Håll er ur vägen, nu kastar jag pilarna

Att tippa Superettan är lite som att kasta pil på en tavla utan glasögon eller linser. Jag kan tyda färgerna och jag känner igen dem, men detaljerna är svåra att se. Allting liksom flyter ihop. Här finns för många okända variabler och pilarna kan hamna åt helvete fel. För om Allsvenskan är jämn så är Superettan… ja, superjämn.

På upptaktsträffen inför starten av den näst högsta serien i landet så talade tränarna med respekt om lag som Ljungskile och Falkenberg. Nog för att tränare ofta talar om motståndare med respekt, typ Moldavien, men det kändes äkta. I Superettan finns inte tillräckligt med pengar för att det ska bli en tydlig skillnad mellan toppen och mitten, eller ens toppen och botten. Redan i Allsvenskan är skillnaderna små i jämförelse med andra ligor, här ännu mindre.

Givetvis finns det en topp, men att ett lag som Hammarby i fjol slutade åtta är bevis på att serien är svårhanterad. Nu ska Bajen ta revansch. Så är det tänkt och visst ser förutsättningarna goda ut. Framåt alltså. Jag är dock lite orolig för försvaret. Roger Franzén sa det inte rakt ut, men vad han menade var ganska tydligt när han sa att det inte bara hänger på spelarna och att man har tränat försvarsspel. Det är nog bäst det.

Landskrona BoIS tänker inte så mycket på det där med försvarsspel. Det är offensiven som ska lyfta laget. I fjol spelade man den roligaste fotbollen. Om Hans Eklund inte ljög för mig så blir det ännu roligare i år och ännu jobbigare att möta BoIS. Marcus Lantz ska vara en garanti för att det inte blir lika naivt som under 2010, men räcker det?

Rikard Norling säger att han är bättre nu än han var i fjol då han kastade all säkerhet överbord. Om det stämmer så blir Assyriska livsfarliga. De slutade fyra under det Syrianska året och om det var ett resultat av att så lite så lite fungerade, hur ska det då inte sluta om allt fungerar? På papperet ser dock Assyriska knappast starkare ut så det gäller nog att Norling levererar.

Att titta på papperet är egentligen det enda jag gör och på papperet ser GIF Sundsvall riktigt bra ut tack vare en stark spurt under den löjliga säsongen. Stefan Ålander stadgar upp försvaret och även om inte AIK kanske tvekar så ser jag potential i unge Pontus Engblom. Överkörningen av Öster i sista träningsmatchen imponerar och det är sista chansen för Sören Åkeby att leverera. Han har varit nära två gånger, dags nu?

Så kommer vi till Åtvidabergs FF. Laget som borde vara den stora favoriten. De reste sig på ett fantastiskt sätt i Allsvenskan i fjol och vara otroligt nära att greja en kvalplats. Nu har de fått behålla truppen relativt intakt och dessutom förstärkt med Magnus Eriksson, en spännande anfallare. Hemma på Kopparvallen blir de oerhört svåra att tas med, men hur ska de greja favoritskapet. Hammarby klarade det inte i fjol och som Andreas Thomsson sa: ÅFF har inte varit favoriter sedan mitten av 1970-talet.

Brommapojkarna kommer också från Allsvenskan, men till skillnad från ÅFF kommer de efter ett ras av osannolika mått. Laget borde inte ha ramlat ur efter den vår man gjorde, men något hände och etableringen som såg ut att vara på gång blev det inget av. Nu får laget börja om. De har värvat bra och defensivt är det allsvensk klass i målvakt och backlinje. Frågan jag ställer mig är vem som ska göra målen?

Där har ni de sex lagen som kommer att göra upp om det. Tror jag. I botten får nykomlingarna det tufft. Qviding hör rent sportsligt inte ens hemma i serien. Unga Västerås SK borde inte vara redo och Jonas Therns Värnamo har inte Jonas Thern längre.

Det var orden. Nu siffrorna. Så av med glasögonen, fram med pilarna och håll er ur vägen för nu kastar jag.

1. Gif Sundsvall
2. Assyriska FF
3. Hammarby
4. Landskrona Bois
5. ÅtvidabergS FF
6. Brommapojkarna
7. Ljungskile SK
8. Falkenbergs FF
9. Jönköpings Södra IF
10. Ängelholms FF
11. Degerfors IF
12. IK Brage
13. Östers IF
14. Västerås SK
15. IFK Värnamo
16. Qviding FIF