The invention of lying

Så ska en serie starta. Bländande fotboll. Spanskt och svenskt i en mix som fick den fantastiska publiken att endast sluta sjunga när de istället skrek av förtjusning. En gulröd revolution mot röda bröder som glöder av revanschlusta. Snabbt passningsspel och målchanser för många att räkna. Och en gräsmata som för en gångs skull såg riktigt bra ut för att vara seriepremiär och för att vara Örjans Vall.

Ja, det där sista var sant.

I övrigt var tillställningen i Halmstad mellan HBK och Kalmar FF ungefär som en normal allsvensk premiär. Det var nerver som stoppade upp det mesta av kreativeten och det var två lag som inte såg ut att ha tagit några steg alls sedan förra året.

Nu ska vi inte döma ut HBK eller KFF efter en enda match. Det vore oerhört orättvist, men vi måste ändå hitta ett sätt att förhålla oss till den här matchen och bara för att det var premiär är det inte tillåtet att vara hur iniativlös som helst.

Titta bara på Supercupfinalen. De första tio minuterna i den matchen bjöd på mer än 93 gjorde här.
Malmö FF och framförallt Helsingborg såg ut som blivande topplag i Malmö den 19 mars. HBK och KFF såg ut som två lag som kommer att slåss för varje poäng den 2 april.

Det fanns visserligen vissa ljuspunkter. Som Raul Ruiz första halva av första halvlek. Då var han riktigt rolig att titta på och Kalmar hade svårt att fånga upp honom och de aviga finterna. Henrik Rydström – vars passningsspel alla helt plötsligt känner att de måste hylla trots att han har sett ut på det här sättet i alla fall de senaste fyra, fem åren – stod rätt för det mesta.

Bäst på planen var ändå Halmstads Emil Salomonsson som räddade hemmalaget vid flera tillfällen i den första halvleken då KFF kunde styra spelet mycket tack vare just Rydström. I andra kom HBK ut med ett mer aggressivt försvarsspel, kunde ofta vinna bollen högre upp, men hade svårt att utnyttja detta till mer än bolltrillande i sidled.

Jag var inför premiären oerhört nyfiken på Halmstad, men jag känner inte att jag fick några direkta svar på var Peps lag står någonstans. KFF var ungefär som väntat. Stabilt utan någon direkt spets framåt.

I övrigt från premiären kan vi konstatera att…

… Kristoffer Fagerkrantz högerfot är precis så bra som väntat även om han missade ett mycket bra frisparksläge.

… vi kanske trots allt äntligen kan skaka av oss minnen av bruna åkrar nu.

… Daniel Sobralense såg ut som om han kom direkt från en brasiliansk semester. Han såg lite…säg såhär, han hade inte fått på sig Rydströms tröja.

… att kamerorna sägs lägga på tio kilo och en allsvensk match kräver många kameror.

… Sobralense ändå var en av de bättre på planen.

… publiksiffran 6636 är bra.

… jag inte tror att alla kommer tillbaka.

… premiäromgången är långt ifrån över och att förbundets märkliga val att sparka igång med Halmstads BK mot Kalmar FF kan vara ett minne blott om bara några av de andra matcherna håller vad de lovar på förhand.

… Allsvenskan mår bättre av att starta i april än i mars. Om någon nu undrade alltså.

… det trots allt är för jäkla skönt att vi nu kan sluta snacka, tippa, gissa och bara börja lira.