Fredagsbloggen: Texter man aldrig vill skriva

"Du ska akta dig för fula gubbar", brukade mormor säga. Hon sa det för att vara snäll. Hon sa det av verklig oro, men hon sa det också för att hon hade förutfattade meningar. Det var länge sedan jag var liten och jag vet inte om man fortfarande varnar barn för fula gubbar, men jag hoppas inte det. För sanningen är att mormor antagligen gjorde mig mer sårbar för de verkligt fula gubbarna. I min värld, så som den såg ut då, var de lätta att se framför sig. De påminde till det yttre i stor utsträckning om de som satt på parkbänkarna. De luktade illa, de pratade högt och de var smutsiga. Självklart skulle jag aldrig följa med någon sådan.

Mormor levde i tron att hon kunde se hur ondska såg ut genom att studera folks yttre. Det var hon knappast ensam om och där vet jag att det inte har förändrats. Idag har vi ett parti i riksdagen vars värdegrund byggts på att människor är onda baserade på hur de ser ut. Hur var det nu hon sa, kvinnan i Bjästa? "Varför skulle han behöva våldta, han som är så snygg?" Jodå, nog tror vi oss kunna se ondska.

Lars-Åke Lagrell läser inte bloggar och sådant där. Det gör jag. Vi är ganska många som gör det. Därför finns det utomstående åsikter gällande Alexander Gerndt och hans före detta hustru. Läser man en del av dessa åsikter kan man få för sig att det finns en väldig massa människor som vet exakt vad som pågått bakom stängda dörrar trots att det rimligtvis bara kan finnas två som verkligen vet. Alexander Gerndt ser ut som en trevlig pojke. En snäll pojke rent utav. Ser han ut som en hustrumisshandlare? Tja, hur ser en hustrumisshandlare ut? Visst kan de se ut som de fula gubbarna som mormor varnade mig för, men de kan också se ut som... tja, som Alexander Gerndt.

På större redaktioner än den här, på större arbetsplatser, hände det att vi hamnade i diskussioner om till exempel hustrumisshandel och jag brukade provocera med flit. Kalla hustrumisshandlare för fega kräk för att se om någon reagerade. För att se om det gick att röka ut något svin. Det gick givetvis inte. Att jag gjorde det på större arbetsplatser beror på att jag tänkte att rent statistiskt måste det ju jobba någon mörk själ där. Kanske finns han eller hon här. På den mindre arbetsplatsen. Kanske i min bekantskapskrets. Kanske alldeles nära.

Jag har inte en enda aning om någon jag känner någonsin har slagit sin fru eller sina barn eller sin man. Bland alla mina vänner från barndomen är det värsta brottet jag känner till snatteri. Det här är människor jag känner väl, men det finns alltid något längst inne som ingen får se. Jag har sådant. Det är mitt och jag äger det och där kan man givetvis gömma mycket. Människor tycks dessutom vara byggda för att bära stora emotionella packningar utan att huka under tyngden, utan att visa något utåt, låtsas som om allt är som det ska. Det är det här som är svårt. Vi var inte där.

Redaktör "Pierre Isacsson" har varit på mig ett tag med en stark önskan om tyck kring ämnet. Det kan jag förstå. Det är hans jobb. Att skriva är mitt, men jag har precis landat efter en kort semester och dessutom känns det som om allt redan var sagt när jag väl satt framför tangentbordet igen. Allt som har med fotbollen att göra vill säga. I dag diskuterade jag saken igen med två härliga fotbollspersonligheter och det som gjorde starkast intryck på mig var inte svårigheterna i att hantera ärendet sportsligt utan det var påpekandet att vi bara ser det sportsligt.

För så är det. Synsättet blir snävt. Man kan hävda med bestämdhet att det är vårt jobb och man kan ha rätt i det, men när det hela kallas för "en cirkus" i en krönika i Expressen så blir det på något sätt ovärdigt tragedin som går bortom fotbollen. Vi kan inte alltid bara tillåta oss att tänka på nästa match även om jag förstår att sidorna ska fyllas och helst med nya synpunkter. Men vi står utanför och försöker se in. Det är nästan omöjligt. Jag kan gnälla om förbundets hantering, jag kan ha tekniska synpunkter på straff och avstängningar, men jag lämnar det. Fegt? Tja, om ni vill kalla det fegt så gör ni det, jag kan inte styra över det. Jag kan bara styra över vad jag skriver. Och vad jag inte skriver.

****

Inget roligt ämne att komma tillbaka till. Ingen bra start för en Fredagsblogg. Inget bra sätt att väcka en blogg på.

****

Jag är alltså tillbaka. I några dagar i alla fall. På fredag lämnar jag igen, men jag kommer nog att vara lite mer uppkopplad den här gången. Nu blir det nämligen fjällen istället för Spanien. Det blir snö istället för sol. Det blir skidor istället för solstol och det blir nubbe istället för sangria. Dessutom ska jag lära Bright Eyes att åka skidor. Bara en sådan sak.

"Tyngden på dalskidan, älskling. Tyngden på dalskidan."

****

Dr Hu Zuliu Fred på Hang Seng Bank i Hong Kong tar kontakt. Han vill ha hjälp med en transaktion. Och den här dagen av alla dagar när jag glömt min bankdosa hemma.

****

Det hemliga projektet har nu tagits så långt det kan av mig. Jag har gjort mitt. Nu är det upp till andra människor om det ska bli något ytterligare av det. Det skulle vara kul och jag tror att ni skulle uppskatta det. Nu är det således bara att hålla tummarna för att vi ses på ett helt nytt sätt någon gång under nästa år.

****

Januaritruppen drunknade rätt rejält i ämnet ovan, men det känns spännande att Erik Hamrén nu snarare har framtiden än resultat i åtanke när han tog ut sina spelare. Viktor Claesson ska bli riktigt spännande att se. Riktigt, riktigt spännande. Jag har knappt sett killen, men av allt jag har hört och läst mig till i form av statistik och liknande säger mig att det är något extra. Något speciellt. Att i ett bottenlag i Superettan under sin första säsong i serien göra 13 mål och 8 assist är imponerande. 21 poäng i ett lag som gör sammanlagt 43 mål är ännu mer imponerande. Vi får se om han kan leva upp till siffrorna.

****

Skrev jag att det skulle bli spännande att se Claesson? Ja, jag gjorde visst det. Jo, matchen sänds väl på tv, men det kan ni ägna er åt. Jag drar till Doha.

****

Den här bilden på kungen, jag vet inte jag. Är det verkligen han? Ser ut som knugen tycker jag.

****

Håller tummarna för att Michael Chiklis indie-filmprojekt "Pawn" blir en supersuccé och att den kommer hit. Då blir det premiärbesök. Annars får man väl försöka få tag på den på något annat sätt. Bara att se Chiklis kika fram bakom ett avsågat hagelgevär är tillräckligt för att göra mig lyrisk. Forest Whitaker på det och lyckan är gjord.

****

Här tjatas det om ytterbacksproblemet hela året. Så när framtidens landslagstrupp tas ut så är inte framtidens högerback med? Mattias Johansson får stanna hemma och det - tydligen - som ett straff för att han tackade nej till en tidigare U21-kamp. Herregud.

****

Älskar den här ingressen på en av Miggey Blues senaste krönikor: AIK vill inte värva tillbaka Bojan Djordjic till nästa säsong.
Det är överraskande och märkligt.
Samtidigt kan jag förstå hur den sportsliga ledningen och klubbens styrelse resonerar.

Hur var det nu igen? Å ena sidan, å andra sidan.

****

Jag var i luften när Hammarbys nye tränare presenterades. Det var nog tur det. Jag menar, han heter alltså Gregg Berhalter. Han tränar Hammarby och heter Berhalter. Too many jokes, must mock....

****

Zlatan till England. Såklart.

****

Semestern var skön. Den var välbehövlig. Ja, nästan nödvändig skulle jag vilja påstå, men det är tydligt att den inte räcker. Jag är trött i skallen. Det börjar kännas nu att jag har jobbat sedan femte oktober 2010 utan brejk. Nu behöver jag rensa skallen ordentligt och jag kan inte tänka mig något bättre än skidbackarna. När jag kommer tillbaka från friska fjällen så är jag jädrar i mig redo att ta mig an fotbollssäsongen 2012. Sista sträckan nu. Jobba, jobba, jooobba!

****

Det kan nog tänkas att bloggen kommer att vakna till då och då under semestern, men om ni absolut känner att ni inte vill missa en sekund av Daniel Sjöberg så hänger ni på på twitter istället och det gör ni  här.

**** 

Julklappsstressen har inte infunnit sig ännu, men jag räknar med att den slår till med full styrka under lördagen. Då ska nämligen den första klappen inhandlas och även om jag just nu tycker mig ha ett ganska gott grepp över vad det är jag ska köpa, var jag ska köpa det och när jag ska hinna med, så dyker det alltid upp överraskningar som man inte har räknat med och så står man där med ett par strumpor i handen och funderar på om de ska gå till brorsan eller farsan. Lägg till det en hals som hotar med att bringa viss smärta de närmaste dagarna.

****

Men jag ska inte gnälla. Fan, det är helg igen och jag har bara fyra arbetsdagar kvar innan det är dags för ännu en semester-tripp. Fredagen ska jag ägna åt sushi och På Spåret. Och så lär det nog slinka ner en och annan film också.

Vi hörs.