Och självklart började allt med Öis

Som om det var ett skämt så började det med Örgryte. Minns ni? Det var i början av februari. Jag var på Cypern när beskedet kom att kammarrätten gett polisen i Västra Götaland rätt när de krävt 2 700 kronor av klubben för bevakning av en match mot Hammarby säsongen 2010. Landslaget var också på Cypern för att träningsmatcha och efter att vi reda på domen mot Öis ringde jag ner Lars-Åke Lagrell till lobbyn. Där, omringade av rumäner i träningsoveraller (som om vi levt i Marcus Birros mardröm) satte vi oss ner. Det var DN-Lunkan, Årets sportjournalist, jag och Lagrell, som pratade om vad det här skulle betyda för fotbollen.

Jag minns inte ordagrant vad som sades, men det är bara att gå tillbaka till det Lagrell säger nu för att förstå. Han såg faran i domen. Jag var inte lika rädd. Jag kunde inte tänka mig att det här skulle slå igenom i resten av landet. Att det verkligen skulle bli en grej. Jag hade fel. Under säsongen har det visat sig att Rikspolisstyrelsen menat allvar och i måndags kom alltså beskedet att Stockholmspolisen nu tänker ta betalt för att de ska göra sitt jobb i samband med fotbollsmatcher.

920 kronor för en polis per timme. 1200 kronor för en båt. Mycket polisbåtar på Lötsjön när det är match på Råsunda? Det går givetvis att raljera hur mycket som helst här eftersom idén är så fullständigt vansinnig och frågetecknen gigantiska. Som att det är polisen som själva bestämmer hur stor insatsen ska vara. Som att om/när poliserna misslyckas inne på arenan och någon eller några kastar in eller tänder bengaler så får klubbarna böter. Som att det där med vinstdrivande bolag blir till en parodi när vi återvänder till början. Örgryte gick som bekant i konkurs.

Dessutom är det faktiskt så att elitlicensen förutsätter att så kallade ideella föreningar ska uppvisa ett positivt kapital, eller åtminstone noll, och således också jobbar för att gå med vinst även om det inte är inskrivet i stadgarna. Och vad händer om polisen stoppar ett pågående brott, typ en bilstöld, mitt under match? De jobbar ju för klubben då. Kan klubben fakturera brottsoffret för användande av deras personal?

Jag skulle kunna sitta hela dagen med den här texten och bara räkna upp "lustigheter "och frågor. Nu tror jag inte att mina chefer skulle se på det med blida ögon. Dessutom är det här långt ifrån ett skämt. Det är allvar. Det är verklighet.

Jag skriver inte om hockey och struntar egentligen fullständigt i sporten som sådan, men nu går den tillsammans med fotbollen här i huvudstaden och jag förväntar mig även ett kraftfullt samarbete mellan klubbarna. Jag förväntar mig uträkningar som visar på skattenyttan med de stora evenemangen.

Vår eminenta och numera tyvärr pensionerade Hammarby-bloggare räknade ut att en stormatch på Råsunda drar in någonstans runt 4 miljoner kronor i skatteintäkter. Säg att det är högt räknat - för han hade räknat på 30 000 åskådare - säg att vi minskar det med hälften, så blir det fortfarande en vinst på en miljon för skattebetalarna om vi drar av den miljon som alla båtar, helikoptrar och hästar sägs kosta.

Det finns ett problem med så kallat fotbollsvåld i det här landet, men som jag har konstaterat tidigare här och här så är ryktet om fotbollsvåldet betydligt överdrivet. Publiken har i år hittat tillbaka till arenorna trots vissa försök att hävda motsatsen.

Allsvenskan har i år framförallt lidit av övernitiska regler som har provocerat snarare än stoppat. I samband med Napolis match mot Bayern München brann det rätt rejält på läktarna. Jag säger inte att det är rätt - jag har alltid hoppats att man ska hitta en säker och sanktionerad användning av bengaler eftersom jag tycker att de höjer stämningen- men matchen i Neapel stoppades inte. Det är bara ett par år sedan som AIK:s målvakt Tomi Maanoja sprang för att undvika raketerna som smäll runt honom. Matchen stoppades, men den återupptogs. Vi måste jobba på individnivå för att få bort idioterna från våra läktare. Hårdare polisinsatser hjälper inte. Straffa klubbarna hjälper inte.

Grejen är att jag i den här debatten har känt att jag ofta har stått på supportrarnas sida, ibland på klubbarnas, men inte så många andras. Nu känns det tvärtom. Den här gången har jag inte bara rätt (vilket jag alltid har) utan nästan alla andra har fattat det också. Jag pratade med AIK Fotboll AB:s ordförande Johan Strömberg igår. Han skulle ha varit med i premiären av TV4:s program Kvällsöppet. Så blev det inte.

TV4 hade nämligen svårt att hitta någon som ville stå på andra sidan och debattera med Strömberg. Det kan fortfarande bli ett program längre fram enligt Hannes Dückler på TV4, men till igår gick det inte. Att ha två personer som står och håller med varandra blir inte så intressant ur debattsynpunkt som ni förstår. När Radio 1 tog upp ämnet med telefonväkteri hade man oerhört svårt att överhuvudtaget få någon som tycker att polisens förslag är bra att ringa in. Till och med politikerna tycker att det här är galet:

"Polisens ”extraskatt” följer inte den grundläggande principen att den myndighet som har att upprätthålla statens våldsmonopol ska finansieras gemensamt. Konsekvenserna måste omedelbart ses över", säger Madeleine Sjöstedt (FP) kultur- och fastighetsborgarråd i Stockholm.

Här finns också kulturskribenterna:

Kanske är det ändå så att lagen till slut måste skrivas om och att allting hamnar i händerna på politikerna. Då är det skönt att veta att det här inte bara handlar om fotbollssupportrar och allmänhetens syn på dessa. Då hade uppdraget känts omöjligt. Nu känns det som om det bara är en tidsfråga innan polisen tvingas backa. Det kommer inte att ske av sig självt. Debatten måste fortsätta. Så förhoppningsvis hittar Kvällsöppet någon som kan ställa sig mitt emot Johan Strömberg till nästa program.