Fredagsbloggen: Grattis i efterskott, Zlatan

HELSINGFORS. "So, where are you from?" Taxichauffören tittade på mig i backspegeln. "I´m from Sweden", svarade jag. "Really, you don´t look swedish." Jag log. Ett äkta leende. Inte för att jag är svensk som köttbullar - min farmor kom från Polen och jag brukar säga att jag är kvartspolack även om jag är osäker på om matten stämmer - utan för att jag inte tog illa vid mig. Jag har aldrig känt mig som något annat än svensk och har aldrig blivit ifrågasatt som svensk av andra än amerikaner som tror att isbjörnar går på gatorna i Stockholm och att alla svenskar är blonda. Ja, och nu av en finländsk taxichaufför.

Mörkt hår och bruna ögon till trots är jag född här av svenska föräldrar och uppvuxen i Tyresö utanför Stockholm. Jag har helt enkelt aldrig utsatts för någon rasism. De gånger jag har stoppats i krogkön har det verkligen berott på att jag har varit för full. Jag tror inte att någon skulle komma på tanken att stoppa Zlatan Ibrahimovic i krogkön heller, men rasismen runt vår största stjärna alla kategorier finns där i alla fall.

"Vissa anser att jag är halvt utländsk."

Så sa Zlatan i en intervju med Eurosport i slutet av februari. Reaktionen? Ingen. De stora medierna var mer intresserade av att plocka upp Zlatans prat om mode än det faktum att Sveriges lagkapten i den största och bästa sporten i världen pratade om att vissa här i Sverige anser att han är halvt utländsk. Jag anklagar inte de stora medierna för rasism. Tvärtom tycker jag att mycket har gjorts från deras håll för att bekämpa de mörka krafterna.

Men det säger ändå en del om vad vi rycker på axlarna åt. Halvt utländsk? Vad sägs om helt utländsk. "Han har ett kroppsspråk som jag inte uppfattar som direkt svenskt". Så sa Sverigedemokraternas talesman Mattias Karlsson till Ekot i mars 2007. Karlsson är givetvis helt ute och cyklar. Han har helt enkelt ingen aning om vad han pratar om, men det finns folk som lyssnar.

Efter landskamperna händer det ofta att jag får kommentarer om att "Zlatan inte sjöng med i nationalsången" som om det skulle vara ett bevis på att han egentligen inte är svensk. De avgörande otroliga målen som alla i det här landet har jublat över väger inte tyngre. Det är när ett kilo bara väger 700 gram för att travestera en nyligen utsedd Nobelpristagare. Logik som man bara kan se med hat i ögonen.

Zlatan fyllde nyss 30 år och mitt förhållande till honom fram till nu har varit långt ifrån okomplicerat. Jag har ibland irriterats över oförtjänta hyllningar, men har till slut kommit till insikten att detta är orättvist mot Zlatan. Han skriver inte ensam sin egen historia. Vi känner inte varandra. När vi träffas är vi aldrig ensamma och min betydelse för hans liv går inte ens att mäta i partikelform. Däremot betyder han något för mig. Han är en fotbollsspelare och kanske vill han inte vara mer, men jag tror också att han är medveten om sin kraft som symbol.

Jag är övertygad om att det var anledningen till att han sa så här till Eurosport i vintras: "För mig är det en stor ära att vara lagkapten för mitt land på grund av min bakgrund, för jag inte har ett svenskt namn. Vissa anser att jag är halvt utländsk. Själv känner jag mig som 100 procent svensk."

Jag har aldrig förstått mig på rasism och jag kan framförallt inte förstå fotbollssupportrar som är rasister. Detta var en diskussion som kom upp när Sverigedemokraterna valdes in i riksdagen. Samma år vann Malmö FF SM-guld med ett lag som till stor del bestod av spelare vars föräldrar fötts utomlands. En spelare som Martin Mutumba är näst intill omöjlig att inte tycka om. Det finns fler. Många fler. Nu var det dock inte det jag tänkte på.

Fotbollssupportrar vet hur det känns att buntas ihop och ses på med misstänksamhet. De har protesterat mot detta med högljudd tystnad den senaste tiden. Kollektiv bestraffning, kollektiv misstänksamhet. Det är en brinnande fotbollssupporters vardag och det kan lika gärna skrivas över på en "halvt svensk." Det är därför Zlatan har blivit så mycket mer för mig än en fotbollsspelare.

Jag har sett kommentarerna som har följt på texter om Zlatan. De skriver oavsett om han lyckas eller misslyckas även om de föredrar det senare. Där finns de uppenbart obegåvade som bara hatar och inte kan hålla detta inne. Där finns också de giftiga orden som inte är lika tydliga i sin avundsjuka över att en Ibrahimovic är mest älskad av alla. För i slutändan är det ändå så. Vi må ha ett rasistiskt parti i riksdagen, vi må ha människor som är rädda att någon ska stjäla julen ifrån oss, men i slutändan bor vi ändå i ett land där en person som "vissa ser som halvt utländsk" är den mest hyllade och älskade svensken.

Så grattis Zlatan och om du nu skulle känna för att skänka en present tillbaka till svenska folket så tror jag att jag talar för nästan oss alla när jag önskar mig ett par toppmatcher nu när EM-kvalet ska avgöras.

****

Det är givetvis omöjligt att svara på hur Andreas Isaksson egentligen känner innerst inne, men ska jag tolka det jag vet om målvakten så tror jag nog att han tyckte att det var rätt skönt att hans 30-årsdag hamnade lite i skuggan av en annan 30-åring. Men om du också känner för att skänka något till oss andra så tar vi glatt emot ett par nollor.

****

Ni får tolka det fritt, men jag känner någon slags koppling mellan texten ovan och det faktum att Malmö FF tvingas spela sin omspelsmatch mot Djurgården redan klockan 11.00 på förmiddagen på grund av att SD ska ha någon slags manifestation i staden samma dag.

****

Mitt hjärta blöder verkligen för Marcus Birro och hans gråtande familj som hotades med att slängas ut på gatan. Jag menar, jobbet på Expressen, det andra jobbet på TV4, krönikerande i andra tidningar, böcker och så vidare. Jag förstår att det är svårt att få ihop till en lägenhet med så knappa resurser. Snart delar han väl filt med någon stackare vid Östermalms tunnelbaneuppgång.

****

Jag vet varför Dulee Johnson krockade. Han tyckte att han såg en varg.

****

Zlatan är inte bra i landslaget heter det. Sverige är bättre utan Zlatan heter det. Jag menar inte att Zlatan inte gör dåliga landskamper. De två senaste var usla och då stoppar han ofta upp spelet. Men det är också lätt att glömma bort motståndarnas rädsla för honom. Här pratar finländarna nästan bara Zlatan och hur han ska stoppas. När två, tre man söker upp honom i försvarssituationer öppnar det upp för alla andra. Så även om han är osynlig för oss så ser motståndarna honom alltid.

*****

Fredrik Ljungbergs pungspark i all ära. Det är ju filmningen som är grejen.

****

IFK Göteborg rustar. Det känns riktigt spännande. Mikael Stahre kommer i alla fall inte ha något att skylla på om han inte lyckas som det ser ut nu. Jag trodde inte alls på Blåvitt inför årets säsong. Där fanns alltför stora hål i truppen. Dessa hål har nu inte bara tätats. Mesta mästarna blir en utmanare på allvar nästa år.

****

Tillsammans med Sajmon Bänk (som farsan säger) käkade jag upp Rudolf i går till middag. Varken horn eller röd mule syntes till, men gott var det. Captain Biceps valde en gourmetburgare och förstörde den med ketchup. I dag är det klart tveksamt när man ska hinna med någon middag.

****

En diskussion om finska pinnar startade på redaktionen strax innan avfärd österut. Inte så konstigt kanske med tanke på resemålet. Desto märkligare då uppgiften jag fann om bakverket när jag googlade det. Finska pinnar påstås nämligen vara kakmonstrets absoluta favorit. Han lär ha mumsat i sig 297 stycken.

****

Ingen Bono i år heller!

****

"Vad tror du om startelvan?" Det är den vanligaste frågan vi ställer till varandra här i Helsingfors kollegor emellan. Någon tror på Rasmus Elm istället för Anders Svensson i mitten. Någon tror tvärtom. Någon tror att Elm spelar till höger istället för Sebastian Larsson. När detta skrivs är svaret bara ett par timmar bort

****

Tröttnade vi inte på svenska fotbollsspelare som sjunger nationalsången redan 1994 när Thomas Ravelli vrålade sig igenom den i USA?

****

Höst!

****

Nu väntar jag bara på startelvan innan det blir en promenad i Helsingfors. Staden väckte oss med sol och det enda regn vi har är det som faller från träden när det blåser. Kanske blir det trots allt en fin dag, men att det blir kallt på Olympiastadion ikväll tar jag för givet. En fotbollsläktare är nästan alltid kall. Så är det bara.

****

Helgen då? Tja, det blir inte mycket till helg. I morgon blir det en resa tillbaka och jag lämnar över landslagsstafetten till kollegorna, men redan på söndag fortsätter det. Förhoppningvis med glada miner och ett lag som ser fram emot matchen mot Holland med tillförsikt efter att ha säkrat tre poäng här i Finland.
Vi hörs