Cause you can’t say penis!

Får man håna en spelare i motståndarlaget? Jag skulle gissa att Svenska Fotbollförbundet och föreningen Svensk Elitfotboll skulle svara ja (fast helt säker kan man inte vara) på den frågan. I sådana fall, hur mycket. Får man skrika att han är dålig, men inte värdelös? Får man kalla honom torsk, men inte hora? Kan man säga att han är en glad lax eller en sur kattfisk (det där sista tror jag inte att man säger, men nog ser kattfiskar lite sura ut - å andra sidan, ser laxar verkligen glada ut? Gäddor flinar väl lite? Herregud, sluta skriva om fiskar).

Det är svårt att inte raljera. Jag ber om ursäkt. Nu har alltså Djurgården bötfällts för att deras fans har skrikit att domaren Martin Hansson är en hora. Att de skrek det är fel på så många sätt. Till exempel var utvisningen på Pa Dembo Touray - som utlöste ramsan - helt riktig. Det är nu man kan komma med pekfingrar och säga att sådant inte ska skrikas överhuvudtaget. Man får ofta det där slängt i ansiktet som supporter: Varför måste det hatas så mycket, varför kan man inte bara vara glad?

Men det handlar om passion. Det kan vara svårt att förstå det där om man aldrig har stått på en ståplatsläktare. Alltför många som bestämmer och tycker har aldrig gjort det. De vet inte hur det svallar i blodet när något eller någon man älskar förfördelas. Tvärtom verkar många älska att påpeka hur de inte kan förstå hur man kan bry sig så mycket om ett lag. Då är det såklart svårt att ha någon aning.

Jag förfasas också ibland över enögdheten som råder på läktarna, i kommentarsfälten och så vidaremen kraftuttrycken från läktarplats lär man aldrig komma åt på det här sättet.

En tid fanns det rätt gott om rasism på de svenska läktarna. Detta rensades ut av klackarna själva. Det var en god sanering. Inför matchen mellan AIK och IFK Göteborg pågick en diskussion bland AIK-supportrarna huruvida det skulle dras skämt om Tobias Hyséns bror Anton efter att denne kommit ut som homosexuell. Jag hörde en ramsa och den kändes väldigt oskyldig. Jag tror i alla fall inte att Tobias stördes nämnvärt av den, han har hört värre saker.

Om Martin Hansson stördes på Stockholms Stadion vet jag inte. Kanske mår han dåligt av det som skriks på läktarna. Jag vill inte lägga någon personlig värdering i det eftersom jag inte vet. Jag ska fråga Hansson vid tillfälle, men han är en rutinerad domare. Han har hört det där så många gånger utan att någon från förbundet reagerat. Om de nu plötsligt ska börja tillämpa den här regeln så återkommer vi till frågan i början av texten. Hur drar man gränsen?

Det hela får mig att tänka på Peter Griffin och The FCC-song. Den finns på youtube, jag hinner inte leta upp den, ni får göra det själva era slöhögar.

Jag har flera gånger påpekat att vår ståplats är det som gör Allsvenskan till den älskade serie det är. Vi behöver den. Vi behöver passionen, annars överlever inte serien. Och passion är näst intill omöjlig att tygla. Men om det nu är så att det här är framtiden. Att det är så att klubbarna ska straffas även för ord som kastas in så måste en lista fram. Vad får man skrika och vad får man inte skrika. Till vem får man skrika det och till vem får man inte skrika det. Vad kostar de olika orden? Ja, där har ni något att bita i?

 Och kom ihåg: And if you find yourself with some you sexy thing. You're gonna have to do her with your ding-a-ling.
Cause you can't say penis!