Touchdown, Glasgow!

Bonjourrrrr, ya cheese-eating surrender-monkeys! I´ve landed safe and sound in North Kilttown, eller Glasgow som vi vanligtvis kallar det. Ungefär samtidigt som Stefan Ishizaki klackade omkull Djurgården på Borås Arena lyfte mitt plan mot Edinburgh. Nu, nästan exakt fem timmar senare ropar sängen i Glasgo på mig, men jag är en person med stark pliktkänsla mot mina chefer och mina läsare och skulle således med gott samvete inte kunna gå och lägga mig utan att ge er en liten uppdatering av läget här.

Det svajar flaggor från balkongerna och hela stan talar om matchen mot Malmoe from Sweden. Hotellportiern började babbla om matchen så fort jag.... nä, det där var inte riktigt sant och det förstod ni också. Det var ett dåligt skämt, men ge mig ett break. Jag gick upp strax efter sju i morse och nu är klockan tjugo minuter i två på natten - svensk tid - och jag har precis väckt en arg hotellportie. Det där sista var sant. Han hade gått och lagt sig, desken var stängd och jag fick ringa på klockan ett par gånger innan han kom och öppnade.

Ni förstår, det här glamorösa journalistlivet är inte så glamouröst alla gånger. Inte på en liten redaktion åtminstone. Men jag är här och det är jag jäkligt glad för. Det är en lyx att få jobba med det här även om det innebär jobbiga tågresor och fräsande hotellpersonal samt taxichaufförer som är helt omöjliga att förstå. Groundskeeper Willie är rena lingvisten i jämförelse med delar av befolkningen.

Jag anser mig vara jävligt bra på engelska, men ibland är det nästan omöjligt att förstå accenten som de använder sig av här. Samtidigt är det lite lockande. Det är nästan så att man inte kan låta bli att dra lite extra på ärrrren och bli a wee bit scottish. I morgon - eller senare idag - så är jag i alla fall svensk så det räcker och blir över. Jag håller tummarna för Malmö FF och det är en känsla som jag tycker mig känna genomstrålar större delen av Fotbollsverige, givetvis med undantag. Jag tycker mig känna att folk är trötta på att Allsvenskan ses som en andra, tredje, fjärde klassens liga och att man vill att det ska gå bra för de svenska lagen i Europa.

Ingen vill ha en ensam dominant som i Danmark, men man ser nyttan för sitt eget lag med ett lyckat kval för Malmö FF. De kommer hur som helst inte att vinna SM-guld den här säsongen så varför inte se laget lyckas i Champions League och ge nästa års mästare en känsla av att det går?

Så när Malmö FF kliver in på Ibrox imorgon har de stora delar av den svenska fotbollspubliken bakom sig och förhoppningsvis känner de det så att de kan skapa ett nytt Champions League-mirakel och se till att vi kan sluta att prata om IFK Göteborgs storhetstid, Nebojsa Novakovics lobb mot Barcelona och San Siro-Sven. Ge oss nya, färska minnen istället. Ge oss Ibrox-Larsson eller Braveheart-Daniel eller Willie Wilton.
Nu orkar jag dock inte med er längre. Det är en dag imorgon också och gissa vad, den har redan börjat för ett par timmar sedan.