Vi kan vara på väg mot en ny allsvensk tideräkning

Det var väl själva fan också. Så fort man lämnar redaktionen så sprutar de svenska klubbarna ut värvningsnyheter. Rasmus Jönsson försvann, Mohamed Bangura försvann, John Chibuike försvann och just nu står vi med en sportsligt betydligt svagare allsvenska, men på sikt kan den komma att bli betydligt bättre.

Inför den här säsongen kom en rapport från Svenska Fotbollförbundet som visade att klubbarna i Sveriges högsta liga back med 104 miljoner kronor 2010. Nästan 100 miljoner kronor sämre än året innan.

- Det beror främst på att spelaromsättningen gick ner. Nettot på spelarförsäljningar var väldigt lågt. Det beror ju till stor del på att det allmänna ekonomiska läget inte har varit lika starkt i klubbarna ute i Europa, sa Kjell Sahlström, ekonomichef på Svenska Fotbollförbundet, när jag pratade med honom.

Han fortsatte:

- Klubbarna har fortfarande ett samlat eget kapital som är hyfsat starkt. Men det är klart att det inte kan fortsätta så här. Men det vet klubbarna också om. De har ju redan vidtagit åtgärder för att rätta till det här.

Jag vet inte om klubbarna har lyssnat på Sahlström, om det är en slump att det inte såldes något under 2010, om det berodde på att världsekonomins vågor sköljde in över fotbollen, om vi inte hade tillräckligt bra "produkter" i vår serie eller om det var något annat. Kanske är det allt detta plus något okänt fenomen som tillsammans utgör svaret. Nu har vi ett helt annat läge.  Helsingborg har sålt spelare för 85 miljoner kronor, AIK för typ 50 miljoner, BK Häcken för 15 miljoner och så vidare.

Det är givetvis nödvändigt av flera skäl att sälja spelare. Fansen har alltför ofta bara ett perspektiv för ögonen, det sportsliga, och då bara det kortsiktigt sportsliga. Det är lätt att förstå. Det är lätt att känna med HIF-fansen när de är rädda att klubbledningen säljer bort SM-guldet. Det är lätt att känna med AIK-fansen när de är rädda att klubbledningen säljer bort Europa-platsen. Risken finns givetvis att det blir så, men nämnda och onämnda klubbledningar har en större bild att ta del av. Ekonomi, spelare som vill gå, spelare som står bakom och så vidare. Dessutom, det här kan också bli början på något stort. Rätt använt kan pengarna ge bättre resultat sportsligt på lång sikt. Det är här svenska klubbar har varit så dåliga.

Tittar vi på ekonomin i Allsvenskan genom åren då ekonomin på allvar började få betydelse för sportslig framgång så började allting med IFK Göteborgs ras från en till synes ointaglig topp. Sedan kom AIK med sina modiga, naiva drömmar. Därefter Helsingborg. Malmö FF och Elfsborg har trots starka kassor inte lyckats förvalta det i några upprepade sportsliga framgångar.

Nu har såväl MFF som Helsingborg och AIK chansen att göra rätt den här gången. HIF har kanske ett litet försprång eftersom de nu för andra året i rad slåss i toppen och kanske också vinner SM-guldet, men det är svårt att se någon klubb dominera som Blåvitt gjorde under 90-talets första hälft. Istället är det mycket möjligt att vi nu ser en sextett som är på väg att skapa sig ett försprång till de övriga i högsta serien. IFK Göteborg, IF Elfsborg, AIK, Malmö FF, IF Elfsborg och Helsingborgs IF kan bli den där spetsen som Erik Hamrén talade om igår som vägen för att få ut fler lag i Europaspelet än ett MFF eller ett HIF då och då. Av dessa sex är det nog IFK Göteborg och AIK som har de tuffaste utmaningarna framför sig.

IFK Göteborg måste bestämma rätt väg inför nästa säsong då en ny tränare antagligen ska in och om de inte träffar rätt kan det bli ännu ett förlorat år. AIK har nu sålt allsvenskans bästa anfallspar och risken är överhängande att de förlorar den Europaplats de innehar just nu. Men om IFK och AIK tänker och gör rätt med de pengar de nu har skaffat sig genom sina försäljningar behöver de inte släppa iväg de andra fyra. HIF har sin organisation på plats, Elfsborg likaså även om Magnus Haglund skulle få gå vid ett nytt missat SM-guld. I MFF är Rikard Norling mannen för framtiden.Men jag tror att Blåvitt och de svartgula har alla chanser att hänga på de fyra andra och skapa en spetsigare topp.

Det kan vara så att vi nu går in i en ny tid i den allsvenska tideräkningen. Det ska i alla fall bli spännande att försöka tyda tecknen även vi tvingas leva med en svagare allsvenska hösten ut.

Ett virrvarr av frågor väntar Zlatan

MALMÖ. I dag, Zlatan. Om en dryg timme träffar vi de vanliga, dödliga fotbollsspelarna i det svenska landslaget. I den så kallade mixade zonen - kan ibland påminna om overkligheten i den twillighiga zonen - tas det emot, men det är bara förspelet till audiensen som den störste håller klockan 13.00. Det kommer att handla om allt möjligt. Såklart. Om vem som ska spela bakom Zlatan, om den där foten, om de tidigare miraklen och världsrekorden mot just Ungern och så vidare.

Men det kommer också att handla om Milan såklart. Kanske någon fråga om strejken, säkerligen om de kommande matcherna mot Barcelona, Mister X. Säkert en del om Malmö FF:s Champions League-kval. Det blir alltid ett virrvarr av frågor och det hänger givetvis ihop med det faktum att vi sällan får prata med Zlatan, vi här hemma. Det är ingen spelare man ringer precis.

I går tränade han för fullt och såg inte ut att ha några problem alls med foten, men det var bara smålagsspel så helt säker kan man inte vara. Mitt öga och min känsla sig mig ändå att Zlatan spelar på fredag.

****

Inte alltför långt härifrån så blev det klart att Rasmus Jönsson lämnar svensk fotboll. Det kom knappast som en chock. Nu kommer HIF att testas ordentligt. Hittills har de klarat alla tapp på ett imponerande sätt och jag tror att de klarar det här också. Jag håller fortsatt Elfsborg som favorit till guldet - förklaring finns nedan - men Rasmus kan ersättas. HIF har fortfarande en stark anfallslinje och Sveriges bästa innermittfält. Det som kommer att saknas är hans smartness, hans förmåga att sätta lagkamraterna i lägen, fånga upp bollen felvänd och givetvis hans mål. Man kommer att tvingas hitta nya vägar fram. Samtidigt ska vi komma ihåg att det knappast är individernas briljans - förutom möjligen Pär Hanssons - som har fört HIF dit de är. Det är Laget.

Med det sagt så kan Jesper Jansson, Paul Myllenberg, Conny Karlsson och de andra inte slarva med pengarna nu. Det ska bli spännande att se vad de drar fram.

****

I går. Kommer till Hilton där landslaget bor. Möter Johan Elmander i lobbyn på väg till hissen som ska ta mig till våningen där presskonferensen med Hamrén hålls.

"Ta trappan. Det kan du behöva", sa han till mig.

Vilket hån!

Jag vägrar tro att guldstriden är över

MALMÖ. Plats i staden där landslagets ödeshöst tar sin början. I staden där Allsvenskan avgjordes igår. Eller? Det ser onekligen så ut. Det fanns säkert en gulsvart förhoppning om att smällen mot Standard Liggner skulle knäcka Helsingborgs IF. Åtminstone för ett tag. Tillräckligt mycket för att Elfsborg skulle komma ikapp och förbi, men kanske har Magnus Haglund rätt. Kanske hade det varit bättre för hans lag om HIF hade gått vidare och "tvingats" koncentrera sig på Europa League sedan när slaget om Lennart Johanssons pokal ska avgöras. För HIF var inte knäckta. Inte det allra minsta.

Mot Örebro gjorde de det vi har sett dem göra så många gånger förr den här säsongen. Jag skulle inte vilja påstå att de rödblåa reste sig. Tvärtom så fortsatte de bara som om ingenting hade hänt och på något sätt är det väl typiskt för Conny Karlssons bygge att det står lika stadigt trots att en till synes avgörande byggsten plockats bort. När Peter Larsson inte längre fanns på plats i mittförsvaret klev en finländare fram och avgjorde. En finländare som ett tag inte visste när han skulle kunna spela fotboll igen. Eller ens om han skulle kunna spela fotboll igen.

I mars åkte Hannu Patronen på en allvarlig hjärnskakning och ett tag kunde han inte ens gå utan att bli yr. För tre veckor sedan började han spela fotboll och när han kastas in i guldstriden med pressen på sig att leverera gör han det på brasilianskt vis. Det går inte att inte bli imponerad av HIF:s förmåga att hela tiden plocka fram ersättare. Herregud, i en match gick tre ytterbackar sönder och ändå så höll de ihop det. Så varför skulle det laget knäckas av att man gick på pumpen emot ett gäng belgare?

Och om ett lag vägrar att förlora, om ett lag bara vinner och vinner, så kommer de till slut få det där försprånget som kan räcka hela vägen in i mål.

Här i Malmö knäckte en riktig brasse Elfsborg och även om Wilton Figueiredo gjorde klart att han inte vill att HIF ska vinna guld så kan det ha varit han som satte spiken i Borås-kistan och leende berättade om det efteråt. De båda målen var dessutom minst lika vackra som det Patronen gjorde som gav HIF 1-0. Vådan av att spela senare när man är laget som jagar är också att den mentala fighten blir minst lika svår att hantera som själva motståndet.

Elfsborg gjorde en bra match på Swedbank Stadion när de väl bestämde sig för att spela det spel de behärskar. I slutändan räckte iinte ens den där magiska kvarten som gjort att Elfsborg hängt med så länge som de ändå har gjort. Nu då? Är det över? Frågan ställs två gånger därför att det finns två svar.

Ett. Ja. Helsingborg är för bra. De kommer inte att tappa sex poäng på de återstående matcherna. Det finns helt enkelt ingenting som tyder på det. De rasar aldrig samman.

Två. Nej. Elfsborg har Helsingborg kvar hemma och i Borås i en match där de inte har något att förlora är de tillräckligt starka såväl mentalt som fysiskt som speltekniskt som... för att göra det.

Då handlar det om tre poäng. Tre poäng och var ska Helsingborg tappa dessa. En titt i spelprogrammet visar att det finns hål att falla i. Främst i Göteborg. Såväl BK Häcken som Gais på bortaplan är tuffa uppgifter att hantera för vice mästarna och AIK hemma i sista matchen är ingen promenad i parken det heller. Jo, Helsingborg kan tappa poäng. Då kommer vi till nästa fråga. Kan Elfsborg gå rent? Motståndet ser överkomligt ut, men också boråsarna har Häcken borta och redan Gais hemma i nästa omgång kan bli en mardröm. Kontringsskickliga makrillar mot ett lag som måste gå för fullt framåt.

Jag vägrar dock ge upp den här guldfighten och det gör givetvis inte Elfsborg heller. De föll borta mot Malmö FF och det var långt ifrån oväntat. Det fanns med i kalkylerna hela tiden. Jag tippade Elfsborg som mästare för Helsingborg innan starten och måste givetvis stå fast vid det tipset. Ska det gå in krävs det dock en magisk avslutning av de gulsvarta .

****

Nu tar Allsvenskan ett litet uppehåll och det gäller att utnyttja det på bästa sätt. Det finns dessutom ett par dagar kvar att göra rätt och fel affärer. Det kan bli minst lika avgörande.

****

Uppehållet kommer att ägnas åt landslagsfotboll och pratar vi om en avgörande match den 21 september så blir det en minst lika avgörande match i Budapest på fredag. Seger mot Ungern och Sverige är klart för åtminstone andraplatsen. Då tar vi sikte mot Holland hemma i avslutningen och kanske kan något magiskt ske där också.

Det är några dagar bort. I dag börjar dock landslagshösten på allvar. I ett blåsigt Malmö har landslaget samlats för att finputsa detaljerna som fungerade så fint innan vi tog ett blågult uppehåll med klara segrar mot Moldavien och Finland. Jag kommer att skriva mycket om Ungern-matchen fram till dess och givetvis även efter så att om ni vill kommer ni att få erat lystmäte. För nu lämnar jag det dock. När detta skrivs är det ungefär två timmar kvar innan Erik Hamrén håller hov på finhotellet. Där och då börjar vi.

Fredagsbloggen: Norling gav mig en björnkram inför kollegorna

Det måste vara en sådan där tanke vi alla delar. "Om jag bara fick chansen att göra det där igen så skulle jag..." Det fanns en tid då jag var övertygad om att nästan allt jag tänkte var jag ensam om. När jag såg filmen Vuxna Människor insåg jag att det inte var så. Rulltrappan. Den sista måste/får man ligga med. Tvångstankar. Något överdrivet i manus-form förstås, men om inte förr så där och då, insåg jag att jag inte var så unik. Dessutom borde jag ha skrivit den där berättelsen själv. Jag visste bara inte att den var rolig. Om jag bara fick chansen att göra om det där så skulle jag ha gjort det.

Nu tänker jag inte på Vuxna Människor så ofta. Det är inte det som grämer mig precis när jag tänker tillbaka på vad jag skulle ha gjort annorlunda. Det handlar snarare om jobb man tagit, jobb man tackat nej till, kvinnor man träffat, kvinnor man inte träffat, mål man borde ha gjort, mål man borde ha förhindrat, fester man borde ha gått på, fester man borde ha lämnat, studier man borde ha skött bättre, studier man borde ha skött ännu bättre och så vidare. Viktiga och oviktiga saker i ett enda huller om buller. Gör om, gör rätt. Det händer då och då att man får en andra chans och då gäller det verkligen att ta vara på den.

Jag undrar vad Zlatan Ibrahimovic tänker att han skulle vilja göra om han bara fick chansen. Där finns säkert också de där kvinnorna, festerna, kanske studierna rent utav och säkerligen jobben. Barcelona. Han gick dit för att vinna Champions League och istället vann hans gamla lag efter att ha slagit ut hans nya lag. Alanis Morisette kunde ha försökt i resten av hennes karriär att skriva de där raderna, utan att lyckas, och så hade hon blivit sittande med den där flugan i sitt fina vin. Zlatan kommer snart till Malmö och det gör jag också. Jag och ett gäng andra journalister. Jag gissar att vi kommer att prata en del om Barcelona när vi alla ses.

Zlatan kommer säkert att svara och säkert har han inget emot det. Inte numera. Han vet att det är en del av jobbet och tjänar man runt 100 miljoner kronor om året och inte betalar någon skatt kan man säkert ta det. Vi kommer inte att prata om sådant han verkligen tänker på. Inte om sådant som upptar hans innersta när han bara har sig själv att prata med. Det är ingen idé. Han kommer inte svara sanningsenligt ändå och varför skulle han? Det är tankar som han äger själv hur offentlig han än är.

Det betyder inte att jag inte kan undra. Undra om det är så att han ångrar den där flytten. Om han tänker: "om jag bara fick göra om det där så skulle jag aldrig ha flyttat och utsatt mig för Filosofen"? Det är ganska naturligt att han gör det. Nu får han en andra chans. På sätt och vis i alla fall. För det är av naturen skapat så att man helt enkelt inte kan gå tillbaka till exakt den punkt i livet man en gång befann sig. Men han kommer att få återvända till Barcelona, till Camp Nou och visa alla där vad de gick miste om. Mycket av det där " om jag bara fick chansen att göra det där igen så skulle jag..." hänger upp sig på tankar som bottnar i en revanschkänsla. Man vill visa att man kan bättre än man visade där och då, eller att man det rent utav var så att personen som bestämde inte hade någon som helst koll på vad det var som gjorde just mig så unik, så bra.

Zlatan får en andra chans och även om jag är långt ifrån säker på att han kommer att erkänna det är jag helt övertygad om att han brinner inför möjligheten att få Pep Guardiola att tänka: "om jag bara fick chansen att göra det där igen så skulle jag gå tillbaka, behålla Zlatan och utnyttja honom på rätt sätt och göra Barcelona ännu starkare."

Jag tror inte att han kommer att lyckas. Pep Guardiolas "tänk om..."-ögonblick i just den här historien handlar givetvis om att han aldrig borde ha köpt Zlatan. Grejen med alla de där "tänk om..."-ögonblicken som vi delar är om vi fick chansen att göra saken annorlunda riskerar vi att vända upp och ner på allting. Jag har hamnat här på grund av alla riktiga och till synes oriktiga beslut jag har fattat i livet och jag trivs väldigt bra just nu. Det gör säkert Zlatan också. Men oavsett hur Fabian Bengtsson-gött livet än är så kommer alltid de där tankarna finnas. " Om jag bara fick chansen att göra det där igen så skulle jag..."

****

Malmö FF fick en ganska så tråkig lottning, men sett till sportsliga möjligheter så är det en helt klart bra Europa League-grupp. Alla lagen går att besegra hemma och vinner man hemma och tar något kryss borta så kan man avancera vidare och det måste trots allt vara målet. Samtidigt. Nog hade det varit kul med FC Köpenhamns grupp - också överkomlig - eller Tottenham. Hoppas ändå att MFF-publiken söker sig till Swed... Malmö New Stadium när det blir dags. Ni vill inte sitta där efter en historisk afton och tänka "Tänk om."

****

Sådana tankar lär snurra genom skallen på kidnapparna som tog John Obi Mikels pappa också. En tragisk historia givetvis, men det går inte att låta att le lite åt det faktum att de krävde 25 miljarder kronor och menade att det bara var småpengar för en sådan som Chelsea-proffset. Nog för att fotbollsspelare har löjligt höga löner, men kom igen...

****

Mycket Rikard Norling i de sociala medierna de senaste dagarna. Jag vill inte sätta mig i en "Om jag bara fick chansen att gör det där igen så skulle jag..."-situation så jag väljer att inte ge mig in i debatten. Jag tänker bara konstatera att Rikard Norling är en speciell person, olik alla andra tränare jag har träffat, och jag har träffat många. Efter ett litet uppehåll i vår relation sågs vi igen när Superettan hade upptaktsträff.

Inför sina egna och - framförallt - mina kollegor gav han mig en björnkram som jag inte kunde komma loss ur. Inte så professionellt precis och det kändes lite märkligt. Jag är ändå granskaren och han den som ska granskas. Jag har kritiserat Rikard genom åren likväl som jag har hyllat honom. Allt enligt förtjänst. Men i det där läget såg vi ut som polare bortom det där. Ja, mer än polare nästan. Sådan är Rikard. Kanske något att ha i åtanke i alla fall.

****

Såg inte matchen annat än sporadiskt, men är ändå chockad över att Helsingborg föll samma så totalt. Om Peter Larsson dessutom försvinner så kan det bli ett par smällar som serieledarna får svårt att hämta sig ifrån. Örebro SK på söndag.

****

Fan vad onödigt det där jävla 4-1-målet känns nu. Gissa om spelarna i MFF tänker: "Om jag bara fick chansen att gör det där igen så skulle jag..."

****

En 6,5 centimeter lång geting upptäckt i Indonesien. Jesper Blomqvist borde vara glad över att det inte blev något spel i Persebaya 1927.

****

Nu har jag varit och hämtat mitt nya pass. Har någon någonsin tagit en bra passbild? Har ens Rob Lowe tagit en bra passbild? Jag ser åtminstone hyfsat smal ut och koncentrerad ut. Elak möjligen, men inte så konstig ut som jag brukar så jag är ändå nöjd. As good as it gets och här spelar det ingen roll hur många chanser jag får. Det blir inte bättre ändå.

****

Nästa Fredagsblogg kommer till er från Ungern. Nästa blogg kommer från Stockholm och sedan följer några från Malmö, men nästa Fredagsblogg kommer till er från Ungern. Jag har inte varit där sedan 1997 då vi bodde på Hotell med Dusch. Det kan ha stavats på ett annat sätt, men det hette Hotell Meddusch. Jag minns när vi skulle hem från krogen en kväll. Vi tog en taxi. Det tog ungefär tio minuter, kanske en kvart. Dagen efter upptäckte vi att krogen vi tagit taxin ifrån låg rakt över gatan, sisådär en 30 meter bort.  Det misstaget gör jag gärna om om jag slipper övriga missöden. Det vore trevligt med åtminstone en resa för eurosport.se:s räkning som inte slutar i kaos.

****

Nu ska jag åka hem och göra helg. I morgon blir det grillat hos Farsan.

Vi hörs

Lyssnar inte spelarna på Pehrsson?

Magnus Pehrsson säger alla de rätta sakerna.

Men det är inte utan att man måste ställa en fråga.

Lyssnar verkligen spelarna på den hyllade managern?

Nyckeln är att få stopp på Mathias Ranégie och Vi ska vinna duellerna i början. Där har ni två citat fritt ur mitt minne. Två citat från Magnus Pehrsson inför de två senaste matcherna, varav den ena nyss tog slut när jag börjar skriva det här. Facit? Ranégie gjorde matchens två mål när Häcken vann med 2-0 mot Djurgården och IFK Norrköping gjorde två mål när Djurgården stod och sov från början av matchen.

Jag inser det lätt löjliga i att analysera Djurgårdens insatser med två offentliga uttalanden av managern. Fotbollen är alltför komplex för att det en manager säger automatiskt ska bli verklighet när bollen börjar rulla, men det finns också en intressant krok att hänga upp det här på. Därför att det är uppenbart att Magnus Pehrsson har pratat om precis det här med sina spelare och sedan har spelarna misslyckats med just detta. Att Mathias Ranégie blev matchvinnare mot Djurgården var inte överraskande. Han var i (inför matchen) i delad skytteligaledning och är det någon som ska göra det för Häcken så är det han. Ändå är det spännande att se hur han gjorde målen.

De kom efter löpningar i djupled där åtminstone det ena hade kunnat undvikas med klokare försvarsspel om Magnus Pehrsson fått rätt. Det andra är ett individuellt misstag och det kan inte coachas bort, bara tränas bort. Men det första borde inte ha fått ske på det sätt som det gjorde, med en rättvis Ranégie i en-mot-en-läge och avslut i bortre hörnet.

På torsdagen var det så dags för IFK Norrköping och inför matchen talade Magnus Pehrsson i Canal Plus om att ta duellen direkt och vinna den. Det blev precis tvärtom. Lyssnar inte spelarna på sin manager? Eller är det så att de inte förstår honom? Eller är materialet han har att jobba med inte bättre? Ni ser, en fråga blir lätt till många. IFK Norrköping tog alltså tag i matchen direkt.  Man vann närkamperna, man rullade boll och hittade inspelen. Främst från högerkanten där Peter Nymann Mikkelsen hade det jobbigt i defensiven. Den skicklige dansken har varit ett offensivt lyft för blåränderna, men som vänsterback kom han till korta och hemmalaget hade redan haft ett läge när Gunnar Heidar Thorvaldsson sköt 1-0.

Djurgården hann inte vakna innan 2-0 kom från samme man. Magnus Pehrsson coachade intensivt från sidlinjen, vilket var det enda han kunde göra, och han fick fart på sitt lag. Mattias Jonson - såklart - nickade ner bollen och Christer Youssef visade samma klass som Thorvaldsson när han placerade in bollen bakom Niklas Westberg. Djurgården kom in i matchen, började vinna fler dueller, men det kändes ändå som om IFK hade idéerna i anfallet samtidigt som gästerna var betydligt lättare att läsa. Bobbie Friberg da Cruz läste dock fel när han kom helt snett in i en duell med Youssef och även om domare Michael Lerjéus dröjde misstänkt lång tid innan han drog upp Fribergs andra gula kort i matchen och det därpå följande röda, så var det helt rätt och riktigt. För andra matchen i rad klantade Friberg da Cruz till det och satte sina lagkamrater i en svår sits.

Det skedde i slutet av första halvlek och Djurgården hade således ett guldläge att kvittera och rent utav vinna streckmatchen. Hade inte Mattias Jonson tvingats ge upp på grund av trötthet efter 60 minuter så hade det kanske gått, men ersättaren Johan Oremo har inget självförtroende alls och brände de två guldlägen han ändå fick. Djurgården matade inlägg, men Niklas Westberg stod emot samtidigt som stockholmarna blev alltmer stillastående. IFK:s manager (fan, snart finns det inga tränare kvar i Allsvenskan) Janne Andersson gjorde kloka byten (oavsett vad en arg Astrit Ajdarevic tycker) och fick än mer stopp på trycket hans lag var satt under och till slut kunde han fira som om de räddat kontraktet.

Det har IFK Norrköping inte gjort ännu, men man måste beundra nykomlingens förmåga att vinna de viktiga matcherna hemma på Parken. Syrianska och Trelleborg innan den här matchen. Man kan förlora mot Kalmar FF med 5-0 om man ändå vinner när det betyder som mest. Nu har de skaffat sig ett gott läge inför hösten med avgörandet i egna händer och fötter. Nyförvärvet James Frempong kan dessutom visa sig bli en lyckträff. Han har varit bra i Gefle och nu visade han direkt en mycket bra inställning som gav gav trygghet bakå och alternativ framåt. Det kommer ändå att bli en rysare. Detsamma gäller givetvis för Djurgården.

Strax innan jag skulle lämna mitt IFK Norrköpings-tips inför säsongen (13:e plats) så mötte jag en Djurgårdsledare på tunnelbanan. Vi pratade om lite allt möjligt. De hade bland annat precis mött IFK Norrköping och förlorat med 1-0 i en träningsmatch.

- Jag såg att de var nöjda efter den matchen. Var de nöjda med det där så kommer de inte att gå särskilt bra, sa han och konstaterade att Djurgården varit bättre trots att man ställt upp med ett i det närmaste juniorlag.

Nu, nästan exakt fem månader senare, har samma IFK Norrköping slagit Djurgården två gånger i Allsvenskan. Ett Djurgården som ligger på kvalplats. Managern Magnus Pehrsson har mycket att jobba med och det krävs nu att han visar sig vara värd alla hyllningar han fick när han lyfte Djurgården. Annars är risken stor att vi bara tillskriver det till nyhetens behag. Närmast väntar Trelleborg i en match som naturligtvis blir ännu viktigare än den mot IFK Norrköping var. Jag kommer att lyssna väldigt noga på det Magnus Pehrsson säger innan den matchen. Låt oss se om spelarna också gör det.

Omgångens lag: På andra sidan nästan-miraklet

Jag vet inte hur det var med er. Jag vet inte ens om ni följde matchen, men efter Malmö FF:s nästan-mirakel hade jag svårt att somna igår. När jag lämnat ifrån mig en krönika dansade tankarna i huvudet och det är inte svårt att föreställa sig hur det var för Jiloan Hamad, Ulrich Vinzents, Pontus Jansson och de andra. En sådan som Dusan Melicharek kan vara nöjd med sin insats igår, men han måste också gräma sig för misstagen i Kroatien som i slutändan gjorde Dinamo Zagrebs försprång för stort för att ta igen.

Såhär ett halvt dygn, och runt fem timmars sömn, senare måste jag tillbaka till verkligheten. Till det som är vårt livsblod. Vår vardag. Vår Allsvenska. För det är dags att minnas vad som hände i omgång 22 och ta ut Omgångens Lag och det var som ni kanske noterat en omgång där inte särskilt mycket hände trots att det föll 23 mål, nästan 3 i snitt alltså. Men eftersom topplagen vann och bottenlagen förlorade - ja, förutom Örebro-Mjällby (0-2), fick vi inga stora skiftningar i tabellen.

Poängmässigt drygades skillnaderna dock ur något och det syns såklart i Omgångens Lag, där topplagen dominerar, men vi börjar med ett lag i..., ja, ett lag i mitten numera.

Mattias Asper - Mjällby AIF (2)

Örebro är i storform och det saknades inte mjuka bevis på det i matchen mot Mjällby. Däremot saknades det hårda bevis i form av mål och det berodde till stor del på Mattias Asper som briljerade med stabilt spel och även en del tv-räddningar av högsta märke.

Daniel Mobaec k - IF Elfsborg

Daniel Mobaec k är kanske den spelare som Elfsborgsfansen minst uppskattar i detta vackra lag. Samtidigt är han kanske den spelare som Magnus Haglund uppskattar mest. Allätaren Mobaek klarar av det mesta och skänker en stabilitet åt de platser som Haglund behöver fylla. Som nu mot Syrianska i skadade Andreas Klarströms frånvaro

Tobias Carlsson - Kalmar FF (4)

When all else fails. Upp med Tobbe på topp. När Kalmar FF var som mest desperat så var det en mittback som löste upp alla nervknutar och såg till att KFF fick en minst sagt välbehövlig seger. Förutom att han skötte sig nog så väl i försvaret var det också Carlsson som ordnade både 1-0 och 2-0 i vad som skulle bli första segern på sex matcher.

Pontus Jansson - Malmö FF

Han har gått från Roland Nilssons frysbox till att få sitt genombrott på bara ett par månader. Pontus Jansson var fantastisk igår mot Dinamo Zagreb, men även mot Gais visade han vägen. MFF var under press efter utvisningen på Ivo Pekalski. Även om det var mittbackskollegan Yago Fernández som gjorde segermålet så var det Janssons spel som imponerade.

Nils-Eric Johansson - AIK (5)

Konkurrensen är kanske inte stenhård på vänsterbacksplatsen, men det är inte enda förklaringen till alla inteckningar i det här laget för Nisse. Han har varit en klippa hela säsongen och dessutom bidragit stort i offensiven med sina frambrytningar. Mot Trelleborg satte han an tonen genom att placera in 1-0 efter Mohamed Banguras frispark i stolpen. 

Stefan Ishizaki - IF Elfsborg (4)

Om det inte hade varit för skadorna så hade nog Ishizaki haft ett par platser till i det här laget. Dessutom är det mycket möjligt att Elfsborg hade haft ledningen i Allsvenskan. Återigen var han instrumental när Elfsborg besegrade Syrianska med 2-0. Just det avgörande 2-0-målet var vackert där han höll inne den förväntade passningen till David Elm och lossade bössan själv i stället.

May Mahlangu - Helsingborgs IF (3)

Ingen lätt match för Helsingborg mot ett Halmstad som man på papperet skulle besegra lätt. En motståndare som slet för varje millimeter i försvarsspelet, men som inte var så intresserade av att öppna upp sig genom att gå framåt. Mahlangu fick ändå fart på bollen och sprang i vanlig ordning fullständigt sönder motståndet.

Elmar Bjarnason - IFK Göteborg

Var navet när IFK Göteborg fullständigt slaktade Gefle i en match där siffrorna (3-0) kunde ha varit så mycket större. Elmar hamnade på kant med sitt IFK i början, men nu är han där han hör hemma och han tycks trivas alldeles utmärkt i mittens rike tillsammans med lyckade nyförvärvet Philip Haglund.

René Makondele - BK Häcken (3)

Inga mål mot gamla laget Djurgården, men väl en assist till 2-0-målet. Dessutom ett ständigt hot mot Stockholmslaget. Det var från Makondeles vänsterkant som de flesta anfallen utgick i en match som BK Häcken kontrollerade fullständigt.

Hannes Stiller - IFK Göteborg

Här kunde det ha stått Tobias Hysén lika gärna, men Hysén har så många platser redan och då krävs det lite mer. Dessutom var ju Stiller den som gjorde flest mål av de två. Kämpen visade mod när han - trots smällen mot Elfsborg senast - slängde sig fram och nickade in 3-0-målet. Han låg dessutom till stor del bakom 2-0-målet genom att ta kampen.

Pär Ericsson - Mjällby AIF

Här kunde det ha stått Mathias Ranégie lika gärna, men samma princip som ovan gäller. Pär Ericsson förtjänar dessutom att komma med i laget. Han har totalt sett gett Mjällby ett rejält lyft. I senaste omgången råder det inget tvivel om hur avgörande han var. Mjällby behövde en målskytt för att ta sig upp ur bottenstriden och det har man fått. Två chanser, två mål mot Örebro säger allt.

****

Där har ni de elva som tog plats den här veckan och redan imorgon fortsätter tabellen att halta vidare. IFK Norrköping mot Djurgårdens IF i en rysare som handlar om streckstriden och som kan bli väldigt avgörande för de båda lagens framtid som allsvenska lag. Dessutom går Helsingborgs IF in i avgörandet av Europa League mot Standard Liggner.

Så vi bara rullar vidare och ni hänger med.

Nu börjar efterfesten, MFF

Miraklet var ett par fingertoppar bort.
Men Malmö FF har i alla fall stärkt sin rutinbörs.
Och en efterfest i Europa League kan bli minst lika rolig som den stora festen i Champions League.

Hur många tankar hinner rusa igenom skallen på en halv sekund egentligen? Jag har inget vetenskapligt svar på den frågan. Jag kan bara gå till mig själv och när Ulrich Vinzents träffade bollen på volley gick min reptilhjärna igenom allt från hur man ska formulera sig i samband med ett mirakel till hur grym fotbollen kan vara. Vinzents själv måste ha hunnit se bilden av sig själv som hjälte. Ivan Kelava, han bara reagerade och ibland räcker det.

Inför det här dubbelmötet såg jag möjligheterna. Jag var inställd på att det skulle bli svårt och att nyckeln låg fann att finna i matchen på Maksimir. "Malmö FF behöver bara hålla det här vid liv", skrev jag. Det var precis vad de inte gjorde. Med ett naivt försvarsspel där mod blev till övermod och där fel beslut fattades gång på gång gav man sig själva en i det närmaste omöjlig uppgift inför matchen på Swedba.. Malmö New Stadium.

När det så var dags för returen bestämde jag mig för att lägga alla tankar på ett mirakel åt sidan och bara hoppas på upprättelse. Rikard Norling hade uppenbarligen samma tankar. Det finns en risk, när man inte ser någon utväg, väljer att rusa in i väggen och bli knockad direkt. Ska man vända ett 4-1-underläge till den 3-0-seger så kan man inte tänka på att man måste göra tre mål. Det får bli en variant av en berömd och sann klyscha. Ett mål i taget. Gör 1-0 och jobba därifrån.

Malmö FF ställde upp med ett rakare och enklare spel hemma när många förväntade sig det motsatta. Med två snabba forwards blev lösningen ofta den långa och tidiga bollen och det fungerade så tillvida att MFF fick kontroll över matchen mot ett Dinamo Zagreb som inte tänkte gå bort sig. Svenska mästarna fick ta tag i händelserna, äga boll och trycka framåt. Gästerna tycktes dock ha god kontroll förutom när Agon Mehmeti smet igenom efter bara fem minuter.

Det är inte säkert att ett mål där hade gett önskad effekt. Det kunde ha tvingat fram Dinamo och gett kroaterna rätten att återigen ta tag i bollen, ungefär som de gjorde när första målet till slut kom. Det kan tyckas som ett korkat resonemang och visst, i den perfekta av världar tar man vara på alla målchanser och bara går rakt mot miraklet. Fotbollen är dock lika delar ett psykologiskt spel som ett fysiskt och tekniskt. Mehmeti missade och vi får aldrig veta vad som hade hänt om inte om hade varit. Eller rättare sagt. Klevala räddade, och matchen rullade på.

Wilton Figueiredo var bedrövlig och tycktes vara på väg ut två gånger om, men han blev kvar på planen och han andades liv i MFF:s drömmar när han dundrade in 1-0 via en listig frispark när annars suveräne Klevala för en gångs skull stod och sov. Då hade redan Šime Vrsaljko gett de himmelsbå en livlina när han ilsket attackerade en härligt cynisk Jimmy Durmaz som stal en boll Ricardinho tänkt spela över kortlinjen på grund av en skada på Jerko Leko.

Efter Wiltons mål fortsatte MFF att mata in bollar, innan Dinamo alltså tog tag i spelet och lugnade ner allting. När det tycktes som om Malmö inte skulle komma närmare klev matchens kung, Pontus Jansson upp på topp och därifrån styrde han in 2-0 med fyra ordinarie- och fem tilläggsminuter kvar att spela. Om man bara hinner med en eller två tankar på en halv sekund hinner man med mycket mer på nio minuter. Dinamo Zagreb hann föreställa sig ännu ett misslyckande och MFF började tro på allvar.

Det kunde ha gått. Det var så nära. Samtidigt ska vi vara ärliga och säga att även kroaterna skapade tillräckligt med chanser för att döda den här matchen. Ante Rukavina borde åtminstone ha gjort ett mål och besparat Dinamos fans och medspelarna det helvete de hann föreställa sig. Nu gjorde han inte det och i slutändan var det bara Ante Kevalas fingertoppar som avgjorde.

En match över 90 minuter har så många moment som man i efterhand kan räkna upp som avgörande. En match över 180 minuter har minst dubbelt så många. Vi kan inte komma ifrån alla misstag nere i Kroatien som skapade behovet av ett mirakel. Daniel Larsson var ärlig efteråt när han konstaterade att de fyra målen där nere kändes så onödiga nu. Framförallt 4-1-målet känns extra dumt nu.

Det är läropengar. Tyvärr talar inte mycket för att MFF drar någon nytta av det till nästa år, men kanske kan de svenska mästarna göra det, vilka de än blir. Vi var ett par fingertoppar ifrån Champions League och såväl Elfsborg som Helsingborg känns som lag med en ekonomi tillräckligt stark för att nästa år kunna peta sig förbi de där fingertopparna och ta det hela vägen.

Och faktum kvarstår. Champions League-äventyet må vara över för den här gången. Europaäventyret väntar och kanske har vi två lag i turneringen när vi sammanfattar det här kvalet. Festen må vara över, men alla vet att en lyckad efterfest kan vara minst lika rolig. MFF får ta med sig sin allt starkare rutinbörs till den tävlingen.

Do you believe in Miracles? Yes!

Jag var där den 2 juni 2003 så jag vet att det går. Det är få förunnat att få vara med om det och när Ockelbodarn (Han får leva med det där extra d:et nu) vände sig mot mig med elva minuter kvar och förklarade att jag nu skulle få vara med om något sensationellt så trodde jag inte på honom. Varför skulle jag? På ena sida ett mästarlag med en centrallinje bestående av framtida landslagsveteraner hade spelat ut en arg konkurrent med egentligen bara en enda spelare på samma nivå som dessa tre. Ställningen var 3-1 (alldeles nyss 3-0) och det var som sagt bara elva minuter kvar. Av ordinarie tid. När dessa tickat förbi var ute var ställningen 3-2 och jag började undra om Ockelbodarna möjlig var synsk. För något sensationellt såg faktiskt ut att vara på väg att hända.

En minut senare gick Samuel Ayorinde till väders på Daniel Tjernströms inlägg. Han nådde högst och placerade sin nick perfekt. En i sin fulla längd utsträckt Andreas Isaksson försöker förgäves nå bollen. Det var den 2 juni 2003 och AIK hade på tolv minuter gått från 0-3 till 3-3 i ett derby mot Sveriges överlägset bästa lag. I slutändan spelade det ingen roll. Djurgården vann ändå guldet överlägset och AIK hade påbörjat den resa som skulle vända först i Superettan. Men det var det ingen som visste där och då. Det var ingen som tänkte tanken. Alla som var på plats insåg att de hade varit med om något sensationellt. Det var chockerande oavsett om man höll på AIK, Djurgården eller var neutral. På pressläktaren stirrade vi på varandra och försökte förstå.

Nästan två år senare var det säkert många av de som var på Råsunda den där kvällen som via tv:n upplevde en sorts deja vu när Liverpool på sex minuter gjorde om bedriften på en betydligt större scen i Champions League-finalen mot Milan. Inte heller den gången trodde jag att det verkligen kunde ske innan det faktiskt skedde. Ungefär som nu då.

Anledningen till att jag just nu befinner mig i Stockholm och inte i Malmö är just för att jag inte tror. Hade jag gjort det så hade jag varit på plats för att uppleva svensk fotbollshistoria. Men det här ska ju inte gå. Jag vidhåller att Dinamo Zagreb var ett hinder som var möjligt för Malmö FF att passera. Hade de varit lika felfria som mot Rangers i Glasgow så hade den här matchen levt. Dinamo hade kanske kommit till Swedb... Malmö New Stadion med en ledning ändå, men ett uddamålsunderläge hade varit möjligt att vända. Det här går inte.

Dinamo kommer inte vara så dumma att de går i den fällan. De vet att de har ett lag som är så pass bollskickligt att de kan ligga rätt, hålla boll, låta tiden gå och slå till när rätt tillfälle dyker upp. Och rätt tillfälle kommer att dyka upp. Minns matcherna jag nämnde ovan. Vid ställningen 2-3 i Stockholmsderbyt var Johan Elmander helt fri, men misslyckades. Eller vad sägs om den dubbelchans som Andrej Sjevtjenko brände i förlängningen i Champions League-finalen? Elmander och Sjevtjenko missade. Jag tror inte att Sammir kommer att göra om det misstaget. Och då har jag lämpligt nog glömt att Djurgården gjorde tre mål innan AIK gjorde sina tre. Jag har också glömt att Milan gjorde tre innan Liverpool gjorde sina tre. Gör Dinamo tre ikväll måste Malmö FF göra sju.

Nej, det finns absolut ingenting som talar för Malmö FF och ännu ett fotbollsmirakel ikväll och jag tror inte. Jag vet att det går. Jag har sett det med mina egna ögon. Det man måste göra är att släppa tanken på att man måste göra tre mål och bara gå ut och försöka göra ett. Lyckas man med det så försöker man göra ett till och sedan börjar man jaga det tredje. Först då ser man den där trenollan framför sig. Jag tror inte. Å andra sidan. Jag trodde inte när Ockelbodarn vände sig mot mig och förklarade att något sensationellt skulle ske. Jag trodde inte när Steven Gerrard slängde sig fram och nickade in 1-3 mot Milan.

Så när Wilton Figueiredo får drömträff och dundrar in 1-0 i den 62:a minuten ikväll. Tro inte att jag kommer att börja tro.

P.S. Vi hade väldigt roligt - trots resultatet - förra veckan. Så om ni tror på mirakel eller bara känner för att snacka lite fotboll och annan skit så livekommenterar jag matchen ikväll på eurosport.se med start 20.00. Häng med.

Två vägar att gå, men Hammarby lär stå still

Fem poäng ner.
Sex poäng upp.
Hammarby har två vägar att gå, men jag tror att de kommer att stå still.

Tränare: Roger Franzén. Så stod det på det papper som alltid delas ut till oss journalister innan matcherna i svensk elitfotboll. Och på många sätt var det samma gamla Hammarby, det vi lärt känna under säsongen. Roger Sandberg hade visst satt en viss prägel på laget där framförallt spelet genom mittfältet skulle vara tydligare, men det vore inte rättvist att kräva av honom att han på såhär kort tid skulle få Hammarby att se ut som ett nytt lag. Det man kunde kräva var möjligtvis att vi skulle få se ett laddat lag från start och det fick vi också.

Inför en publik som var mindre än vi vant oss vid, men röststarka, fyndiga och tålmodiga i samma klass som alltid, satte laget direkt tonen och inte minst genom Simon Helg. Den snabbe kantteknikern var spelsugen och satte direkt myror i Qviding-försvaret. Som när han snurrade ute till vänster, hittade Sebastian Castro-Tello som i sin tur fann Björn Runström som trodde att han stött in 1-0 när flaggan kom första gången av fem den här kvällen. Runström har förhoppningsvis inte - för hans egen skull - en Bassombeng-uppgörelse med Roger Sandberg får då kan det bli dyrt.

Hammarby lät sig inte nedslå av Runströms offside-löpningar och Hammarbyklacken tog det på rätt sätt när de konstaterade att "det går en Hansson på linjen." Andreas Dahl stod för en framspelning av högsta klass och Simon Helg bestämde sig för att göra det på egen hand genom att springa ifrån motståndarna och iskallt rulla in 1-0. Då satt jag och säkerligen alla andra på Söderstadion och bara väntade på att Hammarby skulle rulla vidare och visst skapade de ytterligare några chanser, men 1-0 i paus var ett resultat som borde ha skvallrat om vad som väntade.

För det spelar uppenbarligen ingen roll om man möter nästan löjligt svagt motstånd den här säsongen. Hammarby har inte kraft och mod nog att bara blicka framåt. Samtidigt som Qviding lämnade all respekt i omklädningsrummet plockade hemmaspelarna på sig de där ryggsäckarna fulla av ångest. Seriejumbon tilläts ta över och började nöta sig in i matchen och när kvitteringen kom var det ologiskt nog helt logiskt. Torbjörn Nilssons grabb Peter kunde enkelt skjuta 1-0 efter förarbete av bland andra pigge Fuad Hyseni.

Hyseni och Nilsson. Bara en sådan sak. Qviding hade dock behövt en riktig IFK Göteborgsspelare. En hänsynslös Hannes Stiller i motståndarnas straffområde och Qviding hade kunnat vinna.

Men Sandberg gjorde sitt från bänken. Han bytte helt rätt och riktigt och ett av dessa byten, Petter Furuseth Olsen istället för Castro-Tello gav till slut utdelning. För när Qviding inte orkade stöta hela vägen mot norrmannen strax utanför straffområdet tog han hjälp av sin rutin genom att lugnt lägga bollen till rätta innan han smekte in 2-1 i det bortre krysset. Söderstadion exploderade och fansen hade förtjänat sin rätt att sjunga av glädje.

De stod för matchens prestation och till skillnad från laget de älskar tappade de egentligen aldrig formen. Att glädjen var så stor efter en seger hemma mot Qviding säger en hel del om den säsong som dessa stackars grönvita själar har upplevt. Och nu då? Bara blicka uppåt? Absolut inte.

Hammarby har visserligen skaffat sig ett visst försprång till kvalstrecket, men fem poäng kan enkelt ätas upp. Roger Sandberg har mycket kvar att göra innan han får ordning på det här laget och han har bara nio matcher på sig. För mer blir det inte. Men om han tar upp laget då, det är ju bara sex poäng upp? Jodå, men Hammarby tänker inte chansa med oprövat igen oavsett hur det går för Sandberg. Och går upp? Nej. Sex poäng är inget som är omöjligt att hämta igen, men det är sex lag som ska gå sämre än Hammarby under de här nio omgångarna och det krävs mer än en knapp seger hemma mot jumbon för att jag ska börja tro på det här laget.

Nej, jag tror att Hammarby kommer att stå ganska så still någonstans mitt i alltihopa och med tanke på hur det har sett ut i år bör man vara nöjd med det.

Har Skarsgård gett upp om Hammarby?

Ingen allsvenska i helgen. Det blir Söderstadion ikväll och Roger Sandbergs Hammarby. Att ännu en tränare till slut fick bära hundhuvudet för klubbens misstag kan inte ha kommit som en överraskning för någon. Nu är näste man på plats och vi vet redan nu att han inte kommer att bli kvar. Det om något vore en överraskning. Det krävs nog minst att Sandberg vinner resten av matcherna om han ska få fortsätta och om vi nu pratar om överraskningar så vore väl det den största av alla. Det är inte lätt att vara en grönvit själ just nu. Inte ens i Hollywood!

Alexander Skarsgård tycks ha gett upp hoppet om att Hammarby kan vinna igen och har därför gjort en Sebastian Eguren, en Mikael Stahre eller vad ni vill kalla det, och bytt grönt och vitt mot svart och gult. I alla fall enligt True Blood-kollegan Stephen Moyer som säger såhär:

“There’s a character in Episode 1, called Emery, which is my real name, Stephen Emery, and that was written by Alex Woo and he put that character in there. The name of the holding company that buys Sookie’s house is AIK, and that is the name of Alex’s (Skarsgard) favorite football team — that’s their initials. There’s all sorts of [stuff] in there.”

Vad är det i det där blodet som han suger ur motspelarna egentligen?

I kid..., men det är tråkigt för den svenska fotbollen att ett lag som Hammarby blir kvar i Superettan minst ett år till. Just nu känns risken överhängande att de blir kvar där nere längre än så. Näste tränare har chansen att bli en hjälte på Söderstadion i Sören Cratz-storlek (och om det är Sören som kommer och lyckas så blir han gigantisk), men han kan lika gärna bli näste att få skulden för ett fel som ligger så djupt rotat att en tränare ensam knappast kan rensa upp själv. Hammarby behöver inte bara en ny tränare. De behöver se över hela sin organisation.

Sandbergs jobb nu blir att få in så pass mycket självförtroende och mod i truppen att de i alla fall tar de poäng de behöver för att inte behöva oroa sig för något mycket värre än ytterligare ett år i Superettan. Ett öde som riskerar att knäcka klubben för all överskådlig framtid. Det börjar ikväll. Allt annat än seger mot Qviding och... ja, det vill man inte ens föreställa sig. Ser Alexander Skarsgård matchen framför tv:n eller är han så nöjd över de tre poängen som AIK plockade på Råsunda igår att han struntar i det?