Zlatan får mig att räcka upp handen

Ni har såklart sett journalisterna i amerikanska och brittiska filmer. De där som springer fram till intervjuoffret (offret är oftast rätt ord i de där sammanhangen) och skriker frågor i munnen på varandra. En presskonferens med landslaget är motsatsen och en presskonferens med Zlatan i landslaget är… eh, ännu mer motsatsen.

Vi sitter alla där som snälla korgossar och räcker upp handen så delar presschef Hultman ut frågorna. Förutom presskonferenserna med Zlatan har jag inte räckt upp handen för att ställa en fråga sedan jag gick i gymnasiet. Och då handlade det väl mest om att svara på frågor vilket jag sällan gjorde. Nu för tiden kan jag aldrig hålla käften utan känner att jag måste ställa och svara på frågor som ingen vill ha svaret på. Inte minst i den här bloggen.

Egentligen behöver man ju inte åka på en presskonferens med Zlatan. Det är så långt ifrån exklusivt man kan komma och den eller de frågor man tänkt ställa ställer alltid någon annan förr eller senare. Ändå var jag där. Såklart. I bitch, men en presskonferens med Zlatan är ändå en presskonferens med Zlatan. Dessutom har han blivit så oerhört mycket mer intressant att lyssna på de senaste åren. Så jag var där och jag frågade om han kunde tänka sig ett inhopp mot Moldavien om det är så att han inte kan spela från start.

Han hade inget rakt svar på den frågan och jag antar att det beror på att han inte vill tänka på något annat än att han verkligen kan spela från start. Det är dock ett stor frågetecken. Zlatan har ingen Fredrik Ljungberg-skada. Nej, han påpekade att folk nog inte förstått hur allvarligt det är. I dag ska han röntgas och då kommer vi närmare ett svar, men det är inte säkert att vi vet något definitivt då.

Jag har själv haft kraftiga stukningar, ett tag hade jag löjligt mycket problem med mina fotleder, och har spelat tejpad. Man kan tejpa en fot rätt så hårt, men för en spelare som Zlatan är det oerhört viktigt att han kan använda sina fötter fritt, annars begränsas han som spelare, så det är inte säkert att det är ett alternativ.

Skulle Zlatan inte kunna spela så får givetvis Erik Hamrén tänka till ordentligt, men troligen blir det Johan Elmander med Ola Toivonen bakom honom. Kan Zlatan spela vill jag ha Elmander bakom honom och Toivonen på bänken. Men vi håller lite på analysen till dess.

****

Zlatan fick en fråga om Malmö FF och händelsen i derbyt och återigen när han uttalar sig om svensk fotboll är han fel ute. Tycker jag. Senast var när han sa att svensk fotboll inte utvecklats på tio år. Zlatan har ett annat perspektiv på den frågan, men den är lite för bred för att bara ha ett perspektiv, i övrigt har jag redan kommenterat varför jag tycker att Zlatan är fel ute. Nu måste jag skriva det igen.

Zlatan, som erkänner att han inte har hängt med så mycket, menar att det är Malmö FF:s fel och inte huliganens. Jo, visst har MFF ett ansvar. Men hela debatten i svensk fotboll nu handlar om individen ska straffas och det tycks de flesta alltså vara överens om. Men inte Zlatan. Ibland känns det som om han har så mycket bitterhet kvar gentemot MFF att han vill straffa klubben så ofta det bara går. Senast passade han på när klubbens dåliga ekonomiska resultat blev känt.

Samtidigt så är det skönt att vi har en lagkapten i landslaget som ändå säger vad han tycker, som inte bara försöker vara diplomatisk. Det är väl anledningen till att vi ändå kommer dit allihop, sitter tyst och snällt och räcker upp handen.

Cause you can’t say penis!

Får man håna en spelare i motståndarlaget? Jag skulle gissa att Svenska Fotbollförbundet och föreningen Svensk Elitfotboll skulle svara ja (fast helt säker kan man inte vara) på den frågan. I sådana fall, hur mycket. Får man skrika att han är dålig, men inte värdelös? Får man kalla honom torsk, men inte hora? Kan man säga att han är en glad lax eller en sur kattfisk (det där sista tror jag inte att man säger, men nog ser kattfiskar lite sura ut - å andra sidan, ser laxar verkligen glada ut? Gäddor flinar väl lite? Herregud, sluta skriva om fiskar).

Det är svårt att inte raljera. Jag ber om ursäkt. Nu har alltså Djurgården bötfällts för att deras fans har skrikit att domaren Martin Hansson är en hora. Att de skrek det är fel på så många sätt. Till exempel var utvisningen på Pa Dembo Touray - som utlöste ramsan - helt riktig. Det är nu man kan komma med pekfingrar och säga att sådant inte ska skrikas överhuvudtaget. Man får ofta det där slängt i ansiktet som supporter: Varför måste det hatas så mycket, varför kan man inte bara vara glad?

Men det handlar om passion. Det kan vara svårt att förstå det där om man aldrig har stått på en ståplatsläktare. Alltför många som bestämmer och tycker har aldrig gjort det. De vet inte hur det svallar i blodet när något eller någon man älskar förfördelas. Tvärtom verkar många älska att påpeka hur de inte kan förstå hur man kan bry sig så mycket om ett lag. Då är det såklart svårt att ha någon aning.

Jag förfasas också ibland över enögdheten som råder på läktarna, i kommentarsfälten och så vidaremen kraftuttrycken från läktarplats lär man aldrig komma åt på det här sättet.

En tid fanns det rätt gott om rasism på de svenska läktarna. Detta rensades ut av klackarna själva. Det var en god sanering. Inför matchen mellan AIK och IFK Göteborg pågick en diskussion bland AIK-supportrarna huruvida det skulle dras skämt om Tobias Hyséns bror Anton efter att denne kommit ut som homosexuell. Jag hörde en ramsa och den kändes väldigt oskyldig. Jag tror i alla fall inte att Tobias stördes nämnvärt av den, han har hört värre saker.

Om Martin Hansson stördes på Stockholms Stadion vet jag inte. Kanske mår han dåligt av det som skriks på läktarna. Jag vill inte lägga någon personlig värdering i det eftersom jag inte vet. Jag ska fråga Hansson vid tillfälle, men han är en rutinerad domare. Han har hört det där så många gånger utan att någon från förbundet reagerat. Om de nu plötsligt ska börja tillämpa den här regeln så återkommer vi till frågan i början av texten. Hur drar man gränsen?

Det hela får mig att tänka på Peter Griffin och The FCC-song. Den finns på youtube, jag hinner inte leta upp den, ni får göra det själva era slöhögar.

Jag har flera gånger påpekat att vår ståplats är det som gör Allsvenskan till den älskade serie det är. Vi behöver den. Vi behöver passionen, annars överlever inte serien. Och passion är näst intill omöjlig att tygla. Men om det nu är så att det här är framtiden. Att det är så att klubbarna ska straffas även för ord som kastas in så måste en lista fram. Vad får man skrika och vad får man inte skrika. Till vem får man skrika det och till vem får man inte skrika det. Vad kostar de olika orden? Ja, där har ni något att bita i?

 Och kom ihåg: And if you find yourself with some you sexy thing. You're gonna have to do her with your ding-a-ling.
Cause you can't say penis!

Mig fångar ingen brud

En sådan här dag måste det bara bli en favorit i repris.

****

Och till er som undrar. Nej, Tjönssons har inte svarat. Han har nämligen inget bättre svar än "Nähä" och "Joho", så den fajten vann jag enklare än när jag mosade årets första mygga på bussen(!) på väg in till jobbet.

Snart landslageri för hela slanten.

En tråkig skada som gjorde dagen intressant

Jag måste säga att jag jag hajade till. Har du varit på en presskonferens med landslaget så har du varit på alla. Lite så är det. När Den vite Santos vände sig mot mig och viskade att jag lika gärna kunde sitta där uppe och prata när Erik Hamrén hamrade på sitt hus ännu en gång så nickade jag instämmande. Det var floskler vi har hört förut och inga klara svar. Men över allting hängde ändå den där skadan.

Imorgon pratar Zlatan Ibrahimovic och då lär väldigt mycket handla om foten. För det är alltså så att vi nu har en skada som verkligen stör. Ibland blir det lite så i samband med dessa landslagssamlingar att man kokar soppa på en nubb. I alla fall när man jobbar på en rak nyhetssajt som eurosport.se där det är svårare att göra det där djupa perspektivet. Senast var det Mikael Lustigs skada som vevades om och om igen.

Många frågar har redan ställts. Nu handlade det till exempel väldigt mycket om var spelarna ska ta vägen i framtiden.

Det känns som om varenda spelare är på väg till en ny klubb. Ingen vill egentligen prata om det. Kim Källström suckade sig igenom frågorna och jag kände det som om jag och kollegorna plågade stackaren när vi ställde frågor om Lyon, Galatasaray och framtiden. Sebastian Larsson var inte lika plågad, men ändå väldigt ointresserad. Den ende som svarade på frågorna på ett intresserat sätt var Oscar Wendt.

Vänsterbacken har sedan länge tagit en plats på min lista över favoritspelare och han bara fortsätter att klättra. Jag hoppas att det går bra för Wendt, att han hamnar i en stor klubb där han tar en plats och växer på stjärnhimlen. Det skulle vara bra för landslaget om Oscar Wendt blev mer av en profil. Risken finns förstås att han då blir mer försiktig i sina uttalanden, men det är i sådana fall en risk jag är beredd att ta. Så välj rätt klubb nu Oscar.

Men förutom vänsterbacken hade det kunnat vara en oerhört tråkig tillställning. OM det nu inte varit för den där skadan. Det var sannerligen inte kul att höra att Zlatan Ibrahimovic plågas av sin onda fot så till den grad att han riskerar att missa matchen mot Moldavien – och kanske den mot Finland också – men det var en pulshöjare jag inte räknat med.
Så vad skulle det betyda om Zlatan inte kan spela? Erik Hamrén var ärlig och förklarade att Zlatan har stor påverkan på hur Sverige spelar fotboll. Om han inte kan spela så tappar Sverige den enda världsstjärna vi har och motståndarnas respekt minskar. Det blir mindre ytor för de andra spelarna och fler måste kliva fram och ta ansvar.

Nu är det för tidigt att börja analysera ett Sverige utan Zlatan. Fortfarande tror jag att han kommer till spel så jag lämnar ingen elva utan stjärnan. Eller med honom för den delen. I morgon pratar Zlatan och då får vi veta mer om hur han mår. Här kan också något annat intressant hända. För på senare tid har presskonferenserna med Zlatan varit de exakt motsatta mot de jag beskrev i början av texten. Och jag lovar att ingen skulle hellre ha mig på podiet imorgon.

Bubbel i duschen och Maradona vs Messi

Två mål och en assist. Veckan kunde ha börjat sämre. Den kunde å andra sidan ha börjat ännu bättre. En klack i slutsekunderna och jag hade varit fri och om den där träffen bara varit lite lägre så... Dessutom fick vi bara med oss en poäng vilket kändes lite sisådär. Tycker nog att vi var det bättre laget, men vi slarvade för mycket i försvarsspelet. Eller så var det motståndaren som var effektiv. Två sidor av samma mynt.

****

Många tittar på en som om man vore galen när man berättar att det är fotboll klockan 06.30, men fotboll på morgonen är underbart. Okej, det är en strid mellan den varma sängen och det kalla golvet under några minuter när telefonen börjar plinga runt 04.50, men ett par snoozar senare så kliver man upp och nu betyder det att jag kommer in i mycket bra kvälls- och morgonrytm direkt vilket gör det enklare att köra dubbelpass.

Japp, momentum is back. Efter en och en halv vecka som var träningsmässigt riktigt jobbiga, där jag slet med att överhuvudtaget komma iväg till gymmet eller ut i spåret. Såväl fysiskt som psykiskt trött var jag och rädd att jag skulle återfalla i dåliga vanor från förr. Men jag hittade det. Förra veckan körde jag riktigt bra och hårt och den här veckan ska jag alltså ta det ett steg längre och köra dubbelpass. Morgon och kväll således.

****

I övrigt kommer veckan givetvis att handla mycket om landslaget. I dag är det den första samlingen med landslaget och det blir ytterligare två innan landslaget åker till Moldavien. Jag åker som jag tidigare nämnt inte ner. Det finns inga möjligheter att göra ett bra jobb och eftersom landslaget bara fortsätter mot Finland så kan vi täcka in det ändå. Resorna sparar vi till hösten då vi har såväl Ungern som San Marino och Finland på bortaplan.

****

Helgen dominerades totalt av Champions League-finalen som i sin tur dominerades totalt av Barcelona. Så totalt alltså att jag nästan blev förbannad och kände att jag var tvungen att reagera. Det inlägget har ni nedanför.

****

Apropå Champions League-finalen. Apropå Lionel Messi. Lagledar-Åke klämde idag ur sig - i omklädningsrummet - att Messi är bättre än Diego Armando Maradona var. Nej, det är han inte. Messi är fantastisk, men Messi är också en del av ett fantastiskt lag. Maradona gjorde sina lag fantastiska. Han tog Napoli till Scudetton två gånger och Argentina till VM-guld och VM-final.

Och ska vi prata om fantastiska enskilda insatser i matcher, om trolleri och magik, vilket lagledar-Åke gärna ville göra, så sticker Maradona också ut. http://www.youtube.com/watch?v=xLqYiBjX6dk

Den där videon visar dessutom långt ifrån allt. Sök vidare på Maradona på youtube och njut. En sådan spelare får vi aldrig se igen. Tyvärr.

Det händer ibland att jag önskar mig yngre, att det finns sådant som jag tror att jag aldrig kommer hinna med nu. Men jag är glad att jag föddes när jag föddes när jag tänker på Maradona. Att jag fick se honom och åtminstone hade en uppfattning om hur bra han var. Att jag inte bara behöver hämta min historia från youtube-klipp.

****

Svenska Cupen tänker jag återkomma till med sikte på en enda spelare. Robin Söder. Men jag tar djup där i - troligen - fredagsbloggen. Nu konstaterar vi bara att:

Problemen fortsätter för IFK Norrköping som behöver det här uppehållet.

Roland Nilsson fick ett perfekt avslut på sin MFF-karriär, men frågan är om det spelar någon roll med tanke på Rikard Norlings cupfacit.

Helsingborgs IF ser ruskigt starka ut.

Förlusten på Gamla Ullevi kan ha varit bra för Djurgården. Är det någon match de ska vinna mot Blåvitt så är det den i Allsvenskan härnäst och vi vet hur svårt det är att vinna två matcher i rad mot samma lag så...

****

Jag har inte glömt ÖSK, Åtvidaberg, Falkenberg eller Elfsborg, men jag har liksom inget att säga om lagen just nu.

 ****

Kan det här verkligen stämma? Ja, så hade jag tänkt skriva och länka till den här sidan.. För här stod det nämligen igår att resultatet i den här matchen var 7-49. Men nu ser jag att det har ändrats. Så då slipper jag ställa frågan. Eller, jag gör det ändå. Hade det varit möjligt?

****

Såja. Nu är veckan igång. Vi kör härifrån.

Barcelona är så fruktansvärt tråkiga

De är fantastiska. Deras spel är vackert. De är överlägsna. De är värdiga mästare. Men på något sätt är det så oerhört tråkigt att se Barcelonas fotboll. Egentligen är det väl inte deras fel, troligen är det motståndarnas eftersom de inte hittar några motmedel, men så upplever jag det. Roligaste matchen med Barca i år? När de föll mot Real i cupfinalen.

Visst, det är lätt att dedikera det där inlägget till en bitter Manchester United-supporter, men jag skriver inte under på det. Dels är jag inte speciellt bitter - jag kommer rätt snabbt över förluster för ett lag som det var länge sedan jag brann för - dels är det som sagt helt rättvist. Hade Barcelona inte vunnit den här matchen, om United hade gjort en 1999, så hade det varit oerhört orättvist. En stöld.

Men är ett lag för överlägset blir det tråkigt. 67-33 i bollinnehav. Det ska Barcelona möjligen ha mot allsvenskt motstånd, inte mot Manchester United i en Champions League-final. En Roger Federer behöver en Rafael Nadal för att bli riktigt intressant. En Nadal behöver en Novak Djokovic och så vidare.

Nej, nu är den här fotbollskvällen över för mig. Den här fotbollshelgen är över för mig. Jag ser en leende Sir Alex klappa om tränaren Pep Guardiola, den Guardiola Sir Alex en gång ville värva när det fortfarande var spelaren Guardiola. Att skotten ler efter en förlust säger allt. United hade inget att hämta. Barcelona är världens bästa fotbollslag och för mig väntar en landslagsvecka där den bäste spelaren vi har petades ur och från detta Barcelona. Bara en sådan sak.

Avslöjar: Ikväll håller jag på…

Avspark. Snabbt en boll i djupled ut på högerkanten. Ray Wilkins boll hinns upp av Steve Coppell som vinner ett inkast mitt på den franska plahalvan. Han tar det själv. Kastar långt mot Terry Butcher som vinner duellen och nickar bollen bakåt och där kommer han farande. Bollen är hög, men inte för hög. Den kommer mot vänsterfoten och helt omarkerad trycker Bryan Robson in 1-0 för England mot Frankrike efter 27 sekunders spel.
För fotbollsvärlden ett världsmästerskapsrekord.
För en ung pojke ett minne för livet.

****

Det är nog den vanligaste frågan från läsare. Eller åtminstone det vanligaste påståendet. Du håller på Djurgården, IFK Göteborg, AIK, Helsingborg, Malmö FF, Gefl… nej, ingen har någonsin anklagat mig för att hålla på Gefle. En före detta chef på ett före detta jobb trodde att jag höll på GIF Sundsvall. Han håller på GIF Sundsvall. Man ser det man vill se. Men nu är det dags att avslöja vilket lag jag håller på.

Jag håller på Manchester United.

****

Vilka jag håller på i Allsvenskan får ni försöka lista ut själva. Jag har sagt det vid några tillfällen, men det spelar ingen roll. Jag blir anklagad för att hålla på alla möjliga lag vecka efter vecka i alla fall så det är som det är. När det kommer till mitt jobb är jag neutral. Men jag jobbar inte med Premier League. Jag överlåter det till GB-Kalle. Han gör det så briljant ändå. Läs bara hans senaste inlägg så förstår ni själva. Därmed ger jag mig inte på någon analys på kvällens match. Det har redan gjorts så bra det kan göras på eurosport.se.

****

Ja, jag håller på Manchester United. Jag gör det ikväll. Det är helt enkelt mitt lag och anledningen har ni i början av den här texten. Det kunde alltså lika gärna ha blivit West Bromwich för mig, men innan det första VM-slutspelet jag upplevde på medveten nivå hade Bryan Robson bytt lag. Han gick till Manchester United och när han stal mitt hjärta genom sitt mål i Spanien tog han det med sig till laget som skulle bli mäktigast och störst i England. Det var de inte då.

Jag får ofta höra när jag säger att mitt lag i England är Manchester United:

Hur fan kan du hålla på United. Är du en sådan där medgångssupporter?

Svaret är att det nog snarare är precis tvärtom. När jag började heja på United var det Liverpool som dominerade i vänskapskretsarna. På skolgården. Jag var – i alla fall vad jag kan minnas – den ende som ville vara Bryan Robson när vi spelade fotboll på grusplanen. Det var Liverpool som var den mäktiga dynastin i engelsk fotboll – på många sätt den enda ligafotboll, förutom vår egen Allsvenska, vi hade någon koll på på den tiden – och lag som vann allt.

Jag tvingades vänta till 1993 innan laget tog den första ligatiteln under min livstid. Då hade Robson bytts ut mot nya favoriter. Snart därefter började intresset för United och Premier League i stort att avta mer och mer.

Nuförtiden jublar jag sällan när de röda jävlarna vinner. Senaste gången jag reagerade med knuten näve var när John Terry halkade och sköt i stolpen 2008. Klubben har fortfarande en plats i mitt hjärta och ikväll hoppas jag att de tar revansch och knäcker det vackra Barcelona på något sätt. Men om det inte blir så kommer jag ändå sova gott inatt. Tacka för det, jag tänker nämligen dricka öl ikväll. Oavsett hur det går.

Fredagsblogg: Tjönssons, Mr Hewson och jag

Monday morning
Eighteen years of dawning
I say how long
You say how long

It was one dull morning
Woke the world with bawling
I was so sad (so sad)
It was so bad****

Den började så bra, den här fotbollsveckan. I 30 minuter fick vi se den bästa fotbollen Allsvenskan bjudit på hittills. Sedan. En smällare, en huligan och så hade vi åter förlorat kontrollen över vår fotboll. Vi som jobbar med den, på ett eller annat sätt, tvingades svara på samma frågor vi redan svarat på. Vi tvingades ställa frågorna vi redan ställt. Vi tvingades skriva texterna vi redan skrivit.

Min vän Glenn (hans föräldrar döpte honom till något annat, men han är från Göteborg så…) berättade för mig att han redan gett upp. Han är en av de goda. Han är en fotbollsfantast och om vi fortsätter att förlora sådana som Glenn så förlorar vi snart vår fotboll.

****

The sea it swells like a sore head and the night it is aching
Two lovers lie with no sheets on their bed
And the day it is breaking

On rainy days we'd go swimming out
On rainy days swimming in the sound
On rainy days we'd go swimming out

****

Nu är det här ingenting nytt. Jag har tvingats försvara min fotboll i många år.

- Jag står i klacken.

- Är du en sådan där huligan?

Det var länge sedan den frågan ställdes första gången.

****

I'm not afraid
Of anything in this world
There's nothing you can throw at me
That I haven't already heard

I'm just trying to find
A decent melody
A song that I can sing
In my own company

****

Så vi fortsätter att kämpa. Vi är många som – i brist på ett bättre ord - slåss mot de få. Vi är majoriteten. Vi är de goda. Det är inget tvivel om den saken. Det kommer att bli guld till slut. Det blir aldrig en total seger. Enstaka galningar kommer det alltid att finnas, men vi är på väg, vi ger inte upp och ni kan inte skrämma bort oss.

****

Haven't seen you in quite a while
I was down the hold just passing time
Last time we met was a low-lit room
We were as close together as a bride and groom

We ate the food, we drank the wine
Everybody having a good time
Except you
You were talking about the end of the world

****

Så fotbollen går inte under. Världen gick inte under. Den här gången. Jag har raljerat rätt så mycket över Harold Camping, men visst är det tragiskt att det faktiskt finns människor som tror på honom så mycket att de säger upp sig från sina jobb och säljer allt de har. Lite som fotbollssupportrar. Hur många skulle inte vara beredd att offra sina jobb för en messias som lyfter laget?

Inför VM i Sydafrika gjordes en stor undersökning världen över. Man frågade människor vad de skulle ge upp för ett VM-guld och jobbet var rätt många beredda att ge upp. Vissa skulle till och med ge en kroppsdel för att få uppleva det. Så vilka är egentligen mest galna?

****

If you twist and turn away
If you tear yourself in two again
If I could, yes I would
If I could, I would let it go, surrender, dislocate

****

Okej, så veckan började illa, men nu är vi på väg ut på andra sidan och imorgon är vi rätt många som bänkar oss framför TV:n för att se det största klubbfotbollen har att erbjuda. Kan bli en höjdare. Ska vi gissa att Jimmy Jump tar sig in på planen? Ska vi gissa att ingen i sådana fall kommer att kalla det en skandal, ropa på regeländringar och nya lagar? Ibland kan det vara bra att hålla perspektiv på saker och ting. Det gäller mig själv också. Inget riktigt allvarligt har hänt ännu. Inte i ett internationellt perspektiv, men samtidigt vill vi inte vänta på att det händer. Eller hur?

****

Say goodnight
She waits for me to
Put out the light
Lay there still
She waits to break my will

****

Jag var på Stockholm Stadion i går. Djurgården har det tufft nu. Jag börjar undra om inte Djurgårdsfansen hoppas att AIK ska få till det där omspelet mot Syrianska i alla fall? Nä, kanske inte ändå. Men det känns som om Djurgården kunde behöva lite tur även om det samtidigt skulle skulle betyda AIK-flax.

****

I have a lover
A lover like no other
She got soul, soul, soul, sweet soul
And she teach me how to sing

Shows me colours when there's none to see
Gives me hope when I can't believe
That for the first time
I feel love

****

Å andra sidan kanske det inte spelar någon roll. Syrianska har ju uppenbarligen vaknat. Mot Häcken visade laget att man kan göra mål och vinna på bortaplan. Laget har kommit tillbaka på ett imponerande sätt och jag känner mig överbevisad om att det finns såväl defensiv som offensiv kvalitet i laget.

****

Green light, Seven Eleven
You stop in for a pack of cigarettes
You don't smoke, don't even want to
Hey now, check your change
Dressed up like a car crash
Your wheels are turning but you're upside down
You say when he hits you, you don't mind
Because when he hurts you, you feel alive
Hey babe, is that what it is

****

Just nu dominerar tennisen på eurosport.se och vill ni läsa de initierade analyserna hittar ni det i Tennis-Hences blogg. Mycket bra läsning och det kommer att bli ännu bättre när han nu sticker ner till Paris inom kort. Så kika in, men kom tillbaka hit sedan

****

Is it getting better?
Or do you feel the same?
Will it make it easier on you now?
You got someone to blame

You say, one love, one life
When it's one need in the night
One love, we get to share it
Leaves you baby if you don't care for it

****

Ni som har hängt med här ett tag känner till min och Tennis-Hences beef om Star Wars. Den unge tennis-experten har inte förstått storheten i George Lucas mästerverk (nej, jag pratar inte om Jar-Jar Binks) och det är svårt att svälja. Frågan är dock om inte en större strid är på väg att blossa upp på redaktionen. I går kom Tjönssons med det chockerande avslöjandet att han inte gillar U2. Okej, jag kan inte tvinga på vare sig Tennis-Hence god filmsmak eller god Tjönssons musiksmak, men jag kan i alla fall bekämpa felaktiga uppfattningar.

Och när Tjönssons slänger ur sig att:

”U2 har väl knappast haft några hits” så är det klart att man får dåndimpen.

Jag tänker inte sitta här och räkna upp låtar som ”Sunday Bloody" Sunday” ”One”, ”Where the streets have no name”, ”I still haven´t found what I’m looking for”, ”Pride (In the name of love)”, ”With or without you” ”Beautiful day”, ”City of Blinding lights” och så vidare. Jag tänker inte nämna att de är det band som dragit in överlägset mer pengar på sin senaste turné än någon annan artist i världshistorien. Eller att de är medlemmar i RRHOF och så vidare.

Men jag tänker gå i clinch med det här uttalandet.

”Bono känns inte så cool”.

Exhibit A… http://www.youtube.com/watch?v=rPEmNVCWxFI

Exhibit B… http://www.youtube.com/watch?v=ZnTcjlcDkmE

Exhibit C… http://www.youtube.com/watch?v=5SOEgtCl9RY

****

Boy, stupid boy. Don't sit at the table until you're able to.Toy, broken toy. Shout and shout - you're inside out. If you don't know

****

Men vi ska nog ta oss vidare från det här också. I förbrödningens anda ska vi kämpa oss vidare som kollegor och som den ärliga och vänliga människa jag nu en gång är så öppnar jag härmed bloggen för Tjönssons att komma med ett gott argument. Jag tar debatten. Som om han nu skulle ha något att komma med.

Exhibit… D http://www.youtube.com/watch?v=jAtpN1ls874&feature=related

****

Heaven on Earth
We need it now
I'm sick of all of this
Hanging around

Sick of sorrow
I'm sick of the pain
I'm sick of hearing
Again and again
That there's gonna be
Peace on Earth

****

Nu ska jag fundera över Champions League-finalen och om det finns något att skriva om den. Hmmm.

Vi hörs

Historien skvallrar om att Djurgården åker ur i år

Ett mål som bottenlag släpper in.

Ett mål som topplag gör.

Bättre kan jag inte beskriva skillnaderna mellan Djurgården och Elfsborg på Stockholms Stadion.

Om det var Magnus Pehrssons förtjänst eller om spelarna själva ryckte upp sig vet jag inte, men det var lite imponerande att se Djurgården igår. Inte för att de spelade någon bländande fotboll precis. Som GB-Kalle sa (äntligen ett smeknamn som sitter på vår PL-bloggare): Det finns ingen kreativitet i Djurgården. Det är helt sant. Förutom Kasper Hämäläinen, påpekade GB-Kalle(nu jobbar vi in det) så fanns det inte någon i hemmalaget med tydlig tanke bakom sina aktioner.

Så nej, det var inte spelet i sig som imponerade. Det som imponerade var den mentala comebacken. Efter Mjällbys överkörning i andra halvlek senast och guldfavoriterna på besök så trodde jag att det skulle vara gamnackar, rädsla för att göra bort sig och inga initiativ som skulle prägla Djurgården i den här matchen. Det var det inte. Hemmalaget var det bättre laget - även om Lasse Nilsson kände annorlunda - och de kunde mycket väl ha gjort 1-0 och då kanske det hade slutat annorlunda.

Men Elfsborg - som ju också åkte på en överkörning senast de var på bortabesök - kom för att göra jobbet och inte mycket mer. Nämn en spelare i Djurgården och jag ska säga en spelare som inte platsar i Elfsborg. Nämn en spelare i Elfsborg och jag ska ge dig en spelare som Djurgården skulle vilja ha (förutom Stefan Ishizaki, men det är en helt annan sak). Ändå var det inte mer än att topplag vinner sådana här matcher mot bottenlag för att bollen studsar rätt som avgjorde. Det och möjligen ett byte.

För när just Ishizaki byttes ut mot Johan Larsson kom plötsligt kombinationerna i Elfsborgs anfallsspel och korslöpningarna bakom motståndarens backlinje. Lasse Nilsson sköt i ribban och när Philip Hellquist inte kunde rensa trillade bollen ner hos Nilsson som sköt igen och den här gången rullade bollen in.

Djurgården föll tappert och kan de ta med sig rätt saker från matchen kan den bli ett lyft, men jag tror inte att de klarar det. Jag är rädd för att IFK Göteborg borta när Allsvenskan startar om blir en för tuff uppgift och så står blåränderna där till slut inför en match som kan blir helt avgörande för hela säsongen redan i omgång 12 när Syrianska kommer på besök. Jag har inte pratat med Tommy Jacobson på sistone, men om jag frågar nu så skulle jag tro att han skulle säga att topp sex inte längre är målet.

Nej, nu måste hela klubben fokusera på överlevnad. Jag kan ha hört fel. Jag tyckte att Djurgårdsklacken sjöng något om att "aldrig åka ur" och om den inställningen nått ända dit så kanske det finns hopp i alla fall, men säsongen lär bli en rysare. Inför den här matchen var detta den fjärde sämsta inledningen någonsin av Djurgården meddelar Infostrada Sports. Två av de tre sämre inledningarna har det slutat med degradering. Historien brukar vara en stark indikator så alla förstår att det kommer att krävas något speciellt för att reda ut det här.

För Elfsborg blev matchen på många sätt perfekt. Det kan låta konstigt med tanke på att laget spelade långt ifrån bra fotboll, men de höll nollan och de tog med sig tre poäng hem. Det var den typen av segrar som ett lag som vill vinna guld ska ta och den typen av segrar som Elfsborg varit så dåliga på att plocka utanför Borås. Mina guldfavoriter smyger med alltså och hoppet om att jag för en gångs skull ska sätta en SM-guldvinnare lever.

Det som främst talar emot Elfsborg är kanske mitt tips.

Den interna striden mellan Anders Svensson och Magnus Haglund tycks i alla fall vara över, om man ska tro Svensson. Ja, ska man tro Svensson så har det aldrig varit någon strid överhuvudtaget utan bara ett missförstånd.

****

Pa Dembo Touray var brutalt ärlig när vi reportrar samlades runt honom efter matchen. Han var besviken och jag förstår honom. Att han har varit i klubben i elva år är givetvis ingen garanti för att han ska slippa kritik. Han är ett välbetalt proffs, men man kanske kan välja sina tillfällen. Målet var sannerligen inte hans utan en produkt av dåligt försvarsspel. Nu ska det också slås fast att det verkligen inte var alla som skrek. Tvärtom skulle jag vilja påstå att det var en rätt liten grupp inom den stora gruppen, men de hördes tydligt och det är lätt att förstå Pa Dembos besvikelse.

****

Solen gjorde första halvlek njutbar, men det var uppenbart att många av mina kollegor inte lyssnat på Pelle Blohm. Alltför få hade på sig keps eller solglasögon. Några linser som hjälper mot solen såg de inte heller ut att ha. Så folk satt och kisade och hade handen framför pannan för att kunna se ordentligt. Hade det kommit ett skott eller ett inlägg så hade det kunnat sluta illa. Själv var jag givetvis väl förberedd i mina Bono-brillor.

Akta dig för rådjuren, Dulee

Vilka fantastiska citat av Dulee. Det får mig att åter dra mig till minnes det fruktansvärda som höll på att hända mig förra måndagen. Jag var på väg hem på morgonen (jodå, precis så var det och så får ni dra era egna slutatser av det) innan jobbet. Sisådär en 100 meter från lägenheten höll det på att ta slut. Rakt över vägen, till höger om mig, kommer ett rådjur i högsta fart. En bock. Djuret är uppenbarligen panikslaget av att ha hamnat helt snett. Att jag kommer gående gör knappast saken bättre.

När han når asfalten så tappar han fotfästet och halkar ytterligare lite närmare mig. Han återfår kontrollen och rusar vidare. Han är, när han passerar, bara ett par meter ifrån mig. Jag tänker: Extremt pinsam död. Ihjälstångad av ett panikslaget Rådjur.

Jag kollar upp. En rådjursbock kan väga upp till 30 kilo och springa i 60 kilometer i timmen. Det kanske inte räcker även om de där hornen såg rätt så vassa ut. Kanske oroar jag mig i onödan, men jag kommer nog att hålla utkik efter framstörtande rådjur framöver. Vad Dulee såg som fick honom att bli så rädd för vargar och björnar att han nämner det som en av fördelarna med att flytta till Holland skulle jag bra gärna vilja veta. Så vitt jag kan se finns det inga vargar eller björnar i Holland, men rådjur finns det så Dulee ska nu inte andas ut helt och hållet ännu.