Jag kan inte fatta att jag faktiskt är förvånad

Jag borde inte vara förvånad. Jag hatar faktiskt att jag är det, men jag kan inte låta bli. I går pratade jag med Göran Johansson. Vi pratade om att Halmstads BK behövde värva spelare, om den dåliga ekonomin och vad en degradering skulle kosta. Jag ställde givetvis frågan, det måste man göra, men jag ställde den inte med någon spets. Det var mer av typen "och ni har inte ändrat uppfattning i frågan om tränarens framtid antar jag". Göran Johansson svarade. "Nä", och så var det inte mer med det.

Det har gått en och en halv månad sedan jag frågade med lite mer skärpa. Redan då stod det klart för oss alla att Halmstad var illa ute och att något måste hända. Vad? Tja, det är ju alltid den svåra frågan i de här sammanhangen såklart.

- Det är inte aktuellt att byta tränare. Vi har den tränare vi vill ha.

Med all respekt, många ordföranden har sagt sådär och ett par förluster senare har det suttit en ny tränare på bänken?

- Vi är helt överens om det här i hela klubben, styrelsen. Vi kör på. I Halmstad brukar vi inte sparka tränare. Det är Stockholmsklubbarna som håller på med sådant (skratt). Sådant hjälper inte i alla fall.

Så sa Johansson då. För en och en halv månad sedan. Hade eurosport.se varit en kvällstidning hade vi kunnat dra på hånet av Stockholmsklubbarna (se där, nu hånade jag kvällstidningarna istället), oavsett vilket så är det ganska så klara besked. Ni ser av min fråga att jag var skeptisk, men jag trodde ändå inte att Pep Clotet Ruiz skulle få sparken. Jag trodde dels att HBK inte hade råd (och det har de ju egentligen inte, det är därför de tar en budgetlösning som är en lika stor chansning som Pep som ersättare) och jag trodde att de faktiskt skulle stå för sitt val.

För det är ju nu en gång så att HBK valde den här vägen. Göran Johansson, Mikael Kaller, styrelsen och kanske några till, valde att gå spanskt. Jag får nästan känslan av att de läste det där Offside-reportaget - ni vet det där som gjorde Pep till en superstjärna på den allsvenska tränarhimlen med sina trianglar - och tänkte att: det där låter så spännande, tänk så hyllade vi kommer att bli om det lyckas. De körde och de körde av vägen.

Det är lätt att komma i efterhand och påstå saker. Att tycka med facit i hand, men jag har faktiskt något i ryggsäcken när jag menar att jag inte är överraskad över HBK:s kräftgång. Så här skrev jag när jag tippade laget näst sist i Allsvenskan inför säsongen: Av det jag har läst om spanjorerna som har tillkommit så är det inget som övertygar mig om att de kommer att lyfta ett HBK som redan i fjol hade det tungt. Ett lag som inleder den här sortens omvälvande förändringar brukar behöva en stabil grund att stå på, det har inte HBK.

Lägg till det en ekonomi som är oerhört svag. Det blir inga köp i sommar, snarare riskerar man att tappa spelare och det för med sig ytterligare osäkerhet till en klubb som inför säsongen är mer tveksamma kring var man står än vad som är normalt. Inte en enda seger under försäsongen (när detta skrivs) gör att jag måste sätta ner foten på minerad mark med ögonen förbinda och säga att Halmstads BK åker ur.

Jag var osäker på HBK och erkände också att det visst kunde bli bra om alla bitar föll på plats. Det var nog vad ledningen i klubben också trodde, eller åtminstone hoppades på. Skillnaden är att jag gamblade med mitt allsvenska tips, de gamblade med klubbens framtid. Nu är de inte beredda att stå fast vid sitt val längre. Lyfter HBK nu så kan man ju alltid säga att de gjorde rätt, men det är att göra det enkelt för sig. Man får aldrig glömma att de gjorde fel från början och det yttersta ansvaret för det här fiaskot ligger inte på Pep Clotet Ruiz utan på Göran Johansson, Mikael Kaller och styrelsen.

När Göran Johansson nu säger att de satsar på Jens Gustafsson både på kort och lång sikt så är det inte utan att man vill återvända till det där hånet och skratta lite elakt. Nä, jag tror inte att Gustafsson får sparken (HBK hinner knappast sparka två tränare på ett år, det är det ju bara Stockholmsklubbar som gör), men när laget spelar i Superettan nästa år - trots att allting alltid är möjligt så kan jag inte tro något annat än att det blir på det sättet - så gäller det nog att han levererar då åtminstone för annars får han också gå. Innan dess bör dock Göran Johansson, Mikael Kaller och styrelsen ha lämnat sitt uppdrag. Men jag tänker inte bli förvånad om Gustafsson får gå först. Inte en gång till.

****

Pep kan jag tycka synd om idag. Han tycks, av allt att döma, ha blivit förd bakom ljuset vad gäller HBK:s usla ekonomiska situation. Han trodde att han skulle kunna sätta en rejäl prägel på laget, men satt till slut där med samma lag som kämpade livet ur sig för att hänga kvar i fjol samt några lån från Spanien som kändes desperata i ett läge när inga andra val var möjliga.

Hade han vetat hade han kanske stannat kvar i Malmö FF och då hade han säkerligen varit huvudtränare för svenska mästarna nu istället. Om inte annat hade han kunnat bli det om HBK bara tackat ja när MFF hörde sig för om de var beredda att släppa honom för någon månad sedan. Nu framstår detta nej som ett i raden av oerhört märkliga beslut.

Efter att ha pratat med Marcus Olsson och sett vad andra spelare har sagt i andra medier så är jag övertygad om att de flesta av killarna i laget gärna hade behållit Pep. De gillade honom, de trodde på honom och de insåg att de var de själva som misslyckats snarare än spanjoren.

Nu ska jag i ärlighetens namn erkänna att jag själv har ställt frågan om det var så att Pep var rätt man att leda HBK ur det här och om laget hade råd att sparka honom eller om de rent utav hade råd att låta bli. Jag hade då dock inte pratat med några spelare om hur de såg på sin tränare och jag utvecklade framförallt inte resonemanget. Hade jag gjort det hade jag kommit fram till samma slutsats som nu. Att oavsett vilket så ligger huvudansvaret inte på Pep. Där är vi fortfarande. De som gjorde fel från början är kvar.

Så som det nästan alltid är.