Mats Persson levererar, utan frågetecken

Jag skrev "Det ska fan till att tippa Allsvenskan" för ett par dagar sedan. Då handlade det om IFK Norrköping. Nu kan jag skriva det igen och den här gången med min frustration riktad mot Gais. När jag tippade göteborgslaget på 14:e plats i min tabell som syns i inlägget om AIK nedan så hade jag främst invändningar mot anfallet.

Jag skrev bland annat " Det ska sägas direkt att när det här skrivs har Gais inte gjort klart med någon Wanderson. Gör de det så ser det plötsligt annorlunda ut, så pass skicklig är brassen, men offensivt tvingas Makrillarna nu istället förlita sig på en annan brasse." Då trodde jag fortfarande att det fanns en möjlighet att Wanderson skulle trilla in.

Det gjorde jag inte i går när jag skrev om inlägget om Mats Persson och Razak Omotoyossi (se nedan). Då trodde jag att det var en affär som genomfördes för att Wanderson inte skulle anlända utan att han istället skulle hamna i någon rikare klubb. Tydligen var det nära med norska Brann, men Mats Persson fortsätter att leverera och den här gången sätter jag inte något frågetecken bakom varan.

Okej, det kan ha hänt en del med Wanderson under halvåret utanför Allsvenskan, men det är väldigt nära i tiden sedan han levererade på svensk inhemsk toppnivå. Han kanske inte är i bästa form direkt, men han ska kunna ge Gais tillräckligt under sina månader i klubben för att Alexander Axén och hans mannar ska få en lugnare höst.

Se där, Fredrik Lundgren. Nu har du verkligen chansen att sätta dit mig på det där tipset.

Om jag vill ändra mig? En gentleman ändrar aldrig sitt tips. Han står för det - men tillåter sig själv att lägga in några brasklappar - ända tills det där skägget sitter i brevlådan.

Allsvenska tipset: Ett år utan hybris precis vad AIK behöver

Exakt vem som hittade på ordet debatteras det fortfarande om, men forskarna är i alla fall överens om att det var någon i bröderna Behrens krets i slutet av 1800-talet. Sedan dess har hybris varit en del av varje sann AIK:ares vokabulär. Fast det är klart,  för en AIK:are är det inte hybris. Det är sunt förnuft. AIK är liksom störst och det är självklart att laget ska slåss om ära och guld. I år är inställningen en annan.

Något har hänt med de svartgula själarna efter fjolåret som höll på att sluta i katastrof. Inte ens 2005 eller 2006 var förväntningarna så lågt ställda som de tycks vara nu. Visst finns det en och annan som svävar iväg och drömmer om den där märkliga bronsmedaljen (som egentligen är en fjärdeplats), men till och med när de gör det så ber de nästan om ursäkt för sig. Fjolåret gjorde något med AIK. Något som i framtiden kan visa sig vara ganska gott.

Jag trodde att man hade lärt läxan av 2004, men ett par framgångsrika år under Rikard Norlings ledning räckte för att det skulle börja talas i stora ordalag igen och 2lax9 var bara för mycket. AIK nästan imploderade och det höll på att kosta oerhört mycket. Klubben överlevde, men står på rangliga ben och nu handlar det om att börja om. Argaste rivalen Djurgården påbörjade den här resan i fjol. AIK gör det nu. Det är framförallt ungdomarna som ska lyfta laget i framtiden och jag tror att utdelningen kan komma om man vågar hålla linjen, men det blir retroaktivt i sådana fall.

I år är inte spelare som Daniel Gustavsson, Niklas Maripuu, Christoffer Eriksson och Alexander Milosevic redo att bära laget i en hel säsong. Att spela bra inför ett par tusen på Skytteholm när kylan dödar de svavelosande kommentarerna från läktaren är en sak. Att göra det på ett kokande Råsunda är en helt annan. AIK måste således luta sig mot Ivan Turina, Helgi Danielsson, Nils-Eric Johansson, Daniel Tjernström och Kenny Pavey även i år.

Stabilt och tryggt, men inget som lyfter ett lag mot toppen. Inte längre. Den spetsen finns givetvis i Mohamed Bangura och om denne har alla superlativ redan skrivits så jag lämnar det därhän med endast en notering om att han måste misslyckas ganska rejält för att inte bli såld i sommar och när han blir det kan AIK få ordning på de svartgula finanserna och (förhoppningsvis) fortsätta på den inslagna vägen med en satsning på talanger.

I fjol fick AIK betalt i form av Viktor Lundberg som levererade i elfte timmen. Nicklas Backman klev också fram när det behövdes. Ett par genombrott på samma nivå i år och AIK kan klättra ytterligare några pinnhål jämfört med förra året och tipset nedan.

En titt på truppen i övrigt säger att AIK snarare är sämre än i fjol. Det hårdaste jobbet under försäsongen har nästan sportchefen Jens Andersson gjort. Han har haft ett tufft uppdrag från styrelsen och han har lyckats rätt bra måste man säga, vilket är ett ovanligt ordval om en sportchef som har sålt snarare än köpt.

AIK ser på papperet således svagare ut i år, men mentalt tror jag att laget är starkare. Man går in med rätt inställning i säsongen 2011 och eftersom supportrarna tycks ha samma inställning kan man göra det utan alltför stor press. Tränarna Andreas Alm och Nebojsa Novakovic känn som helt rätt personer för att påbörja arbetet att föra hybrisen in i klubben igen utan att förvandla 2011 till en grekisk tragedi.

Sjöbergs tabell:

1.
2.
3.
4. Örebro SK
5. BK Häcken
6. IFK Göteborg
7. Trelleborgs FF
8. Kalmar FF
9. Djurgårdens IF
10. AIK
11. Mjällby AIF
12. Gefle
13. IFK Norrköping
14. Gais
15. Halmstads BK
16. Syrianska FC

Mats Persson leverar, men frågan är vad?

Mats Persson brukar informera. Den här gången valde han att leverera. Ett styck före detta skyttekung som var minst lika berömd för sina lår som för sina mål senast det begav sig. Visst är det taskigt att börja såga direkt när de hårt prövade Gais-supportrarna säkerligen gläds åt en bredare trupp och hoppas att Razak Omotoyossi ska visa upp något av det som gjorde honom till allsvensk skyttekung 2007.

Men i dessa tippartider, och det känns som om alla tips - nästan - blir sågade till höger och vänster, så måste jag givetvis fundera över vad det här betyder för ett Gais som jag tippat på kvalplats.

Till att börja med så betyder det väl att Gais har gett upp hoppet om att hinna landa Wanderson. Man har till och med försökt med "diplomathjälp" och nu väljer man istället att gå vidare med en spelare som nykomlingen Syrianska valde att inte gå vidare med. En spelare som har varit runt i flera olika klubbar utan att lyckas spela till sig ett kontrakt. En spelare som enligt Mats Persson själv "i dagsläget inte är på topp."

Tydligare än så kan inte Gais desperation att hitta en anfallare skrivas, menar jag. Samtidigt ska jag givetvis inte döma ut Omotoyossi. Jag har inte sett honom spela en enda gång sedan han lämnade HIF och kanske är det så att något av den där gamla gnistan finns kvar. Är bara låren lika stora så kan han nog fortfarande springa ifrån en och annan allsvensk back.

Och Mats Persson spelar, som jag har skrivit tidigare, med små ekonomiska marginaler. Här finns ingen möjlighet att sväva iväg. Gais möter Syrianska hemma den 15 maj. Kanske är Razak Omotoyossi i storform då och kanske kommer Syrianska att ångra sig där och då, men till dess tillåter jag mig att tvivla.

****

Jag skulle kunna skriva både det ena och det andra om attacken på Jonas Fahlman, men nöjer mig med att konstatera att de som mordhotar är fega kräk och att de som vill ha något mer matnyttigt läser kollega Tennis-Hences, som i det här fallet kan kallas för Hockey-Hences, blogg. Det gör ni här.

****

Hade det bara varit i Stockholm så hade jag förövrigt tvingat med Tennis-Hence på det här. Fick han bara hälsa på Lando så kanske det skulle ordna sig.

Allsvenska tipset: Höga berg och djupa dalar i Djurgårdsland 2011

När Djurgården dominerade svensk fotboll drömde dem om att erövra Europa. Eller åtminstone om att höra talas om med viss respekt utanför de blågula gränserna. Så blev det aldrig. Nu är målsättningen topp sex i Allsvenskan. Det är nya tider nu i Djurgårdsland där pengarna rinner ut ur klubben och där sportchefen Stefan Alvén tvingas jobba med mycket små resurser för att nå det där målet.

Som ni förstår av tabellen nedan tror jag inte att de klarar det, men Djurgården är på rätt väg. Det har ju tvingats fram och det är knappast något som klubben kan ta äran för, men den uteblivna satsningen känns helt rätt. I en ideal värld skulle givetvis näste Kim Källström ta hand om mittfältet och en ny Johan Elmander springa där framme och jaga på allt som rör sig, men det är nya blårandiga tider.

Eller nya och nya. Det var länge sedan Djurgården kändes som en klubb att räkna med i toppstriden. De senaste åren har varit en kamp för överlevnad och nu börjar man se ljuset. I årets trupp finns en mängd unga spelare som kan komma att bli stora publikfavoriter i framtiden. För Philip Hellquist är framtiden nu. Han ska inte vänta längre utan ta det där klivet redan i år och han kommer att få förtroende, något annat har jag svårt att se.

Skyttekungen Kennedy Igboananike kliver in i högsta serien med ett helt annat självförtroende och självklarhet i år och kommer att göra sina tio mål, minst.

Det pratas en del i Djurgårdskretsar om en annan Philip, Sparrdal Mantilla, med det iskalla smeknamnet "Sparris" - en påminnelse om äldre dagar då varenda fotbollsspelare hade smeknamn. Jag såg "Sparris" (jag älskar redan att skriva det) i matchen mot TPS Åbo och då var han bra. Motståndet är svårare att sia om, men nog kan han få - och ta - chansen redan i år. Likaså kantspringaren Joakim Alriksson.

Så framtidstro finns det i Djurgården och i år kommer de att bjuda på några sprakande tillställningar, precis som de gjorde i fjol och kanske rent utav fler. Men stabiliteten saknas fortfarande och vi lär få se djupa dippar. Dels lutar laget sig mot skadedrabbade spelare som Mattias Jonson, Daniel Sjölund och Johan Oremo. Dels känns truppen tunn.

I försvaret har Joel Riddez tillkommit och det är en spelartyp som Djurgården har letat efter en längre tid. Inte bara det faktum att han är vänsterback utan att han kan bli en trygg ledarfigur. Nämnde Jonson är en sådan, men han är med för sällan. Ändå är det i försvaret som problemen finns. Nye backen Gale Agbossoumonde är - förutom att hans namn kommer att ställa till det för oss som skriver om honom - en spelare som lånats in i endast sex månader, men som dessutom kommer att missa flera matcher.

Ska han hoppa in och ut ur backlinjen så blir problemen likadana som i fjol när fyran längst bak var allt annat än fantastisk. Fråga vilken tränare som helst och de säger att backlinjen är den sista lagdelen de vill hålla på och byta i. Även på de för Djurgården så viktiga kanterna har man problem. Varken Christer Youssef eller Sebastian Rajalakso är spelare att lita på i 30 omgångar och bakom dess är det tunnsått. Hade man orkat behålla Sharbel Touma hade det sett betydligt bättre ut.

Philip Hellqvist talade om hur viktigt det är att få en bra start på säsongen. Derbypremiären mot AIK kan bli oerhört avgörande och det visar på att blåränderna kliver in i 2011 med en osäkerhet på var de står. Försäsongen skvallrar om samma sak. En usel insats mot Assyriska följdes upp med vackert, fantasirikt spel mot TPS Åbo. En spegelbild av den kommande säsongen?

Sjöbergs tabell:

1.
2.
3.
4. Örebro SK
5. BK Häcken
6. IFK Göteborg
7. Trelleborgs FF
8. Kalmar FF
9. Djurgårdens IF
10.
11. Mjällby AIF
12. Gefle
13. IFK Norrköping
14. Gais
15. Halmstads BK
16. Syrianska FC

Mitt tips sprack i onödan

Hemma från ett iskallt Råsunda och själen börjar så smått tina. Å andra sidan ska man nog vara glad att det var så kallt. För annars vete tusan om jag inte hade somnat under Erik Hamréns föreställning. Det började visserligen lovande med flera pigga anfall och hade någon dragit ner ridån efter sex minuter hade jag ställt mig upp, applåderat och bet om da capo.

Om utdelningen hade kommit under den där sprakande inledningen så hade det nog kunnat sväva iväg ordentligt, men så blev det inte. Sverige började fundera på svenskt vis och Moldavien kände sig alltmer bekvämt ju längre det gick.

Tur då att Mikael Lustig vågade trotsa smärtan i knäet och ta den där löpningen och tur att Igor Armas var där och petade till bollen.

När Sebastian Larsson petade in 2-0 med en klassisk Bebeto-tåpaj så var det klart. Då hade Zlatan hunnit med att missa en straff, cykelsparka över ribban och se Mikael Lustig göra samma sak. Sedan slappnade Sverige av, lät Moldavien få en chans och så sprack Andreas Isakssons nolla, och vad värre var, mitt tips. Helt i onödan dessutom.

2-1 till slut. Inte snyggt, men hyfsat tryggt trots allt och drömmen om EM lever vidare.

****

De svenska spelarna var inte direkt glada när de kom ut i den mixade zonen efter matchen och det var ganska befriande. Alltför ofta får man höra saker som både spelare och journalister vet inte är sanna. Nu spolades skitsnacket och det var ärliga sågningar av den egna insatsen.

****

Den svenska klacken gjorde vad den kunde för att få fart på tillställningen. Ett tag försökte de till och med dra igång vågen, men utan någon större lycka och undra på det. Vem fan vill ens tänka på bad när det är vinterkyla?

****

Matchens stora höjdare kom strax efter vågförsöket – ja, förutom målen då såklart – när först Emir Bajrami bröt sig fram och hade ett bra läge att avsluta med högerfoten vilket slutade i moldaviskt inkast. Ett inkast som Moldavien gav tillbaka när Vadim Bolohan tappade bollen över linjen i sitt försök att sätta bollen i spel igen.

****

Att det där var matchens stora höjdare var kanske lite överdrivet, men det faktum att jag gjorde en anteckning och kom ihåg det till det här inlägget säger en del om den övriga konkurrensen.

****

Jag ber förövrigt redan nu om ursäkt för mitt skämt. Jag sparar det till dess att jag kommer ner till Göteborg.

****

Ni som håller på IFK Norrköping kanske är intresserade av hur Petru Racu skötte sig? Jodå, helt okej på en ovan plats som högerback. Han hade det jobbigt i inledningen mot Bajrami, men fick sedan hyfsad koll på denne. Koll på frisyren har han dock inte. Finns det inte någon frisör i Norrköping som kan hjälpa honom?

****

Holland vann med 5-3 i en match som tydligen var galet svängig. Publiken i Amsterdam hade nog inte så svårt att hålla sig vakna. Det blir i alla fall allt tydligare att vi får sikta in oss på andraplatsen och kanske kan ett helt klart Holland komma hit med en b-uppställning i höst.

****

25 544 åskådare på Råsunda tydligen. Och med tanke på att det hade sålts 25 500 biljetter inför matchen så verkar det ha kommit 44 spontanköpare till arenan till slut. Var ni 44 nöjda med det beslutet?

****

Man ska inte ta en seger för givet så det är klart att jag är glad över tre poäng. Detta grumlas dock av beskedet jag fick när jag klev innanför dörren. I ett brev meddelar Com Hem att TV Finland utgår ur mitt utbud.

****

Nu ska jag gå och lägga mig under tre täcken.

Även om isbjörnen Knut dömer så vinner Sverige

Ska vi ta den där förbannade mittbacksplatsen ett varv till nudå? Nä, vi struntar i det. Jag tycker att jag skrev tillräckligt uttömmande om det igår och det är bara att scrolla nedåt om ni nödvändigtvis vill veta. Det enda jag tänker konstatera nu är att jag läste förbundskaptenen rätt när han sa att Olssons historia med Granqvist inte var viktig när han skulle välja.

Nu koncentrerar vi oss på matchen istället. Eller vi börjar med vädret. Fick igår ett SMS av nestor Sandlin som meddelade att han satt på balkongen och njöt i solen och att en granne kallade honom "ett vårtecken." Där och då visste jag att det skulle gå åt helvete med våren. För så har det varit hela det här året. Så fort någon börjar snacka om vår på Facebook, i twitter, i SMS eller vad det än må vara, så slår vintern till. Senast var det Captain Biceps som hamnade mitt i det när hans cykeltur ner till Solna i vackert väder någon timmes shopping senare förvandlades till X-games på vinterhalkiga vägar.

Just när detta skrivs har det lugnat ned sig lite grann och det milda vädret gör att snön försvinner mer eller mindre direkt, men vädret inbjuder inte direkt till fotboll. Förbundskaptenen ber publiken om hjälp att påverka domaren, men jag tror att vi kommer att se en massa människor som sitter på sina händer och försöker hålla värmen snarare än att koncentrera sig på att sjunga Knut Kircher till domslut som gynnar blågult.

Mattan lär i alla fall inte behöva vattnas, som någon spelare tyckte var det enda som saknades för att den skulle vara perfekt. Och jag tror inte heller att de svenska spelarna påverkar särskilt negativt. Fast det är jobbigt att springa omkring med snö i ögonen. Bara promenaden till redaktionen fick mina ögon att tåras gång på gång och då gick jag i lugnt tempo.

Nåja, Jonas Olsson eller Mikael Granqvist. Snö eller sol. Vinter eller vår. Knut Kircher eller isbjörnen Knut som domare. Sverige ska vinna den här matchen hyfsat bekvämt ändå. Spelarna kommer att tvingas jobba för det, men i slutändan säger jag ändå.... 2-0.

Allsvenska tipset: IFK Norrköping har lärt av misstagen

Pratade med en erfaren fotbollsledare igår. Vi snackade allmänt om än det ena, än det andra. Så kom vi in på IFK Norrköping. Rätt naturligt med tanke på att det är dagens lag. Han dömde ut nykomlingen. Kanske inte fullständigt, men han var inte särskilt imponerad av det han sett och påpekade framförallt det långsamma försvaret. Något att ta i beaktande, verkligen.

Några dagar tidigare. Talade med en av Sveriges mest rutinerade och meriterade sportjournalister om IFK Norrköping. Han var imponerad. Menade att om de spelar som mot Kalmar FF åker de inte ur, tvärtom så kan de bli en överraskning för många. Två kunniga personer, två helt olika uppfattningar. Ni hör ju själva. Det ska fan till att tippa Allsvenskan. Det ska fan till att tippa IFK Norrköping.

Således bäst att utgå från det jag själv sett och läst och sedan försöka göra en helhetsbild av nykomlingen.

Egentligen känns det galet att man ska behöva skriva ”nykomling” efter IFK Norrköping. Under så många år var laget en maktfaktor i svensk fotboll och jag var van vid att ha de där i eliten. Så åkte de ändå ur och gjorde alla fel man kan göra och när de väl gick upp så gjorde de några till och så plask var de tillbaka i Superettan.
Nu tar jag för givet att man har lärt sig av sina misstag. Det måste man ha gjort. Så pass färska är de i minnet.

Det är en av flera anledningar till att Göran Bergort inte fick vara kvar som tränare. Dagen efter avancemanget talade jag med sportchefen Tony Martinsson och han ville inte säga något om huruvida de tänkte förlänga med Bergort. Långt tidigare hade klubben givetvis bestämt sig för att tränarfiaskot från 2008 när Mats Jingblad var tränare, följd av Sören Cratz, följd av Jingblad, följd av…. Superettan, inte skulle upprepas.

Man letade och till slut blev det Janne Andersson som fick uppdraget att göra "Peking" allsvenskt på allvar igen. Om han verkligen var förstavalet vet vi inte. Janne är både rutinerad och ny på samma gång. Han har gjort många år i Allsvenskan, men Halmstad var hans klubb. Han kände varje vrå. Här är han en nykomling, här är kraven större och det känns som om det är lite av sista chansen för honom att bevisa sig som tränare. Men här finns också resurserna och möjligheterna att göra det. De finns främst tack vare Peter Hunt.

Ordföranden har blivit en av mina nya favoriter. Jag har ringt honom när han har suttit i möten, men han har alltid tagit mina samtal. En gång satt han dessutom på en båt utanför Mexikos kust och åt frukost. En sådan sak måste man ju bara älska. IFK Norrköping är Peter Hunts. Han har räddat klubben och vill göra den stor igen. Det kommer att ta tid och det viktigaste är att överleva första året.

Jag tror att man gör det.

Många tippar att IFK åker direkt, men jag ser potential i truppen. Mathias Florén var oerhört viktig i Elfsborgs offensiv och han blir det här också. Martin Smedberg- Dalence var strålande för Ljungskile i Superettan förra året och om Astrit Ajdarevic hör jag så mycket gott att om hälften stämmer så blir han en större sensation än han var i ÖSK. Gunnar Heidar Thorvaldsson är svårbedömd. Skadad och borta länge, men han och Andersson känner varandra och det kan vara receptet som får det att lossna igen.

Sedan har vi det där med det långsamma försvaret samt två målvakter som än så länge är frågetecken. Inte så konstigt med andra ord att Andersson främst jobbat på att få försvarsbiten att fungera.

Den stora svårigheten blir dock att få ihop allt det nya tillräckligt snabbt och IFK riskerar att få en tung start, men om klubben inte får panik som senast det begav sig så tror jag att man har kraft nog att reda ut detta och hålla sig kvar. Sedan kan IFK Norrköping börja bygga för att på allvar bli en kraft att räkna med i svensk fotboll igen.

Sjöbergs tabell:

1.
2.
3.
4. Örebro SK
5. BK Häcken
6. IFK Göteborg
7. Trelleborgs FF
8. Kalmar FF
9.
10.
11. Mjällby AIF
12. Gefle
13. IFK Norrköping
14. Gais
15. Halmstads BK
16. Syrianska FC

Jonas Olsson, den femte mannen

Det var ett jävla tjat om den där förbannade mittbacksplatsen. Ursäkta min franska, men till att börja med är vi ett franskt företag och dessutom så lär ni inte bli särskilt chockade om ni har läst den här bloggen förut. Men jag försöker bara förmedla vad ni känner, för visst är ni trötta på det? Särskilt som det inte kommer några definitiva svar innan morgondagen.

Erik Hamrén sa på dagens presskonferens att han hade bestämt sig för vilka som ska spela, men att han väntar eftersom det kan hända saker fram till matchstart. Så vi får gissa och tolka. TT ägnade sig åt det i sitt senaste mittbacksutskick och tolkningen nu säger alltså att Mikael Antonsson tar platsen.

Jag var helt säker på att det skulle bli Jonas Olsson, men under träningarna har Antonsson fått mer speltid bredvid Andreas Granqvist och när Hamrén idag fick frågan om hur stor roll det spelar att Olsson och Granqvist spelat ihop i U21-landslaget tog han ner vikten av detta tidigare samarbete och lyfte istället fram att Antonsson och Oscar Wendt spelar ihop i FC Köpenhamn.

Om det nu blir så att Antonsson tar platsen så är det en riktig käftsmäll för Jonas Olsson. Han lär inte klaga särskilt högt, men det måste kännas. Han har varit fjärdeman länge, han spelar ordinarie i en av de allra bästa ligorna i världen och nu är två ordinarie backar borta och han får ändå inte chansen. Istället petas han av en kille som varit skadad mycket (skadad just nu faktiskt), vars riktiga tävlingssäsong inte kommit igång, och som missade lägret på Cypern (på grund av skada).

Jonas Olsson har känts som fjärdemannen ett tag. Petas han nu så visar det sig att han i bästa fall är den femte mannen.

****

I övrigt då från landslageriet? Mikael Lustig spelar med smärta och säger själv att det inte känns hundra procent hela tiden. Vi ska vara glada att det inte är holländare, ungrare eller ens finländare på andra sidan i den här matchen.

****

Bullarna lämnade jag åt Hertigen av Katalonien och de andra svul... kollegorna. Tänk att det alltid klagas på att vi sportjournalister är tjocka, men så fort det är presskonferens så ska godsakerna fram. Det är mazariner, chokladbollar och godis. Frukt? Jodå, något torrt äpple brukar kriga om uppmärksamheten, men det är mest för syns skull.

****

I morgon är det äntligen dags för matchen i alla fall. Nu börjar fotbollssäsongen på allvar.

****

Nu ska jag ta en banan, fundera mer över nästa tips - som kommer imorgon såklart - och sedan gå hem och lägga mig i soffan. Ingen träning idag. Vila.

Här är ditt märke, Zlatan

Det råder fortfarande vissa frågetecken kring landslagets elva till matchen mot Moldavien. Det är alltså frågan om Olsson eller Antonsson som upptar tiden hos dem som spekulerar a.k.a, de som inte har något riktigt liv (som undertecknad). Personligen tycker jag att en Jonas Olsson som är i full säsong i stentuffa Premier League borde gå före en personlig favorit som Mikael Antonsson.

Den sistnämnde spelade visserligen borta mot Chelsea i Champions League, men det var bara andra tävlingsmatchen sedan december och det hunnit passera nästan två veckor sedan dess. Lägg till den där armskadan och Olsson borde vara valet. Men Erik  Hamrén tycks luta åt Antonsson, att döma av träningarna. Eller så mörkar Hamrén.

Jag struntade i vilket fall som helst i dagens öppna träning och med tanke på att den bara var öppen i en kvart var valet ganska så enkelt. Men det blir landslageri lite senare. Kvart i tre tar förbundskaptenen emot på Scandic Hotell med "selected players" och då är jag där såklart.

 ****

 Även Moldavien bjuder upp idag. Igor Armas, den i Hammarbyläger så populäre backen, sitter på podiet tillsammans med förbundskapten Gabi Balint (underbart namn) och IFK Norrköpings Petru Racu på Råsunda klockan 17.30.

****

Missade Mästarnas Mästare igår och jag antar att jag kommer att missa alla avsnitt. Det går ju samtidigt som HIMYM - taskig tajming helt enkelt. Men det finns väl på SVT Play. Redaktör "Pierre Isacsson" var i alla fall helt lyrisk över att Ingemar Stenmark satt stilla mot en vägg i tio minuter. Låter som fantastisk tv.

****

Apropå tv. Läser på dagensmedia.se att Bachelorette blev söndagskvällens stora förlorare i tv-slaget. Fy fan vad skönt. Svenska folket har inte förlorat smaken fullständigt i alla fall. Vad det har med fotboll att göra? Tja, ni minns väl det här? 

****

Den stora snackisen igår var i alla fall att Zlatan kommer att sitta med gubbarna på torget och röka efter karriären. Jag, Sajmon Bänk (som farsan säger) och Hertigen av Katalonionen diskuterade saken efter presskonferensen och kom fram till att det borde bli något utan filter. Jag vet inte, jag tror att Vallakusinen hittade rätt när han la upp det här på Facebook igår.

 http://www.flickr.com/photos/50885760@N00/3644793434/

Allsvenska tipset: Tuffa krav på Olsson i en orättvis värld

Jonas Olsson måste ibland känna sig missförstådd och orättvist behandlad. Han skulle givetvis aldrig erkänna det, säg den fotbollstränare som skulle göra det - i Sverige alltså - men är han mänsklig så måste han känna så ibland. Sedan han tog över IFK Göteborg tillsammans med Stefan Rehn 2007 har han hunnit vinna ett SM-guld, ett cupguld, ett supercupguld samt lotsa laget till en andraplats och en tredjeplats i Allsvenskan.

Trots detta facit räckte det med en enda dålig säsong, förra året, för att supportrarna skulle börja skrika på hans avgång och klaga på det mesta han gjorde. Det gick så långt att en kvällstidning "avslöjade" att Lars Lagerbäck var på väg att ta över samtidigt som sportchefen Håkan Mild var minst sagt vag i sina uttalanden om Olssons framtid.

Han är fortfarande kvar och går nu in i säsongen med ett krav på sig att åtminstone vara med i toppstriden, men frågan är om ens det räcker för att blidka supportrar som redan står redo att be om en ny tränare. Resultatet tycks bara vara en del i det, mycket tycks handla om spelsättet.

För mig, som växte upp med ett Blåvitt som alltid vann, har laget alltid haft en väldigt "enkel" spelidé och jag har därför svårt att förstå klagomålen som framfördes under förra säsongen på sättet att spela. Det som nu kallas för "lycka till-bollar" (herregud, vad många " den här texten innehåller) har så vitt jag kan minnas varit den blåvita taktiken sedan Sven-Göran Erikssons dagar.

Helt plötsligt duger den inte längre. Nu ska IFK Göteborg förändra sitt taktiska tänk och bli ett mer spelande lag. Det har fungerat dåligt under försäsongen. Inte minst har man haft oerhört svårt att göra mål. Med en kille som Tobias Hysén längst fram kommer det givetvis att rulla in bollar. Det räcker dock inte med Hysén och frågan är bara vem som ska göra de andra målen?

Är det äntligen dags för Robin Söder att bli kvitt sina skador och hitta rätt eller ska försäsongens stora utropstecken Tobias Sana fortsätta sin utveckling? Kanske kan vi andra få se det där som så många storklubbar sägs se i Nicklas Bärkroth. Att det finns talang och kunskap i IFK råder det ingen tvekan om, men nu måste många spelare ta nästa kliv. Gör de det så ser jag ett lag som kommer att utmana hela vägen.

Nu känns det som om jag kör med både hängslen och livrem i det här tipset. Å ena sidan, å andra sidan, men den lyxen har man inte när det ska sättas en siffra framför ett tips och jag måste säga att jag inte tror att IFK är färdiga ännu. Här finns det givetvis etablerade toppspelare, som Sebastian Eriksson och Ragnar Sigurdsson och jag är personligen förtjust i Elmar Bjarnarson. Visst kan Andreas Drugge bli den där tian som Mild letat efter så länge.

Samtidigt råder det osäkerhet om framtiden för flera spelare. Visst lämnar Sigurdsson i sommar? Klarar Markus Sandberg trycket? Är Karl Svensson verkligen tillbaka? Hur bra är Chester Blaze? Och apropå sommar, det är då Adam Johansson också vill gå vidare.

Det största frågetecknet av alla hänger ändå över Jonas Olsson och det i formen av en bila. Orkar han med kraven? Klarar han av att både förvandla IFK Göteborgs taktik och göra laget till vinnare igen? Jag tror att han kan göra det, men inte redan i år. Inte i konkurrensen från de storsatsande lagen. Han säger själv att målet är SM-guld. Kanske är det helt enkelt så att han vet att det är vad som krävs av honom i en orättvis värld.

Sjöbergs tabell:

1.
2.
3.
4. Örebro SK
5. BK Häcken
6. IFK Göteborg
7. Trelleborgs FF
8. Kalmar FF
9.
10.
11. Mjällby AIF
12. Gefle
13.
14. Gais
15. Halmstads BK
16. Syrianska FC