Bredsidor och bögar

Det kom ett meddelande på Facebook för en tid sedan. Anton Hysén skulle komma ut som homosexuell i en intervju i tidningen Offside. Glenns grabb blir först och det är bara Gert Fylking i en rosa overall som saknas nu. För jag har väntat på det här ganska så länge.

I en annan tid jobbade jag på FotbollDirekt.com och gjorde där ett av de bästa jobben jag någonsin har gjort. I en stor enkät pratade vi homosexualitet inom fotbollen med de allsvenska spelarna. Jag blev senare inbjuden till Gayradion för att tala om reportaget, som också publicerades i Metro, och den krönika jag skrev. Det blev en bra diskussion, men den tystnade också ganska så snabbt.

Sedan dess har det egentligen bara varit Sajmon Bänk (som farsan säger) som har fortsatt skriva om det i de etablerade medierna. Det gör han idag också såklart. Han är glad, precis som jag. För jag tror att vi har ställt oss samma fråga. Var tusan är de någonstans?

När vi genomförde den där enkäten så var den anonym utåt. Samtidigt var det så att intervjuerna gjordes över telefonen och jag har alltid undrat om spelarna vi talade med verkligen var helt ärliga. De flesta var det, det måste jag ändå tro, men på frågan om varför det inte finns några öppet homosexuella inom fotbollen fick vi ändå svar av: "Det är kanske inte är en sport som de tycker om."

Underförstått att det är liksom lite macho med fotboll, det är fan ingen jävla konståkning det handlar om här. Jag skrev i min krönika om en amerikansk fotbollsspelare som kommit ut, jag tog upp exempel på hur homosexualitet finns inom alla yrken, men ändå så syns de inte inom fotbollen.

28 procent svarade också ja på frågan om det finns en utbredd homofobi i fotbollsvärlden och här kommer man till det viktiga. Orkar man vara kvar i ett omklädningsrum om det "skämtas" om bögar. Jag tänkte då, och jag tänker fortfarande, på den där scenen i Philadelphia när Tom Hanks rollfigur funderar på om han ska komma ut, men bestämmer sig för att avstå i sista stund efter att det i bastun dragits grova "skämt" om bögar.

Men varför ska man prata om det överhuvudtaget? Det spelar väl ingen roll vilken sexuell läggning man har?

Den frågan var det många läsare som ställde den där gången. Spelar det någon roll? Det är klart att det inte gör. Precis som det är lika klart att det gör.

I en ideal värld hade ingen brytt sig. Då hade det varit lika naturligt för en målskytt att springa fram till sin pojkvän/man på läktaren och göra kysstecken till honom som det är med en målskytt som gör samma sak till sin flickvän/fru, men det är det inte. Homosexuella ses fortfarande på med misstänksam blick.

Homosexuella är en grupp som det i stora demokratier fortfarande är helt okej att diskriminera och frånhålla rättigheter som vi andra tar för givet. Därför är det viktigt därför att om folk vågar stå för vad de är så blir det till slut oviktigt och då är vi där vi vill vara, även inom fotbollen.

Anton Hysén är modig, kan jag tycka. Vad han själv tycker vet jag inte. Han kanske bara kör sitt eget race, men jag gissar ändå att han vill visa något med det här. Att han kanske också har undrat var de är, fotbollsbögarna. Och visst kan man hoppas att de kliver fram nu, en efter en så att vi till slut kan sluta prata och skriva om det eftersom det då är så självklart att det egentligen är helt ointressant.