Det dröjer länge innan Malmö FF är hemma för Rikard Norling

Inför söndagens match på Råsunda mellan AIK och Malmö FF har i stort sett alla frågor handlat om en enda sak. Hur ska det bli för Rikard Norling att komma tillbaka till nationalarenan där han under fyra säsonger mer än någon annan personifierade hemmalaget? Jag hann se honom i en intervju med Lasse Granqvist i Canal Plus innan jag reste till Solna och även om Granqvist försökte sätta en lite ny vinkel på det så hamnade det till slut i hur ska det bli att komma hem?

Rikard Norling svarade som han har svarat ända sedan han blev klar. Han är stolt över att vara Malmö FF:s tränare. Han såg bra ut i den himmelsblå slipsen. Det såg rätt och riktigt ut, men hyllningarna inför och under matchen kom från hemmapubliken. Malmö FF:s klack - och om jag har missat något så ber jag om ursäkt - sjöng inga sånger om Rikard Norling. Varför skulle de göra det? Tja, nya spelare och nya tränare brukar hyllas rätt omgående, men tveksamheten kring Norling är stor fortfarande och det lär dröja innan Malmö verkligen blir hem.

Det enda som kan ta honom dit är segrar, segrar och åter segrar. Således kunde det ha börjat bättre.

AIK vann med 2-0 och de gjorde det för att de åter var det där aggressiva laget som springer ihjäl motståndet. Vi har sett det förr, i första halvlek mot Elfsborg och mot Helsingborg. När utmaningen är som störst är tändningen som bäst. Mot Gefle fanns den till exempel inte alls och då förlorar ett lag som AIK. De kan inte som Malmö FF leva enbart på skicklighet. Snabba fötter på mittfältet saknas till exempel fullständigt. Men jobbar laget på det här sättet så kommer segrarna.

Bäst symboliserades detta i matchen mot Malmö FF av en händelse strax efter 1-0-målet. Agon Mehmeti får bollen gratis sedan Niklas Backman halkat. Mehmeti får dock snabbt spelare på sig, AIK vinner boll och allting slutar istället med att Teteh Bangura bränner ett jätteläge att göra 2-0. Även 1-0-målet var en tydlig bild av hur AIK-spelarna jagar och stressar MFF-spelarna till stora misstag vilket ger Mohamed Bangura läget att enkelt stöta in bollen.

Jag tycker nog att Jeffrey Aubynn på många sätt är matchens lirare, men han var alltför ensam i ett MFF som stressades sönder så till den milda grad att när de väl vann bollen och hade den utan press så slogs passningarna i blindo då ingen vågade ta sig tiden att titta upp och sätta den på rätt gubbe. Det fanns ändå gott om möjligheter i första halvlek när spelet svängde så till den milda grad att det nästan var som att se en tennismatch. Andreas Alm var rädd för den matchbilden och styrde upp den med ett byte av en återigen misslyckad Martin Mutumba mot Helgi Danielsson.

Det gav önskad effekt mycket tack vare det 2-0-mål som dödade matchen och som gav AIK ro och en känsla av att det var klart.

Det är i sådana lägen man kan se glimtar av det AIK som Rikard Norling byggde upp. När AIK känner den där tryggheten kan de rulla boll som ett MFF eller rent utav ännu bättre. Det är då man hör folk bakom en på pressläktaren viska "Barcelona." Med glimten i rösten givetvis, men det ligger något i det.

AIK kommer att fortsätta blanda och ge. De kommer att vara en mardröm för storlagen samtidigt som de somnar mot de mindre. Andreas Alms prägel på laget har knappt präntats in ännu. Han behöver tid. Det behöver Rikard Norling också. Då kan nog Malmö FF bli hem till slut och då slipper han komma till Råsunda för att höra publiken sjunga hans namn.

****

Det kunde som sagt ha börjat bättre för Rikard Norling. Han valde att satsa på Johan Dahlin. Det höll i 28 minuter. Han har inte riktigt hitta fingertoppskänslan i MFF ännu.

****

Tyst protest? Inte mycket va? Nä, hör sjöngs det och det sjöngs på bra. Om någon undrar varför vi behöver ståplats så jämför med hur det lät på ett fullsatt Råsunda i tisdags när landslaget spelade. Det var rena graven i jämförelse.

****

Jag vet att det var en hyllning, men ramsan om att Rikard Norling håller på gnaget gör det knappast lättare för honom att inreda sitt hem i himmelsblått och få folk att tro på det.

****

Protest då? Tja, det sjöngs såklart om Martin Hansson när han missade en straff för AIK och de där löpsedlarna i halvtid om "Skvallerbladet" var visserligen lite roliga, men i övrigt var det lite tunt. "SvFF fotbollsmördare" har vi hört till leda nu. Vi får väl se om det ramlar in några anmälningar mot AIK-klacken. Ska disciplinnämnden följa sin praxis så måste det i sådana fall bli böter med tanke på att Djurgården fick precis detta. Men det ska som sagt bli intressant att se om det kommer någon anmälan.

****

Den som konkurrerar om rollen som bäst på plan med Jeffrey Aubynn är Alexander Milosevic, men jag lämnar honom till Hertigen av Katalonien som ska skriva om honom i sin krönika.