Framtidens par: Gurra och Kongo-Kim

Nästa lagdel att genomlysas, plockas isär och slängas in i spåkulan: innermittfältet.

Den där tvåan i 4-2-3-1, that is.

Betyg just nu: MMM

Anders Svensson är vårt säkraste kort här, modellen han spelar i Elfsborg är identisk med Sveriges och Anders har blivit klokare för varje steg han tappat i snabbhet. Kongo-Kim blandar och ger men har den obestridligt högsta kapaciteten på mitten. Däremot finns det stora frågetecken kring för samspelet mellan de två. För det har, i ärlighetens namn, egentligen aldrig klickat.

Mer då? Jodå, ett gäng kompetenta vikarier som kan gå in och avlasta. För att nämna fyra: Sebastian Larsson, Viktor Elm, Ponus Wernbloom och Gustav Svensson.

En trea känns rättvist, in totale. Vad det nu ska betyda.

Betyg 2012: MMMM

Gustav Svensson har stor potential och fin inställning till fotbollen. Ge honom två och ett halvt år till och vi har med all sannolikhet en bollvinnare av gedigen landslagsklass. Och så sätter vi Kongo-Kim bredvid, som är 30 vid tillfället och i bästa fall tagit ytterligare ett litet steg framåt.

Anders har, i likhet med Mellberg och Maestro, inte visat några allvarliga ålderstecken men det skulle vara en ordentlig skräll om han är med i startelvan i den polskukrainska EM-premiären 2012. Just nu verkar han visserligen superpepp på landslaget men funderade faktiskt bara för ett par månader sedan att lägga av för gott. Sen var det ju det där att vi faktiskt måste kvala in också - men det problemet löser vi enkelt här och nu genom ignorans.

Fyra Månsson-M är ett fint och kanske också snällt betyg men då räknar jag in bredden på vikarierna jag rabblade upp här ovan. Samtliga i den kvartetten bör vara bättre sommaren 2012 än vad de är nu.

Slutsats:

Var trygg! Vi kommer inte bli överkörda i framtiden. Inte på mittmitten, i alla fall.

Sista natten med Norman

Sådärja. Då har det spelats fotboll också.

Italien 1.

Sverige 0.

Vet inte om jag blev så mycket klokare på det. Det var inte särskilt bra, men heller inte särskilt dåligt.

Spelarna var hur som helst nöjda efteråt. Det blev många "stod upp bra", "världsmästarna" och "otroligt bra motstånd" i mixed zone och det är förstås svårt att argumentera mot de två sista där: Italien borta är en rätt svår jävla match, oavsett hur många VM-guld som saknas.

Däremot surnade Hamrén tydligen till mot flera journalister. Själv prioriterade jag bort förbundskaptenernas presskonferens (nackdelen med att vara enmansteam) för att brottas i zonen och snacka med spelarna istället. Men enligt kollegorna ska Hamrén tyckt det var för mycket fokus på det negativa.

Noterat från matchen:

x Delar av ståplatspubliken busvisslade när Eddie Gustavsson värmde upp. Otroligt.

x Isaksson försökte ha ihjäl en italiensk journalist. Men hundrakilometersprojektilen mot pressläktaren parerades med en reflexrörelse som fick spontana applåder från imponerade kollegor.

x Det vanligaste namnet på läktarbanderollerna: Cassano.

x Anders Svensson stortrivdes i sin roll. Behrang Safari led i sin.

x Det röktes mer på Stadio Dino Manuzzis pressläktare än det gör på Råsundas.

x Italien är bra på att vinna med 1-0.

Men nu packar vi ner det här projektet, åtminstone för natten. Jag har fått i mig ett antal cappucinos, fått ur mig ungefär lika många texter och känner mig ganska tillfreds med den balansen. Om fem minuter är jag på väg mot hotell Adria för sista gången.

För den här gången, ska jag säga. Jag har allteftersom börjat älska det där stället. Visst, i början var jag skrämd bortom vettet, men nu är det jag som styr tystnaden, tomheten, ekot i de jättelika salarna, cykelflickorna i korridorerna, demonerna i väggarna och de nattliga samtalen med Anthony Perkins. Dessutom hände något väldigt konstigt i går som gör det hela ännu mysigare. Från att ha varit totalt nedsläckt (sånär som på mitt rum och i den öppna, overkliga glashissen mitt i byggnaden) är hotellet plötsligt upplyst, åtminstone utvändigt.

I NEON!

Jag har ingen aning om varför det blev så, det finns ju ingen att fråga. Men en sak vet jag alldeles säkert på egen hand: det är definitivt inte någon levande människas verk.

Olof blev Anders – men hur?

Okej, då blev det alltså Anders Svensson som ska leda Hamréns trupper i kväll. Jag ändrar mitt minus på mig själv till ett plus eftersom jag, som ni kanske märkte, skrev här att jag satte mina kulor på Svensson och dessutom vinklade min kaptenstext i går rakt igenom på honom.

Men vad har hänt egentligen? Varför sa Hamrén som gjorde på presskonferensen? Varför sa Mellberg som han gjorde? Det finns en del frågetecken att reda ut där i kväll, känns det som. Räkna med en del fokus på det, förutsatt att det inte händer en massa oväntade grejer på planen.

För i kväll smäller det. Lippi har visserligen skickat hem världsmästarkvartetten Pirlo, Zambrotta, Cannovaro och Buffon men är förstås skyhöga favoriter. Jag tror inte på ett nytt Vigo 98 - men hur i hela världen ska Sverige göra mål med den uppställningen vi har i dag?

Jag menar, Elmander är mil från toppformen, Sebastian är inte spelaren som på egen hand luckrar upp eller dribblar bort ett försvar, Safari spelar på fel position och Tobias Hysén... ja, han kan nog bli väldigt ensam där uppe.

Summering i punktform, exakt fem timmar före avspark:

Lagkapten Om det inte ändras igen: Anders Svensson.

Svenska journalister på plats Tja, femton kanske?

Svenska fans på plats Förmodligen färre.

Matchväder Dimma, dis, duggregn, dåligt, odrägligt.

Min uppladdning i natt Druckit kaffe med Norman Bates, beställt whisky av mig själv i en övergiven hotellbar, cyklat runt i en hotellkorridor, sprungit runt i en stor snötäckt trädlabyrint, stuckit nålar i en Marcello Lippi-docka.

Elvan Isak - Lustig, Maestro, Mellberg, Dorsin - Anders, Viktor - Seb, Elmander, Safari - Hysén.

Tips 2-0 till Italien. Gilardino gör båda. Eller Geraldo, som Hamrén kallar honom.

Fel ute – firar med bilder

En konstig rubrik, ett oväntat val.

Olof Mellberg är Sveriges nya lagkapten, i alla fall mot Italien. Minuspoäng till mig och min Svensson-gissning.

Men Mellberg som kapten känns klokt. Viktig för laget och polare med Zlatan, vilket inte ska underskattas i ett längre perspektiv. Grupperingarna finns fortfarande inom landslaget, även om flera av dem har lösts upp det sista året.

Och så äntligen: bilder!

Presscentret utanför matchstadion i Cesena håller på att inredas. Ni minns va? Det är världsmästarna vi möter.

Bild från i går, bild från Dino Manuzzi Stadium. Spelarna känner på matchgräset. Såg bra ut från håll.

Bredvid träningsplanen i Castiglione di Ravenna. Olof Mellberg, tror jag det var, har rensat bort bollen. Långt bort.

Så här ser det ut när fotbollsjournalister jobbar i en lobby dag och natt. Över gatan: landslagets hotell.

Och till sist, rysarbilden. Mitt hotell. Min borg. Där tystnaden regerar, där mörkret härskar, där små flickor cyklar i korridorerna.

Behind the fence

Här bakom staketet, i en liten dimmig by söder om Ravenna, tränade landslaget vid middagstid i dag. Inte ens fotograferna fick stå vid sidlinjen.

Men i övrigt satt vi ändå rätt bra där på läktaren, nära till plan och lätt att uppfatta vad som hände och sades. Startelvan mot världsmästarna är så gott som klar. Det enda som inte är spikat är en defensiv innerposition och högermittfältet, verkar det som.

Därefter var det presskonferens där det snackades lagkapten utan att nämna lagkaptenen vid namn. Men Anders Svensson känns som det givna tipset. I kväll får spelarna reda på vem Hamrén valt ut.

Återkommer!

Vorwärts immer, rückwärts nimmer!

Landslagsbloggens enmansteam är tillbaka i hotellobbyn i Milano Marittima, där nätverket konstant står på en plupp av fem, för att skriva av sig. Och ja, jag överlevde natten. Men läskigt var det. Och tillbaka ska jag.

Det finns en del grejer att rapportera från träningen och presskonferensen på matchstadion i Cesena. Det mest intressanta är taktiken och spelarna som ska starta, för här vankas det förändringar. Ut med det gamla, in med det nya, typ. Det betyder först och främst att 4-4-2 skrotas. Åtminstone för stunden.

Alla spelare som jag hann snacka med verkade positiva till den förändringen. Kim Källström tyckte det skulle bli skönt att slippa vara i numerärt underläge, vilket man kan förstå. Två man centralt på mitten är tunt i dagens fotboll och kräver nästan att man har två utpräglat defensiva innermittfältare, typ som Ortiz-Dulee i AIK fast på en högre nivå... ja, ni förstår. Minns ni till exempel första halvlek mot Tyskland i VM 2006 när Lagerbäcks akilleshäl blev så där genant lätt att identifiera?

Den stora vinnaren borde vara Mikael Dorsin, som i ett enda förbundskaptensvalshuj plötsligt ser ut att gå från startspelare i Tippeligan till startspelare i landslaget. Wendt får nöta bänk, Safari ska upp i banan och attackera. Vet inte riktigt om jag gillar det. Dorsin vet man var man har och gör sällan bort sig, men det kan gå undan mot Italien. Och Safari är bäst när han får komma bakifrån med sin fart. Lundapågen från Norra Fäladen kan vara fullständigt briljant när det gäller att avancera i vänsterkorridoren men kör ofta fast i den sista tredjedelen, i det sista avgörande momentet. Och det är just där man ska ha sin godfot (Hamréns favorituttryck) om man ska spela offensiv ytter.

Allt talar för Elmander går in som tia. Där var han lysande i när han spelade i Danmark och fysiskt är det väl bara Zlatan som slår Elmander, men har han spelförståelsen - eller formen! - för den rollen? Jag är, som ni kanske förstår, mycket tveksam till det.

Troliga elvan, om ni nu missat den: 4-2-3-1: Isak - Lustig, Maestro, Mellberg, Dorsin - Seb, Anders - Rasmus, Elmander, Safari - Hysén.

Men Hamrén är en frisk fläkt på många sätt. På presskonferensen förkunnade han att han ville diskutera med oss journalister hur vi skulle jobba så att båda parter blir nöjda (Lagerbäck vrider sig i sin soffa) och att den stora drömmen är en mästerskapsmedalj. Även om det, i ärlighetens namn, i ett molnigt november-Cesena år 2009 med Jacob Poulsens Parken-skott i färskt minne känns som... tja, en dröm. Eller är vi redo att slåss mot Brasilien, Spanien och Italien inom fem-tio år, tror ni?

Jag har bränt av några bilder här och där som förhoppningsvis kommer upp inom kort. De ligger just nu i Simon Banks dator och marinerar och kämpar mot uppkopplingar och italienska brandväggar eller vad det nu är som står i vägen mellan mig och min bloggpublicistiska dröm.

Håll ut! Lägg ut!