Det svartgula bagaget till trots – Norling är rätt man för MFF

I går pratade jag och Nail Yoken med varandra. Jag frågade Nail Yoken om det stämde att Malmö FF var intresserat av hans tränare. Han dementerade och jag hade inte så mycket mer än en i luften löst hängande uppgift och valde därför att inte göra något med det alls. Jag litade på Nail Yoken. Kanske talade han sanning. Kanske visste han ingenting då, men det är svårt att tro det idag. Nail Yoken är ordförande i Assyriska FF. Hans tränare heter Rikard Norling. Eller hette kanske.

Okej, kvällstidningarna har tillsammans aktualiserat vartenda tränarnamn som finns som ersättare för Roland Nilsson och nu slåss de om vem som avslöjade vad först. Jag satt och väntade på att Liston Söderberg skulle dyka upp eller kanske var det dags för Roffe Z att göra comeback. Men nu är det alltså Norling och eftersom jag hade samma uppgifter igår så väljer jag att tro på det trots risken att jag känner mig lika dum som den där snubben som litade på Nail Yoken i går.

Att Roland Nilsson gör sin sista allsvenska match som MFF-tränare ikväll är jag helt säker på. Uppehållet gör det naturligt att kliva av och förr eller senare måste det ju ske ändå. Lika bra att göra det nu. Därför börjar det också brinna i knutarna för klubben och Per Ågren att presentera ersättaren och heter han nu Rikard Norling så måste jag trots allt ställa mig positiv till det.

Jag har alltid - även med facit i hand och ett SM-guld som pekar på motsatsen - tyckt att AIK gjorde fel som sparkade Rikard Norling. Klubben hade möjligheten att bygga upp en dynasti här med en tränare som till slut hade (de flesta) supportrarna på sin sida trots att laget inte slogs om SM-guldet vare sig 2007 eller 2008. De hade en tränare som kände klubben utan och innan och som brann för den.

Han hade otur. 2006 blev han av med sin bäste spelare, 2007 likaså och 2008. För Mikael Stahre var det precis tvärtom. Han fick inte bara behålla laget utan även förstärka det. Hur det hade gått för Norling om han hade fått samma möjligheter får vi aldrig veta, men eftersom det här är min blogg så gissar jag om jag vill och då gissar jag på att han hade levererat åtminstone ett guld.

Ni förstår att jag tycker att Rikard Norling är en bra tränare. Sedan gillar jag honom som människa också. Med allt detta sagt så finns det givetvis frågetecken kring en Rikard Norling i Malmö FF. För han är som sagt AIK rakt igenom. Han är så mycket AIK att det hade varit omöjligt att ta Djurgården eller Hammarby eller IFK Göteborg för den delen. För MFF har AIK aldrig varit den stora rivalen och därför kan det gå, men räkna med att fansen ser på honom med misstänksamma ögon.

Minns hur jobbigt det var för Michael Borgqvist i Hammarby, så håller vi oss på AIK-spåret. Han var en utböling av stora mått och någon smekmånad fick han aldrig. Det lär inte Norling heller få även om hans bagage som sagt inte väger lika tungt i MFF. Han behöver ändå resultat ganska så omgående och det är inte en sits att trivas i. Det är inte arbetsro.

Med det sagt så får vi ta och titta på de faktiska förutsättningarna och fotbollen som Rikard Norling förespråkar kontra den som MFF spelar idag. Förutsättningarna är att förstavalet och andravalet tackat nej. Förutsättningarna är att det är mitt i säsongen och ledig kompetens saknas. Med de förutsättningarna är Rikard Norling ett bra val.

Spelmässigt. Rikard Norling vill spela den fotboll som Malmö FF spelat. Han är en lirande tränare, en entusiasmerande tränare och spelmässigt är det en klockrenare lösning än till exempel Stuart Baxter.

Jag väljer därför i slutändan att tro på lösningen. Jag tror att äktenskapet blir lyckat och att Rikard Norling blir ett lyft för MFF.

****

Jag vet inte hur det är med er. Landslaget är ju kul och så va och en match mot Finland kan bli en höjdare, men personligen ser jag mer fram emot AIK mot Malmö FF i den allsvenska omstarten på Råsunda den 12 juni. Den matchen hade varit högintressant i vilket fall som helst. Med Rikard Norling på motståndarbänken blir den glödhet. Glödhet!

****

Landslagstruppen. Inte mycket att säga om. Den var väntad och ingen Kennedy Bakircioglü. Erik Hamrén överraskar precis lika lite som Lars Lagerbäck brukade göra.