Min crush på Foppa

Peter Forsberg har alltid varit en favorit. Har haft något av en mancrush på hockeygeniet ända sedan jag träffade honom i Ö-vik i samband med NHL-lockouten. Jag skulle intervjua honom för Metro. Problemet var bara att Foppa inte hade en aning om att jag skulle komma. Så när jag presenterade mig efter träningen tittade han på mig som om jag var galen.

Jag hann tänka både det ena och det andra om presschefen i Modo innan Foppa sa att jag skulle vänta. Han gick in i omklädningsrummet ett tag och när han kom ut nyduschad och i träningskläder så sa han att vi kunde ta det snabbt för att han hade inte ätit lunch ännu. Jag var i det läget tacksam för att få något i alla fall. Så jag sa ja, och så satte vi oss i något köksutrymme där i gamla Kempehallen.

Sedan blev vi sittande i en timme. Foppa svarade utförligt och ärligt på alla mina frågor utan att visa dåligt tålamod eller irritation en enda gång. Har sedan dess hört från flera håll att det inte inte var någon slump. Han är sådan. En vinnarskalle med dåligt humör på isen, visst, men en fantastiskt trevlig människa utanför.

Kan säga att jag har intervjuat fotbollsspelare som inte ens kunnat drömma om att nå Foppas nivå som har uppträtt betydligt divigare. Spelare som i bästa fall varit mediokra i Allsvenskan.

Hoppas att den där förbannade foten håller den här gången så att han får det slut han förtjänar. Om det inte fungerar så kan han ju alltid bli skådespelare

Fan, vad jag garvar åt den där just nu. Han är rolig så in i helvete helt enkelt.