Några korta ord om

... Hamréns deadline till Zlatan:

Bra.

Rätt.

Det enda rätta till och med, äntligen lite arbetsro för alla parter.

Nu kan jag fokusera på Lars Richt helt och hållet.

Tommy hade en hel del

...skumma grejer för sig i Oman, det är jag säker på. Vet dock ej vad.

Please help me

Landslagsbloggens enmansteam prioriterade bort andra halvlek av matchen idag till förmån för den glimrande dokumentären Man on Wire på Bio Rio vid Hornstull. Ett inte helt dumt val, verkar det som.

Men jag såg första fyrtiofem mot Syrien och herregud...

... Johan Dahlins miss måste vara den grövsta en svensk målvakt gjort i landslaget sedan - ja sen vadå?

Kan på rak arm inte komma på något liknade. Tänker på Filip de Wilde men han hjälpte (även om Mjällby nästan lyckades halka bort allting) Sverige istället för tvärtom som ni nog minns.

Hjälp mig här.

Stefan Skuggan Ishizaki

Tillbaka i Stockholm och det känns väl sådär ärligt talat. För att dämpa den omedelbara depressionen man får av gå minus 30 grader på tio timmar - och därtill mötas av gigantiska E-type-affischer med hälsningen "Welcome to my hometown" när man kommer till Arlanda - slänger jag upp den här godbiten från tisdagens träning på Muskat Sports Center.

Då körde landslaget en tävling där man skulle komma som nära mittlinjen så möjligt utan att passera den.

Som ni ser så gör Ishi tyvärr just det: passerar linjen med minsta möjliga marginal. Men han ger inte upp...

Replikerna

Ishizaki (till bollen) SITT! SITT!
Hamrén NEJNEJDENEVÄCK!!! DEN E VÄCK!!
Ishizaki NAEEE!
Hamren Jojo!
Ishizaki Hela bollen är inte över linjen. Du ser ju skuggan.
Hamrén Skuggan?
Ishiazki ...
Hamren Va?! Skuggan tillhör väl inte bollen?
Ishizaki ...
Hamrén Det var det värsta jag har hört.
Ishizaki ...
Hamrén Skuggan har du ju där. Bollen är där.
Ishizaki (går iväg, gestikulerar besviket)

Bakgrundsljud
Omansk böneutropare

Oman lovade Richt 10 000

Snabba tankar från Muskats flygplats som lånar ut nät till mig i exakt fem minuter.

- Anders var bäst. Som väntat.
- Mikael Dorsin hade nummer 9. Dorsin! 9!
- Vet inte hur det lät i tv-sändningen men om det var bra utfördes en liten bragd. Kåmark och Hussfelt kommenterade via mobiltelefonerna sedan Sultanens teknik brakat ihop.
- Bäst i Oman var mina vänner Rabie och Saleh. Ett rätt vasst anfallspar av den klassiska sorten: en stor stark, en liten snabb. Men i övrigt var Oman inget vidare.
- En upprepning med tanke på att det knappt var någon publik alls: det kostade tjugo spänn att gå in.
- Tommy Söderberg hälsade på en hel rad skumma människor i mystiska utstyrslar. Får gräva i det där, vad Tommy håller på med egentligen.
- Lars Richt berättade att det Omanska fotbollsförbundet "lovat" en publik på 10 000 i samband med att resan planerades.
- Domarteamet kom i tur och ordning från Bahrain, Oman, Oman och Oman. Det märktes.
- TV-stjärnan Laul fick en stöt från eluttaget på pressläktaren. Tjöt högt. Och gav ett darrigt intryck efteråt.
- Den svenska insatsen kan få två starka MM eller tre svaga MMM. Det skiljde rätt mycket på bra och dålig i den här matchen.

I den första kategorien sätter jag...

Anders
Örlund
Sebastian
Molins
Bajrami

...medan det här gänget måste visa mycket mer

Lustig
Tom Söderberg
Per Karlsson
Dorsin
Daniel Larsson
Pontus Farnerud

Som en bonus får ni nu en bild på min lunch idag. Var okej, men något svårätet: det enda besticket jag fick var en sked.

Snart lyfter mitt flyg till Istanbul där jag mellanlandar. Tänkte läsa Hundra år av ensamhet på planet. Ensam.

Tjugo spänn för att komma in

Nu är jag och Lars Richt på plats på Seeb-stadion, som normalt används till ligaspel men ikväll står värd för landslaget. 7000 personer går in på arenan som liksom alla andra byggnader ägs av Sultan Qaboos. Men den bär inte hans namn: det är den för liten för.

Enligt mina kontakter i den omanska eliten ska en biljett kosta en Omani Rial, knappt tjugo spänn. Men det lär inte bli en folkfest. Tjugo minuter innan avspark räknar jag till 416 åskådare på läktarna.

TV-stjärnan och kollega Skiöld på väg in i hetluften.

Här är förutsättningarna ikväll

16.30 svensk tid drar det i gång vilket är halv åtta på kvällen här. Kommer vara ungefär tjugo perfekta fotbollsgrader då.

Oman bör inte vara världens svåraste motståndare. Tio av de bästa - de flesta proffs i arabländerna - saknas och laget som kommer till start är till stora delar ett U23-gäng. Ungefär som Sverige med andra ord. Däremot har jag förstått att Syrien är lite bättre.

Startelvan

Daniel Örlund
Mikael Lustig, Tom Söderberg, Per Karlsson, Mikael Dorsin
Sebastian Eriksson, Anders Svensson
Guillermo Molins, Pontus Farnerud, Emir Bajrami
Daniel Larsson

Ha inte för stora förväntningar.

One night in Muscat

...makes a tanig man humble.

Eller lite vimmelkantig i alla fall. Det blev inte många timmars sömn i natt och det finns alldeles för många intryck att sortera.

När jobbet i går var färdigt stack jag och en svensk tv-stjärna ut för att testa Muskats nattliv. Vi blev först besvikna, klubben Rock Bottom höll inte var den lovade. Ett gäng britter och jänkare som stod och skrävlade bara. Och så laserstrålar på det. Chartervarning.

Vi tog då det helt avgörande beslutet att åka till Hyaat Arabic Night istället för att festa med den delen (40 procent enligt en anonym källa inatt) av den inhemska befolkningen som sysslar med det. Och då hände saker.

Först testade vi dansgolvet, vilket inte så många på stället gjorde. Desto fler stod precis utanför dock, bara för att titta. Vi dansade så gott vi kunde men till sist gick det bara inte längre att fortsätta.

Trettio män flockades då runt golvet för att kolla in sammanlagt fem personer:

- Landslagsbloggens enmansteam
- En svensk tv-stjärna
- Mycket  berusad tjej I
- Mycket berusad tjej II
- En lokal Michael Jackson-kopia med ytterst avancerad dansteknik och beundransvärd koncentrationsförmåga.

Sällan har jag känt mig mer som en idiot.

Men sen vände allt. Vi bjöds in till ett bord till en gäng jetseters hos vilka det tydligen fanns flera band till Sultan Qaboos. Lite som Noppe Lewenhaupt och Runar Sörgaard tror jag. Fast yngre. Hur som helst var fotbollsjournalist något verkligt spännande och inte minst exklusivt: till sist fick jag vänligt tacka nej till alla Vodka Redbulls som de ville bjuda på.

Ett par timmar senare fick jag skjuts till mitt hotell. I en röd Porsche.

***

Och just ja, nu är det snart dags för fotboll. I kväll smäller det i en västligt förort till Muskat.

Ni minns Saleh och Rabie va? De lovade att göra varsitt mål i Omans 2-0-seger.

I går frågade jag Tom Söderberg och Anders Svensson vad de hade för kontring på det och både trodde då på svensk 2-0-seger.

- Daniel Larsson sticker ifrån och sprutar in dom, sa Söderberg.

Själv säger jag 2-1 till Sverige.  Saleh sätter 1-0 med högerfoten men sedan tar Anders Svensson över dirigentpinnen på mitten. Bajrami och Molins får göra målen.

***

Ska förresten se om jag kan  skaka fram några bilder från inatt. Kan finnas en del guldkorn känns det som.

Såg ut som en jävla fisk

Mannen på bilden kallas Salo och är förutom stolt ägare till ett minst sagt respektingivande skägg troligtvis också jordens allra farligaste bilförare. Bra på tre saker dock: gasa häftigt, bromsa hastigt samt att ta oväntade risker.

Men nu vi vågar inte chansa längre - Salo har på kollega Skiölds initiativ fått sparken med omedelbar verkan. Till en början kändes det mäktigt att få åka med Salo men efter tre sliriga bergsetapper i utkanterna av Muskat slog Skiöld till sist näven i bordet: rädslan hade tagit överhand.

Synd på så fint skägg.

Passade även på att bada min brunbrända kropp lite i dag. Jag och tv-stjärnan Laul tog ett dopp i Omanska viken som var så salt att till och med en tanig landslagsbloggare flöt skapligt. Fast jag hade inte så mycket att komma med jämfört med Tommy Söderberg som majestätiskt guppade runt en liten bit bort från oss.

På träningen i dag hette huvudpersonen plötsligt Mathias Ranegie, som fick göra sina första intervjuer på turnén. Samtliga journalister på plats flockades runt den långe anfallaren för att fråga om hur det egentligen var - att fånga en stor fisk. Ranegie var nämligen den ende som fick stornapp (femtonkilosgrej) på fisketuren i går.

Kameror och inspelningsapparater slogs på, blocken plockades fram, frågorna stod som spön i backen.

Vad vägde fisken?
Vad hette fisken?
Kämpade fisken?
Vad ska hända med fisken?
Kan du fiska?
Gillar du fisk?
Gillar fisk dig?
Fisk-fiskade fisken fisk?

När det hettade till smög Lars Richt upp vid sidan och övervakade allting med sedvanlig koncentration. Den här gången kändes hans närvaro extra speciell, för vissa källor påstår att det var Richt (som avböjer att kommentera) som fick nappet från början men lämnade över spöet till Mathias för att denne skulle slutföra jobbet. En annan källa, som vill vara anonym, säger till landslagsbloggen.se att det var Daniel Larsson som fick det första hugget. Ytterst mystiskt i så fall: varför drog då Ranegie upp den?

Det här måste vi gå till botten med. Skit i matchen imorgon.

Zenit nåddes hur som helst vid Mathias svar på frågan "hur ser den ut?"

- Alltså, som en jävla fisk!

Ett uttalande som följdes av stora garv. Till och med Richt såg ut att dra lite på smilbanden.

Dagens grej för mig är annars en videofilm jag tog med min Flip-kamera på träningen. Dessvärre kan inte tanka upp med det här bredbandet men det kommer på bloggen så fort det bara går. Dessutom kan jag bjuda på en teaser redan nu: replikerna mellan de två huvudpersonerna Stefan "Skuggan" Ishizaki och Erik Hamrén.

Ishizaki (till bollen) SITT! SITT!
Hamrén NEJNEJDENEVÄCK!!! DEN E VÄCK!!
Ishizaki NAEEE! Hela bollen är inte över linjen. Du ser ju skuggan.
Hamrén Skuggan?
Ishiazki ...
Hamren Va?! Skuggan tillhör väl inte bollen?
Ishizaki ...
Hamrén Det var det värsta jag har hört.
Ishizaki ...
Hamrén Skuggan lär ju ha varit där... (mumlar ohörbart)
Ishizaki (går iväg, gestikulerar besviket)

Kan bli en Youtube-raket.

Rött kort till landslagsbloggens enmansteam

Omanska viken ligger som en våt dröm utanför Muskat och ser rätt inbjudande ut när man åker förbi i heta taxibilar på väg till och från jobb. Och i morgon smäller det: mellan träning och pressträff har jag och ett par kollegor antecknat BAD mellan 13.30 och 14.30 i våra mentala kalendrar.

Ser fram emot det som ett litet barn. Eventuellt dyker det snart även upp spektakulära bilder på sportjournalistkroppar samt min närmast episka bonnebränna som jag fick i dag när Sunblocker 30 svek mig för första gången.

Men vi är inte först att trafikera Omanska viken, långt därifrån. Tjugo procent av all oljehandel ska tydligen ta vägen genom sundet, enligt min fenomenala guidebok. Och i dag snorklade alltså Lars Richt där ute i det stora blå.

Richt förresten, han tände till lite idag. Innan träningen hade vi en kortkort stund att göra intervjuer. Men de flesta spelarna stod inne på planen redan innan det drog igång så jag gick två meter in på gräset och frågade Viktor Noring om vi kunde snacka lite efter träningen. Vilket Viktor okejade direkt.

Då dök Richt plötsligt upp som från ingenstans - och visade mig av banan. Rött kort direkt.

Den gamle Richt var tillbaka: där gick gränsen. Och det hade han väl i och för sig rätt i.

Jag tog mitt straff, satte mig här på läktaren istället och upptäckte till min glädje att det finns skugga även på den Arabiska halvön.

Passet avslutades med en tävling som gick ut på att alla spelarna skulle skjuta i mål, utan att bollen nuddade gräset,  från ett avstånd som hela tiden ökade. Spelare efter spelare slogs ut. Alla deltog, inklusive Marcus Allbäck. Och Lars Richt.

Men trots att landslagschefen förmodligen har landslagets bästa vänsterfot (ni skulle se hans pressade inlägg på målvakternas uppvärmning) åkte han i näst sista omgången. Vinnare blev ingen alls eftersom alla bommade från sisådär 45 meter. Allbäck vrålade att han blev bortdömd men Hamrén var obeveklig: bollen studsade i marken precis innan mållinjen.

***

Tillbaka till nutiden: klockan är 01.36 och jag har precis vandrat hem från journalistghettot Radison Blu där jag tog en jobbpaus på ett par öl med bland andra TV 4:s Hussfelt (som lär ha skapat en total folkstorm där hemma på grund av en röd näsa i tv-sändningen i går) till mitt fenomenala outsider-hotell Safeer Continental.

På vägen hem passerade jag som vanligt den här tjusiga moskén och funderade för ett ögonblick vad det är för fel på det schweiziska folket egentligen.

Oman verkar för övrigt vara ett rätt trevligt land (att besöka) som jag som gärna testar på nytt. Med eller utan Lars Richt.