Så kunde Djurgården ha vunnit matchen

Jag missade presskonferensen. Eller rättare sagt, jag stod över. För man kan inte lita på presschefer eller spelare i Allsvenska lag och risken är överhängande att spelarna hinner sticka under tiden som man sitter och lyssnar på tränare som pratar. Så jag skickade Hertigen av Katalonien istället och gick och ställde mig i korridorerna i Stockholms Stadion för att vänta på spelare.

Vad jag förstod efteråt var att Carlos Banda talade om ett Djurgården som kontrollerade matchen. Jag vet inte om han menade fram till utvisningen – jag skulle gissa det – men oavsett vilket så har han fel. Tycker jag alltså.

Malmö FF kändes som det starkare laget hela matchen. De hade också bollen mest i första halvlek, tvärt emot vad Banda ska ha sagt, och skapade de bästa chanserna. Efter utvisningen, som var helt korrekt, så tog de givetvis över ännu mer.

Ändå kunde Djurgården ha vunnit den här matchen om Kennedy Igboananike bara lyft på huvudet i någon sekund i slutet. Det var då han kontrade snabbt och inbytte Philip Hellquist sprang perfekt. Kennedy hade bara behövt släppa bollen lätt rakt fram och så hade Hellquist varit helt fri.

Kennedy borrade ner huvudet och kom till ett skottläge som visade sig vara Djurgårdens bästa chans i hela matchen.

Dusan Melicharek räddade, MFF kunde jobba vidare och till slut fick Jimmy Durmaz drömträff och oavsett vad Pa Dembo tror själv så gissar jag att han inte kunde ha räddat den.

Djurgården kunde ändå lämna planen med högt huvud. De slet förtjänstfullt och förtjänade epitetet ”Järnkaminer” i den här matchen. Nye amerikanen Gale (och efternamnet har jag inte tid att skriva nu för klockan är snart halv tolv och jag har inte ätit middag) gjorde en bra insats i sin debut. Efteråt var han sådär amerikanskt cool och lugn.

Även unge Emil Bergström skötte sig strålande. Jag frågade Jimmy Durmaz om han tänkte på att han mötte en 17-åring där ute, men det gjorde han inte och tyckte bara att ”killen skötte sig bra.” Bättre betyg kan han knappast få.

Så det fanns en del att glädja sig åt för Djurgården trots allt, men i slutändan räknar vi ihop en poäng på tre matcher och snart börjar nog paniken sprida sig om de inte får det att lossna. Visst, det har bara spelats tre matcher, men tre blir snart, fyra och sedan fem och segern måste in snarast.

Malmö FF däremot bara tuggar på. De har inte gjort någon helt igenom perfekt match hittills och har ändå nio poäng. Det är, precis som Durmaz påpekade, en styrka och Rolle-gate tycks inte ha någon påverkan. Hittills. Men ett byte ska till inom en inte alltför avlägsen framtid. Den nye tränaren tycks dock få en bra grund att starta ifrån.

****

Det var lite tjafs efteråt. Några Djurgårdssupportrar var oerhört förgrymmade på att MFF-fansen valde att fira genom att lämna läktaren. Djurgårdssupportrarna försökte argumentera med polisen och påpekade att ”de lämnade sin läktare, det är de som har gjort fel, inte vi” när de inte fick komma in och slåss.

Själv var jag mest fascinerad över hur säkerhetsmedvetna Djurgårdarna plötsligt blivit. Det brukar mest vara förbundet som bryr sig om supportrar som lämnar läktaren annars.

****

Till sist bara. En uppmaning till Peter Swärdh och Mjällby AIF i Jose Mourinhos anda. Med tanke på att ni möter Malmö FF i omgång fyra kan det vara läge att börja träna på att spela med tio man. Som sagt, bara ett tips i all välmening.

Nu ska jag äta en seeen middag.

Vi hörs.