIF var från allra första början en kille med greppet direkt..

****

Den här gången var jag i alla fall inte för tidigt ute och Rikard blev verkligen tränare i MFF...

****

Och Dulee Johnson hittade en ny klubb. Otroligt nog. Tänk att någon föll för den lätta igen.

****

Och så visade sig Barcelona vara sådär tråkigt överlägsna igen och jag rasade ur mig ett snabbt nattinlägg.

****

Och galenskaperna bara fortsatte.

****

Jag sa till supportrarna att hålla käften. Jag vet inte det var mig de lyssnade på, men de höll käften.

****

Och så blev Anders Svensson störst...

****

Så pep Pep all världens väg.

****

Mitt mest uppmärksammade och till synes mest uppskattade inlägg handlade om en berömd programledare och dennes patetiska försök att smutskasta alla fotbollssupportrar.

****

Norge...

****

Jag satte det tipset i alla fall och Malmö FF tog oss till Europa...

****

Hammarbys fans var helt otroliga under säsongen, men ett tag undrade jag om de verkligen skulle orka hela vägen in i mål. Åtminstone Alexander Skarsgård tycktes ha gett upp.

****

... och tänk så nära det var att vi nått hela vägen till Champions League.

****

Jag reste till Budapest och Mikael Stahre(!) blev klar som tränare för IFK Göteborg.

****

Som sagt. Wendta bara.

****

Ödet. Eller?.

****

Den 25 september var Helsingborgs IF klara mästare.

****

Undrar ni varZlatan har hållit hus under säsongen? Jodå, han har varit högst påtaglig i bloggen. Mycket har handlat om hur han bäst ska fungera i landslaget.

****

Ja, till och med när Zlatan inte var med så handlade det om Zlatan. Till och med efter hjälteinsatsen på Råsunda.

****

Och helt plötsligt blev det fullständigt galna verklighet.

****

Landslagsåret slutade också och det tog slut på allvar i London.  Jag fick gå på Wembley och se en mäktig svit spricka. Det ena var kul, det andra inte så kul. Men jag kan konstatera att jag på plats nu sett två av Sveriges tre kommande EM-slutspelsmotståndare. Vad tusan nu det betyder?

****

Och väl där så vet vi ju vad som väntar.

****

Jaha, där har ni bloggåret i en (faktiskt) kort sammanfattning. Jag hade kunnat plocka ut så mycket mer. Det händer saker under ett år man minns och saker man glömmer så fort det är över. Snart är den här bloggen över. Vi får se om den tar sig förbi ett år. Man vet aldrig. Ibland kan det ta längre tid än man tänkt sig. Men bloggen byter bara lite form. Den byter plats, men den dör inte. Den lever vidare efter en viss ansiktslyftning.

Men fram till dess hittar ni det ni vill ha här. Precis som vanligt. För nu börjar ett nytt år och det finns förutsättningar för att det kan bli helt fantastiskt.